Förslag till avgörande av generaladvokat henrik saugmandsgaard øe föredraget den 28 juni 2018

1 Originalspråk: franska.

2 Europaparlamentets och rådets förordning av den 24 september 2008 om gemensamma regler för tillhandahållande av lufttrafik i gemenskapen (EUT L 293, 2008, s. 3).

3 Det noteras att artikel 23.1 uttryckligen gäller lufttrafik från en flygplats som befinner sig på en medlemsstats territorium och på vilken fördraget är tillämpligt.

4 Jag noterar att den hänskjutande domstolen genom dessa sista ord med sin fråga avser de fall då luftfartsföretagen, liksom i målet vid den nationella domstolen, avser att använda en annan valuta än euro för att informera potentiella passagerare om priserna.

5 Se också punkt 12 i detta förslag till avgörande.

6 Jag vill påpeka att kommissionen i sina skriftliga och muntliga yttranden har föreslagit ett gemensamt svar på de två hänskjutna frågorna och har framfört en nyanserad uppfattning genom att framhålla dels att förordning nr 1008/2008 inte utsätter lufttrafikföretaget för något tvång vid val av den nationella valuta i vilken företaget anger sina priser, dels att förordningen på sin höjd kunde kräva att detta val inte är helt godtyckligt, eftersom förordningen endast föreskriver respekt för objektiva kriterier förbundna med transaktionen inom vilkas ram lufttrafikföretaget kan göra sitt val utan att nödvändigtvis vara begränsad till en enda nationell valuta.

7 Enligt fast rättspraxis ankommer det på domstolen att i förekommande fall omformulera de hänskjutna frågorna för att kunna lämna ett svar som är till nytta för den nationella domaren (se, bland annat, dom av den 22 februari 2018, SAKSA, C‑185/17, EU:C:2018:108, punkt 28).

8 Såsom är fallet med bestämmelserna i förordning nr 1008/2008 för vilka en tolkning begärts i detta mål.

9 Se, bland annat, dom av den 20 december 2017, Acacia och D’Amato ( C‑397/16 och C‑435/16, EU:C:2017:992, punkt 31), och dom av den 8 mars 2018, DOCERAM ( C‑395/16, EU:C:2018:172, punkt 20).

10 Se rubriken till artikel 23 i förordning nr 1008/2008, som också anger icke-diskriminering, vilket är ämnet för punkt 2 i artikeln.

11 Om ändamålen med dessa krav, se punkt 44 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

12 Se också punkt 27 i detta förslag till avgörande.

13 Särskilt anges i kommissionens meddelande till Europaparlamentet av den 21 april 2008 om den gemensamma hållning som fastställts av rådet inför antagandet av den kommande förordningen nr 1008/2008 [COM(2008) 175 final, s. 4], att tillämpningsområdet för skyldigheten till öppenhet i fråga om information… har utsträckts till alla flygningar med avgång från gemenskapen, inbegripet de flygningar som handhas av bolag i tredjeländer (artikel 24 [senare artikel 23]). … [Den sista meningen i] skäl 15 [senare skäl 16] uppmuntrar bolagen i gemenskapen att visa samma nivå av öppenhet för flygningar [från tredjeländer och] till en flygplats inom gemenskapen (mina kursivering).

14 Om ursprunget till dessa bestämmelser, se också punkt 29 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

15 Den terminologi som används i artikel 2.18 utesluter inte på förhand att den nationella valutan kan vara en tredje stats valuta, med hänsyn till att skäl 8, 10 och 16 samt artiklarna 13, 15 och 22 i samma förordning hänvisar till flygningar med anknytning till tredjeländer. Jag anser det ändå sannolikt att lagstiftaren snarare har åsyftat valutan i en medlemsstat som inte har infört euro, som är den andra möjligheten enligt den nämnda punkt 18. Även om Verbraucherzentrale och Germanwings har föreslagit att det i svaret på den andra frågan ska hänvisas till medlemsstatens nationella valuta (kursivering tillfogad), behöver domstolen enligt min mening inte uttala sig på denna punkt på grund av de faktiska omständigheterna i detta fall.

