lagen.
EU-domstolen

Förslag till avgörande av generaladvokat Jean Richard de la Tour av den 8 oktober 2020

CELEX
62019CC0221
Typ
EU-domstolen

Källa

1 Originalspråk: franska.

2 EUT L 220, 2008, s. 32.

3 EUT L 327, 2008, s. 27, och rättelse i EUT L 243, 2018, s. 21.

4 EUT L 81, 2009, s. 24, nedan kallat rambeslut 2008/909.

5 Dz. U. nr 88, position 553, nedan kallad strafflagen.

6 Se, i detta avseende, förslag till avgörande av generaladvokaten Bot i målet Beshkov ( C‑171/16, EU:C:2017:386), i vilket denne angav att [e]n matematisk sammanräkning av alla de straff som utdömts för de handlingar som begåtts under en viss tidsperiod då det inte har skett någon varning eller något ingripande skulle i de flesta fall framstå som oproportionerlig med hänsyn till brottslingens personlighet och omständigheterna kring brotten och därför som orättvis. Om straffet är orättvist kommer det med större sannolikhet att väcka motstånd, och således medföra återfall i brott, i stället för bättring. Detta är skälet till att en domstol, inom ramen för dess bedömning av den individanpassning som krävs och, inom de gränser som lagstiftningen uppställer, har behörighet att på bästa möjliga sätt kombinera påföljderna för de brott som begåtts under denna period av en brottslings liv (punkt 49).

7 C‑271/17 PPU, EU:C:2017:629.

8 Dom av den 10 augusti 2017, Zdziaszek ( C‑271/17 PPU, EU:C:2017:629, punkt 84).

9 Dom av den 10 augusti 2017, Zdziaszek ( C‑271/17 PPU, EU:C:2017:629, punkt 85).

10 Ibidem.

11 Dom av den 10 augusti 2017, Zdziaszek ( C‑271/17 PPU, EU:C:2017:629, punkt 86).

12 Dom av den 10 augusti 2017, Zdziaszek ( C‑271/17 PPU, EU:C:2017:629, punkt 88).

13 Se bland annat, för ett liknande resonemang, dom av den 24 november 1998, Bickel och Franz ( C‑274/96, EU:C:1998:563, punkt 17). Se även dom av den 2 april 2020, Ruska Federacija ( C‑897/19 PPU, EU:C:2020:262, punkt 48 och där angiven rättspraxis).

14 C‑171/16, EU:C:2017:710, nedan kallad domen Beshkov.

15 Se domen Beshkov (punkt 29).

16 Se domen Beshkov (punkt 25).

17 Se domen Beshkov (punkt 26).

18 Se domen Beshkov (punkt 27).

19 Se domen Beshkov (punkt 28).

20 Se dom av den 5 juli 2018, Lada ( C‑390/16, EU:C:2018:532, punkt 30).

21 Se skäl 7 i rambeslut 2008/675.

22 C‑171/16, EU:C:2017:386.

23 Förslag till avgörande av generaladvokaten Bot i målet Beshkov ( C‑171/16, EU:C:2017:386, punkt 54), och förslag till avgörande av generaladvokaten Bot i målet Lada ( C‑390/16, EU:C:2018:65, punkt 77).

24 Se dom av den 5 juli 2018, Lada ( C‑390/16, EU:C:2018:532, punkt 36).

25 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Bot i målet Beshkov ( C‑171/16, EU:C:2017:386, punkterna 55 och 56).

26 Se domen Beshkov (punkterna 37 och 44) och dom av den 5 juli 2018, Lada ( C‑390/16, EU:C:2018:532, punkt 39).

27 Se domen Beshkov (punkt 47).

28 Se domen Beshkov (punkt 46).

29 C‑390/16, EU:C:2018:532.

30 Se dom av den 5 juli 2018, Lada ( C‑390/16, EU:C:2018:532, punkt 40).

31 Se dom av den 5 juli 2018, Lada ( C‑390/16, EU:C:2018:532, punkt 45).

32 Se domen Beshkov (punkt 46). Den nationella domstolen i den andra medlemsstaten kan således inte återkalla villkorligheten av den påföljd som utdömts genom en dom som meddelats tidigare i en annan medlemsstat och som redan har verkställts, genom att omvandla påföljden till ett frihetsstraff.

33 Se dom av den 5 juli 2018, Lada ( C‑390/16, EU:C:2018:532, punkt 45).

34 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Bot i målet Beshkov ( C‑171/16, EU:C:2017:386, punkt 70).

35 Eftersom vissa brott bestraffas mer eller mindre strängt i medlemsstaterna, får ett förfarande för meddelande av en dom med gemensam påföljd för den samlade brottsligheten inte leda till att straffpolitiken i den medlemsstat där detta förfarande genomförs ersätts med den straffrättsliga politiken i den medlemsstat där den tidigare fällande domen meddelats.

36 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 november 2016, Ognyanov ( C‑554/14, EU:C:2016:835, punkt 36), och dom av den 11 januari 2017, Grundza ( C‑289/15, EU:C:2017:4, punkt 42).

37 Rapport från Europeiska kommissionen till Europaparlamentet och rådet av den 5 februari 2014 om medlemsstaternas genomförande av rambesluten 2008/909/RIF, 2008/947/RIF och 2009/829/RIF om ömsesidigt erkännande av domar avseende fängelse eller andra frihetsberövande åtgärder, om övervakningsbeslut och alternativa påföljder samt om övervakningsåtgärder som ett alternativ till tillfälligt frihetsberövande (COM(2014) 57 final, s. 8).

38 Såsom kommissionen har angett i den rapport som det hänvisas till i föregående fotnot är [d]et … viktigt att hitta rätt balans mellan respekten för den ursprungligen utdömda påföljden och medlemsstaternas rättsliga traditioner, så att man undviker konflikter som skulle kunna inverka negativt på rambeslutens funktion (s. 8).

39 Se dom av den 8 november 2016, Ognyanov ( C‑554/14, EU:C:2016:835, punkt 36).

40 Se dom av den 8 november 2016, Ognyanov ( C‑554/14, EU:C:2016:835, punkt 39).

41 I punkt 72 i sitt förslag till avgörande i målet Ognyanov ( C‑554/14, EU:C:2016:319), har generaladvokaten Bot angett att de behöriga rättsliga myndigheterna, inom denna ram, ska fastställa villkoren för straffets förlopp och anpassning av straffet, genom att till exempel besluta om placering utanför anstalt, permissioner, frigång, uppdelning och uppskov med verkställighet av straff, åtgärder för förtida eller villkorlig frigivning av internen eller elektronisk övervakning. Han har vidare angett att rätten avseende straffverkställighet även omfattar åtgärder som kan komma att vidtas efter frigivningen av den dömda personen, såsom rättslig övervakning av personen eller att personen deltar i rehabiliteringsprogram eller åtgärder för att ersätta brottsoffer.

42 C‑271/17 PPU, EU:C:2017:629.

43 Dom av den 10 augusti 2017, Zdziaszek ( C‑271/17 PPU, EU:C:2017:629, punkt 90).

44 Se, i detta avseende, artikel 21 f i rambeslut 2008/909 där följande anges: ett beslut att inte verkställa påföljden av de skäl som anges i artikel 19.1 [i detta rambeslut].

45 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Bot i målet Beshkov ( C‑171/16, EU:C:2017:386, punkt 70).

46 C‑573/17, EU:C:2019:530.