Förslag till avgörande av generaladvokat Gerard Hogan föredraget den 26 november 2020

1 Originalspråk: engelska.

2 T-577/17, ej publicerad, EU:T:2018:411.

3 Se artikel 211.4 b och 211.6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 269, 2013, s. 1) (nedan kallad tullkodexen).

4 Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/1953 av den 29 oktober 2015 om införande av en definitiv antidumpningstull på import av vissa kornorienterade valsade platta produkter av kisellegerat elektrostål med ursprung i Amerikas förenta stater, Japan, Folkrepubliken Kina, Ryska federationen och Republiken Korea (EUT L 284, 2015, s. 109).

5 Enligt vad som framgår av klagandenas begäran om tillstånd att ge in en replik ingav klagandena ett överklagade till Rechtbank Noord-Holland (domstolen i Noord-Holland, Nederländerna) varigenom de bestred avslaget på deras invändningar mot den nederländska tullmyndighetens beviljande av tillstånd för aktiv förädling.

6 Punkterna 25 till 33 i domen av den 11 maj 2006, Friesland Coberco Dairy Foods ( C‑11/05, EU:C:2006:312) (nedan kallad Friesland Coberco). Domen avser förädling under tullkontroll och inte aktiv förädling. Sammanslagningen av dessa förfaranden hade redan påbörjats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 450/2008 av den 23 april 2008 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (moderniserad tullkodex) (EUT L 145, 2008, s. 1), se skäl 33 i den förordningen. Den fortsatte genom tullkodexen, se skäl 50 i den kodexen.

7 Artikel 504.4 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 253, 1993, s. 1).

8 Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2447 av den 24 november 2015 om tillämpningsföreskrifter för vissa bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 343, 2015, s. 558).

9 Friesland Coberco, punkterna 26 till 27.

10 Förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, 1992, s. 1) upphävdes slutligen genom förordning nr 952/2013 upphävdes slutligen genom förordning nr 952/2013 när den moderniserade tullkodexen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 450/2008 av den 23 april 2008 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (moderniserad tullkodex) (EUT L 145, 2008, s. 1), vilken var tänkt att ersätta den förstnämnda förordningen. Den ersattes av unionens tullkodex enligt förordning nr 952/2013 redan innan den helt hade trätt i kraft.

11 I dess ändrade lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning nr 2700/2000 av den 16 november 2000 om ändring av rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 311, 2000, s. 17).

12 EGT L 253, 1993, s. 1, underförstått upphävd genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/481 av den 1 april 2016 om upphävande av kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen, EUT L 87, 2016, s. 24.

13 Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/2446 av den 28 juli 2015 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 vad gäller vissa bestämmelser i unionens tullkodex (EUT L 343, 2015, s. 1).

14 Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2447 av den 24 november 2015 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för vissa bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 343, 2015, s. 558).

15 C(2016) 3301.

16 C(2016)3300.

17 Meddelande till kommissionens register över expertgrupper, Ares (2016) 2109319 av den 3 maj 2016.

18 Ares (2016) 2616740 av den 6 juni 2016.

19 Punkterna 1 till 8 i det överklagade beslutet.

20 Punkt 2 i det överklagade beslutet.

21 Såsom klagandena har anfört i sitt överklagande avslogs invändningarna genom den nederländska tullmyndighetens slutliga beslut av den 8 januari 2018 med motiveringen att unionstillverkarna inte påverkades direkt och personligen av tillståndet enligt artikel 44 i tullkodexen och hänvisade endast till det som myndigheten ansåg vara att en skyldighet att bevilja det sökta tillståndet som ett ytterligare argument för avslag.

22 Enligt artikel 130 i tribunalens rättegångsregler.

23 Punkt 70 i det överklagade beslutet.

24 Enligt artikel 40 i stadgan för Europeiska unionens domstol.

25 thyssenkrupp Electrical Steel and thyssenkrupp Electrical Steel Ugo/kommissionen ( C‑572/18 P, ej publicerad, EU:C:2019:188).