16 Enligt den hänskjutande domstolen skulle det, om den använda formuleringen hade varit priser uttryckta i euro eller i en nationell valuta (min kursivering), ha framgått tydligare att lagstiftaren avsåg att erbjuda ett sådant val. Jag är inte övertygad av detta argument.

17 Bland annat versionerna på spanska (moneda local), danska (lokal valuta), engelska (local currency), italienska (valuta locale), nederländska (lokale valuta) och portugisiska (moeda local).

18 Bland annat versionerna på tyska (Landeswährung), franska (monnaie nationale) och svenska (nationell valuta).

19 Se också punkt 27 i detta förslag till avgörande.

20 Se, bland annat, dom av den 22 mars 2018, Anisimovienė med flera ( C‑688/15 och C‑109/16, EU:C:2018:209, punkt 78).

21 I detta hänseende, se också punkt 66 i detta förslag till avgörande.

22 Jag vill påpeka att begreppet passagerarpris(er) används inte endast i artikel 23 i denna förordning utan även i skäl 15 och i artiklarna 16 och 22.

23 Enligt artikel 23.1 ska [d]et slutliga pris som ska betalas… innehålla gällande passagerarpris… samt alla tillämpliga skatter och avgifter, tilläggsavgifter och arvoden som är oundvikliga och förutsebara vid tidpunkten för offentliggörandet (min kursivering).

24 I detta senare hänseende, se också punkt 16 i detta förslag till avgörande.

25 För ett likartat resonemang avseende den ordning som gäller för de olika delarna av det slutliga priset, se dom av den 6 juli 2017, Air Berlin ( C‑290/16, EU:C:2017:523, punkt 23 och följande punkter).

26 Om innehållet i dessa bestämmelser och ändamålen med artikel 23.1 i förordning nr 1008/2008, se punkt 44 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

27 Se, analogt, i fråga om lagstiftarens tystnad, dom av den 12 april 2018, Fédération des entreprises de la beauté ( C‑13/17, EU:C:2018:246, punkterna 34 och 35 samt punkt 45 och följande punkter).

28 Rådets förordning av den 23 juli 1992 om biljetter och tariffer (EGT L 240, 1992, s. 15), som upphävdes genom förordning nr 1008/2008 (se artikel 27 i denna förordning).

29 Enligt följande bestämmelse: Lufttrafikföretag som bedriver verksamhet inom gemenskapen skall på begäran upplysa allmänheten om alla flygpriser och standardfraktpriser.

30 Se förslag till Europaparlamentets och rådets förordning med gemensamma regler för utnyttjande av flygtransporttjänster inom gemenskapen daterat den 18 juli 2006 [COM(2006) 396 final, grunder s. 2, 4 och 10, samt skäl 15 och artikel 24.1]. Se också Europaparlamentets rapport av den 11 maj 2007 om detta förslag (A6–178/2007, s. 25–29 och 33), yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 31 maj 2007 om detta förslag (EUT C 175, 2007, s. 85, punkt 8), samt meddelande av den kommission som nämndes i fotnot 13 i detta förslag till avgörande (s. 3 och 4).

31 I detta hänseende, se skäl 2 och 6 samt artikel 2 i rådets förordning (EG) nr 1103/97 av den 17 juni 1997 om vissa bestämmelser som har samband med införandet av euron (EGT L 162, 1997, s. 1), samt skäl 2 och artikel 2 i rådets förordning (EG) nr 974/98 av den 3 maj 1998 om införande av euron (EGT L 139, 1998, s. 1).

32 Se punkterna a–d i artikel 2, som definierade begreppen flygpriser, platspriser, charterpriser och fraktpriser.

33 Se redogörelse för kommissionens motiv i dess förslag till rådets förordning (EEG) om priser och frakter vid luftfartstjänster av den 18 september 1991 [COM(91) 275 final, s. 3]. Om liberaliseringen vid fastställande av dessa priser, se s. 14–16 i detta dokument.

