Förslag till avgörande av generaladvokat Paolo Mengozzi föredraget den 21 december 2016

1 Originalspråk: franska.

2 EUT L 309, 2005, s. 9.

3 EUT L 105, 2006, s. 1. Denna förordning upphävdes och ersattes från och med den 11 april 2016 av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) (EGT L 77, 2016, s. 1).

4 Av handlingarna i målet framgår att syftet med transporten av kontanta medel var att betala en leverantör till Intercontinental som var specialiserat på handel med motorfordon.

5 Myndigheten för tullar och indirekta skatter har i sitt yttrande inom ramen för Oussama El Dakkaks överklagande, liksom den franska regeringen i sina skriftliga yttranden till domstolen, anfört att den anmälan som Oussama El Dakkak gjort i Benin enbart omfattade beloppet 983000 USD.

6 Denna artikel hade, i den lydelse som var gällande tid tidpunkten för omständigheterna i målet, följande ordalydelse: Fysiska personer som medför belopp eller värdepapper till en EU‑medlemsstat utan förmedling av ett kreditinstitut, ett organ eller en tjänst som anges i artikel L. 518‑1 i code monétaire et financier (lagen om penning- och finansmarknaden) ska anmäla detta vid varje överföring i enlighet med de villkor som fastställts. Det föreskrivs i artikel R152‑6 I första stycket i lagen om penning- och finansmarknaden att anmälan enligt artikel 3 i … förordning (EG) nr 1889/2005 … och anmälan av belopp eller värdepapper som medförs till en medlemsstat eller från en sådan stat ska göras för en fysisk persons räkning eller en annan persons räkning ska ske skriftligen av en fysisk person och lämnas in till tullmyndigheten vid den tidpunkt då denne reser in i eller ut ur Europeiska unionen eller medförs till en medlemsstat eller från en sådan stat.”

7 I artikel 465 I i tullagen föreskrivs, i den lydelsen som var tillämplig vid tidpunkten för omständigheterna i det nationella målet, att den som underlåter att iaktta anmälningsplikten i artikel 464 och i förordning … nr 1889/2005 … ska dömas till penningböter som uppgår till en fjärdedel av det belopp som lagöverträdelsen eller försöket till lagöverträdelse avser. I punkt II i denna artikel föreskrivs att ”om en tulltjänsteman fastställer att en sådan överträdelse som avses i punkt I har ägt tum ska han beslagta hela det belopp som lagöverträdelsen eller försöket till lagöverträdelse avser under tre månader, en period som kan förlängas … till totalt sex månader.”

8 Se, bland annat, skälen 3, 4 och 5 i förordning nr 562/2006.

9 EGT L 166, 1991, s. 77. Det direktivet upphävdes genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism (EUT L 309, 2005, s. 15), vilket i sin tur upphävdes genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG (EUT L 141, 2015, s. 73).

10 Såsom domstolen påpekade i sin dom av den 15 december 2015, parlamentet och kommissionen/rådet ( C‑132/14–C‑136/14, EU:C:2015:813, punkterna 75–77), ska det territoriella tillämpningsområdet för en sekundärrättsakt, i avsaknad av preciseringar i själva rättsakten, fastställas med hänsyn till artiklarna 52 FEU och 355 FEUF.

11 I artikel L221–1 första stycket i code de l’entrée et du séjour des étrangers et du droit d’asile (lagen om utlänningars inresa och vistelse samt om rätt till asyl) föreskrivs följande: En utlänning som anländer till Frankrike med … flyg och som antingen inte har getts tillstånd att resa in i Frankrike eller har ansökt om tillstånd att resa in i landet av asylskäl kan kvarhållas i en väntzon … på en flygplats, så länge det är absolut nödvändigt till dess avresa och om personen i fråga har ansökt om asyl, fram till dess att en prövning har ägt rum om huruvida dess ansökan inte är uppenbart ogrundad.

12 Artikel L221–2 första stycket i code de l’entrée et du séjour des étrangers et du droit d’asile (lagen om utlänningars inresa och vistelse samt om rätt till asyl) har följande lydelse: Väntzonen avgränsas av den behöriga förvaltningsmyndigheten. Den sträcker sig från platsen för ombordstigning och avstigning till de platser där personkontroll sker.

13 Dom från Cour de cassation (Kassationsdomstolen) av den 25 mars 2009, nr 08‑14.125, där det med avseende på en minderårig som hade placerats i en väntzon på flygplatsen Paris-Charles de Gaulle slogs fast att Cour d’appel har slagit fast att det ensamkommande minderåriga barnet X …, som var föremål för identitetskontroll på flygplatsen Roissy‑Charles‑de‑Gaulle när vederbörande reste in på franskt territorium, placerades i polisarrest på grund av att han hade försökt att undandra sig en polisiär kontroll, och därefter i slutet av polisarresten i en väntzon på flygplatsen. Cour d’appel borde därför ha dragit slutsatsen av sina egna konstateranden att barnet befann sig på franskt territorium och att vederbörande, som var irakisk medborgare, nödvändigtvis var utsatt för fara, vilket krävde att domstolen vidtog skyddsåtgärder avseende barnen i enlighet med artikel 375 och följande artiklar i Code civil (civillagen). Se P. KLÖTGEN, La frontière et le droit, esquisse d’une problématique, Scientia Juris, 2011, s. 45 och följande sidor. Förvaltningen av sådana väntzoner har emellertid inte undgått kritik från människorättsorganisationer (se rapporten från Association nationale d’assistance aux frontières pour les étrangers (nedan kallad Anafé) av den 20 januari 2016, som finns tillgänglig på http://www.anafe.org/spip.php?article317).