26 Ares (2016) 4155451, 2016–08–05.

27 Artikel 149 i rättegångsreglerna.

28 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 september 2015, Mory m.fl./kommissionen ( C‑33/14 P, EU:C:2015:609, punkt 55).

29 Se, analogt, förslag till avgörande av generaladvokaten Sharpston i målet Gul Ahmed Textile Mills/rådet ( C‑100/17 P, EU:C:2018:214, punkt 99) som ägnades åt frågan huruvida intresset består när en begäran om återbetalning som eventuellt är välgrundad om en talan om ogiltigförklaring vinner bifall inte har ingetts i rätt tid.

30 Förordning nr 2913/92.

31 Även i denna kategori finns det emellertid undantag, nämligen om en åtgärd som enligt sin benämning inte är tvingande på grund av sitt innehåll inte utgör en genuint icke bindande rättsakt. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 februari 2018, Belgien/kommissionen ( C‑16/16 P, EU:C:2018:79, punkt 29 med avseende på en rekommendation).

32 Domar av den 13 februari 2014, Ungern/kommissionen ( C‑31/13 P, EU:C:2014:70, punkt 54 och där angiven rättspraxis) och av den 25 oktober 2017, Rumänien/kommissionen ( C‑599/15 P, EU:C:2017:801, punkt 47). Se emellertid även generaladvokaten Bobeks analys i hans förslag till avgörande i Belgien/kommissionen ( C‑16/16 P, EU:C:2017:959), som visar att det har skett en utveckling av rättspraxis från krav på att åtgärder endast har rättsverkan till att de ska ha bindande rättsverkan, hans kritik mot denna utveckling och hans förslag att återgå till det första kriteriet.

33 Domar av den 13 februari 2014, Ungern/kommissionen ( C‑31/13 P, EU:C:2014:70, punkt 55 och där angiven rättspraxis) och av den 25 oktober 2017, Rumänien/kommissionen ( C‑599/15 P, EU:C:2017:801, punkt 48 och där angiven rättspraxis). Detta bekräftas av de mål där domstolen tidigare har haft anledning att pröva arten av slutsatser. Domstolen har inte vidtagit några åtgärder med anledning av den benämning som valts för åtgärden. I domen av den 25 oktober 2017, kommissionen/rådet (CMR-15) ( C‑687/15, EU:C:2017:803), beskrev domstolen i punkt 45 den osäkerhet som uppstod till följd av antagandet av en slutsats om denna rättsakts art och rättsliga räckvidd i förevarande fall. Tribunalen ansåg att rådet under de rådande omständigheterna borde ha antagit en rättsakt som var en tydligt bindande rättsakt, nämligen ett beslut. I Friesland Coberco, som jag återkommer till nedan, kom domstolen, med beaktande av samtliga dessa kriterier, fram till att slutsatsen i fråga inte var bindande.

34 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 oktober 2017, Rumänien/kommissionen ( C‑599/15 P, EU:C:2017:801), och förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målen Slovakien/kommissionen och Rumänien/kommissionen ( C‑593/15 P och C‑599/15 P, EU:C:2017:441, punkt 46).

35 Artikel 211.1. I artikel 22.1 i tullkodexen definieras den behöriga tullmyndigheten.

36 Enligt artikel 166.1 i den delegerade förordningen kommer de ekonomiska villkoren endast att prövas i tre fall. Dessutom anses de ekonomiska villkoren för aktiv förädling redan vara godkända för 19 verksamheter som räknas upp i artikel 167 i den delegerade förordningen.

37 Enligt vissa språkversioner måste en sådan sannolikhet till och med fastställas. Se den franska versionen av artikel 211.6 i tullkodexen: Lorsqu’il est prouvé que les intérêts essentiels des producteurs de l’Union risquent d’être affectés négativement ….