34 Se rådets direktiv 87/601/EEG av den 14 december 1987, om tariffer för regelbunden lufttrafik mellan medlemsstater (EGT L 374, 1987, s. 12) och rådets förordning (EEG) nr 2342/90 av den 24 juli 1990 om biljettpriser och tariffer för lufttrafik (EGT L 217, 1990, s. 1). Jag konstaterar att formuleringen i direktiv 87/601 valuta som är lokalt lagligt betalningsmedel, utan angivande av lokalisering, som först hade föreslagits av kommissionen, inte har behållits (se förslag till rådets direktiv av den 27 oktober 1981 om tariffer för regelbunden luftfart mellan medlemsstaterna, EGT C 78, 1982, s. 6).

35 Se artikel 2 i ovannämnda förslag [COM(91) 275 final, s. 57].

36 Se rapport från Europaparlamentets utskott för transport och turism av den 27 mars 1992 (A3‑142/92, s. 16, ändring nr 5, som lyder: pris som ska betalas i ecu/lämplig lokal valuta, och s. 28, där det anges att möjligheten att ange tarifferna… i nationell valuta synes lämplig med hänsyn till nuvarande praxis, men en kontroll borde utövas för att undvika att denna möjlighet, till exempel, utnyttjas för att dölja skillnader mellan inrikes och utrikes tariffer), samt parlamentets yttrande av den 8 april 1992 över ifrågavarande förslag från kommissionen (EGT C 125, 1992, s. 147, ändring nr 23).

37 I sitt yttrande av den 29 april 1992 anser denna kommitté det relevant att vid definitionen av flygpris referera… till nationella valutor och till ecu i väntan på att den senare införs som gemensam valuta (EGT C 169, 1992, s. 20, punkt 5.2.1.1.1, min kursivering).

38 Med kännedom om att det ändrade förslag som framlades av kommissionen den 19 juni 1992 [COM(92) 274 final, EGT C 206, 1992, s. 54, ändring nr 5] återgav den lydelse som föreslagits av parlamentet (pris som ska betalas i ecu/lämplig lokal valuta) och som ändå inte hållits kvar i slutversionen av förordning nr 2409/92 (priser angivna i ecu eller i nationell valuta).

39 Se punkt 16 i detta förslag till avgörande.

40 Se punkt 26 i detta förslag till avgörande.

41 Enligt artikel 22.1 i förordning nr 1008/2008, får EG-lufttrafikföretag, utan att det påverkar trafikplikten enligt artikel 16 i förordningen, fritt sätta sina passagerarpriser… för lufttrafik inom gemenskapen.

42 Se dom av den 6 juli 2017, Air Berlin ( C‑290/16, EU:C:2017:523, punkterna 46 och 47), där domstolen angav att det mål som eftersträvades med artikel 22.1 i förordning nr 1008/2008 inte utgör hinder mot att lufttransportavtalen är underkastade allmänna bestämmelser som skyddar konsumenter mot oskäliga villkor i dessa avtal.

43 Se också generaladvokat Bots förslag till avgörande i målet Vueling Airlines ( C‑487/12, EU:C:2014:27, punkt 27 och följande punkter).

44 I sina skriftliga kommentarer har kommissionen framhållit att artikel 22 i förordning nr 1008/2008 väsentligt stärkte den fria prissättningen i jämförelse med de bestämmelser som ingick i artiklarna 5–8 i förordning nr 2409/92.

45 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 16 februari 1998 om konsumentskydd i samband med prismärkning av varor som erbjuds konsumenter (EGT L 80, 1998, s. 27).

46 Kommissionen publicerade den 21 juni 2006 en rapport om tillämpningen av direktiv 98/6, i vilken kommissionen framhöll att vissa medlemsstater, i enlighet med direktivets artikel 4.1, har bestämt gränser för tillkännagivandet av de priser i nationell valuta och i euro som var tillämpliga under övergångsperioden vid införandet av euro [se kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet, COM(2006) 325 final, punkt 4].

