Förslag till avgörande av generaladvokat Michal Bobek föredraget den 6 februari 2020

1 Originalspråk: engelska.

2 Rådets rambeslut 2008/947/RIF av den 27 november 2008 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på domar och övervakningsbeslut i syfte att övervaka alternativa påföljder och övervakningsåtgärder (EUT L 337, 2008, s. 102) i dess ändrade lydelse.

3 Ändring av den svenska översättningen av tolkningsfrågan i enlighet med generaladvokatens rättelse av den engelska översättning av tolkningsfrågan som offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning (EUT C 93, 2019, s. 34).

4 Den lettiska regeringen har i detta avseende hänvisat till artikel 55.1, 55.2 och 55.9 i Krimināllikums (den lettiska strafflagen) och till artikel 155 i Latvijas Sodu izpildes kodekss (den lettiska lagen om verkställighet av domar).

5 När den behöriga myndigheten i den utfärdande staten beslutar att använda den mekanism som har inrättats genom detta rambeslut ska den enligt artikel 6.1 i rambeslut 2008/947 översända domen eller övervakningsbeslutet till den behöriga myndigheten i den verkställande staten tillsammans med intyget i bilaga I.

6 Särskilt artikel 15.2 i rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (EGT L 190, 2002, s. 1) i dess lydelse enligt rådets rambeslut 2009/299/RIF av den 26 februari 2009 om ändring av rambesluten 2002/584/RIF, 2005/214/RIF, 2006/783/RIF, 2008/909/RIF och 2008/947/RIF och om stärkande av medborgarnas processuella rättigheter och främjande av tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande på ett avgörande när den berörda personen inte var personligen närvarande vid förhandlingen (EUT L 81, 2009, s. 24).

7 Se, beträffande verkställande rättsliga myndigheters befogenhet i detta avseende, dom av den 10 augusti 2017, Tupikas ( C‑270/17 PPU, EU:C:2017:628, punkt 91), och dom av den 10 augusti 2017, Zdziaszek ( C‑271/17 PPU, EU:C:2017:629, punkt 103).

8 Se, analogt, dom av den 23 januari 2018, Piotrowski ( C‑367/16, EU:C:2018:27, punkt 61), och även mitt förslag till avgörande i målet X (Europeisk arresteringsorder utfärdad mot en sångare) ( C‑717/18, EU:C:2019:1011, punkt 80).

9 Det kan i förbigående tilläggas att de nationella lagbestämmelser som den lettiska regeringen har åberopat (och till vilka hänvisas ovan i fotnot 4), av vilka övervakningsåtgärderna påstås framgå klart genom tillämpning av den nationella lagstiftningen, i viss mån ökar denna osäkerhet. I artikel 155 i den lettiska lagen om verkställighet av domar räknas sex olika övervakningsåtgärder upp. Ett antal av dessa är emellertid ganska obestämda och allmänna. För att de ska gälla för en dömd person skulle det krävas ett beslut av en domare eller övervakare för att anpassa dem till det speciella fallet. Ska emellertid en domare i den verkställande medlemsstaten, i avsaknad av ett sådant beslut om arten av och längden på åtgärden och övervakningen av denna, helt enkelt välja och vraka i denna lista?

10 Min kursivering av logiska konnektorer.

11 I artikel 6.4 i rambeslut 2008/947 anges följande: [U]töver de åtgärder och påföljder som anges i artikel 4.1 ska intyget som avses i punkt 1 i den här artikeln endast innehålla sådana åtgärder eller påföljder som finns i ett meddelande lämnat av den verkställande staten i enlighet med artikel 4.2.

12 Min kursivering.

13 Min kursivering.

14 Min kursivering.

15 Se artikel 23.1 i rambeslut 2008/947.

16 Skäl 4 i rambeslut 2008/947.

17 Se skäl 14 och artikel 5.2 i rambeslut 2008/947.

18 Se, till exempel, skäl 2 i rambeslut 2008/947, och dom av den 11 januari 2017, Grundza ( C‑289/15, EU:C:2017:4, punkt 41 och där angiven rättspraxis).

19 Rådets rambeslut 2008/675/RIF av den 24 juli 2008 (EUT L 220, 2008, s. 32).

20 Rådets rambeslut 2008/909/RIF av den 27 november 2008 (EUT L 327, 2008, s. 27).

21 Se dom av den 21 september 2017, Beshkov ( C‑171/16, EU:C:2017:710, punkt 44).

22 Icke desto mindre kan det diskuteras i vilken utsträckning som de slutsatser som domstolen drog i den domen var baserade på den speciella omständigheten att den dom som låg först i tiden hade verkställts i sin helhet innan den berörda dömda personen yrkade att den skulle läggas samman med en andra påföljd. Se dom av den 21 september 2017, Beshkov ( C‑171/16, EU:C:2017:710, särskilt punkterna 46 och 47).

23 Se punkterna 67 och 68 ovan.

24 Rapport från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om medlemsstaternas genomförande av rambesluten 2008/909/RIF, 2008/947/RIF och 2009/829/RIF om ömsesidigt erkännande av domar avseende fängelse eller andra frihetsberövande åtgärder, om övervakningsbeslut och alternativa påföljder samt om övervakningsåtgärder som ett alternativ till tillfälligt frihetsberövande (COM/2014/57 final), s. 5.

25 Ibidem, sidorna 8 och 9.

26 Den hänskjutande domstolen har förklarat att de estniska myndigheterna inte genomför någon aktiv övervakning av verkställandet av den dömda personens skyldighet enligt 73 § första stycket i Karistusseadustik (Estlands strafflag), som avser utdömande av en villkorlig påföljd utan tillämpning av övervakningsåtgärder. Statens reaktion vid underlåtenhet att iaktta skyldigheten att inte begå något nytt brott kan bara bli att se till att ett straff påförs för den nya överträdelsen.

27 Se, mer allmänt om reglerna om påföljdsbestämning, förslag till avgörande av generaladvokaten Bot i målet Beshkov ( C‑171/16, EU:C:2017:386, punkt 46 och följande punkter).

28 Se, för ett liknande resonemang, mitt förslag till avgörande i målet kommissionen/Tyskland ( C‑220/15, EU:C:2016:534, punkt 35).

29 Punkterna 82–90 ovan i detta förslag till avgörande.

30 Se mitt förslag till avgörande i målet X (Europeisk arresteringsorder utfärdad mot en sångare) ( C‑717/18, EU:C:2019:1011, punkterna 92–94 och där citerad rättspraxis).