Förslag till avgörande av generaladvokat Henrik Saugmandsgaard Øe föredraget den 21 december 2016

1 Originalspråk: franska.

2 Dom av den 8 oktober 2013, Republiken Tjeckien/kommissionen ( T-659/13 och T-660/13, ej publicerad, EU:T:2015:771), nedan kallad den överklagade domen.

3 Kommissionens förordning (EU) nr 885/13 av den 15 maj 2013 om komplettering av Europaparlamentets och rådets ITS-direktiv 2010/40/EU vad gäller tillhandahållande av informationstjänster för säkra och skyddade parkeringsplatser för lastbilar och kommersiella fordon (EUT L 247, 2013, s. 1).

4 Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 886/13 av den 15 maj 2013 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/40/EU vad gäller data och förfaranden för kostnadsfritt tillhandahållande, när så är möjligt, av ett minimum av vägsäkerhetsrelaterad universell trafikinformation för användare (EUT L 247, 2013, s. 6).

5 Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/40/EU av den 7 juli 2010 om ett ramverk för införande av intelligenta transportsystem på vägtransportområdet och för gränssnitt mot andra transportslag (EUT L 207, 2010 s. 1).

6 Dom av den 12 februari 2015, parlamentet/rådet ( C‑48/14, EU:C:2015:91, punkt 45 och där angiven rättspraxis).

7 Kommissionens motivering av den 15 maj 2013 till delegerad förordning nr 885/2013, C(2013) 2549 final, och kommissionens motivering av den 15 maj 2013 till delegerad förordning nr 886/2013, C(2013) 2550 final.

8 Kommissionens motivering av den 15 maj 2013 till delegerad förordning nr 886/2013, C(2013) 2550 final, s. 3 (min kursivering).

9 Dom av den 17 mars 2016, parlamentet/kommissionen ( C‑286/14, EU:C:2016:183, punkt 30 och där angiven rättspraxis).

10 I domen av den 3 april 2014, Rätzke ( C‑319/13, EU:C:2014:210, punkterna 33 och 34), har domstolen exempelvis gjort en sådan tolkning med beaktande av grundförordningen.

11 Se punkterna 26–29 i förevarande förslag till avgörande.

12 Dom av den 18 oktober 2012, kommissionen/Republiken Tjeckien ( C‑37/11, EU:C:2012:640, punkterna 46–48).

13 Se punkterna 26–29 i förevarande förslag till avgörande.

14 Se punkt 23 i förevarande förslag till avgörande.

15 Enligt fast rättspraxis ska hänsyn inte tas till felaktig rättstillämpning om denna rör domskäl som om de ogiltigförklaras inte kan medföra att den överklagade domen upphävs. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 oktober 2002, Aéroports de Paris/kommissionen ( C‑82/01 P, EU:C:2002:617, punkterna 41 och 67 och där angiven rättspraxis), dom av den 28 juni 2005, Dansk Rørindustri m.fl./kommissionen ( C‑189/02 P, C‑202/02 P, C‑205/02 P–C‑208/02 P och C‑213/02 P, EU:C:2005:408, punkt 148 och där angiven rättspraxis), och dom av den 9 juli 2015, InnoLux/kommissionen ( C‑231/14 P, EU:C:2015:451, punkt 83).

16 Se dom av den 17 mars 2016, parlamentet/kommissionen ( C‑286/14, EU:C:2016:183, punkterna 30 och 31).

17 Dom av den 16 juli 2015, kommissionen/parlamentet och rådet ( C‑88/14, EU:C:2015:499).

18 Begreppet berörda aktörer definieras inte i direktiv 2010/40. Trots det nämns i skäl 18 bland annat, som viktiga aktörer, leverantörer av ITS-tjänster, transportoperatörer och anläggningsoperatörer.

19 Se artikel 8.3 i delegerad förordning nr 885/2013 och artikel 9.3 i delegerad förordning nr 886/2013.

20 Enligt artikel 5.1 i direktiv 2010/40 ska medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att garantera att de specifikationer som antas av kommissionen i enlighet med artikel 6 i detta direktiv tillämpas. Se punkt 76 i förevarande förslag till avgörande.

21 Dom av den 16 juli 2015, kommissionen/parlamentet och rådet ( C‑88/14, EU:C:2015:499).

22 Se punkt 54 i förevarande förslag till avgörande.

23 Se den rättspraxis som anges ovan i fotnot 15.

24 Europaparlamentets och rådets beslut nr 768/2008/EG av den 9 juli 2008 om en gemensam ram för saluföring av produkter och upphävande av rådets beslut 93/465/EEG (EUT L 218, 2008, s. 82).

25 Dom av den 27 oktober 2011, Österrike/Scheucher-Fleisch m.fl. ( C‑47/10 P, EU:C:2011:698, punkt 104 och där angiven rättspraxis), och dom av den 8 mars 2016, Grekland/kommissionen ( C‑431/14 P, EU:C:2016:145, punkt 38 och där angiven rättspraxis).

26 Se punkterna 31 och 32 i förevarande förslag till avgörande.