47 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG (EUT L 304, 2011, s. 64).

48 Se kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet av den 19 december 2011 med titeln En europeisk vision för passagerare, meddelande om passagerares rättigheter i alla transportmedel [COM(2011) 898 final, punkt 3.2].

49 Se dom av den 15 januari 2015, Air Berlin ( C‑573/13, EU:C:2015:11, punkt 33), och dom av den 6 juli 2017, Air Berlin ( C‑290/16, EU:C:2017:523, punkt 30) samt där angiven rättspraxis.

50 Till skillnad från kommissionens ursprungliga förslag [COM(2006) 396 final, s. 10, 13 och 50] handlar skäl 15 och 16 och artikel 23 i förordning nr 1008/2008 om kunder, det vill säga personer som köper flygbiljetter, och det är möjligt att passagerarna, det vill säga de personer som reser med dessa biljetter, inte har köpt dem själva.

51 Se punkt 31 i detta förslag till avgörande och de handlingar som åberopats i fotnoten till denna punkt.

52 På så sätt angavs i det femte skälet till förordning nr 2409/92, som upphävts genom förordning nr 1008/2008, att det var lämpligt att den fria prissättningen kompletteras av passande åtgärder till skydd för konsumenternas och branschens intressen.

53 Se särskilt ovannämnda meddelande [COM(2011) 898 final, punkt 3.2].

54 En extensiv tolkning är ännu mer berättigad i fråga om unionsbestämmelser om ersättning och bistånd till passagerare vid flygningar som ställts in eller försenats, eftersom dessa bestämmelser uttryckligen är avsedda att garantera en hög nivå på skyddet för passagerare (se, bland annat, domar av den 4 oktober 2012, Finnair, C‑22/11, EU:C:2012:604, punkterna 23 och 34, och dom av den 4 oktober 2012, Rodríguez Cachafeiro och Martínez-Reboredo Varela-Villamor, C‑321/11, EU:C:2012:609, punkterna 25 och 33).

55 I detta hänseende, se avsnitt av de förarbeten som nämns i fotnot 30 i detta förslag till avgörande.

56 Domstolen har närmare angett innebörden av de regler som ingår i denna bestämmelse, bland annat i fråga om innehållet i den information som ska lämnas till kunderna och formerna för dessa meddelanden (se dom av den 19 juli 2012, ebookers.com Deutschland, C‑112/11, EU:C:2012:487, punkterna 11–20, dom av den 18 september 2014, Vueling Airlines, C‑487/12, EU:C:2014:2232, punkterna 32–39, dom av den 15 januari 2015, Air Berlin, C‑573/13, EU:C:2015:11, punkterna 20–45, samt dom av den 6 juli 2017, Air Berlin, C‑290/16, EU:C:2017:523, punkterna 18–36).

57 Enligt artikel 24 i denna förordning ska [m]edlemsstaterna… säkerställa efterlevnad av reglerna i detta kapitel och fastställa sanktioner för överträdelser av dem. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionerliga och avskräckande.

58 Se även Grard, L., Des règles nouvelles pour le marché unique du transport aérien, Revue de droit des transports, 2008, nr 12, kommentar 260, avsnitt 3 B.

59 I detta hänseende, se punkt 59 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

60 I motsats, bland annat, till de skyldigheter som åvilar lufttrafikföretag att ange slutpriset vid varje upplysning om priserna för flygtjänster och för varje flygtjänst för vilken priset har tillkännagetts samt priset på de olika element som ingår i slutpriset (se domar av den 15 januari 2015, Air Berlin, C‑573/13, EU:C:2015:11, punkterna 34 och 41, och dom av den 6 juli 2017, Air Berlin, C‑290/16, EU:C:2017:523, punkterna 24 och 36).