14 KOM(2002) 328 slutlig.

15 Artikel 1.1 första stycket i förslaget till förordning hade följande lydelse: Varje fysisk person som vid inresa till eller utresa från gemenskapens tullområde för med sig kontanta medel som minst motsvarar 15000 euro, skall vara skyldig att anmäla detta enligt de villkor som fastställs i denna förordning.

16 Rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, 1992, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 16 s. 4), som upphävdes genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 450/2008 av den 23 april 2008 om fastställande av en tullkodex för gemenskapen (Moderniserad tullkodex) (EUT L 145, 2008, s. 1). I skäl 10 i förslaget till förordning anges att [v]ad beträffar den geografiska avgränsningen av tillämpningsområdet i enlighet med fördraget och särskilt enligt artikel 299.3, 299.4 och 299.6 c i detta följer att direktiv 91/308/EEG inte gäller för vissa europeiska stater eller territorier … och att [d]en risk för penningtvätt som dessa stater och territorier medför … således [bör] uppmärksammas och en särskild ordning för dessa territorier bör fastställas. I artikel 1.1 andra stycket i förslaget till förordningen föreskrevs att: Varje fysisk person som vid inresa till eller utresa från sådana delar av gemenskapens tullområde där direktiv 91/308/EEG inte är tillämpligt för med sig kontanta medel som minst motsvarar 15000 euro, skall också vara skyldig att anmäla detta.

17 Rapport av den 25 juni 2002, KOM(2002) 328 slutlig, se punkt 2, kommentar till artikel 1.

18 Gemensam ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om kontroller av kontanta medel som förs in i eller ut ur gemenskapen antagen av rådet den 18 januari 2005, nr 14843/04, punkt 3 a.

19 Rådets dokument 9630/2/00 av den 7 september 2000. Projekt Moneypenny som pågick från september 1999 till och med februari 2000 genomfördes av medlemsstaternas tullmyndigheter i syfte att övervaka och kontrollera gränsöverskridande förflyttningar av kontanta medel som översteg 10000 euro för att granska om förflyttningarna på grund av sin omfattning kunde äventyra effektiviteten av de kontroller som genomförts av finansinstitut för att bekämpa penningtvätt.

20 Andra hänvisningar till direktiv 91/308 återfinns bland annat i skälen 5, 9 och 11 samt i artiklarna 5 och 6 i förordning nr 1889/2005.

21 Se, bland annat, skälen 1, 2 och 3.

22 Se, bland annat, skälen 2 och 6.

23 Fotnot 9 ovan i förevarande förslag till avgörande.

24 Fotnot 9 ovan i förevarande förslag till avgörande.

25 Se, bland annat, skäl 7.

26 Se punkt 46. FATF är ett mellanstatligt organ som bildades år 1989 som har i uppdrag att fastställa standarder och främja effektivt genomförande av rättsliga, reglerande och operativa åtgärder för bekämpning av penningtvätt, finansiering av terrorism, finansiering av spridning och andra därmed sammanhängande hot mot det internationella finansiella systemets integritet.

27 Rekommendationen återfinns på FATF:s webbplats: http://www.fatf-gafi.org/media/fatf/documents/recommendations/pdfs/FATF_Recommendations.pdf http://www.fatf-gafi.org.

28 I rekommendationen anges vidare att länderna ska säkerställa att effektiva, proportionella och avskräckande påföljder fastställs för personer som har gjort en felaktig anmälan eller som har lämnat felaktiga uppgifter. När kontanter eller överlåtbara innehavarpapper är kopplade till finansiering av terrorism, penningtvätt eller underliggande brott ska länderna även vidta åtgärder, inklusive lagstiftningsåtgärder, som är förenliga med rekommendation 4, enligt vilken det är tillåtet att beslagta kontanter eller instrument.

29 Tolkningsmeddelandet till den särskilda rekommendationen IX finns tillgängligt på FATF:s ovan i fotnot 27 angivna webbplats.

30 Min kursivering. I en handling från år 2009 med rubriken Förfaranden för bedömning av överensstämmelse med FATF:s 40 rekommendationer och 9 särskilda rekommendationer anges vid ett överstatligt förhållningssätt vad gäller den särskilda rekommendationen IX, att begreppet gränsöverskridande hänvisar till förflyttningar vid den nationsövergripande jurisdiktionens yttre gränser (min kursivering). Handlingen finns tillgänglig på följande webbplats: http://www.fatf-gafi.org/fr/themes/recommandationsgafi/documents/methodologiedevaluationdelaconformiteaux40recommandationsetaux9recommandationsspeciales.html#methodologiedevaluationdelaconformiteaux40recommandationsetaux9recommandationsspeciales.html?hf=10&b=0&s=desc(fatf_releasedate).

