Förslag till avgörande av generaladvokat Michal Bobek föredraget den 15 november 2018

1 Originalspråk: engelska.

2 EGT L 95, 1993, s. 29.

3 Dom av den 30 maj 2013, Asbeek Brusse och de Man Garabito ( C‑488/11, EU:C:2013:341, punkt 30) och dom av den 15 januari 2015, Šiba ( C‑537/13, EU:C:2015:14, punkt 21).

4 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 maj 2018, Karel de Grote – Hogeschool Katholieke Hogeschool Antwerpen VZW ( C‑147/16, EU:C:2018:320, punkt 55). Se även beslut av den 19 november 2015, Tarcău, ( C‑74/15, EU:C:2015:772, punkt 27), beslut av den 14 september 2016, Dumitraș ( C‑534/15, EU:C:2016:700, punkt 32) och beslut av den 27 april 2017, Bachman ( C‑535/16, EU:C:2017:321, ej publicerat, punkt 36).

5 Dom av den 3 september 2015, Costea ( C‑110/14, EU:C:2015:538, punkt 20).

6 Se, analogt, dom av den 4 oktober 2018, Kamenova ( C‑105/17, EU:C:2018:808, punkt 37). Se även dom av den 3 september 2015, Costea ( C‑110/14, EU:C:2015:538, punkterna 22 och 23).

7 Se, med avseende på begreppet konsument, dom av den 3 september 2015, Costea ( C‑110/14, EU:C:2015:538, punkt 21). Se även beslut av den 19 november 2015, Tarcău ( C‑74/15, EU:C:2015:772, punkt 27), beslut av den 14 september 2016, Dumitraș ( C‑534/15, EU:C:2016:700, punkt 36) och beslut av den 27 april 2017, Bachman, ( C‑535/16, ej publicerat, EU:C:2017:321, punkt 36).

8 Om så vore fallet, skulle konsumentskyddslagstiftning kunna ändras till att bli inte endast ett medel att skydda inkompetenta rättsavdelningar vid stora företag utan även ett svärd, varmed rättsligt skydd skulle undantas för konsumenter, som råkar vara bättre informerade och mera intelligenta än andra.

9 Dessa överväganden har sitt ursprung i dom av den 30 maj 2013, Asbeek Brusse och de Man Garabito ( C‑488/11, EU:C:2013:341, punkt 32).

10 Dom av den 4 oktober 2018, Kamenova ( C‑105/17, EU:C:2018:808, punkt 34). Kursiv tillagd.

11 Dom av den 30 maj 2013, Asbeek Brusse och de Man Garabito ( C‑488/11, EU:C:2013:341, punkt 31).

12 Dom av den 30 maj 2013, Asbeek Brusse och de Man Garabito ( C‑488/11, EU:C:2013:341, punkt 31).

13 Beträffande tillämpningsområdet för direktiv 93/13 gäller, såvitt avser tolkning av olika uttryck i ett avtal, följande: Såsom framgår av artiklarna 1.1 och 3.1 är direktiv 93/13 tillämpligt på sådana avtal som sluts mellan en näringsidkare och en konsument och som inte har varit föremål för individuell behandling (dom den 15 januari 2015, Šiba ( C‑537/13, EU:C:2015:14, punkt 19) och dom av den 17 maj 2018, Karel de Grote – Hogeschool Katholieke Hogeschool Antwerpen VZW( C‑147/16, EU:C:2018:320, punkt 45)). Det kan emellertid diskuteras huruvida villkoret att ett villkor inte har förhandlats individuellt utgör ett tredje villkor för tillämplighet av direktivet i dess helhet och alla bestämmelser i detta direktiv eller om det snarare är ett specifikt villkor för tillämplighet och bedömning (i sak) enligt artikel 3 i direktivet.

14 Se, analogt, dom av den 4 oktober 2018, Kamenova ( C‑105/17, EU:C:2018:808, punkt 37).

15 Artikel 2 b) i Europaparlamentets och rådets direktiv av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG, och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktivet om oskälig kommersiell praxis) (EUT L 149, 2005, s. 22), artikel 2.2) i Europaparlamentets och rådets direktiv av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG (EUT L 304, 2011, s. 64).

16 S, dom av den 4 oktober 2018, Kamenova ( C‑105/17, EU:C:2018:808, punkterna 38 och 39). Se även generaladvokaten Szpunars förslag till avgörande i målet Kamenova ( C‑105/17, EU:C:2018:378, punkterna 50–52).

17 Se ovan punkt 23 och fotnot 8.

18 Dom av den 17 maj 2018, Karel de Grote – Hogeschool Katholieke Hogeschool Antwerpen VZW( C‑147/16, EU:C:2018:320, punkterna 57 och 58).

19 Dom av den 17 maj 2018, Karel de Grote – Hogeschool Katholieke Hogeschool Antwerpen VZW( C‑147/16, EU:C:2018:320, punkt 48).