61 Kommissionen anser, enligt min uppfattning med fog, att passagerarpriserna borde kunna anges i euro oavsett mellan vilka flygplatser flygningen ska ske.

62 Som framgår i slutet av den andra frågan tycks det vara vanligt att flygtrafikföretag anger sina priser i valutan på avgångsorten för en viss flygning, vilket leder till publicering av information i en enda och samma valuta. Det förekommer också att företagen ombesörjer publicering av sina priser både i euro och i nationell valuta, vilket mångfaldigar jämförelsepunkterna. Slutligen är det inte sällsynt att kunden eller resebyrån som säljer flygningen till kunden har tillgång till ett konverteringsprogram, vilket underlättar vid valutajämförelser.

63 Enligt den hänskjutande domstolens anvisningar, som i princip är de enda som är auktoritativa, varvid det dock kan tilläggas att Germanwings under förhandlingen framhöll att toppdomänen i verkligheten var .com/de, där den första nivån var .com – vilket inte är en landspecifik toppdomän – och att snedstrecket före de endast upplyser om språket på webbplatsen på internet.

64 Europaparlamentets och rådets förordning av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I) (EUT L 177, 2008, s. 6), som i artikel 5 föreskriver:2. I den utsträckning tillämplig lag för ett avtal om persontransport inte harvalts av parterna i enlighet med andra stycket, ska den tillämpliga lagen vara lagen i det land där passageraren har sin vanliga vistelseort, förutsatt att avgångsorten eller bestämmelseorten också är belägen i det landet. Om dessa villkor inte är uppfyllda ska lagen i det land där transportören har sin vanliga vistelseort tillämpas. Parterna får som tillämplig lag för ett avtal om persontransport enligt artikel 3 endast välja lagen i det land där a) passageraren har sin vanliga vistelseort, eller b) transportören har sin vanliga vistelseort, eller c) transportören har sitt huvudkontor, eller d) avgångsorten är belägen, eller e) bestämmelseorten är belägen. 3. Om det, i avsaknad av lagval, framgår av alla omständigheter i fallet att avtalet uppenbart har en närmare anknytning till ett annat land än det som anges i punkterna 1 och 2, ska lagen i detta andra land tillämpas.

65 Med hänsyn till övervägandena som ingår i svaret på den första frågan (se punkt 15 och följande punkter i detta förslag till avgörande).

66 I denna sista fråga, se punkt 44 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

67 Se, analogt, dom av den 7 mars 2018, flightright m.fl. ( C‑274/16, C‑447/16 och C‑448/16, EU:C:2018:160, punkt 68) rörande domsrätt, enligt vilken orten för såväl avgång som ankomst ska betraktas som de orter där tjänster som tillhandahålls enligt lufttransportavtal huvudsakligen utförs. Jag konstaterar att EU-domstolen i det aktuella fallet inte har tillfrågats i fråga om bestämmelseorten.

68 Enligt beslutet om hänskjutande har Germanwings i målet vid den nationella domstolen åberopat att användning av avgångsortens valuta svarade mot lufttrafikföretagens praxis. I sina skriftliga och muntliga uttalanden har Germanwings upprepat detta argument men medgett, i svaret på en fråga, att tolkningen av bestämmelserna i förordning nr 1008/2008 inte kan bero på om det faktiskt föreligger ett sådant stadigvarande bruk.

69 Se punkt 25 i detta förslag till avgörande.

70 Vilket stöds av överväganden om skydd för transporterade personer men tycks mig irrelevant när det gäller frakt av gods.

71 Den hänskjutande domstolen anför som exempel att priset för en flygning från Förenade kungariket skulle kunna anges i pund sterling av en transportör etablerad i detta land, i euro av en transportör etablerad i Tyskland, i forinter av en transportör etablerad i Ungern och i zloty av en transportör etablerad i Polen.

72 En ståndpunkt som nämnts i punkt 61 i detta förslag till avgörande.

73 Se citatet av denna artikel 5 i fotnot 64 i detta förslag till avgörande.