lagen.
EU-domstolen

Förslag till avgörande av generaladvokat Manuel Campos Sánchez-Bordona föredraget den 25 juni 2020

CELEX
62019CC0393
Typ
EU-domstolen

Källa

1 Originalspråk: spanska.

2 Rådets rambeslut 2005/212/RIF av den 24 februari 2005 om förverkande av vinning, hjälpmedel och egendom som härrör från brott (EUT L 68, 2005, s. 49).

3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/42/EU av den 3 april 2014 om frysning och förverkande av hjälpmedel vid och vinning av brott i Europeiska unionen (EUT L 127, 2014, s. 39).

4 Strafflagen (nedan kallad NK).

5 I sitt yttrande nämner åklagarmyndigheten i Plovdiv bronsmynt från den antika staden Amisos, som härrör från 00- och 100-talen f.Kr.. Enligt beslutet att begära förhandsavgörande visade den arkeologiska-numismatiska värderingsrapporten att mynten var äkta och utgjorde arkeologiska objekt. Det angavs även i rapporten att det var frågan om ett fynd med stort värde ur historiskt perspektiv.

6 Rådets rambeslut 2008/841/RIF av den 24 oktober 2008 om kampen mot organiserad brottslighet (EUT L 300, 2008, s. 42).

7 [I]nom ramen för det förfarande för samarbete mellan nationella domstolar och EU-domstolen som införts genom artikel 267 FEUF ankommer [det] på EU-domstolen att ge den nationella domstolen ett användbart svar, som gör det möjligt för den domstolen att avgöra det mål som den ska pröva. Även om den hänskjutande domstolen formellt sett har begränsat den tredje frågan till att gälla en särskild unionsbestämmelse utgör en sådan omständighet inte hinder för EU-domstolen att ge alla de upplysningar om unionsrättens tolkning som kan vara användbara vid avgörandet av det nationella målet, oavsett om den hänskjutande domstolen har hänvisat till dessa i sina frågor eller inte. Det ankommer härvid på domstolen att, utifrån samtliga uppgifter som den nationella domstolen har tillhandahållit, särskilt skälen för begäran om förhandsavgörande, ta fram de rättsliga uppgifter som med hänsyn till saken i målet föranleder tolkning. Dom av den 18 september 2019, VIPA ( C‑222/18, EU:C:2019:751, punkt 50 och där angiven praxis).

8 Dom av den 19 mars 2020, Agro In 2001 ( C‑234/18, EU:C:2020:221, punkterna 46–50).

9 Ibidem, punkt 47: utgör inte gärningar …, såsom de som beskrivs i beslutet om hänskjutande, någon av de överträdelser som omfattas av de rättsakter som på ett uttömmande sätt räknas upp i artikel 3 i direktiv 2014/42, vilket medför att föremålet för det nationella förfarande som inletts av kommissionen med ansvar för förverkande av egendom faller utanför direktivets materiella tillämpningsområde.

10 Ibidem, punkt 48.

11 Domstolen har ställt en fråga till parterna och till de stater som har yttrat sig i detta mål, för att de skulle yttra sig rörande denna fråga.

12 Dom av den 6 mars 2014, Siragusa ( C‑206/13, EU:C:2014:126, punkt 24).

13 Se skäl 24 i direktiv 2014/42.

14 Se punkt 3 i detta förslag till avgörande.

15 … åtminstone om denne tredje man hade kännedom om eller borde ha haft kännedom om att överföringens eller förvärvets syfte var att undvika förverkande, på grundval av konkreta uppgifter och omständigheter. Det krävs ett trefaldigt test: i) Den misstänkte eller tilltalade ska uppfylla rekvisiten för beslut om förverkande. ii) Den misstänkte eller tilltalade ska ha överfört egendomen till tredje man. iii) Denne tredje man ska ha haft kännedom om eller borde ha haft kännedom om att överföringens syfte var att undvika förverkande [D. Nitu, Extended and third party confiscation in the European Union, i F. Rossi (red.), Improving confiscation procedures in the European Union, Jovene Editore, Neapel, 2019, s. 78].

16 I skäl 25 i direktiv 2014/42 anges att [d]et står medlemsstaterna fritt att definiera förverkande hos tredje man som en underordnad eller alternativ åtgärd till direkt förverkande, beroende på vad som är lämpligt i enlighet med nationell rätt.

17 Dom av den 21 maj 2019, kommissionen/Ungern (Usufruits sur terres agricoles) ( C‑235/17, EU:C:2019:432).

18 Ibidem, punkterna 87 och 88.

19 Ibidem, punkt 89.

20 Ibidem, punkt 94: De skäl som en medlemsstat kan åberopa ska således åtföljas av lämplig bevisning eller en analys av lämpligheten och proportionaliteten av den restriktiva åtgärd som medlemsstaten vidtagit och av de precisa omständigheter som stödjer dess argumentation.

