Förslag till avgörande av generaladvokat Giovanni Pitruzzella föredraget den 21 januari 2021

1 Originalspråk: italienska.

2 T-405/11, ej publicerad, EU:T:2018:780.

3 Beslut nr C 45/07 (f.d. NN 51/07, f.d. CP 9/07) (EUT L 135, 2011, s. 1). Detta beslut ändrades vid två tillfällen, den 3 mars 2011 och den 26 november 2011.

4 C 45/07 (f.d. NN 51/07, f.d. CP 9/07) (EUT L 7, 2011, s. 48). De övriga mål i vilka jag i dag föredrar mitt förslag till avgörande utgörs av de förenade målen C‑51/19 P, World Duty Free Group/kommissionen, och C‑64/19 P, Spanien/kommissionen, de förenade målen C‑53/19 P, Banco Santander och Santusa/kommissionen, och C‑65/19 P, Spanien/kommissionen, mål C‑50/19 P, Sigma Alimentos Exterior/kommissionen, mål C‑52/19 P, Banco Santander/kommissionen, och mål C‑55/19 P, Prosegur Compañía de Seguridad/kommissionen.

5 EUT C 311, 2007, s. 21 (nedan kallat beslutet att inleda granskningsförfarandet).

6 BOE nr 61 av den 11 mars 2004, s. 10951.

7 I skäl 27 i det omtvistade beslutet definieras mervärdet som värdet av ett högt respekterat företagsnamn, goda kundrelationer, de anställdas kunnande och andra sådana faktorer som förväntas leda till högre intäkter i framtiden, vilket motsvarar det pris som betalas för ett företagsförvärv utöver marknadsvärdet på de tillgångar som företaget omfattar. Enligt de spanska redovisningsprinciperna ska detta mervärde redovisas som en separat immateriell tillgång så snart det förvärvande bolaget tar kontrollen över målbolaget.

8 I skäl 29 i det omtvistade beslutet anförs att med finansiellt mervärde avses i det spanska skattesystemet det mervärde som skulle ha redovisats om det aktieägande bolaget och målbolaget hade fusionerat.

9 Enligt artikel 1.2 i det omtvistade beslutet omfattas de skattesänkningar som mottagare har beviljats för förvärv utanför unionen i enlighet med den omtvistade åtgärden och som är knutna till rättigheter som innehas direkt eller indirekt i utländska företag som uppfyller de relevanta villkoren för stödordningen senast den 21 december 2007, med undantag för villkoret att de ska ha haft aktieinnehavet under en oavbruten period på minst ett år, inte av förklaringen om oförenlighet och beslutet om återkrav. Kommissionen ansåg nämligen att fram till detta datum (vilket motsvarade det datum då beslutet att inleda granskningsförfarandet offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning) hade mottagarna av den omtvistade åtgärden berättigade förväntningar på att åtgärden var laglig (se skälen 186–199 i det omtvistade beslutet). Samma gäller enligt skäl 200 i det omtvistade beslutet för de stödmottagare som har genomfört en transaktion i ett av de övriga tredjeländerna, som har förvärvat en majoritetsandel och som kan tillhandahålla tillräckliga bevis för att det föreligger ett uttryckligt rättsligt hinder i den mening som avses i detta beslut i det aktuella tredjelandet.

10 T-399/11, EU:T:2014:938.

11 T-219/10, EU:T:2014:939.

12 C‑20/15 P och C‑21/15 P, EU:C:2016:981.

13 C‑23/00 P, EU:C:2002:118, punkt 52.

14 Den omvändning av den logiska eller den naturliga ordning för prövning av rättsmedlen som följer av tillämpningen av domen Boehringer, när domstolen ogillar talan i sak, även om en part framställer invändning om rättegångshinder – i synnerhet om den rör ett rättegångshinder som inte kan avhjälpas och framställs genom särskild handling där det yrkas att domstolen meddelar sitt avgörande utan att pröva målet i sak – har varit föremål för kritik. Se, exempelvis, förslag till avgörande av generaladvokaten Jääskinen i målet Schweiz/kommissionen ( C‑547/10 P, EU:C:2012:565, punkterna 46–54), förslag till avgörande av generaladvokaten Bot i målet Philips Lighting Poland och Philips Lighting/rådet ( C‑511/13 P, EU:C:2015:206, punkterna 50–67), förslag till avgörande av generaladvokaten Mengozzi i målet SNCF Mobilités/kommissionen ( C‑127/16 P, EU:C:2017:577, punkt 163) och förslag till avgörande av generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomer i målet rådet/Boehringer ( C‑23/00 P, EU:C:2001:511, punkterna 30–36). Trots denna kritik tillämpas domen Boehringer fortfarande av både tribunalen (se, senast, dom av den 11 november 2020, AV och AW/parlamentet, T-173/19, ej publicerad, EU:T:2020:535, punkt 42) och domstolen (se, beträffande en tillämpning som nyligen gjordes i ett mål om överklagande, dom av den 21 december 2016, Club Hotel Loutraki m.fl./kommissionen, C‑131/15 P, EU:C:2016:989, punkt 68).

15 Enligt fast rättspraxis är de verkliga mottagarna av individuellt beviljat stöd enligt en stödordning där kommissionen har förordnat att stödet ska återkrävas, på denna grund, individuellt berörda i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF (se, särskilt, dom av den 9 juni 2011, Comitato Venezia vuole vivere m.fl./kommissionen, C‑71/09 P, C‑73/09 P och C‑76/09 P, EU:C:2011:368, punkt 53) (nedan kallad domen Comitato Venezia vuole vivere), även om det verkliga återkrävandet ska ske i ett senare skede i vilket det kan slås fast huruvida de mottagna förmånerna verkligen utgjorde statligt stöd innan de betalas tillbaka (se domen Comitato Venezia vuole vivere, punkt 55). Enligt domstolen avser redan förordandet om återkrav personligen samtliga mottagare av den berörda ordningen, eftersom de redan från det ögonblick när [kommissionens beslut] antogs utsattes för risken att de förmåner de mottagit skulle komma att återkrävas, och således påverkades deras rättsställning (se domen Comitato Venezia vuole vivere, punkt 56). Dessa mottagare utgör därför en liten grupp i den mening som avses i rättspraxis efter dom av den 17 januari 1985, Piraiki-Patraiki m.fl./kommissionen ( 11/82, EU:C:1985:18, punkt 31).

16 Den aktuella skattedeklarationen bifogades yttrandena över invändningen om rättegångshinder vid tribunalen.

17 Axa gjorde även gällande att bolaget, om det omtvistade beslutet ogiltigförklarades, inte längre skulle behöva inkomma till kommissionen med den nödvändiga dokumentationen för att styrka att det finns hinder för gränsöverskridande fusioner i Turkiet och Mexiko i syfte att åberopa ett berättigat intresse enligt skäl 200 i beslutet. Se fotnot 9 i detta förslag till avgörande.

18 T-399/11, EU:T:2014:938.

19 C‑203/16 P, EU:C:2018:505, punkt 48.

20 Jag vill betona att det till synes framgår av det beräkningsbesked som bifogades repliken att de förvärv som Axa genomförde år 2008 i själva verket gav bolaget rätt till den avskrivning som medges enligt den omtvistade åtgärden.

21 Se, bland annat, domen Andres (punkterna 13 och 55).