Förslag till avgörande av generaladvokat Maciej Szpunar föredraget den 11 april 2018

1 Originalspråk: franska.

2 Rådets gemensamma åtgärd 2008/124/Gusp av den 4 februari 2008 om Europeiska unionens rättsstatsuppdrag i Kosovo, Eulex Kosovo (EUT L 42, 2008, s. 92).

3 Det ska påpekas att det följer av handlingarna i målet att klaganden mellan år 1994 och år 2014 var anställd av tre olika unionsuppdrag som omfattas av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp) genom, för vart och ett av dessa uppdrag, en rad på varandra följande tidsbegränsade anställningsavtal (se punkterna 11–13 i detta förslag till avgörande).

4 Beslut av den 9 november 2016 ( T-602/15, EU:T:2016:660) (nedan kallat det överklagade beslutet).

5 Se dom av den 1 juli 1982, Porta/kommissionen ( 109/81, EU:C:1982:253, punkt 10).

6 Den förlängdes först till den 14 juni 2012 genom rådets beslut 2010/322/Gusp av den 8 juni 2010 om ändring och förlängning av gemensam åtgärd 2008/124/Gusp (EUT L 145, 2010, s. 13), och därefter till den 14 juni 2014 genom rådets beslut 2012/291/Gusp av den 5 juni 2012, om ändring och förlängning av gemensam åtgärd 2008/124/Gusp (EUT L 146, 2012, s. 46).

7 Rådets beslut av den 12 juni 2014 om ändring av gemensam åtgärd 2008/124/Gusp (EUT L 174, 2014, s. 42).

8 Rådets beslut av den 14 juni 2016 om ändring av gemensam åtgärd 2008/124/Gusp (EUT L 157, 2016, s. 26).

9 Europeiska gemenskapens övervakningsmission (ECMM) hade varit närvarande i västra Balkan sedan år 1991 och hade inrättats genom ett samförståndsavtal som undertecknades i Belgrad den 13 juli 1991. Europeiska unionens övervakningsmission bildades genom rådets gemensamma åtgärd 2000/811/Gusp av den 22 december 2000 om Europeiska unionens övervakningsmission (EGT L 328, 2000, s. 53). Det framgår av bakgrunden till tvisten att det endast gick 16 dagar från det att klagandens avtal med Europeiska unionens övervakningsmission upphörde till dess att avtalet med Europeiska unionens polisuppdrag började gälla.

10 Detta uppdrag inrättades genom rådets gemensamma åtgärd 2002/210/Gusp av den 11 mars 2002 om Europeiska unionens polisuppdrag (EGT L 70, 2002, s. 1).

11 Det framgår av bakgrunden till tvisten att det gick tre månader från det att det sista avtalet med Europeiska unionens polisuppdrag upphörde att gälla till dess att hans avtalsförhållande med Eulex Kosovo inleddes.

12 Klaganden har i sitt överklagande påpekat att han, inom ramen för dessa uppdrag, undertecknade ett fyrtiotal på varandra följande tidsbegränsade anställningsavtal. Han har även påpekat att han före och efter sitt sista tidsbegränsade anställningsavtal vidtog alla åtgärder i syfte att inleda ett skiljedomsförfarande, utan att Eulex Kosovo reagerade på detta.

13 Även om det rör sig om Gusp, anser jag att unionens uppdrag, i enlighet med den lojalitetsförpliktelse som åvilar den i sin egenskap av arbetsgivare ska beakta bestämmelser i lagstiftning som antagits på unionsnivå. Se, analogt, dom av den 13 december 2016 IPSO/ECB ( T-713/14, EU:T:2016:727, punkt 106). Under alla omständigheter bör enligt min uppfattning två viktiga omständigheter understrykas. För det första kan, även om rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP (EGT L 175, 1979, s. 43), som genomför ramavtalet, riktar sig till medlemsstaterna, bestämmelser och principer som föreskrivs eller kan utläsas i detta direktiv åberopas gentemot unionens institutioner (organ och andra myndigheter) när de i sig endast framstår som ett specifikt uttryck för fördragets grundläggande bestämmelser och för allmänna principer som direkt åligger dessa institutioner. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 september 2003, Rinke ( C‑25/02, EU:C:2003:435, punkterna 24 och 25). Således ingår principen om förbud mot rättsmissbruk, enligt vilken ingen får åberopa bestämmelser i bedrägligt syfte, bland de allmänna rättsprinciper vars iakttagande som säkerställas av domstolen. För det andra ska det, mot bakgrund av att domstolen, när en klausul ingåtts med stöd av artikel 272 FEUF, kan behöva avgöra en tvist med tillämpning av nationell lagstiftning som är tillämplig på avtalet, påpekas att de nationella bestämmelserna har införlivat direktiv 1999/70 och att dessa bestämmelser således är tillämpliga på en situation med en rad tidsbegränsade anställningsavtal, såsom den som ligger till grund för förevarande mål.

