Förslag till avgörande av generaladvokat Manuel Campos Sánchez-Bordona föredraget den 14 januari 2021
1 Originalspråk: spanska.
2 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 225, 2014, s.1; nedan kallad förordningen om den gemensamma resolutionsmekanismen).
3 Nedan kallade de överklagade besluten.
4 Beslut av den 6 maj 2019, ABLV Bank/ECB ( T‑281/18, EU:T:2019:296).
5 Beslut av den 6 maj 2019, Bernis m.fl./ECB ( T‑283/18, ej publicerat, EU:T:2019:295).
6 Redogörelsen för bakgrunden är hämtad från tribunalens beslut av den 6 maj 2019, ABLV Bank/ECB ( T‑281/18, EU:T:2019:296, punkterna 1–9).
7 Jag kommer i fortsättningen bara att kalla dem de direkta och indirekta delägarna.
8 Förfarandet i mål T‑280/18, ABLV Bank/Gemensamma resolutionsnämnden har vilandeförklarats i avvaktan på domstolens avgörande i förevarande mål. Talan i mål T‑282/18 har avvisats av tribunalen i beslut av den 14 maj 2020, Bernis m.fl./Gemensamma resolutionsnämnden ( T‑282/18, ej publicerat, EU:T:2020:209).
9 Punkt 17 i de överklagade besluten.
10 Punkt 34 i de överklagade besluten.
11 Kommissionen yrkade att domstolen skulle klargöra två aspekter av punkt 34 i de överklagade besluten: a) huruvida kommissionen och rådet får delta i resolutionsförfarandet, och b) i vilken mån ECB:s bedömning är bindande för Gemensamma resolutionsnämnden. Vad beträffar den sistnämnda aspekten, bör domstolen uttala sig då den prövar överklagandet. Det är däremot inte nödvändigt att ta upp frågan huruvida kommissionen och rådet får delta, vilket de inte gjorde i förevarande mål.
12 Punkt 29–32 i de överklagade besluten.
13 Dom av den 11 november 1981, IBM/kommissionen ( C‑60/81, EU:C:1981:264, punkt 9), och dom av den 18 juni 2020, kommissionen/RQ ( C‑831/18 P, EU:C:2020:481, punkt 44) begreppet rättsakter som går någon emot… omfattar [endast] sådana rättsakter eller åtgärder som har bindande rättsverkningar som direkt och omedelbart kan påverka sökandens intressen, genom att klart förändra dennes rättsliga ställning.
14 Dom av den 13 oktober 2011, Deutsche Post och Tyskland/kommissionen, C‑463/10 P och C‑475/10 P, EU:C:2011:656, punkt 50).
15 Dom av den 13 oktober 2011, Deutsche Post och Tyskland/kommissionen ( C‑463/10 P och C‑475/10 P, EU:C:2011:656, punkt 53), dom av den 11 november 1981, IBM/kommissionen ( 60/81, EU:C:1981:264, punkt 12), och dom av den 24 juni 1986, AKZO Chemie och AKZO Chemie UK/kommissionen ( 53/85, EU:C:1986:256, punkt 19).
16 Dom av den 11 november 1981, IBM/kommissionen ( C‑60/81, EU:C:1981:264, punkt 11).
17 Punkt 33 i de överklagade besluten.
18 En missuppfattning av de faktiska omständigheterna föreligger när bedömningen av den befintliga bevisningen framstår som uppenbart felaktig, utan att någon ny bevisning har beaktats. En missuppfattning ska framstå som uppenbar av handlingarna i målet utan att det är nödvändigt att göra en ny bedömning av de faktiska omständigheterna och av bevisningen. När en klagande har gjort gällande att tribunalen har missuppfattat bevisningen har vederbörande dessutom en skyldighet att exakt ange vilka omständigheter som tribunalen har missuppfattat och visa de bedömningsfel som klaganden anser har föranlett denna missuppfattning hos tribunalen (dom av den 19 september 2019, Polen/kommissionen, C‑358/18 P, ej publicerad, EU:C:2019:763, punkt 45, och dom av den 3 december 2015, Italien/kommissionen, C‑280/14, EU:C:2015:792, punkt 52).
19 Detta har de gjort gällande i punkt 42 i sin replik.
20 Det framgår vidare av fast rättspraxis att när en klagande har ifrågasatt tribunalens tolkning eller tillämpning av unionsrätten, kan de rättsfrågor som prövades av tribunalen på nytt tas upp till diskussion i målet om överklagande. Om en klagande inte på detta sätt kunde utforma sitt överklagande med stöd av grunder och argument som redan åberopats vid tribunalen skulle nämligen överklagandeinstitutet förlora en del av sin betydelse (dom av den 18 juni 2020, kommissionen/RQ, C‑831/18 P, EU:C:2020:481, punkt 42, och dom av den 20 september 2016, Mallis m.fl./kommissionen och ECB, C‑105/15 P–C‑109/15 P, EU:C:2016:702, punkt 36 och där angiven rättspraxis).
21 När en klagande har ifrågasatt tribunalens tolkning eller tillämpning av unionsrätten, kan de rättsfrågor som prövats av tribunalen dock på nytt tas upp till diskussion i målet om överklagande. Om en klagande inte på detta sätt kunde utforma sitt överklagande med stöd av grunder och argument som redan åberopats vid tribunalen skulle nämligen överklagandeinstitutet förlora en del av sin betydelse (se dom av den 3 december 2015, Italien/kommissionen, C‑280/14 P, EU:C:2015:792, punkt 43, och beslut av den 5 september 2019, Iceland Foods/EUIPO, C‑162/19 P–C‑109/15 P, ej publicerat, punkt 5).
