Förslag till avgörande av generaladvokat Melchior Wathelet föredraget den 31 maj 2018

1 Originalspråk: franska.

2 EGT L 303, 2000, s. 16.

3 Ärkebiskopens i Köln offentliga tidning, s. 222.

4 Enligt den aktuella versionen av artikel 5.2 GrO 1993 (som trädde i kraft den 1 augusti 2015) utgör ett enligt den katolska kyrkans kyrkorätt ogiltigt ingånget borgerligt äktenskap framdeles enbart grund för uppsägning, om det med hänsyn till de konkreta omständigheterna objektivt sett kan antas vålla betydande irritation på arbetsplatsen eller i en bredare krets som berörs av arbetet samt påverka den katolska kyrkans trovärdighet. Denna lydelse är inte tillämplig på uppsägningen i fråga i tvisten i målet vid den nationella domstolen som ägde rum den 30 mars 2009.

5 Ärkebiskopens i Köln offentliga tidning, s. 321.

6 Det är oklart om skilsmässan begärts av JQ eller av hans hustru.

7 Se beslut från andra avdelningen vid Bundesarbeitsgericht av den 22 oktober 2014, 2 BvR 661/12 (DE:BVerfG:2014:rs20141022.2bvr066112).

8 Se Catechismus Catholicae Ecclesiae (Katolska kyrkans katekes), som godkänts och promulgerats genom den apostoliska skrivelsen Laetamur Magnopere från påven Johannes Paulus II, av den 15 augusti 1997, punkterna 2270–2275, som finns tillgänglig på Saint-Sièges webbplats: http://www.vatican.va/archive/ccc/index_fr.htm.

9 Se Catechismus Catholicae Ecclesiae (Katolska kyrkans katekes), som godkänts och promulgerats genom den apostoliska skrivelsen Laetamur Magnopere från påven Johannes Paulus II, av den 15 augusti 1997, punkterna 2276–2279, som finns tillgänglig på Saint-Sièges webbplats: http://www.vatican.va/archive/ccc/index_fr.htm.

10 Se Catechismus Catholicae Ecclesiae (Katolska kyrkans katekes), som godkänts och promulgerats genom den apostoliska skrivelsen Laetamur Magnopere från påven Johannes Paulus II, av den 15 augusti 1997, punkterna 2366–2372, som finns tillgänglig på Saint-Sièges webbplats: http://www.vatican.va/archive/ccc/index_fr.htm.

11 EGT C 340, 1997, s. 133.

12 Dom av den 17 april 2018, Egenberger ( C‑414/16, EU:C:2018:257, punkt 55).

13 Dom av den 17 april 2018, Egenberger ( C‑414/16, EU:C:2018:257, punkt 54).

14 Dom av den 17 april 2018, Egenberger ( C‑414/16, EU:C:2018:257, punkt 58).

15 Se canon 11 CIC. Dessutom är de påföljder som fastställs i CIC andliga och kan i sig enbart fastställas för katoliker. Se särskilt canon 1367 CIC i vilken det hänvisas till artikel 5.2 tredje strecksatsen GrO 1993 enligt vilken automatisk exkommunikation (latae sententiae) föreskrivs (för sekulära) och den som kastar bort de konsekrerade eukaristiska gestalterna entledigas från det klerikala ståndet (för en medlem i prästerskapet).

16 Denna avsikt att skydda den katolska kyrkans anseende framgår tydligare av ordalydelsen i artikel 4.4 GRO 1993 enligt vilken det av samtliga anställda krävs att deras personliga livsstil och deras beteende under tjänstgöringen inte är sådana att de äventyrar den katolska kyrkans trovärdighet.

17 Enligt JQ följer denna särbehandling av att en avdelningsläkare med annan trostillhörighet (till exempel en protestant) eller ingen trostillhörighet inte skulle ha sagts upp för att ha ingått ett borgerligt äktenskap efter att ha skilt sig från sin första make eller maka.

18 Min kursivering.

19 Dom av den 17 april 2018, Egenberger ( C‑414/16, EU:C:2018:257, punkt 63).

20 Dom av den 17 april 2018, Egenberger ( C‑414/16, EU:C:2018:257, punkt 65).

21 Dom av den 17 april 2018, Egenberger ( C‑414/16, EU:C:2018:257, punkt 66).

22 Dom av den 17 april 2018, Egenberger ( C‑414/16, EU:C:2018:257, punkt 67).

23 Se canon 1085 och canon 1108 punkt 1 CIC.

24 Det finns ingenting i handlingarna i målet som tyder på att kravet i fråga inte är legitimt i den mån det tjänar andra syften än IR:s etiska grundsyn.

25 Min bedömning påverkas inte av frågan huruvida JG begärde skilsmässa eller någon fråga som avser huruvida något fel begåtts.

26 Jag kan inte annat än notera att det råder motsättning mellan den stringens med vilken IR har beslutat att försvara renheten i den katolska läran och andan av öppenhet och försoning gentemot skilda och borgerligt omgifta katoliker, som den apostoliska post-synodala uppmaningen Amoris Laetitia från påven Franciskus till biskopar, präster och diakonier, involverade, kristna makar och alla sekulära troende om kärleken i familjen vittnar om (Vatikanens typografi, 19 mars 2016, särskilt punkt 299).

27 Visserligen har det sista ledet i meningen i artikel 4.2 andra stycket i direktiv 2000/78 (förutsatt att … bestämmelser[na i direktiv 2000/78] i övrigt respekteras) utelämnats i ordalydelsen i 9 § stycke 2 AGG. Såsom jag redan förklarat i punkterna 51 och 52 i förevarande förslag till avgörande tjänar denna mening till att precisera och klargöra att den möjlighet som ges religiösa organisationer att ålägga sina medarbetare en lojalitetsplikt varken undslipper det allmänna förbudet mot diskriminering i artikel 2 eller de villkor som ska respekteras vid särbehandling på grund av religion för att denna inte ska utgöra en diskriminering enligt artikel 4.1 i direktiv 2000/78. Eftersom denna mening utgör en precisering och ett klargörande, kan artikel 4.2 andra stycket i direktiv 2000/78 även i dess avsaknad inte innebära att religiösa organisationer får införa diskrimineringar på grund av religion som strider mot första stycket i denna bestämmelse (nämligen särbehandling på grund av religion, trots att detta inte utgör ett verkligt, legitimt och berättigat yrkeskrav) eller diskriminering på andra grunder som anges i artikel 1 i detta direktiv (nämligen funktionshinder, ålder eller sexuell läggning).

28 I denna artikel, som har rubriken Icke-diskriminering, föreskrivs följande i punkt 1: All diskriminering på grund av bland annat … religion eller övertygelse … ska vara förbjuden.

29 I denna artikel säkerställs enskilda rätten till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol.

30 Punkterna 75–79 i nämnda dom.

31 Dom av den 22 november 2005, Mangold ( C‑144/04, EU:C:2005:709, punkterna 76 och 77), dom av den 19 januari 2010, Kücükdeveci ( C‑555/07, EU:C:2010:21, punkterna 50 och 51), dom av den 15 januari 2014, Association de médiation sociale ( C‑176/12, EU:C:2014:2, punkt 47), och dom av den 19 april 2016, DI ( C‑441/14, EU:C:2016:278, punkt 36).

32 Se dom av den 17 april 2018, Egenberger ( C‑414/16, EU:C:2018:257, punkt 76).