14 Se dom av den 9 oktober 2001, Flemmer m.fl. ( C‑80/99–C‑82/99, EU:C:2001:525, punkt 41). Målet som avgjordes genom denna dom rörde ersättning till vissa producenter av mjölk och mjölkprodukter som under en övergångstid hade varit förhindrade att bedriva sin verksamhet och artikel 238 EG (nu artikel 272 FEUF) var således inte tillämplig.

15 När det gäller innebörden av begreppet skiljedomsklausul i den mening som avses i artikel 272 FEUF, anser vissa författare att detta begrepp kan vara vilseledande eller olämpligt, eftersom de behöriga unionsdomstolarna inte agerar i egenskap av skiljemän utan i egenskap av domstolar som meddelar domar som kan vara direkt tillämpliga. Se Lenaerts, K., Maselis, I. och Gutman, K., EU Procedural Law, Oxford University Press, Oxford, 2014, kapitel 19, sidorna 686–699, särskilt punkt 19.8. För ett liknande resonemang, se Kremlis, G., De quelques clauses d’élection de for et de droit applicable stipulées dans les contrats de droit privé conclus par les Communautés européennes dans le cadre de leurs activités d’emprunt et de prêt, Diritto comunitario e degli scambi internazionali, Milano, 1986, s. 782: [n]är talan väcks vid [domstolen] enligt en sådan klausul, förvandlas denna inte till en skiljedomstol …. För att en skiljedomsklausul inte ska betraktas som en klausul om att tvisten ska avgöras av skiljemän utan som en klausul om behörig domstol, se D’Alessandro, E., L’Art. 272 del Trattato sul funzionamento dell’Unione europea: mero accordo attributivo della competenza giurisdizionale o convenzione arbitrale? (nota a Trib. dell’Unione Europea, 17 dicembre 2010, causa T-460/08), Rivista dell’arbitrato, Rom, 2011, nr 4, sidorna 622–628.

16 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 februari 2015, Planet/kommissionen ( C‑564/13 P, EU:C:2015:124, punkt 23).

17 Det ska erinras om att domstolen redan har förklarat sig behörig på grundval av en skiljedomsklausul som ingick i ett icke undertecknat avtalsutkast som hade tjänat som inledning på parternas relationer. Se, i detta hänseende, dom av den 7 december 1976, Pellegrini/kommissionen och Flexon-Italia ( 23/76, EU:C:1976:174, punkterna 8–10). Se även generaladvokaten Mayras förslag till avgörande i målet Pellegrini/kommissionen och Flexon-Italia ( 23/76, ej publicerat, EU:C:1976:143): Men detta skulle enligt min uppfattning vara att tillämpa en överdriven formalism att förneka skiljedomsklausulens giltighet enbart på grund av att avtalsutkastet endast har varit föremål för en enkel men uttrycklig referens i de skrivelser som bekräftar parternas överenskommelse. Däremot har unionsdomstolarna, i avsaknad av skiljedomsklausul i den mening som avses i artikel 272 FEUF, inte behörighet att avgöra förnyandet av ett anställningsavtal som ingåtts mellan klaganden och kommissionen inom ramen för ett tekniskt samarbete mellan unionen och ett tredje land som finansierats av Europeiska utvecklingsfonden. Se dom av den 20 maj 2009, Guigard/kommissionen ( C‑214/08 P, ej publicerad, EU:C:2009:330, punkt 41).

18 Beträffande lagval vid privaträttsliga avtal som innehåller en skiljedomsklausul, se Kohler, C., La Cour de justice des Communautés européennes et le droit international privé, Droit international privé: travaux du Comité français de droit international privé, 12:e årgången, 1993–1995, Éditions A. Pedone, Paris, 1996, sidorna 71–95, särskilt s. 78: På unionen ska, i största möjliga utsträckning, tillämpas allmänna och gemensamma bestämmelser, vilket nästan nödvändigtvis leder till Romkonventionen.

19 Se dom av den 18 december 1986, kommissionen/Zoubek ( 426/85, EU:C:1986:501, punkt 10), dom av den 8 april 1992, kommissionen/Feilhauer ( C‑209/90, EU:C:1992:172, punkt 13), och dom av den 26 februari 2015, Planet/kommissionen ( C‑564/13 P, EU:C:2015:124, punkt 21).

