Förslag till avgörande av generaladvokat Paolo Mengozzi föredraget den 19 oktober 2016

1 Originalspråk: franska.

2 Även om de tillämpliga rättsliga bestämmelserna inte klart framgår av handlingarna i målet har den hänskjutande domstolen anfört att bestämmelsen i artikel 43 i lagdekret nr 522/85 av den 31 december 1985 om obligatorisk ansvarsförsäkring för motorfordon, i dess lydelse enligt lagdekret nr 72-A/2003 (nedan kallat lagdekret nr 522/85 i dess ändrade lydelse) är relevant och tillämplig på det nationella målet. Enligt denna bestämmelse har försäkringsföretag som har sitt säte i Portugal och företag som har sitt säte i tredje land samt filialer i Portugal skyldighet att utse en representant i var och en av de övriga EU-medlemsstaterna som ska ansvara för skadereglering i den stat där den skadelidande har hemvist, vid skadehändelser som inträffat i en annan stat än den där den skadelidande har hemvist (artikel 43.1 i lagdekret nr 522/85). I denna bestämmelse anges även de skyldigheter som nämnda representant ska fullgöra genom att föreskriva att denne ska ha tillräckliga befogenheter för att företräda försäkringsföretaget gentemot skadelidande … och för att tillmötesgå deras anspråk till fullo (artikel 43.3 i lagdekret nr 522/85) och ska samla in all nödvändig information med anknytning till regleringen av anspråken och vidta nödvändiga åtgärder för att förhandla fram en reglering av anspråken (artikel 43.4 i lagdekret nr 522/85). Även om det inte ankommer på domstolen att fastställa vilken nationell lagstiftning som ska tillämpas på tvisten vid den domstolen kan konstateras att artikel 43 i lagdekret nr 522/85 avser att reglera ställningen för representanter som befinner sig i andra medlemsstater för försäkringsföretag eller en filial till ett försäkringsföretag som har sitt säte i Portugal, såsom anges i skäl 15 i direktiv 2000/26. I förevarande begäran om förhandsavgörande rör det sig om en representant med ansvar för skadereglering till ett försäkringsföretag som har sitt säte i Spanien. Den hänskjutande domstolen har inte anfört någon bestämmelse i vilken ställningen och omfattningen för det ansvar som representantera i Portugal har anges.

3 EGT L 181, 2000, s. 65.

4 EUT L 149, 2005, s. 14.

5 Artikel 4.5 i direktiv 2000/26.

6 Se dom av den 26 mars 2015, Litaksa ( C‑556/13, EU:C:2015:202, punkt 23 och där angiven rättspraxis).

7 Det ska i detta avseende erinras om att det första direktivet är rådets direktiv 72/166/EEG av den 24 april 1972 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet (EGT L 103, 1972, s. 1, svensk specialutgåva, område 6, volym 1, s. 111). Därefter följer rådets andra direktiv 84/5/EEG av den 30 december 1983 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om ansvarsförsäkring för motorfordon (EGT L 8, 1984, s. 17; svensk specialutgåva, område 6, volym 2, s. 90) och rådets tredje direktiv av den 14 maj 1990 (EGT L 129, s. 33; svensk specialutgåva, område 13, volym 19, s. 189), och direktiv 2000/26. Dessa direktiv har för övrigt ändrats genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/14/EG innan de kodifierades genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/103/EG av den 16 september 2009 om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet (EUT L 263, 2009, s. 11).

8 Se skäl 8 i direktiv 2000/26.

9 Artikel 1 i direktiv 2000/26. Se även skäl 11 i direktiv 2000/26.

10 Skaderegleringsrepresentanternas rättighet regleras i artikel 1.2 i direktiv 2000/26.

11 Artikel 4.1 i direktiv 2000/26.

12 Artikel 4.4 i direktiv 2000/26. Se även skäl 15 i direktiv 2000/26.

13 Artikel 4.5 i direktiv 2000/26.

14 Artikel 4.4 i direktiv 2000/26. Min kursivering.

15 I den mening som avses i artikel 1 b i direktiv 92/49 (se artikel 4.8 i direktiv 2000/26).

16 Se artikel 4.8 i direktiv 2000/26, i dess lydelse enligt direktiv 2005/14.

17 Se skälen 34‐40, 43, 47 och skäl 50 och artiklarna 21 och 22 i direktiv 2009/103. Det bör beaktas att innehållet i artikel 4 i direktiv 2000/26 endast har omorganiserats och delats upp i två olika artiklar i direktiv 2009/103.

18 I den mening som avses i artikel 4.5 i direktiv 2000/26 och artikel 21.5 i direktiv 2009/103.

19 Dom av den 10 oktober 2013, Spedition Welter ( C‑306/12, EU:C:2013:650, punkt 18).

20 Artikel 4.5 i direktiv 2000/26. Min kursivering.

21 Skäl 13 i direktiv 2000/26.

22 Skäl 16 i direktiv 2000/26.

23 Skäl 14 i direktiv 2000/26. Min kursivering.

24 EGT L 12, 2001, s. 1.

25 Som tillades till direktiv 2000/26 genom artikel 5 i direktiv 2005/14.

26 Se, analogt, dom av den 10 oktober 2013, Spedition Welter ( C‑306/12, EU:C:2013:650, punkt 19).

27 Se dom av den 10 oktober 2013, Spedition Welter ( C‑306/12, EU:C:2013:650, punkt 24).

28 Dom av den 10 oktober 2013, Spedition Welter ( C‑306/12, EU:C:2013:650, punkt 24).

29 Ibidem.

30 Förslag till avgörande av generaladvokaten Darmon i målet parlamentet/rådet ( 302/87, EU:C:1988:263, punkt 8).

31 Dom av den 10 oktober 2013, Spedition Welter ( C‑306/12, EU:C:2013:650, punkt 24).

32 C‑306/12, EU:C:2013:650.

33 Dom av den 10 oktober 2013, Spedition Welter ( C‑306/12, EU:C:2013:650, punkt 19). Min kursivering.

34 Dom av den 10 oktober 2013, Spedition Welter ( C‑306/12, EU:C:2013:650, punkt 20).

35 Dom av den 10 oktober 2013, Spedition Welter ( C‑306/12, EU:C:2013:650, punkt 21).

36 Dom av den 10 oktober 2013, Spedition Welter ( C‑306/12, EU:C:2013:650, punkt 22). Min kursivering.

37 I sitt förslag till avgörande i målet Spedition Welter ( C‑306/12, EU:C:2013:359), framhöll generaladvokaten Cruz Villalón att representanten inte skulle vara behörigt att tillvarata [försäkringsföretagets] intressen i domstol eller … ha en generell behörighet att företräda [försäkringsföretaget] i … domstol. Den behörighet som … följer … rör endast delgivning av rättegångshandlingar och påverkar inte på något sätt [försäkringsföretagets] ställning som motpart eller möjligheterna för [försäkringsföretaget] att försvara sig (punkt 17 i ovannämnda förslag till avgörande). I målet Spedition Welter riktades det anspråk som låg till grund för begäran om förhandsavgörande uppenbarligen enbart mot försäkringsföretaget.

38 Förslag till avgörande generaladvokaten Cruz Villalón i målet Spedition Welter ( C‑306/12, EU:C:2013:359, punkt 29).

39 Med andra ord är kravet på att skaderegleringsrepresentanterna ska tillerkännas tillräckliga befogenheter för att tillmötesgå de skadelidandes anspråk till fullo så väsentligt att det skulle vara meningslöst att tolka det så, att det inte ger de skadelidande möjlighet att väcka talan mot nämnda skaderegleringsrepresentanter vid domstol.