Förslag till avgörande av generaladvokat Nils Wahl föredraget den 5 juli 2017

1 Originalspråk: engelska.

2 EUT L 347, 2006, s. 1

3 Den bestämmelse som var tillämplig i tidsmässigt hänseende (ratione temporis) i mål C‑374/16 var den som var i kraft före översynen av mervärdesskattedirektivet år 2010. Denna översyn saknar emellertid betydelse i förevarande mål, eftersom den inte berörde skyldigheten enligt artikel 226 i direktivet att uppge adressen på fakturan.

4 Dom av den 14 februari 1985, Rompelman ( 268/83, EU:C:1985:74, punkt 19).

5 Dom av den 10 april 2008, Marks & Spencer ( C‑309/06, EU:C:2008:211, punkt 49).

6 Dom av den 22 oktober 2015, PPUH Stehcemp ( C‑277/14, EU:C:2015:719, punkt 28).

7 Se dom av den 22 oktober 2015, PPUH Stehcemp ( C‑277/14, EU:C:2015:719, punkt 29).

8 Se dom av den 15 september 2016, Senatex ( C‑518/14, EU:C:2016:691, punkt 37 och där angiven rättspraxis).

9 Dom av den 15 september 2016, Senatex ( C‑518/14, EU:C:2016:691, punkt 38).

10 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 september 2016, Barlis 06 – Investimentos Imobiliários e Turísticos ( C‑516/14, EU:C:2016:690, punkt 25), och dom av den 15 juli 2010, Pannon Gép Centrum ( C‑368/09, EU:C:2010:441, punkterna 40 och 41).

11 Se, analogt, dom av den 4 juni 2015, kommissionen/Polen ( C‑678/13, ej publicerad, EU:C:2015:358, punkt 46 och där angiven rättspraxis).

12 I denna bestämmelse anges att med beskattningsbar person avses den som, oavsett på vilken plats, självständigt bedriver en ekonomisk verksamhet, oberoende av dess syfte eller resultat (min kursivering).

13 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 september 2016, Barlis 06 – Investimentos Imobiliários e Turísticos ( C‑516/14, EU:C:2016:690, punkt 27), där det hänvisas till förslaget till avgörande av generaladvokaten Kokott i samma mål (EU:C:2016:101).

14 Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i Barlis 06 – Investimentos Imobiliários e Turísticos (C‑516/14, EU:C:2016:101, punkterna 34 och 35).

15 Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i Barlis 06 – Investimentos Imobiliários e Turísticos (C‑516/14, EU:C:2016:101, punkt 34).

16 Se, särskilt, artikel 17.1 b i rådets förordning (EU) nr 904/2010 av den 7 oktober 2010 om administrativt samarbete och kampen mot mervärdesskattebedrägeri (omarbetning) (EUT L 268, 2010, s. 1). Denna bestämmelse ålägger medlemsstaterna att i ett elektroniskt system lagra bland annat [u]ppgifter om identitet, verksamhet, rättslig form och adress avseende personer som tilldelats ett registreringsnummer för mervärdesskatt, som inhämtas enligt artikel 213 i direktiv 2006/112/EG, samt datum för när detta nummer tilldelades.

17 Se, analogt, dom av den 1 mars 2012, Kopalnia Odkrywkowa Polski Trawertyn P. Granatowicz, M. Wąsiewicz ( C‑280/10, EU:C:2012:107, punkterna 48 och 49). De nationella myndigheterna kan dessutom, med stöd av rådets förordning nr 904/2010, från de administrativa myndigheterna i andra medlemsstater begära in uppgifter som kan göra det möjligt att korrekt fastställa mervärdesskatten, säkerställa en korrekt tillämpning av mervärdesskatten, särskilt för gemenskapsinterna transaktioner, och bekämpa mervärdesskattebedrägeri.

18 Se, särskilt, skälen 46, 47, 56 och 57 i mervärdesskattedirektivet.

19 Dom av den 22 oktober 2015, PPUH Stehcemp ( C‑277/14, EU:C:2015:719).

20 Se dom av den 22 oktober 2015, PPUH Stehcemp ( C‑277/14, EU:C:2015:719, punkt 35).

21 Dom av den 28 juni 2007, Planzer Luxembourg ( C‑73/06, EU:C:2007:397).

22 Rådets trettonde direktiv 86/560/EEG av den 17 november 1986 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om omsättningsskatter – Regler om återbetalning av mervärdesskatt till skattskyldiga personer som inte är etablerade i gemenskapens territorium (EGT L 326, 1986, s. 40; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 130).

23 Se dom av den 22 oktober 2015, PPUH Stehcemp ( C‑277/14, EU:C:2015:719, punkterna 48 och 49).

24 Se, särskilt, dom av den 27 september 2007, Teleos m.fl. ( C‑409/04, EU:C:2007:548, punkterna 65 och 66), dom av den 21 februari 2008, Netto Supermarkt ( C‑271/06, EU:C:2008:105, punkterna 24, 25 och 27), och dom av den 21 december 2011, Vlaamse Oliemaatschappij ( C‑499/10, EU:C:2011:871, punkterna 25 och 26).

25 Se dom av den 22 oktober 2015, PPUH Stehcemp ( C‑277/14, EU:C:2015:719, punkt 51).

26 Se, särskilt, dom av den 21 juni 2012, Mahagében och Dávid ( C‑80/11 och C‑142/11, EU:C:2012:373, punkt 62).

27 Se dom av den 21 juni 2012, Mahagében och Dávid ( C‑80/11 och C‑142/11, EU:C:2012:373, punkt 60), och dom av den 22 oktober 2015, PPUH Stehcemp ( C‑277/14, EU:C:2015:719, punkt 52).

28 Se dom av den 21 juni 2012, Mahagében och Dávid ( C‑80/11 och C‑142/11, EU:C:2012:373, punkt 65), och dom av den 31 januari 2013, LVK ( C‑643/11, EU:C:2013:55, punkt 62).

29 Se dom av den 22 oktober 2015, PPUH Stehcemp ( C‑277/14, EU:C:2015:719, punkt 50). Se även dom av den 6 december 2012, Bonik ( C‑285/11, EU:C:2012:774, punkt 43).

30 Se dom av den 15 september 2016, Senatex ( C‑518/14, EU:C:2016:691, punkterna 41 och 42), och förslag till avgörande av generaladvokaten Bot i målet Senatex ( C‑518/14, EU:C:2016:91, punkt 45).

31 Dom av den 12 februari 2015, Surgicare ( C‑662/13, EU:C:2015:89, punkt 26).

32 Dom av den 12 februari 2015, Surgicare ( C‑662/13, EU:C:2015:89, punkt 28).

33 Dom av den 12 februari 2015, Surgicare ( C‑662/13, EU:C:2015:89, punkt 27).

34 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 april 2008, Impact ( C‑268/06, EU:C:2008:223, punkt 51).