20 Dom av den 26 november 1985, kommissionen/CO.DE.MI. ( 318/81, EU:C:1985:467, punkt 9).

21 Se generaladvokaten Tizzanos förslag till avgörande i de förenade målen Flemmer m.fl. ( C‑80/99–C‑82/99, EU:C:2001:57, punkt 41).

22 Se dom av den 9 oktober 2001, Flemmer m.fl. ( C‑80/99–C‑82/99, EU:C:2001:525, punkt 39).

23 Se Lenaerts, K., Maselis, I. och Gutman, K., op. cit., s. 689, punkt 19.9: If the clause confers an exclusive right on the Court of Justice of the EU to hear and determine disputes concerning a contract, courts in Member States must decline jurisdiction by reason of the primacy of Union Law (i.e. compliance with the arbitration clause concluded pursuant to art. 272 TFEU).

24 Ibland föreskrivs till och med en konkurrerande behörighet för Europeiska unionens domstol och vissa nationella domstolar (parallella klausuler). Se Kohler, C., op. cit., s. 78. Detta är bland annat fallet med vissa klausuler som förekommer i de låneavtal som ingåtts mellan unionen och en eller flera banker som utgör ett konsortium för att genomföra en transaktion. Parallella klausuler kan skapa problem knutna till positiva behörighetskonflikter. Beträffande denna fråga, se Kremlis, G., De quelques clauses d’élection de for et de droit applicable stipulées dans des contrats de droit privé conclus par les Communautés européennes dans le cadre de leurs activités d’emprunt et de prêt, Diritto comunitario e degli scambi internazionali, Milan, 1986, sidorna 777–792, särskilt s. 783.

25 Se Lenaerts, K., Maselis, I. och Gutman, K., op. cit., s. 689, punkt 19.9: If a number of Courts, including the GC, are entitled to determine disputes under the arbitration clause, a problem of lis alibi pendens may arise. No specific rules are set forth in the Treaties for resolving this problem.

26 Se dom av den 18 december 1986, Commission/Zoubek ( 426/85, EU:C:1986:501, punkt 11).

27 Det ska påpekas att tribunalen, i målet Bitiqi m.fl. mot kommissionen m.fl. (beslut av den 30 september 2014 ( T-410/13, ej publicerat, EU:T:2014:871, punkt 8), avseende ett beslut av Eulex Kosovos uppdrag att inte förnya personalens anställningsavtal, avvisade sökandenas talan då den ansåg att det var uppenbart att den saknade behörighet. I det målet innehöll emellertid alla de tidsbegränsade anställningsavtalen en klausul enligt vilken tvister till följd av dessa avtal skulle omfattas av behörigheten för Bryssels domstolar. Således fanns det i dessa avtal ingen skiljedomsklausul i den mening som avses i artikel 272 FEUF.

28 Se dom av den 1 juli 1982, Porta/kommissionen ( 109/81, EU:C:1982:253, punkt 10). Se även generaladvokaten Capotortis förslag till avgörande Porta/kommissionen ( 109/81, ej publicerat, EU:C:1982:143, punkt 2): Man kan även fråga sig huruvida den omständigheten att klausulen avseende behörighetsfördelning endast förekommer i de avtal som upprättats från och med år 1977 hindrar domstolen från att fastställa arten av de relationer som fanns mellan parterna under den tidigare perioden, från 1963 till 1977. Svaret måste vara nekande, i den mån tvisten aktualiserar frågan om huruvida anställningsförhållandet är fortlöpande eller inte och således utgör ett enda anställningsförhållande, varvid klaganden undervisade vid Gemensamma forskningscentret från 1963 till 1980. Min kursivering.

29 Se punkt 40 i detta förslag till avgörande.

30 I detta hänseende föreskrivs i artikel 47 första stycket i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna att var och en vars unionsrättsligt garanterade fri- och rättigheter har kränkts har rätt till ett effektivt rättsmedel inför en domstol, med beaktande av de villkor som föreskrivs i denna artikel. Enligt andra stycket i denna artikel har var och en rätt att inom skälig tid få sin sak prövad i en rättvis och offentlig rättegång och inför en oavhängig och opartisk domstol som har inrättats enligt lag. Se, analogt, beslut av den 12 juli 2012, omprövning Arango Jaramillo m.fl./BEI ( C‑334/12 RX, EU:C:2012:468).

31 Se fotnot 12.