Förslag till avgörande av generaladvokat Maciej Szpunar föredraget den 25 juli 2018

1 Originalspråk: franska.

2 Rådets direktiv 86/653/EEG av den 18 december 1986 om samordning av medlemsstaternas lagar rörande självständiga handelsagenter (EGT L 382, 1986, s. 17; svensk specialutgåva, område 6, volym 2, s. 150).

3 Se, för ett liknande resonemang, Verbraeken, C., de Schoutheete, A., La loi 13 avril 1995 relative au contrat d’agence commerciale, Journal des tribunaux, nr 5764, 1995, s. 463 och 464. Se även, för ett liknande resonemang, Bogaert, G., De Keersmaeker, Ch., Van Ranst, N., i Bogaert, G., Lohmann, U. (red.), Commercial Agency and Distribution Agreements. Law and Practice in the Member States of the European Union, Kluwer Law International, Haag – London – Boston, 2000, s. 109.

4 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 april 1998, Bellone ( C‑215/97, EU:C:1998:189, punkt 13), och dom av den 9 november 2000, Ingmar ( C‑381/98, EU:C:2000:605, punkt 20).

5 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 april 1998, Bellone ( C‑215/97, EU:C:1998:189, punkt 13), och dom av den 6 mars 2003, Caprini ( C‑485/01, EU:C:2003:135, punkt 19).

6 I det avseendet vill jag påpeka att generaladvokaten Cosmas i sitt förslag till avgörande i målet Bellone ( C‑215/97, EU:C:1998:36, punkt 31) identifierade tre erforderliga och tillräckliga villkor för att en person ska anses som handelsagent, nämligen att en sådan person, för det första, ska inneha ställning som självständig agent, för det andra, vara varaktigt avtalsbunden och, för det tredje, utöva en verksamhet som består i att endast förhandla om försäljning eller köp av varor, eller både förhandla om och slutföra dessa affärsuppgörelser i huvudmannens namn och för dennes räkning. Jag vill påpeka att dessa tre villkor anges i artikel 1.2 i direktiv 86/653. Under alla omständigheter finns inte kringresande med bland dessa villkor.

7 Se förslaget till rådets direktiv om samordning av medlemsstaternas lagstiftning om (självständiga) handelsagenter, vilket lades fram för rådet av kommissionen den 17 december 1976 (EGT C 13, 1977, s. 2).

8 Se, särskilt, 92b § i Handelsgesetzbuch (den tyska handelslagen). I doktrinen, se Wagner, V., Le Nouveau Statut de l’agent commercial: étude en droit français, en droit communautaire et en droit comparé, Presses Universitaires du Septentrion, Paris, 2003, s. 44. Se, även, Gardener, C., The Meaning of Negotiate under the Commercial Agents Directive. Just Who is a Commercial agent, Commercial Law Practitioner, 2006, volym 13, nr 4, s. 109.

9 Se De Theux, A., Le statut européen de l’agent commercial. Approche critique de droit comparé, Publication des Facultés universitaires Saint-Louis, Bryssel, 1992, s. 39.

10 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 mars 2006, Poseidon Chartering ( C‑3/04, EU:C:2006:176, punkterna 24 och 25).

11 Se Kileste, P., La loi belge du 13 avril 1995 relative au contrat d’agence commerciale transposant en droit interne la directive européenne 86/653, Revue de droit des affaires internationales nr 7, 1995, s. 805, och Verbraeken, C., de Schoutheete, A., La loi du 13 avril 1995 relative au contrat d’agence commerciale, Journal des tribunaux, 1995, s. 462.

12 Jag vill i det avseendet erinra om att det i artikel 2.2 i direktivet föreskrivs att medlemsstaterna får besluta att direktivet inte ska tillämpas på personer vars verksamhet som handelsagenter betraktas som bisyssla.

13 Se punkterna 28–35 i detta förslag till avgörande.

14 Se, vad beträffar bland annat polsk rätt, Sośniak, M., Zagadnienia typologii i systematyki umów obligacyjnych, Wydawnictwo UŚ, Katowice, 1990, s. 73. Vad gäller utländska juristers synpunkter på den polska lagstiftningsmetoden, se Raff, T, Vertragstypenbildung im polnischen Recht unter besonderer Berücksichtigung der Generalklausel von Art. 750 KC, i Andrés Santos, F.J., Baldus, Ch., Dedek, H., (red), Vertragstypen in Europa: Historische Entwicklung und europäische Perspektiven, Sellier European Law Publishers, Munich, 2011, s. 235. Vad beträffar särdragen i common law-systemet, se Samuel, G., Classification of Contracts: A View from a Common Lawyer, i Andrés Santos, F.J., Baldus, Ch., Dedek, H., (red), Vertragstypen in Europa: Historische Entwicklung und europäische Perspektiven, Sellier European Law Publishers, München, 2011, s. 117.

15 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 april 1998, Bellone ( C‑215/97, EU:C:1998:189, punkt 13), och dom av den 9 november 2000, Ingmar ( C‑381/98, EU:C:2000:605, punkt 20).

16 Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG (EUT L 133, 2008, s. 66).

17 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/47/EG av den 6 juni 2002 om ställande av finansiell säkerhet (EGT L 168, 2002, s. 43).

18 Se mitt förslag till avgörande i målet Aviabaltika ( C‑107/17, EU:C:2018:239, punkt 85).

19 Vad beträffar införlivandet av direktiv 86/653 med belgisk nationell rätt, se Kileste, P., La loi belge du 13 avril 1995 relative au contrat d’agence commerciale transposant en droit interne la directive européenne 86/653, Revue de droit des affaires internationales, 1995, nr 7, s. 804. Vidare har en sådan definition införts bland annat i italiensk rätt (artikel 1742 i Codice civile (den italienska civillagen)), i nederländsk rätt (artikel 7:428 i Burgerlijk Wetboek (den nederländska civillagen)) och i polsk rätt (artikel 758.1 i Kodeks cywilny (den polska civillagen)).

20 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 oktober 2013, Unamar ( C‑184/12, EU:C:2013:663, punkt 37 och där angiven rättspraxis), och dom av den 3 december 2015, Quenon K. ( C‑338/14, EU:C:2015:795, punkt 23 och där angivne rättspraxis). Se även mitt förslag till avgörande i målet Agro Foreign Trade & Agency ( C‑507/15, EU:C:2016:809, punkt 34).

21 Se dom av den 17 oktober 2013, Unamar ( C‑184/12, EU:C:2013:663, punkt 36 och där angiven rättspraxis).

22 Se dom av den 9 november 2000, Ingmar ( C‑381/98, EU:C:2000:605, punkt 21), dom av den 17 oktober 2013, Unamar ( C‑184/12, EU:C:2013:663, punkt 40), och dom av den 16 februari 2017, Agro Foreign Trade & Agency ( C‑507/15, EU:C:2017:129, punkt 30).

23 Se punkt 59 i förevarande förslag till avgörande.