Förslag till avgörande av generaladvokat Szpunar – Mål C‑107/17 Aviabaltika

I. Inledning

II. Tillämpliga bestämmelser

A. Unionsrätt

B. Litauisk rätt

III. Bakgrund till tvisten i det nationella målet

IV. Förfarandet och tolkningsfrågorna

V. Bedömning

A. Den första tolkningsfrågan

1. Inledande synpunkter

2. Innebär direktiv 2002/47 att medlemsstaterna är skyldiga att säkerställa att en säkerhetstagare kan verkställa ett avtal om finansiellt säkerhetsställande i händelse av insolvens?

a) Parternas ståndpunkter

b) Tolkning av artikel 4.5 i direktiv 2002/47

3. Framgår det av direktiv 2002/47 hur det ska säkerställas att ett avtal om finansiellt säkerhetsställande kan verkställas när säkerhetstagaren är föremål för ett insolvensförfarande?

a) Parternas ståndpunkter

b) Effekterna av att medel överförs till ett bankkonto och att en finansiell säkerhet ställs

c) Skydd för möjligheten att verkställa den finansiella säkerheten

B. Den andra tolkningsfrågan

1. Parternas ståndpunkter

2. Formerna för realisering av en finansiell säkerhet

3. Den föreslagna lösningens följder för säkerhetsställarens möjlighet att få tillbaka en outnyttjad säkerhet

C. Den tredje tolkningsfrågan

1. Upptagande till prövning

2. Huruvida direktiv 2002/47 påverkar de nationella insolvensbestämmelserna

VI. Förslag till avgörande

1 Originalspråk: franska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 6 juni 2002 om ställande av finansiell säkerhet (EGT L 168, 2002, s. 43).

3 Se dom av den 10 november 2016 Private Equity Insurance Group ( C‑156/15, EU:C:2016:851).

4 Dom av den 10 november 2016, Private Equity Insurance Group ( C‑156/15, EU:C:2016:851).

5 Se, för ett liknande resonemang, Devos, D., The Directive 2002/47/EC on Financial Collateral Arrangements of June 6, 2002, De Walsche, A., Vandersanden, G., Mélanges en hommage à Jean-Victor Louis, volym II, Bryssel, Editions de l’Université de Bruxelles, 2003, s. 269.

6 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 16 april 2014 om insättningsgarantisystem (EUT L 173, 2014, s. 149).

7 Se förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om finansiella säkerhetsordningar (KOM(2001) 168 av den 27 mars 2001).

8 Se T’Kint, F., Derijcke, W., La Directive 2002/47/CE concernant les contrats de garantie financière au regard des principes généraux du droit des sûretés, Euredia, 2003, volym 1, s. 55.

9 Se även sammanfattningen av nationell rättspraxis ovan i punkterna 27–30 i detta förslag till avgörande.

10 Se motiveringen till förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om finansiella säkerhetsordningar (KOM(2001) 168 av den 27 mars 2001 (nedan kallad motiveringen till förslaget), punkt 2.3).

11 Se motiveringen till förslaget, punkt 2.1.

12 Se bland annat artiklarna 39 och 48.7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC‑derivat, centrala motparter och transaktionsregister (EUT L 201, 2012, s. 1). Se även artikel 10 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366 av den 25 november 2015 om betaltjänster på den inre marknaden och om ändring av direktiven 2002/65/EG, 2009/110/EG och 2013/36/EU samt förordning (EU) nr 1093/2010 och om upphävande av direktiv 2007/64/EG (EUT L 337, 2015, s. 35). I artikel 10 i direktiv 2015/2366 föreskrivs två metoder för att uppfylla skyddskraven. Medlemsstaterna kan välja mellan ett separat bevarande av medlen (artikel 10.1 a) och införandet av en skyldighet att försäkra medlen i fråga (artikel 10.1 b).

13 Min kursivering.

14 Min kursivering.

15 Se artikel 5.1 i direktiv 2002/47.

16 Se artikel 6.1 och artikel 7.1 i direktiv 2002/47.

17 Se dom av den 10 november 2016, Private Equity Insurance Group ( C‑156/15, EU:C:2016:851).

18 Se ovan punkt 13 i detta förslag till avgörande.

19 Se ovan punkt 61 i detta förslag till avgörande.

20 Se mitt förslag till avgörande i målet Private Equity Insurance Group ( C‑156/15, EU:C:2016:586).

21 Se dom av den 10 november 2016, Private Equity Insurance Group ( C‑156/15, EU:C:2016:851, punkt 51).