Förslag till avgörande av generaladvokat Yves Bot föredraget den 17 maj 2017

1 Originalspråk: franska.

2 EUT L 201, 2012, s. 107.

3 Begäran om förhandsavgörande har framställts i ytterligare två mål av Kammergericht Berlin (överinstans i Berlin, Tyskland). Det första (C‑558/16) avser tolkningen av artiklarna 1.1, 67.1 och 68 l i nämnda förordning i ett fall där utfärdande av ett europeiskt arvsintyg nekats den efterlevande maken med motiveringen att dennes arvslott delvis fastställts på grundval av en bestämmelse i lagen om makars förmögenhetsförhållanden som inte omfattas av förordningens tillämpningsområde. Det andra (C‑20/17) avser tolkningen av artikel 4 i förordning nr 650/2012 vad beträffar fastställande av nationella arvsintyg, vilka inte kan ersättas med ett europeiskt arvsintyg.

4 Samma bestämmelser finns i rådets förordning (EU) 2016/1103 av den 24 juni 2016 om genomförande av ett fördjupat samarbete på området för domstols behörighet, tillämplig lag samt erkännande och verkställighet av domar i mål om makars förmögenhetsförhållanden (EUT L 183, 2016, s. 1), som är tillämplig från och med den 29 januari 2019. Se särskilt skälen 27 och 28 och artikel 1.2 g (med tillägget avseende egendom [tillägget finns ej i den svenska versionen] efter frågor som rör karaktären hos sakrätter) och h. I skäl 25 och i artikel 29 föreskrivs även en mekanism för anpassning av en okänd sakrätt.

5 Se punkterna 47–61 i dessa yttranden och särskilt sammanfattningen av Förbundsrepubliken Tysklands förslag som syftar till att omvandla okända legat i tysk lagstiftning till legat som är tillåtna i den lagstiftningen, som anges i detalj i fotnot 18 i förevarande förslag till avgörande.

6 Se A., Bonomi och P., Wautelet, Le droit européen des succession, Commentaire du règlement (UE) no 650/2012, du 4 juillet 2012, 2:a upplagan, Bruylant, Bruxelles, 2016, punkt 105 och följande punkter, s. 127. Se även, U., Bergquist, D., Damascelli, R., Frimston, P., Lagarde, F., Odersky och B., Reinhartz, Commentaire du règlement européen sur les successions, Dalloz, Paris, 2015, I, nr 71, s. 44.

7 Dz. U., nr 22, position 91.

8 Dz. U., 2014, position 164.

9 BGBl. I, s. 1042.

10 Dom av den 2 mars 2017, Pérez Retamero ( C‑97/16, EU:C:2017:158, punkterna 20–22 och där angiven rättspraxis).

11 Se den tyska regeringens skriftliga yttrande, punkt 20.

12 I jämförelse med föregående fråga, se punkt 38 i den regeringens skriftliga yttrande.

13 Se punkterna 43 respektive 39 i dessa yttranden och för ett liknande resonemang A., Bonomi och P., Wautelet, anfört arbete, punkterna 125–130, sidorna 135–137.

14 Se kapitel VI i den förordningen, och särskilt artiklarna 62 och 69.

15 Se skäl 1 i förordningen.

16 Se, för ett liknande resonemang, skälen 18 och 67, artikel 63.2 b och artikel 68 m i den förordningen.

17 Se punkt 45 i kommissionens yttranden och A., Bonomi och P., Wautelet, anfört arbete, punkterna 62–66, sidorna 900–904.

18 Se punkterna 47–61 i dess skriftliga yttranden i vilka det erinras om förslagen avseende nuvarande skäl 18 och där det först hänvisas till rådets dokument 7869/12 av den 26 mars 2012 (förslaget avslogs: … om de villkor som fastställs i lagen i den medlemsstat där registret förs är uppfyllda och ersätts av I synnerhet bör det europeiska arvsintyg som utfärdas enligt denna förordning utgöra en giltig handling för registrering av arvsegendomen i ett register i en medlemsstat. Därefter hänvisas till rådets dokument 16458/11 av den 8 november 2011 (avslag av tilläggsförslaget: I de fall där registreringen har en fastställande verkan är lagen i den medlemsstat där den fasta egendomen är belägen tillämplig vad gäller förfarandet för registrering av överföringen av egendomen) och godtagande av förslaget: Detta bör dock inte innebära att de myndigheter som är involverade i registreringen inte kan uppmana den person som ansöker om registrering att lämna sådana ytterligare uppgifter eller handlingar som krävs enligt lagen i den medlemsstat där registret förs … som kompletterats av lagstiftaren på följande sätt: till exempel information eller handlingar gällande betalning av skatt. Den behöriga myndigheten får meddela den person som ansöker om registrering hur den information eller de handlingar som saknas kan lämnas.).

19 Se punkt 46 i dess skriftliga yttranden och hänvisningarna i artikel 27a i lagen om fastighetsregister (Kadasterwet), av den 3 februari 2005 (Stb. 2005, nr 107), som infördes genom artikel 13 i lagen om genomförande av lagen om arv (Uitvoeringswet Verordening erfrecht) av den 5 november 2014 (Stb. 2014, nr 430).