Förslag till avgörande av generaladvokat Juliane Kokott föredraget den 8 mars 20161

1 Originalspråk: franska.

2 Europaparlamentets och rådets förordning av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (omarbetning) (EUT L 180, 2013, s. 31).

3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (EUT L 180, 2013, s. 60).

4 Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet (EUT L 337, 2011, s. 9).

5 Det rör sig om kapitel III som har rubriken Kriterier för att fastställa ansvarig medlemsstat.

6 Se härvidlag Europeiska rådets slutsatser av den 1 och den 2 mars 2012, EUCO 4/3/12, punkt 39.

7 Kommissionen verkar, i punkterna 26–26 i sitt skriftliga yttrande, till och med benägen att anse att en medlemsstats genomförande av artikel 3.3 förutsätter att den medlemsstaten fastställts vara ansvarig för prövningen av ansökan. Se även punkt 52 i klagandens skriftliga yttrande.

8 Filzwieser, Ch. och Sprung, A., Dublin III-Verordnung, Wien/Graz 2014, s. 103, K 24.

9 Enligt den bestämmelsen har den berörda medlemsstaten möjlighet antingen att fullfölja prövningen av den ursprungliga ansökan, vilken avbrutits efter det att ansökan implicit återkallats enligt artikel 28 i direktiv 2013/32 genom att sökanden lämnat platsen, eller att bereda denne möjlighet att lämna in en ny ansökan.

10 Se, för ett liknande resonemang, punkt 27 i Ungerns skriftliga yttrande.