Domstolens Dom (tredje avdelningen) den 14 februari 2019

I mål C‑554/17, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Svea hovrätt (Sverige) genom beslut av den 11 september 2017, som inkom till domstolen den 21 september 2017, i målet

DOMSTOLEN (tredje avdelningen) sammansatt av ordföranden på fjärde avdelningen M. Vilaras, tillika tillförordnad ordförande på tredje avdelningen, samt domarna J. Malenovský, L. Bay Larsen (referent), M. Safjan och D. Šváby, generaladvokat: P. Mengozzi, justitiesekreterare: A. Calot Escobar,

efter det skriftliga förfarandet,

med beaktande av de yttranden som avgetts av: Rebecka Jonsson, genom S. Teste, jur. kand., Kroatiens regering, genom T. Galli, i egenskap av ombud, Österrikes regering, genom G. Eberhard, i egenskap av ombud, Finlands regering, genom S. Hartikainen, i egenskap av ombud, Europeiska kommissionen, genom K. Simonsson och M. Heller, båda i egenskap av ombud,

med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Unionsrätt

Svensk rätt

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

Prövning av tolkningsfrågorna

Rättegångskostnader

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 16 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 861/2007 av den 11 juli 2007 om inrättande av ett europeiskt småmålsförfarande (EUT L 199, 2007, s. 1).

2 Begäran har framställts i ett mål mellan Rebecka Jonsson, som är bosatt i Sverige, och Société du Journal L’Est Républicain, ett bolag med säte i Frankrike (nedan kallat L’Est Républicain eller bolaget), angående ett yrkande om ersättning för rättegångskostnader.

3 Skäl 29 i förordning nr 861/2007 har följande lydelse:

4 I artikel 1 i förordning nr 861/2007 anges följande:

5 I artikel 2.1 i förordning nr 861/2007 anges följande:

6 I artikel 16 i förordning nr 861/2007 anges följande:

7 I artikel 19 i förordning nr 861/2007, med rubriken Tillämplig processrätt, anges följande:

8 18 kap. 1 § rättegångsbalken (RB) har följande lydelse:

9 I 18 kap. 4 § RB anges följande:

10 Rebecka Jonsson filmade i början av år 2012 när en person gjorde ett så kallat bungee jump där linan brast och personen föll ner i en flod. Rebecka Jonsson hittade ett avsnitt av och en stillbild ur filmen på L’Est Républicains webbplats.

11 Rebecka Jonsson ansåg att L’Est Républicain gjort intrång i hennes ensamrätt att förfoga över filmen respektive bilden och väckte därför talan mot bolaget vid Attunda Tingsrätt (Sverige). Hon yrkade att tingsrätten skulle förplikta L’Est Républicain att till henne betala ett belopp om sammanlagt 1950 euro fördelat enligt följande: 590 euro i skälig ersättning för redaktionell användning av filmen och bilden (379 euro avseende filmen och 211 euro avseende bilden), 859 euro i ersättning for utebliven namnangivelse vid tillgängliggörande av filmen och bilden (542 euro avseende filmen och 317 euro avseende bilden), och 501 euro i skadestånd för upphovsrättsintrång, bearbetning och manipulering av filmen och bilden (284 euro avseende filmen och 217 euro avseende bilden). Rebecka Jonsson yrkade även ersättning för sin rättegångskostnad med totalt 15652,50 kronor (ungefär 1530 euro).

12 L’Est Républicain bestred Rebecka Jonssons talan och yrkade ersättning för sin rättegångskostnad med 2040 euro avseende översättning.

13 Tingsrätten tillerkände Rebecka Jonsson ersättning om totalt 1101 euro fördelat enligt följande. 590 euro i skälig ersättning för utnyttjandet av filmen och bilden (varav 379 euro avsåg filmen och 211 euro avsåg bilden), 211 euro i ersättning för utebliven namnangivelse avseende bilden samt 300 euro i ersättning för ytterligare skada (varav 200 euro avsåg filmen och 100 euro avsåg bilden).

14 Avseende rättegångskostnaderna fann tingsrätten att vardera parten skulle stå för sin rättegångskostnad.

15 Rebecka Jonsson överklagade tingsrättens dom endast såvitt avsåg rättegångskostnaderna och har i hovrätten yrkat att L’Est Républicain ska betala hennes rättegångskostnad i tingsrätten. Till stöd för sitt överklagande har Rebecka Jonsson bland annat anfört att hon endast till ringa del inte vunnit framgång.

16 Hovrätten anser att det av förordning nr 861/2007 inte närmare framgår hur fördelningen av rättegångskostnaderna ska ske i ett fall som det som är aktuellt i det mål som den har att avgöra.

17 Mot denna bakgrund har Svea hovrätt (Sverige) beslutat att vilandeförklara målet och att ställa följande frågor till EU-domstolen:

18 Hovrätten har ställt dessa frågor, som ska prövas tillsammans, för att få klarhet i huruvida artikel 16 i förordning nr 861/2007 ska tolkas på så sätt att den utgör hinder för en nationell lagstiftning av vilken följer att om den ena parten endast delvis vinner framgång, får den nationella domstolen besluta att vardera parten ska bära sina rättegångskostnader eller fördela rättegångskostnaderna mellan parterna.

