Förslag till avgörande av generaladvokat Henrik Saugmandsgaard Øe föredraget den 18 september 2019

1 Originalspråk: franska.

2 Rådets förordning av den 27 juli 1994 (EGT L 227, 1994, s. 1, svensk specialutgåva, område 3, volym 60, s. 196).

3 Konventionen undertecknades den 2 december 1961 under överinseende av Internationella unionen för skydd av nya sorter (UPOV) och reviderades i Genève den 10 november 1972, den 23 oktober 1978 och den 19 mars 1991 (nedan kallad UPOV-konventionen). Unionen anslöt sig till denna konvention genom rådets beslut nr 2005/523/EG av den 30 maj 2005 om godkännande av Europeiska gemenskapens anslutning till [UPOV-konventionen] (EUT L 192, 2005, s. 63).

4 Dom av den 31 januari 2008, Federación de Cooperativas Agrarias de la Comunidad Valenciana/OCVV – Nador Cott Protection (Nadorcott) ( T‑95/06, EU:T:2008:25).

5 I artikel 96 i förordning (EG) nr 2100/94 föreskrivs följande: Krav enligt artiklarna 94 och 95 skall preskriberas tre år efter den tidpunkt då gemenskapens växtförädlarrätt slutgiltigt beviljades och rättsinnehavaren fick vetskap om åtgärden och om den person som har begått överträdelsen eller, i frånvaro av sådan vetskap, 30 år efter det att den aktuella åtgärden avslutades.

6 Se dom av den 20 oktober 2011, Greenstar-Kanzi Europe ( C‑140/10, EU:C:2011:677, punkt 26). I artikel 13.4 i förordning nr 2100/94 fastställs vidare ett system som kan kategoriseras som tertiärt skydd och som omfattar de produkter som framställs direkt av föröknings- eller skördematerial av den skyddade sorten. Detta system är inte aktuellt i förevarande mål.

7 Begreppet innehavare av gemenskapens växtförädlarrätt, som används i artikel 13.1–13.4 i förordning nr 2100/94, skiljer sig från begreppet förädlare som definieras i artikel 11 i förordningen som den person som förädlat, eller upptäckt och utvecklat sorten, eller den till vilken rätten har övergått. Den person som upptäckt och utvecklat sorten kallas förädlaren innan beviljandet av växtförädlarrätten. Efter beviljandet kallas personen även rättsinnehavaren.

8 Såsom CVVP och kommissionen har gjort gällande, kan det första villkoret i artikel 13.3 i förordning nr 2100/94 uppfattas som ett särskilt uttryck för den allmänna regeln om konsumtion av rättigheter som anges i artikel 16 i förordningen. I artikel 16 föreskrivs följande: Gemenskapens växtförädlarrätt skall inte omfatta åtgärder som avser material av den skyddade sorten … som har överlåtits av rättsinnehavaren eller med dennes samtycke till andra inom gemenskapen, eller material som är avlett från detta material om inte dessa åtgärder innebär vidare förökning av de berörda beståndsdelarna (om sådan förökning avsågs vid överlåtandet), eller export av sortbeståndsdelar till tredje land som inte skyddar dem, utom i fall där sortbeståndsdelar är avsedda för konsumtion.

9 Se förslag till rådets förordning (EEG) om införande av gemenskapens växtförädlarrätt av den 30 augusti 1990 (KOM(90) 347 slutlig, s. 2). Se, även, skäl 29 i förordning nr 2100/94.

10 Begreppet iordningställande till utsäde används i detta sammanhang för att beteckna planteringen av en sortbeståndsdel samt samtliga åtgärder som vidtas för att sköta beståndsdelen och för att maximera produktionen av blommor eller frukter.

11 Såvitt denna rättighet inte konsumeras i enlighet med artikel 16 i förordning nr 2100/94. I förevarande fall har CVVP gjort gällande, vilket är ostridigt mellan de berörda personerna, att innehavarens rättighet inte konsumerats då han eller hon inte har samtyckt till att plantskolan förökar mandarinträd av sorten Nadorcott.

