Förslag till avgörande av generaladvokat Melchior Wathelet föredraget den 7 september 2016

1 Originalspråk: franska.

2 Le Bars, B., La nature juridique des quotas d’émission de gaz à effet de serre après l’ordonnance du 15 avril 2004, Réflexions sur l’adaptabilité du droit des biens, La Semaine juridique, Édition générale nr 28, den 7 juli 2004, doktrin 148.

3 Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 2006, s. 1), i den lydelse som var i kraft år 2009 (nedan kallat mervärdesskattedirektivet).

4 Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG (EUT L 275, 2003, s. 32).

5 Rådets direktiv av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, 1977, s. 1).

6 Rådets direktiv av den 12 februari 2008 om ändring av direktiv 2006/112/EG med avseende på platsen för tillhandahållande av tjänster (EUT L 44, 2008, s. 11).

7 Rådets direktiv av den 16 mars 2010 om ändring av direktiv 2006/112 om ett gemensamt system för mervärdesskatt beträffande frivillig och tillfällig tillämpning av förfarandet för omvänd betalningsskyldighet på leveranser av vissa tjänster som är känsliga för bedrägeri (EUT L 72, 2010, s. 1). I skäl 3 i direktiv 2010/23 betecknas överlåtelse av utsläppsrätter som särskilt känsliga för bedrägeri.

8 Rådets direktiv av den 22 juli 2013 om ändring av direktiv 2006/112 om ett gemensamt system för mervärdesskatt vad gäller en frivillig och tillfällig tillämpning av förfarandet för omvänd betalningsskyldighet på leveranser av vissa varor och tjänster som är känsliga för bedrägeri (EUT L 201, 2013, s. 4).

9 Artikel 25 a i mervärdesskattedirektivet.

10 Vad beträffar den skattemässiga behandlingen, se den rapport som utarbetades åt kommissionen (generaldirektoratet Skatter och tullar) av Copenhagen Economics, Tax treatment of ETS allowances, Options for improving transparency and efficiency, October 2010.

11 En stor del av diskussionerna rörande handeln med utsläppsrätter avser den rättsliga grunden för systemet och dess genomförande i befintliga rättsordningar. Utsläppsrätternas rättsliga art är en mycket kontroversiell fråga, då direktiv 2003/87 inte innehåller någon uppgift om detta. Utsläppsrätterna har dock inslag både av administrativa koncessioner eller licenser och privat egendom, och uppenbarligen har vissa medlemsstater kommit fram till olika slutsatser beträffande deras rättsliga art. Diskussionen avser även frågan huruvida utsläppsrätterna kan definieras som immateriell egendom (och inte som administrativa licenser) (fri översättning). Se Colangelo, M., Creating property rights, Law and Regulation of Secondary Trading in the European Union, Martinus Nijhoff, 2012, s. 162 och s. 165 (som hänvisar till Jacometti, V., Lo scambio di quote di emissione. Analisi di un nuovo strumento di tutela ambientale in prospettiva comparatistica, Milano: Giuffrè, 2010).

12 Behandlingen av utsläppsrätter i skattelagstiftningen, redovisningsstandarder och regleringen avseende finansiella tjänster är särskilt relevant, eftersom den skulle kunna allvarligt påverka utvecklingen av marknaden för handel med utsläppsrätter om den skilde sig åt mellan länderna. Vad beträffar den skatteordning som är tillämplig på utsläppsrätter finns det för närvarande inte några auktoritativa redovisningsuttalanden vare sig i International Financial Reporting Standards (IFRS) eller i United States Generally Accepted Accounting Principles (US GAAP), som särskilt behandlar redovisningen i fråga om system för handel med utsläppsrätter. Både International Financial Reporting Interpretations Committee (IFRIC) och Emerging Issues Task Force (EITF) har undersökt redovisningen i fråga om system för handel med utsläppsrätter, men i praktiken har inte några riktlinjer genomförts (fri översättning). Colangelo, anfört arbete, s. 169 och s. 170.

13 Se Le Bars, B., La nature juridique des quotas d’émission de gaz à effet de serre après l’ordonnance du 15 avril 2004, Réflexions sur l’adaptabilité du droit des biens, La Semaine juridique, Edition générale nr 28, den 7 juli 2004, doktrin 148; Richelle, I., Emission Trading: Accounting Tax Regime in Belgium, Bulletin for International Taxation, augusti/september 2008, s. 414–421 (se även Richelle, I., Emission trading: accounting and tax aspects, i Lang, M., och Vanistendael, F. (redaktörer), Accounting and Taxation & Assessment of ECJ Case Law, EATLP International Tax Series, 2007, volym 5).

14 Se artikel L-229–18-II i code de l’environnement (miljölagen), vilken infördes genom förordningen av den 15 april 2004.

15 Se Richelle, I., anfört arbete, s. 418.

16 Se Richelle, I., anfört arbete, s. 416.

17 Det rör sig inte om en preskriptionstid, utan om en frist som är kopplad till förekomsten av rättigheten som sådan.

18 Se Küffner/Stöcker/Zugmaier, UStG, 114:e uppdateringen, 3a § led 121; Meyer-Holiatz/Nagel/Krüger i Elspas/Salje/Stewing, Emissionshandel, kapitel 45 punkt 3 och följande punkter; Adam/Hentschke/Kopp-Assenmacher, Handbuch des Emissionshandelsrechts, kapitel 8.7.

19 Se cirkulär från det tyska federala finansministeriet av den 2 februari 2005, BStBI. I 2005, s. 494 (se bilaga 1 till kommissionens yttrande).

