Förslag till avgörande av generaladvokat Maciej Szpunar föredraget den 10 oktober 2019
1 Originalspråk: franska.
2 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden (EUT L 376, 2006, s. 36).
3 Dom av den 19 februari 2002 ( C‑309/99, EU:C:2002:98).
4 Ändringen av denna artikel, som trädde i kraft den 3 augusti 2017, har skärpt påföljderna, vilket innebär att ett åsidosättande av tystnadsplikten hädanefter medför fängelse i mellan ett och tre år och böter på mellan 100 och 1000 euro, eller endast en av dessa påföljder.
5 Dom av den 19 februari 2002 ( C‑309/99, EU:C:2002:98).
6 Dom av den 19 februari 2002 ( C‑309/99, EU:C:2002:98, punkt 104).
7 C‑309/99, EU:C:2001:390.
8 Dom av den 19 februari 2002 ( C‑309/99, EU:C:2002:98).
9 Begreppet tjänsteleverantör definieras i artikel 4.2 i direktiv 2006/123 som en fysisk person som är medborgare i en medlemsstat eller en juridisk person enligt [artikel 54 FEUF] och som är etablerad i en medlemsstat och som erbjuder eller tillhandahåller en tjänst.
10 Se artikel 25.1 i direktiv 2006/123.
11 Vad gäller definitionen av ett reglerat yrke hänvisas det i artikel 4.11 i direktiv 2006/123 till artikel 3.1 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer (EUT L 255, 2005, s. 22), enligt vilken ett reglerat yrke utgör en eller flera former av yrkesverksamhet där det genom lagar och andra författningar direkt eller indirekt krävs bestämda yrkeskvalifikationer för tillträde till eller utövande av verksamheten eller någon form av denna; i synnerhet skall användandet av en yrkestitel som genom bestämmelser i lagar och andra författningar enbart får användas av den som innehar en viss yrkeskvalifikation utgöra en form av utövande.
12 Se artikel 25.1 a i direktiv 2006/123.
13 Se skäl 101 i direktiv 2006/123.
14 Se artikel 1.1 och skäl 5 i direktiv 2006/123
15 Se även, för ett liknande resonemang, Schlachter, M./Ohler, Chr., Europäische Dienstleistungsrichtlinie, Handkommentar, Nomos, Baden-Baden, 2008, artikel 25.1.
16 Min bedömning gäller således för båda versionerna av den yrkesetiska koden.
17 Dom av den 19 februari 2002 ( C‑309/99, EU:C:2002:98).
18 Dom av den 19 februari 2002 ( C‑309/99, EU:C:2002:98).
19 Den omständigheten att domstolen tagit upp frågan huruvida den nationella lagstiftningen är förenlig med unionslagstiftningen ur ett konkurrensrättsligt perspektiv (artikel 101 FEUF) saknar betydelse i förevarande mål.
20 I förekommande fall den nederländska lagstiftningen.
21 Dom av den 19 februari 2002, Wouters m.fl. ( C‑309/99, EU:C:2002:98, punkt 102).
22 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Léger i målet Wouters m.fl. ( C‑309/99, EU:C:2001:390, punkterna 185 och 186).
23 Se dom av den 19 februari 2002, Wouters m.fl. ( C‑309/99, EU:C:2002:98, punkt 104).
24 Se dom av den 19 februari 2002, Wouters m.fl. ( C‑309/99, EU:C:2002:98, punkt 109).
25 Dom av den 19 februari 2002 ( C‑309/99, EU:C:2002:98).
26 Dom av den 19 februari 2002 ( C‑309/99, EU:C:2002:98).
27 Se punkt 8.4.1 i denna handbok.
28 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Léger i målet Wouters m.fl. ( C‑309/99, EU:C:2001:390, punkt 175).
29 Dom av den 19 februari 2002 ( C‑309/99, EU:C:2002:98).