12 Se punkterna 42 och 43 i detta förslag till avgörande.

13 För det fall att Adolfo Juan Martínez Sanchís har spridit träd av sorten Nadorcott genom ympning – såsom CVVP, vilket framgår av beslutet om hänskjutande, har påstått i sitt överklagande och med förbehåll för den hänskjutande domstolens prövning – kan CVVP åberopa det primära skyddet i artikel 13.2 a i förordning nr 2100/94 gentemot Adolfo Juan Martínez Sanchís. Jag noterar härvidlag att CVVP inte gjort något liknande påstående i samband med förfarandet vid domstolen och att Adolfo Juan Martínez Sanchís har bestridit att han varit inblandad i förökningen av dessa sortbeståndsdelar.

14 Se, för ett liknande resonemang, Würtenberger, G., van der Kooij, P., Kiewiet, B. och Ekvad, M., European Union Plant Variety Protection, andra upplagan, Oxford University Press, Oxford, 2015, s. 128.

15 Se artikel 14.1 a viii i det grundläggande förslag som utarbetats av UPOV (protokoll från diplomatkonferensen om revidering av den internationella konventionen om skydd för växtförädlingsprodukter, Genève, 1991, nedan kallat protokoll från 1991 års diplomatkonferens), grundläggande dokument, s. 28 samt analytiska redogörelser, punkterna 859–876).

16 Se, särskilt, protokoll från 1991 års diplomatkonferens, analytiska redogörelser, punkterna 1024 och 1534.2.

17 Protokoll från 1991 års diplomatkonferens, analytiska redogörelser, punkterna 1005–1030.

18 Protokoll från 1991 års diplomatkonferens, analytiska redogörelser, punkterna 1529.2, 1529.3 och 1543. Se, även, arbetsgruppens rapport som anges bland konferensens handlingar (protokoll från 1991 års diplomatkonferens, s. 145–148).

19 I exempelvis det mål som avgjordes genom domen av den 20 oktober 2011, Greenstar-Kanzi Europe ( C‑140/10, EU:C:2011:677, punkt 10) innefattade avtalen mellan förädlaren av den skyddade äppelträdssorten och medlemmarna i saluföringsnätverket för denna fruktsort kravspecifikationer som medförde begränsningar i fråga om bland annat produktion av frukterna.

20 Protokoll från 1991 års diplomatkonferens, analytiska redogörelser, punkt 1534.3.

21 Denna slutsats gäller utan att påverka tillämpningen av innehavarens rätt att, som CVVP, Adolfo Juan Martínez Sanchís och kommissionen har hänvisat till, motsätta sig de åtgärder som avses i artikel 13.2 i förordning nr 2100/94 som utförts avseende skördeprodukten, även när villkoren i punkt 3 inte är uppfyllda, förutsatt att skördeprodukten kan användas i reproduktionssyfte (se UPOV:s råd, Förklarande anmärkningar till åtgärderna avseende skördeprodukten enligt UPOV-konventionens protokoll från år 1991, 24 oktober 2013 (nedan kallade de förklarande anmärkningarna till åtgärderna avseende skördeprodukten), s. 4, punkt 3). I ett sådant fall utgör skördeprodukten i själva verket också en sortbeståndsdel såsom definieras i artikel 5.3 i förordningen. Innehavarens rättigheter begränsas dock i artikel 14.1 i förordningen som föreskriver följande: Trots vad som sägs i artikel 13.2 och i syfte att skydda jordbruksproduktionen är det tillåtet för jordbrukare att för förökning på mark i sina egna jordbruksföretag använda den skördeprodukt som de har erhållit genom att i sina egna företag använda förökningsmaterial av en sort, undantaget hybrider och syntetiska sorter, som omfattas av gemenskapens växtförädlarrätt. I förevarande fall har CVVP preciserat att frukterna av sorten Nadorcott inte kan användas för att ta fram nya träd av denna sort, eftersom de endast kan tas fram med hjälp av asexuella förökningsmetoder, såsom ympning.

22 Bestämmelsen utgör ett genomförande av den skyldighet som åligger de fördragsslutande parterna i UPOV-konventionen i enlighet med artikel 13 i konventionen att vidta åtgärder avsedda att skydda förädlarens intressen under tiden från det att ansökan om förädlarrätt ges in fram till dess att denna rätt beviljas.