19 I första meningen i nyss nämnda artikel anges att [d]en förlorande parten skall bära kostnaderna för förfarandet.

20 För att det ska kunna fastställas huruvida ett fall som det nu aktuella, där den ena parten endast delvis vinner framgång, omfattas av tillämpningsområdet för artikel 16 i förordning nr 861/2007 måste det först bestämmas huruvida uttrycket förlorande part endast avser det fallet att den ena parten helt tappar målet eller huruvida detta uttryck även avser det fallet att den ena parten endast delvis tappar målet.

21 Det framgår av själva ordalydelsen i artikel 16 i förordning nr 861/2007 att det i den bestämmelsen inte anges vad som gäller i det sistnämnda fallet.

22 I det avseendet kan det konstateras att om den ena parten delvis tappar målet, så innebär detta att den andra parten också tappar målet. Om artikel 16 tolkades på så sätt att den omfattar fall där den ena parten endast delvis tappar målet, skulle denna tolkning medföra att den ändamålsenliga verkan av nämnda artikel gick förlorad. En sådan tolkning skulle nämligen inte göra det möjligt för nationella domstolar att bestämma vilken part som ska ersätta rättegångskostnaderna.

23 Härtill kommer att om unionslagstiftaren hade ansett att fall där den ena parten endast delvis vinner framgång också ska omfattas av tillämpningsområdet för artikel 16 i förordning nr 861/2007, så skulle detta ha angetts i förordningen, särskilt eftersom förordningen endast medför en partiell harmonisering av processuella bestämmelser som gäller i småmål.

24 Härav följer att artikel 16 första meningen i förordning nr 861/2007 ska tolkas på så sätt att den endast omfattar fall där den ena parten helt tappar målet.

25 Domstolen påpekar dessutom att det framgår av artikel 19 i förordning nr 861/2007 att om inte annat följer av bestämmelserna i förordningen, ska det europeiska småmålsförfarandet regleras av processrätten i den medlemsstat där rättegången äger rum. Vidare anges i skäl 29 i förordningen att den förlorande parten bör bära rättegångskostnaderna och att dessa kostnader bör fastställas i enlighet med nationell rätt.

26 I enlighet med artikel 19 i förordning nr 861/2007, jämförd med skäl 29 i densamma, gäller således att i ett fall som det nu aktuella, där den ena parten endast delvis vinner framgång, regleras processuella frågor som rör fördelningen av rättegångskostnaderna mellan parterna alltjämt av medlemsstaternas nationella rätt.

27 I det avseendet ska det påpekas att i avsaknad av harmonisering av de nationella mekanismerna för fördelning av rättegångskostnader omfattas de processuella reglerna om sådan fördelning, om inte annat följer av bestämmelserna i förordning nr 861/2007, av medlemsstaternas interna rättsordning enligt principen om medlemsstaternas processuella autonomi. Dessa regler får emellertid varken vara mindre förmånliga än dem som avser liknande situationer som regleras av nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller medföra att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen) (se, analogt, dom av den 13 december 2012 i mål C‑215/11, Szyrocka, EU:C:2012:794, punkt 34 och där angiven rättspraxis).

28 Härav följer att om den ena parten endast delvis vinner framgång, står det i princip den nationella domstolen fritt att bestämma fördelningen av rättegångskostnaderna enligt reglerna i nationell rätt. Detta gäller under förutsättning att de nationella processuella reglerna om fördelning av rättegångskostnader i gränsöverskridande tvister om mindre värden inte är mindre förmånliga än de processuella regler som avser liknande inhemska situationer som regleras av nationell rätt och att de processuella krav som är knutna till fördelningen av rättegångskostnaderna inte medför att berörda personer avstår från att använda det europeiska småmålsförfarandet genom att dessa krav innebär att en sökande som till övervägande del vinner framgång ändå ska bära sina rättegångskostnader eller en betydande del därav.

29 Mot bakgrund av det ovan anförda ska tolkningsfrågorna besvaras enligt följande. Artikel 16 i förordning nr 861/2007 ska tolkas på så sätt att den inte utgör hinder för en nationell lagstiftning av vilken följer att om den ena parten endast delvis vinner framgång, får den nationella domstolen besluta att vardera parten ska bära sina rättegångskostnader eller fördela rättegångskostnaderna mellan parterna. I ett sådant fall står det i princip den nationella domstolen fritt att bestämma fördelningen av rättegångskostnaderna enligt reglerna i nationell rätt. Detta gäller under förutsättning att de nationella processuella reglerna om fördelning av rättegångskostnader i gränsöverskridande tvister om mindre värden inte är mindre förmånliga än de processuella regler som avser liknande inhemska situationer som regleras av nationell rätt och att de processuella krav som är knutna till fördelningen av rättegångskostnaderna inte medför att berörda personer avstår från att använda det europeiska småmålsförfarandet genom att dessa krav innebär att en sökande som till övervägande del vinner framgång ändå ska bära sina rättegångskostnader eller en betydande del därav.

30 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

1 Rättegångsspråk: svenska.