Förslag till avgörande av generaladvokat Paolo Mengozzi föredraget den 20 september 2018

1 Originalspråk: franska.

2 EUT L 141, 2016, s. 125.

3 EUT L 141, 2016, s. 30.

4 Artikel 21 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol föreskriver bland annat att ansökan ska innehålla uppgifter om yrkanden samt en kort framställning av grunderna för talan.

5 Tribunalens rättegångsregler av den 4 mars 2015 (EUT L 105, 2015, s. 1). Artikel 1.7 i ändringarna i dessa regler av den 13 juli 2016 (EUT L 217, 2016, s. 73), som trädde i kraft den 1 september 2016, ändrade numreringen i artikel 86.3–6. Dessa punkter blev punkterna 4–7 i denna artikel. Även om den överklagade domen hänvisar till den nya numreringen i artikel 86, vill jag framhålla att parternas inlagor ibland felaktigt angav den äldre numreringen, vilket kan vara förvirrande.

6 EUT L 147, 2013, s. 14.

7 EUT L 64, 2015, s. 41.

8 EUT L 16, 2011, s. 1.

9 EUT L 64, 2015, s. 10.

10 EUT L 132, 2015, s. 82.

11 EUT L 132, 2015, s. 3.

12 EUT L 266, 2015, s. 75.

13 EUT L 266, 2015, s. 1.

14 Jag vill påpeka att detta förslag gäller kostnaderna i förfarandet rörande det andra yrkandet om justering av talan, vilka behandlades i punkt 5 i domslutet i den överklagade domen. Det bör framhållas att klaganden i sitt fjärde yrkande även begärde ogiltigförklaring av punkt 4 i domslutet i den överklagade domen där klaganden ålagts att bära två tredjedelar av sina kostnader i förfarandet rörande akterna av den 6 mars 2015 och den 28 maj 2015. Eftersom dessa akter ogiltigförklarats av tribunalen kan klaganden inte, utan att avvisning sker, på överklagandestadiet enbart kritisera tribunalens beslut om vem som ska bära kostnaderna för den del av förfarandet som gäller dessa akters rättsenlighet och storleken på dessa kostnader enligt artikel 58 andra stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol. Jag återkommer inte till denna fråga i den följande delen av detta förslag till avgörande.

15 Se dom av den 9 november 2017, HX/rådet ( C‑423/16 P, EU:C:2017:848, punkt 18 och där angiven rättspraxis).

16 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 april 2003, Hendrickx/Cedefop ( C‑217/01 P, EU:C:2003:226, punkt 29 och där angiven rättspraxis).

17 Se, för ett liknande resonemang, domar av den 3 mars 1982, Alpha Steel/kommissionen ( 14/81, EU:C:1982:76, punkt 8) och dom av den 14 juli 1988, Stahlwerke Peine-Salzgitter/kommissionen ( 103/85, EU:C:1988:398, punkterna 11 och 12). Se också dom av den 25 januari 2017, Almaz-Antey Air and Space Defence/rådet ( T-255/15, ej publicerad, EU:T:2017:25, punkt 36 och där angiven rättspraxis).

18 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 november 2017, HX/rådet ( C‑423/16 P, EU:C:2017:848, punkt 18).

19 Min kursivering.

20 Även om detta hade varit rådets vilja, skulle för övrigt tribunalens rättegångsregler i så fall kunna anses oförenliga med artikel 263 sjätte stycket FEUF, eftersom bestämmelserna om frister för överklaganden till domstol är tvingande rättsregler över vilka parterna inte har något inflytande.

21 I det hänseendet kan jag inte ansluta mig till det obiter dictum som framgår av punkt 42 i domen av den 31 maj 2017, DEI/kommissionen ( C‑228/16 P, EU:C:2017:409) i vilken domstolen, med hänvisning till artikel 86 i tribunalens rättegångsregler uppgav att det var tillåtet för tribunalen att fråga klaganden i det målet om hon, sedan det tillkommit ett bekräftande beslut, avsåg att justera sina yrkanden om ogiltigförklaring av ett föregående beslut och att låta yrkandena även avse det bekräftande beslutet. Som klart framgår av domstolens dom, i det speciella sambandet med detta mål, hade tribunalen mottagit två separata framställningar, den ena riktad mot det första beslutet (mål T-639/14, som hade varit föremål för överklagande i mål C‑228/16 P) och den andra riktad mot det bekräftande beslutet (mål T-352/15). När tribunalen har mottagit två separata framställningar mot akter med samma innehåll är det dock inte fråga om tillämpning av artikel 86 i dess rättegångsregler utan om eventuell förening av de två framställningarna. Vidare kan tribunalen inte framställa ogiltighetsyrkanden till sig själv. Med andra ord kan tribunalen inte upptäcka förekomsten av en akt som justerar eller ersätter en tidigare akt med samma innehåll om den inte tidigare har mottagit antingen yrkanden om ogiltigförklaring i en autonom framställning med tillämpning av artikel 76 i dess rättegångsregler eller yrkanden om justering enligt artikel 86 i dessa rättegångsregler. Följaktligen hänför sig tvisten i det första fallet, som tidigare påpekats, inte till tillämpningsområdet för artikel 86 i tribunalens rättegångsregler, och det finns då inga skäl att inbjuda klaganden att justera sina yrkanden. På samma sätt finns det i det andra fallet inget behov av att inbjuda klaganden att justera sina yrkanden, eftersom en begäran om justering redan har ingetts.

22 Se punkt 84 i mitt förslag till avgörande i målet British Airways/kommissionen ( C‑122/16 P, EU:C:2017:406) som domstolen hänvisar till i punkt 87 i domen av den 14 november 2017, British Airways/kommissionen ( C‑122/16 P, EU:C:2017:861).

23 Se mitt förslag till avgörande i målet British Airways/kommissionen ( C‑122/16 P, EU:C:2017:406, fotnot 39) samt, för ett liknande resonemang, domen av den 14 november 2017, British Airways/kommissionen ( C‑122/16 P, EU:C:2017:861, punkt 86).

24 Se också, för ett liknande resonemang, generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande i målet HX/rådet ( C‑423/16 P, EU:C:2017:493, punkt 34).

25 Om den nya akten inte har samma ändamål som den först angripna akten, ska naturligtvis en ny inledande ansökan ges in enligt villkoren i artikel 76 d i tribunalens rättegångsregler.

26 Se, för ett liknande resonemang, de synpunkter som tribunalen utvecklat i punkterna 61–73 i domen av den 28 januari 2016, Klyuyev/rådet ( T-341/14, EU:T:2016:47).

27 Dom av den 13 juli 2017, Saint-Gobain Glass Deutschland/kommissionen ( C‑60/15 P, EU:C:2017:540, punkt 50 och där angiven rättspraxis).