31 Dokumentet härrör från tiden före revisionen år 2012 och kan konsulteras på följande webbplats: http://www.fatf‑gafi.org/fr/themes/recommandationsgafi/documents/nouvellesmeilleurespratiquesinternationalesdetectionetpreventiondesmouvementstransfrontaliersillicitesdespecesetdinstrumentsnegociablesauporteur.html#nouvellesmeilleurespratiquesinternationalesdetectionetpreventiondesmouvementstransfrontaliersillicitesdespecesetdinstrumentsnegociablesauporteur.html?hf=10&b=0&s=desc(fatf_releasedate).

32 Det bör emellertid noteras att kommissionen i sin rapport till parlamentet och rådet om tillämpningen av förordning nr 1889/2005 (KOM(2010) 429 slutlig) på grundval av en kostnads- och intäktsanalys förespråkade en ändring av artikel 3.1 i förordning nr 1889/2005 för att anpassa kontrollförfarandena för förflyttning av kontanta medel till dem som fastställts för kontroller av passagerares bagage i artiklarna 192–194 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 253, 1993, s. 1, som upphävdes genom kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 2016/481 av den 1 april 2016 (EUT L 87, 2016, s. 24)). En sådan anpassning som förespråkas för att åtgärda de praktiska svårigheter som föreligger för medlemsstaterna att kontrollera transitpassagerare innebär emellertid att systematiska kontroller i ett internationellt transitområde utesluts och följaktligen att anmälningsplikten för passagerare som befinner sig i dessa områden avskaffas (se punkt 5 i rapporten). I punkt 3.2 i den rapporten anger kommissionen att [f]ör transitpassagerare är kravet på att anmäla kontanta medel vid den första platsen där man reser in i eller den sista platsen varifrån man reser ut ur EU svårt att uppfylla, eftersom infrastrukturen i transitområdet på flygplatserna ser olika ut. Inrättningarna för att anmäla kontanta medel är få eller skiljer sig åt i transitområdena och tiden är för knapp innan man ska flyga vidare. För medlemsstaternas behöriga myndigheter är det också svårt att säkerställa enhetliga kontroller av transitpassagerare. Kontrollerna hindras av att det inte finns tillräckligt med tid och saknas lämpliga kontrollinrättningar … och handbagage och incheckat bagage transporteras olika vägar. Dessutom har [e]n särskild projektgrupp bestående av experter på kontroller av förflyttning av kontanta medel kommit fram till att artikel 3.1 i förordning nr 1889/2005 behöver ändras.

33 Förenta nationernas fördragssamling, volym 15, s. 295, som finns tillgänglig på följande webbplats: http://www.icao.int/publications/pages/doc7300.aspx.

34 Dom av den 3 juni 2008, Intertanko m.fl. ( C‑308/06, EU:C:2008:312, punkt 52).

35 Antagandet av dessa rättsakter föreskrivs i artikel 37 i Chicagokonventionen.

36 ICAO:s råd bildades i enlighet med artikel 43 och följande artiklar i Chicagokonventionen.

37 I denna bestämmelse anges att SARP av praktiska skäl betecknas som bilagor till konventionen.

38 Standarderna är specifikationer som återspeglar det som ansågs vara praktiskt genomförbart och nödvändigt för att underlätta och förbättra vissa aspekter av den internationella luftfarten. Underlåtenhet att beakta dessa ska anmälas av de stater som är anslutna till konventionen i enlighet med artikel 38 i denna. Rekommenderad praxis är däremot specifikationer som återspeglar det som i allmänhet är praktiskt genomförbart och i högsta grad önskvärt. De stater som är anslutna till konventionen eftersträvar att följa denna enligt konventionen.

39 Bilagan finns tillgänglig på webbplatsen för Schweiz federala luftfartsmyndighet: https://www.bazl.admin.ch/bazl/fr/home/experts/reglementation-et-informations-de-base/bases-legales-et-directives/annexes-a-la-convention-de-l-organisation-internationale-de-l-av.html.

40 Nämligen de viseringar som krävs för passagerare på internationella flygningar som fortsätter sin resa till ett tredjeland med samma flyg eller med ett annat flyg från samma flygplats samma dag. I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 av den 13 juli 2009 om införande av en gemenskapskodex om viseringar (viseringskodex) (EUT L 243, 2009, s. 8) föreskrivs en skyldighet att inneha en sådan visering genom undantag från … bilaga 9 till Chicagokonventionen för medborgare från ett visst antal tredjeländer.

41 Det ska för övrigt påpekas att rekommenderad praxis beträffande de skyldigheter som de stater som är anslutna till konventionen ålagt att begränsa importen eller exporten av valuta återfinns i kapitel 6, F, punkterna 6.47 och 6.48.