38 Enligt skäl 49 i den delegerade förordningen har detta gjorts för att fastställa tydliga och enkla regler för en korrekt prövning på unionsnivå när det finns bevis på att unionstillverkarnas väsentliga intressen sannolikt kan påverkas negativt. Även om detta inte förefaller avgörande enligt min mening, skulle jag vilja understryka att det inte finns något särskilt omnämnande av den enhetliga tillämpningen av reglerna. I skäl 49 i den delegerade förordningen anges endast att Rättssäkerhet och likabehandling av ekonomiska aktörer kräver att det anges i vilka fall en undersökning av de ekonomiska villkoren för aktiv och passiv förädling krävs. (min kursivering).

39 Direktiv för tullexpertgruppen, Ares (2016) 2109319 – 2016–03–05.

40 Arbetsordning för tullexpertgruppen, Ares (2016) 2616740 – 2016–06–06.

41 Artikel 8 i expertgruppens arbetsordning.

42 Se även domar av den 14 juni 2016, kommissionen mot McBride m.fl. ( C‑361/14 P, EU:C:2016:434, punkt 36) och av den 12 september 2017, Anagnostakis mot kommissionen ( C‑589/15 P, EU:C:2017:663, punkt 98).

43 Min kursivering.

44 Friesland Coberco, punkt 27.

45 Friesland Coberco, punkt 27.

46 Se artikel 2.1 FEUF.

47 Se lydelsen av artikel 503 i förordning nr 2454/93, till vilken klagandena har hänvisat.

48 Såsom har anförts ovan är denna bestämmelse emellertid tillämplig på ett mycket begränsat antal fall.

49 Friesland Coberco, punkt 31.

50 Dom av den 23 november 1971 ( 62/70, EU:C:1971:108, punkterna 6–8).

51 Dom av den 17 januari 1985, ( 11/82, EU:C:1985:18, punkterna 8 och 9).

52 Dom av den 5 maj 1998 ( C‑386/96 P, EU:C:1998:193, punkterna 43–56).

53 Friesland Coberco, punkt 27.

54 Dom av den 14 september 2017 ( C‑168/16 och C‑169/16, EU:C:2017:688, och där angiven rättspraxis).

55 Friesland Coberco, punkt 40.

56 Skäl 5 i tullkodexen.

57 Se däremot generaladvokaten Bobeks yttrande i hans förslag till avgörande i Belgien/kommissionen ( C‑16/16 P, EU:C:2017:959, punkterna 161–163) avseende en annan situation i en medlemsstat till vilken en åtgärd som inte är en rättsakt i den mening som avses i artikel 263 FEUF är riktad. Se emellertid även dom av den 25 oktober 2017, Slovakien/kommissionen ( C‑593/15 P och C‑594/15 P, EU:C:2017:800, punkt 66), i vilken domstolen avfärdade idén om en vidare tolkning av begreppet rättsakt mot vilken talan kan väckas under sådana omständigheter.

58 Min kursivering.

59 I detta avseende gjorde tribunalen en riktig bedömning när den analogt åberopade domen av den 15 februari 1977, Dittmeyer ( 69/76 och 70/76, EU:C:1977:25, punkt 4). Det kan även analogt göras gällande en rättspraxis i vilken domen av den 28 juni 2005, Dansk Rørindustri m.fl./kommissionen ( C‑189/02 P, C‑202/02 P, C‑205/02 P-C‑208/02 P och C‑213/02 P, EU:C:2005:408, punkt 209), ingår, enligt vilken domstolen har slagit fast att även om interna rättsakter som antas av administrationen utgör vägledande förhållningsregler för den praxis som ska följas och från vilka administrationen, i ett enskilt fall, inte kan avvika utan att ange skäl som är förenliga med likabehandlingsprincipen, utgör sådana interna åtgärder inte i sig rättsregler och kan således inte ändra eller komplettera de rättsligt bindande instrument som antas av unionsinstitutionerna enligt fördragets regler och förfaranden.

60 Punkterna 72–75 i det överklagade beslutet.