Förslag till avgörande av generaladvokat Maciej Szpunar föredraget den 17 oktober 2018

1 Originalspråk: engelska.

2 Beslutet betecknas Ares (2013) 19605.

3 Förordning av den 22 september 2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (EUT L 268, 2003, s. 1).

4 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1367/2006 av den 6 september 2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapens institutioner och organ (EUT L 264, 2006, s. 13).

5 Konvention om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor, undertecknad i Århus den 25 juni 1998 och godkänd på Europeiska gemenskapens vägnar genom rådets beslut 2005/370/EG av den 17 februari 2005 (EUT L 124, 2005, s. 1) (nedan kallad Århuskonventionen).

6 Detaljerade förfaranderegler vid intern omprövning finns i kommissionens beslut av den 13 december 2007 med detaljregler för tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1367/2006 om Århuskonventionen när det gäller framställningar om intern omprövning av förvaltningsakter (EUT L 13, 2008, s. 24).

7 Tribunalen hänvisade till dom av den 10 november 2005i mål, Stichting Zuid-Hollandse Milieufederatie, ( C 316/04, EU:C:2005:678, punkt 68).

8 Rådets direktiv av den 15 juli 1991 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden (EGT L 230, 1991, s. 1).

9 Se dom av den 10 november 2005, Stichting Zuid-Hollandse Milieufederatie ( C‑316/04, EU:C:2005:678, punkt 68).

10 Som i huvudsak gäller produktsäkerheten och produktens effektivitet. Fotnoten tillagd.

11 Se också generaladvokat Jääskinens förslag till avgörande i de förenade målen Rådet och parlamentet/kommissionen och kommissionen/Vereniging Milieudefensie och Stichting Stop Luchtverontreiniging Utrecht ( C‑401/12 P–C‑403/12 P, EU:C:2014:310, punkt 130). Talan enligt artikel 12 i förordning nr 1367/2006 hänför sig inte till godkännandebeslutet utan till svaret från den institution eller det organ som begäran om intern omprövning riktades till, vilket i det aktuella fallet var det omtvistade beslutet.

12 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG (EUT L 309, 24.11.2009, s. 1).

13 Skäl 4 i förordning nr 1367/2006.

14 Se dessutom Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/35/EG av den 26 maj 2003 om åtgärder för allmänhetens deltagande i utarbetandet av vissa planer och program avseende miljön och om ändring, med avseende på allmänhetens deltagande och rätt till rättslig prövning, av rådets direktiv 85/337/EEG och 96/61/EG (EUT L 156, 2003, s. 17), och Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation och om upphävande av rådets direktiv 90/313/EEG (EUT L 41, 2003, s. 26).

15 Men Århuskonventionen är historiskt sett ännu mera förbunden med EU-rätten. Det är verkligen en korsbefruktning mellan EU:s miljörätt och Århusregimen enligt internationell rätt, såtillvida som det tidigare rådsdirektivet 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EGT L 175, 1985, s. 40) och rådsdirektiv 90/313/EEG av den 7 juni 1990 om rätt att ta del av miljöinformation (EGT L 158, 1990, s. 56) tjänade som modell på internationell nivå och deras grundläggande filosofi togs över av Århuskonventionen. Se förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocessen och rätt till rättslig prövning i miljöfrågor vid EG-institutioner och EG-organ, KOM(2003) 622 slutlig, s. 3.

16 Som domstolen har klargjort, kan man ändå inte förlita sig på artikel 9.3 i Århuskonventionen för att pröva rättsenligheten av artikel 10.1 i förordning nr 1367/2006, se dom av den 13 januari 2015, Rådet m.fl./Vereniging Milieudefensie och Stichting Stop Luchtverontreiniging Utrecht ( C‑401/12 P–C‑403/12 P, EU:C:2015:4, punkt 61).

17 Se förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om tillämpning av Århuskonventionens bestämmelser på tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocessen och rätt till rättslig prövning i miljöfrågor vid EG-institutioner och EG-organ, COM(2003) 622 final, s. 7. Se också generaladvokat Jääskinens förslag till avgörande i förenade målen Rådet och parlamentet mot kommissionen och Kommissionen mot Vereniging Milieudefensie och Stichting Stop Luchtverontreiniging Utrecht ( C‑401/12 P – C‑403/12 P, EU:C:2014:310, punkt 123 och följande punkter).

18 Dom av den 9 september 2003, Monsanto Agricoltura Italia m.fl. ( C‑236/01, EU:C:2003:431, punkt 111 och där angiven rättspraxis).

19 Se, för ett likartat resonemang, punkt 36 ovan och, mer allmänt, mitt förslag till avgörande i Saint-Gobain Glass Deutschland/kommissionen ( C‑60/15 P, EU:C:2016:778, punkterna 37–41)

20 För synpunkter på tillgång till information, se till exempel mitt förslag till avgörande i Saint-Gobain Glass Deutschland/kommissionen ( C‑60/15 P, EU:C:2016:778, punkt 37 och följande punkter).

21 I detta sammanhang bör det erinras om att det är skillnad mellan – den processuella – bevisbördan (onus probandi) och – den materiella – bördan att ta upp och utveckla en fråga (onus proferendi). I detta mål är frågan inte vem som har bevisbördan i ett kontradiktoriskt förfarande vid en domstol utan om och i vilken utsträckning klaganden måste styrka sin begäran om intern omprövning enligt materiell förvaltningsrätt. Se i detta hänseende mitt förslag till avgörande i combit Software ( C‑223/15, EU:C:2016:351, punkt 42 med fotnot 18) och generaladvokat Kokotts förslag till avgörande i Spanien/Lenzing ( C‑525/04 P, EU:C:2007:73, punkterna 27–29).

22 Dom av den 9 juni 2005, HLH Warenvertrieb och Orthica ( C‑211/03, C‑299/03 och C‑316/03–C‑318/03, EU:C:2005:370, punkt 75), och dom av den 21 januari 1999, Upjohn ( C‑120/97, EU:C:1999:14, punkt 34 och där angiven rättspraxis).

23 Dom av den 21 maj 2015 ( C‑546/12 P, EU:C:2015:332, punkt 57).

24 Det är förvirrande att det ibland hänvisas till termen ny prövning i stället för omprövning.

25 Dom av den 21 maj 2015, Schräder/CPVO ( C‑546/12 P, EU:C:2015:332).

26 Jag vill också framhålla här att jag inte finner någon diskrepans mellan punkterna 88 och 170 i den överklagade domen. Punkt 88 hänvisar till de kriterier som ska användas, medan punkt 170 utgör resultatet av bedömningen.