20 Min kursivering.

21 På franska dans le cadre de son activité professionnelle, på tyska im Rahmen ihrer gewerblichen oder beruflichen Tätigkeit, på italienska nel quadro della sua attività professionale, på portugisiska no âmbito da sua actividade profissional, på spanska dentro del marco de su actividad profesional, på tyska in het kader van zijn … beroepsactiviteit och på tjeckiska, jedná pro účely související s její obchodní nebo výrobní činnosti.

22 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 maj 2018, Karel de Grote – Hogeschool Katholieke Hogeschool Antwerpen VZW( C‑147/16, EU:C:2018:320, punkterna 48–50).

23 Det bör tilläggas att frågan om juridiska personer, som agerar utanför sitt vanliga verksamhetsområde, inte är ny i konsumenträtten. En rad medlemsstater har infört strängare skyddsbestämmelser och utvidgat definitionen av konsument till att gälla juridiska personer när de agerar utanför sitt vanliga verksamhetsområde. (Se M. Ebers, The notion of consumer i H. Schulte-Nölke, C. Twigg-Flesner, M. Ebers (Eds.) EC Consumer Law Compendium: The Consumer Acquis and its transposition in the Member States Sellier European Law Publishers, 2008, s. 454–464). Definitionen av konsument i direktiv 93/13 omfattar endast fysiska personer (dom av den 22 november 2001, Cape and Idealservice MN RE, ( C‑541/99 och C‑542/99, EU:C:2001:625, punkt 17)). Medlemsstater kan emellertid anta strängare skyddsregler och utvidga skyddet till områden som inte omfattas av direktivet, t.ex. skydd av yrkespersoner (se, analogt, dom av den 14 mars 1991, Di Pinto ( C‑361/89, EU:C:1991:118, punkterna 21–23)). Den omständigheten att minimumharmonisering enligt artikel 8 i direktivet skulle kunna medge en vidare definition av begreppet konsument i medlemsstaterna innebär inte att det härigenom skulle bli möjligt att göra definitionen av näringsidkare snävare. Det strider mot direktivets syfte, eftersom den i direktivet garanterade minimumstandarden då skulle sänkas.

24 I likhet med vad jag anförde i mitt förslag till avgörande i målet Nemec, ( C‑256/15, EU:C:2016:619, punkt 90).

25 Återgivet i sin helhet i punkt 4 ovan.

26 Min kursivering.

27 Detta kan ha föranlett domstolen att hänvisa till exemplen i tionde skälet som undantag i beslut av den 14 september 2016, Dumitraș ( C‑534/15, EU:C:2016:700, punkt 27): (Med förbehåll för de undantag som anges i tionde skälet i direktiv 93/13 saknar föremålet för direktivet således relevans för att bestämma tillämpningsområdet för detta direktiv.) Detta mål gällde emellertid inte tolkningen av något av de exempel som återfinns i det tionde skälet.

28 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 november 1998, Nilsson m.fl. ( C‑162/97, EU:C:1998:554, punkt 54).

29 På detta sätt förklaras även logiskt de inledande orden före uppräkningen: Detta direktiv ska inte göras tillämpligt på bland annat. Att ha en öppen förteckning över (materiella) undantag skulle endast vara belysande och kunna utvidgas godtyckligt (utan att det förelåg något kriterium för att införa ytterligare undantag). En sådan förteckning skulle innebära en ganska överraskande lagstiftningsteknik.

30 Eller såsom den engelska ordalydelsen är utformad: contract relating to employment. På grund av de skäl, som anges i detta avsnitt av mitt förslag till avgörande, är emellertid de språkliga argumenten för att nämnda uttryck skulle avse varje avtal, som ingicks på grund av ett anställningsförhållande, helt enkelt inte godtagbara. Det bör även tilläggas att andra språkliga versioner än den engelska innehåller ett mycket snävare begrepp än contracts relating to employment, nämligen: Arbeitsverträge, contrats de travail, contratti di lavoro, contratos de trabajo, arbeidsovereenkomsten, contratos de trabalho, pracovní smlouvy, umów o pracę m.fl.

31 Se för ett likande resonemang, dom av den 17 maj 2018, Karel de Grote ( C‑147/16, EU:C:2018:320, punkt 51).

32 Dom av den 15 januari 2015, Šiba ( C‑537/13, EU:C:2015:14, punkt 28).

33 Dom av den 3 oktober 2013, Zentrale zur Bekämpfung unlauteren Wettbewerbs ( C‑59/12, EU:C:2013:634, punkt 41).

34 Dom av den 15 januari 2015, Šiba ( C‑537/13, EU:C:2015:14, punkt 33 och där angiven rättspraxis).

35 I den betydelse som redovisades ovan i punkterna 32–34.

36 Lag nr 79–596 av den 13 juli 1979 om tillhandahållande av information och skydd för låntagare inom bostadssektorn.