21 Ibidem, punkt 126: … i en nationell lagstiftning som medför ett berövande av egendom [ska det] på ett klart och tydligt sätt … anges att egendomsberövandet ger rätt till ersättning och vilka villkor som gäller för denna.

22 Punkterna 1 och 39 i detta förslag till avgörande.

23 I vissa länder beslutas bara om förverkande när fordonet används som hjälpmedel för ett brott som i sig kräver transport av visst gods (till exempel narkotika som göms i fordonet), vilket innebär att fordonet utgör en nödvändig del av förövandet av brottet.

24 Dom av den 13 oktober 2015, Ünsped Paket Servisi San. VE TİC. A.Ş. mot Bulgarien (CE:ECHR:2015:1013JUD000350308) (nedan kallad domen Ünsped).

25 De faktiska omständigheterna utgjordes av att ett fordon hade importerats utan att tullbestämmelserna hade uppfyllts, vilket gjorde att fordonet förverkades eftersom det ansågs ha utgjort föremål för smuggling.

26 Tullagen, DV nr 15, av den 6 februari 1998. I den artikeln föreskrivs att de smugglade varorna ska förverkas oberoende av ägarförhållandena. Om varorna inte påträffas eller har undandragits ska de tillskrivas ett värde motsvarande deras tullvärde eller deras värde vid export.

27 Dom av den 7 december 2017, Atanasov mot Bulgarien (CE:ECHR:2017:1207JUD000604608) (nedan kallad domen Atanasov).

28 Ibidem, §§ 38–49. Den preciserade i det fallet att de bulgariska tullmyndigheterna hade skäl att dra slutsatsen att klaganden hade undandragit fordonet från tullövervakning och fört in det olagligt i landet, varför myndigheterna inte kan klandras för att de funnit att fordonet varit föremål för smuggling. Domstolen beaktade även klagandens yrkesmässiga omständigheter och fann att det kunde krävas att han hade kännedom om de administrativa förfarandena och konsekvenserna av ett åsidosättande av dem.

29 Europadomstolen gjorde en rimlig avvägning mellan ingripandet och uppnåendet av det eftersträvade målet och, trots att den fann att målet var legitimt, slog den fast att proportionalitetsprincipen inte hade iakttagits, eftersom den bulgariska lagstiftningen inte gav ägaren möjlighet att på ett effektivt sätt bestrida förverkandet av hans egendom.

30 Domen Ünsped, § 45: Nor did [the national courts] examine the conduct of the confiscated lorry’s owner or the relationship between the conduct of the latter and the offence. There is no evidence before this Court suggesting that the owner could or should have known of an offence being committed and the owner was clearly not given an opportunity to put its case.

31 Ibidem, § 38: även om artikel 1 i protokollet inte innehåller någon formföreskrift, har det i rättspraxis slagits fast att personer som berörs av åtgärder som påverkar deras äganderätt, måste få rimlig möjlighet att göra sin rättsliga ställning gällande gentemot de behöriga myndigheterna.

32 Dom av den 21 maj 2019 ( C‑235/17, EU:C:2019:432, punkterna 127 och 128). Hänvisningen till de allmänna civilrättsliga bestämmelserna … [kan] inte anses uppfylla kraven i artikel 17.1 i stadgan. Härtill kommer att även om det antas att det var juridiskt möjligt för en medlemsstat – mot bakgrund av artikel 17.1 i stadgan – att låta enskilda ansvara för utbetalning av ersättning för egendomsberövanden som uteslutande orsakats av staten själv, skulle en sådan hänvisning till civilrätten i det nu aktuella fallet innebära att nyttjanderättshavarna blir tvungna att genom processer som riskerar att bli långa och kostsamma utkräva den ersättning som de skulle kunna ha rätt till … Sådana civilrättsliga bestämmelser gör det inte möjligt att på ett enkelt och tillräckligt exakt eller förutsebart sätt avgöra huruvida ersättning rent faktiskt kan komma att erhållas när sådana processer har avslutats, och inte heller – i förekommande fall – vilken slags ersättning som kommer att betalas ut och hur stor den kommer att vara.

33 Det skulle till exempel kunna göras när det gäller transportmedel vars egenskaper gör dem särskilt ägnade att användas för smuggling, såsom fartyg med egenskaper som gör att de kan undgå tullövervakning till sjöss. Det finns inget som hindrar att man i sådana fall inför en (motbevisbar) presumtion att den som överlåter ett sådant fartyg till tredje man inte handlar i god tro, vilket medför en omvänd bevisbörda.