23 Se, för ett liknande resonemang, vad gäller motsvarande bestämmelsen i artikel 14.2 i UPOV-konventionen, UPOV:s råd, Riktlinjer inför utarbetandet av lagar som bygger på UPOV-konventionens protokoll från år 1991, 6 april 2017 (nedan kallade UPOV:s råds riktlinjer), s. 57.

24 Se, även, protokoll från 1991 års diplomatkonferens, analytiska redogörelser, punkterna 915–934.

25 Med andra ord anser CVVP att betalningen av en rimlig ersättning för utförandet av en åtgärd som fastställs i artikel 13.2 i förordning nr 2100/94 på de sortbeståndsdelar som avses i ansökan om växtförädlarrätt inte konsumerar innehavarens rätt till vare sig beståndsdelarna eller skördematerial som är avlett från dessa (se, i detta avseende, fotnot 8 i detta förslag till avgörande).

26 Trots att kommissionen i sitt skriftliga yttrande har förespråkat detta synsätt har den preciserat vid förhandlingen att den endast förordar synsättet i andra hand.

27 Se punkterna 35 och 40 i detta förslag till avgörande.

28 Detta system grundar sig på systemet i artikel 13 i UPOV-konventionen. Vad gäller bestämmelsens tillkomsthistoria noterar jag att det provisoriska skydd som parterna till UPOV-konventionen inledningsvis fritt fick välja numera utgör en skyldighet som åligger dem sedan konventionen reviderades år 1991. De förarbeten som låg till grund för revideringen ger inga förtydliganden om förhållandet mellan det provisoriska skyddet å ena sidan och det sekundära skydd som därvid också införts å andra sidan.

29 En viss koppling föreligger till systemet i artikel 5.2 b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (EGT L 167, 2001, s. 10). Enligt denna bestämmelse får medlemsstaterna föreskriva undantag från upphovsrättshavares rätt till mångfaldigande för att möjliggöra mångfaldigande för privat bruk, förutsatt att innehavaren får rimlig ersättning. I domen av den 21 april 2016, Austro-Mechana ( C‑572/14, EU:C:2016:286, punkt 48) har domstolen slagit fast att då en medlemsstat använt sig av denna möjlighet så utgör mångfaldigande för privat bruk, trots kravet på att rättighetsinnehavarna erhåller en rimlig kompensation, en åtgärd som är tillåten enligt nationell rätt.

30 Bestämmelsen återger innehållet i artikel 19.2 i UPOV-konventionen.

31 Se artikel 63.1 i konventionen om europeiska patent som undertecknades i München den 5 oktober 1973, i dess reviderade lydelse av år 2000.

32 Förklarande anmärkningar till åtgärderna avseende skördeprodukten, s. 4, punkt 4 samt UPOV:s råds riktlinjer, s. 57. Trots att handlingarna inte är bindande, ger de värdefull vägledning om hur UPOV-konventionen och de motsvarande bestämmelserna i förordning nr 2100/94 bör tolkas.

33 Vidare anses sådana åtgärder vara otillåtna när de inte utförs i enlighet med de eventuella villkor och begränsningar som innehavaren har fastställt i sitt tillstånd med tillämpning av artikel 14.1 b i UPOV-konventionen. Se UPOV:s råds riktlinjer, s. 57. Av en analog tillämpning av resonemanget i domen av den 20 oktober 2011, Greenstar-Kanzi Europe ( C‑140/10, EU:C:2011:677, punkterna 41–43) förefaller det emellertid följa att enbart åsidosättanden av villkor eller begränsningar i avtal som direkt rör de väsentliga delarna av gemenskapens växtförädlarrätt kan påverka rättsinnehavarens samtycke avseende tillämpningen av artikel 13.3 i förordning nr 2100/94.

34 Se, för ett liknande resonemang, Würtenberger, G., van der Kooij, P., Kiewiet, B. och Ekvad, M., European Union Plant Variety Protection (se ovan), s. 198.