20 Se dom av den 21 juni 2013, Finanzgericht Düsseldorf (Skattedomstolen i Düsseldorf), 1 K 2550/11 U.

21 Det är intressant att här notera att enligt artikel 7 i rådets förordning (EG) nr 1777/2005 av den 17 oktober 2005 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för direktiv 77/388 rörande det gemensamma systemet för mervärdesskatt (EUT L 288, 2005, s. 1) gäller att om ett organ etablerat i ett tredjeland tilldelar skattskyldiga personer etablerade i gemenskapen rättigheterna till tv-sändningar av fotbollsmatcher, ska en sådan transaktion likställas med ovannämnda immateriella rättigheter.

22 Se artikel 4 och följande artiklar samt artikel 13 i direktiv 2003/87. Utsläpp av växthusgaser som uppkommit genom en verksamhet enligt direktiv 2003/87 kräver ett tillstånd som verksamhetsutövaren vid en anläggning kan ansöka om på de villkor som anges i artikel 6 i direktivet. Inom ramen för Europeiska unionens system för handel med utsläppsrätter ska verksamhetsutövarna vid anläggningar varje år överlämna det antal utsläppsrätter för växthusgaser som motsvarar deras faktiska utsläpp. Om en verksamhetsutövare minskar utsläppen från sin anläggning, får verksamhetsutövaren sälja de utsläppsrätter som vederbörande följaktligen inte längre har behov av på marknaden. I det motsatta fallet måste verksamhetsutövaren köpa utsläppsrätter för att fullgöra sin skyldighet att överlämna utsläppsrätter. Om en verksamhetsutövare vid en anläggning inte uppfyller denna skyldighet att överlämna utsläppsrätter, kan vederbörande bli föremål för ekonomiska påföljder.

23 Detta behöver naturligtvis inte fastställas vid överlåtelser som är undantagna från skatteplikt (se, exempelvis, artikel 135.1 f och j–l i mervärdesskattedirektivet).

24 Se artikel 3 a i direktiv 2003/87.

25 Se punkt 29 och följande punkter.

26 Se artikel 1.2 i mervärdesskattedirektivet.

27 Som motsvarar innehållet i nuvarande artikel 56.1 c i mervärdesskattedirektivet.

28 Se hans förslag till avgörande i målet von Hoffmann ( C‑145/96, EU:C:1997:218, punkterna 17 och 23).

29 Se dom av den 16 september 1997, von Hoffmann ( C‑145/96, EU:C:1997:406, punkt 15).

30 Se dom av den 16 september 1997, von Hoffmann ( C‑145/96, EU:C:1997:406, punkt 20).

31 Se dom av den 16 september 1997, von Hoffmann ( C‑145/96, EU:C:1997:406, punkt 21).

32 Nu artikel 56.1 c i mervärdesskattedirektivet.

33 Se dom av den 6 november 2008, Kollektivavtalsstiftelsen TRR Trygghetsrådet ( C‑291/07, EU:C:2008:609, punkt 28).

34 Se dom av den 6 november 2008, Kollektivavtalsstiftelsen TRR Trygghetsrådet ( C‑291/07, EU:C:2008:609, punkt 30). I enlighet med domstolens fasta praxis är syftet med bestämmelser avseende fastställandet av platsen för den skattemässiga anknytningen för tillhandahållande av tjänster att förhindra dels behörighetskonflikter, vilka kan leda till dubbelbeskattning, dels utebliven beskattning (dom av den 30 april 2015, SMK C‑97/14, EU:C:2015:290).

35 Se dom av den 8 november 2008, Kollektivavtalsstiftelsen TRR Trygghetsrådet ( C‑291/07, EU:C:2008:609, punkt 32).

36 Se dom av den 8 november 2008, Kollektivavtalsstiftelsen TRR Trygghetsrådet ( C‑291/07, EU:C:2008:609, punkt 33).

37 Dom av den 27 oktober 2005, Levob Verzekeringen och OV Bank ( C‑41/04, EU:C:2005:649, punkt 37).

38 Se dom av den 6 oktober 1992, Cilfit m.fl. ( 283/81, EU:C:1982:335, punkt 20).

39 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 maj 2005, RAL (Channel Islands) m.fl. ( C‑452/03, EU:C:2005:289, punkt 33).

40 Det tyska systemet har naturligtvis inte analyserats. Det har saknats uppgifter för att undersöka det portugisiska rättssystemet och Republiken Kroatien var ännu inte medlem i unionen år 2009.

41 För en förteckning över de riktlinjer som den rådgivande kommittén för mervärdesskatt har enats om, se webbplatsen på följande adress: https://ec.europa.eu/taxation_customs/sites/taxation/files/docs/body/guidelines-vat-committee-meetings_en.pdf.

42 Det ska observeras att i Frankrike, som framställde begäran om riktlinjer från den rådgivande kommittén för mervärdesskatt avseende utsläppsrätter för växthusgaser ur mervärdesskattesynpunkt, beslutades det i juni 2009 att tillfälligt undanta överlåtelse av sådana utsläppsrätter från mervärdesskatteplikt, såsom transaktioner rörande värdepapper.

43 I finländsk doktrin har det konstaterats att det inte stod klart att alla medlemsstater hade intagit denna ståndpunkt, och i Belgien talade man snarare om konsensus.

44 Det ska preciseras att förfarandet vid den italienska skattemyndigheten avsåg en köpare av utsläppsrätter för växthusgaser som var etablerad i Schweiz.