22 Punkt 45 i de överklagade besluten.
23 Punkt 48 i de överklagade besluten.
24 Omedelbart efter det att Gemensamma resolutionsnämnden har antagit resolutionsordningen ska den överlämna den till kommissionen, som inom 24 timmar antingen ska godkänna den eller invända mot den med avseende på de skönsmässiga aspekterna av resolutionsordningen. Om kommissionen anser att Gemensamma resolutionsnämndens beslut inte uppfyller kriteriet för allmänintresse eller medför en betydande ändring av beloppet från Gemensamma resolutionsfonden, ska den inom 12 timmar föreslå att rådet invänder mot det. Rådet ska då besluta med enkel majoritet. Gemensamma resolutionsnämndens beslut träder i kraft efter 24 timmar om kommissionen eller rådet inte har invänt mot det. Om rådet har invänt mot bidraget från Gemensamma resolutionsfonden, eller om kommissionen har invänt med avseende på de skönsmässiga aspekterna av resolutionsordningen, får Gemensamma resolutionsnämnden ändra sitt förslag inom 8 timmar. Om rådet invänder mot beslutet att ett institut ska bli föremål för resolution med hänvisning till att kriteriet för allmänintresse inte uppfylls, ska den aktuella enheten avvecklas under ordnade former i enlighet med tillämplig nationell rätt, enligt artikel 18.8 i förordningen om den gemensamma resolutionsmekanismen.
25 Se skäl 24 i förordningen om den gemensamma resolutionsmekanismen.
26 Artikel 18 i förordningen om den gemensamma resolutionsmekanismen avspeglar till stor del artikel 32 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 2014, s. 190).
27 De materiella aspekterna av fallissemangsbedömningen, samt vissa processuella aspekter, har behandlats närmare i Europeiska bankmyndighetens riktlinjer EBA/GL/2015/07 av den 6 augusti 2015 om tolkningen av de olika omständigheter under vilka ett institut anses fallera eller sannolikt kommer att fallera i enlighet med artikel 32.6 i direktiv 2014/59 (nedan kallade 2015 års riktlinjer från EBA om institut som fallerar eller sannolikt kommer att fallera).
28 Artikel 18.1 andra stycket i förordningen om den gemensamma resolutionsmekanismen.
29 Artikel 18.1 tredje stycket i förordningen om den gemensamma resolutionsmekanismen.
30 Dessa omständigheter, vilka nämns i artikel 18.4 i förordningen om den gemensamma resolutionsmekanismen, är följande: – En bedömning av huruvida kraven för fortsatt auktorisation för att bedriva bankverksamhet är uppfyllda och en motivering till att ECB har dragit in auktorisationen, bland annat för att enheten har drabbats av eller sannolikt kommer att drabbas av förluster som kommer att förbruka hela eller ett betydande belopp av dess egna kapital. – En bedömning av om enhetens tillgångar underskrider dess skulder eller det finns objektiva faktorer till stöd för fastställandet av att dess tillgångar inom den närmaste framtiden kommer att göra det. – Ett konstaterande att enheten… inte [kan] eller det finns objektiva faktorer till stöd för fastställandet av att enheten inom den närmaste framtiden inte kommer att kunna betala sina skulder eller andra åtaganden när de förfaller till betalning. – Extraordinärt offentligt finansiellt stöd krävs, med vissa undantag.
31 I artikel 21.2 i förordningen om den gemensamma resolutionsmekanismen föreskrivs en annan form för bedömning av om en bank fallerar eller sannolikt kommer att fallera, för nedskrivning och konvertering av kapitalinstrument. Den bedömningen överensstämmer med den som föreskrivs i artikel 18.
32 Artikel 18.1 andra stycket i förordningen om den gemensamma resolutionsmekanismen.
33 Enligt artikel 18.5 i förordningen om den gemensamma resolutionsmekanismen ska en resolutionsåtgärd anses ligga i allmänintresset om den är nödvändig för att uppfylla och står i proportion till ett eller flera av de resolutionsmål som avses i artikel 14 och en avveckling av institutet enligt normala insolvensförfaranden inte skulle uppfylla dessa resolutionsmål i samma utsträckning.
34 I förevarande mål fattades två beslut av Gemensamma resolutionsnämnden den 23 februari 2018 (SRB/EES/2018/09 och SRB/EES/2018/10), men inget beslut av kommissionen eller rådet. Gemensamma resolutionsnämnden fann att det inte var lämpligt att anta en resolutionsordning och informerade de nationella resolutionsmyndigheterna i Lettland och Luxemburg om detta.
35 Att de båda rättsakterna (fallissemangsbedömningen och Gemensamma resolutionsnämndens beslut) ligger nära varandra i tiden, får inte leda till förvirring i fråga om deras olika karaktär. I förevarande mål meddelade ECB sina fallissemangsbedömningar samma dag som Gemensamma resolutionsnämnden fattade sina beslut. Se den information som finns på https://srb.europa.eu/en/node/495.
36 Som tidigare nämnts väckte såväl ABLV Bank som dess direkta och indirekta delägare talan vid tribunalen om ogiltigförklaring av Gemensamma resolutionsnämndens rättsakter. Om utgången av dessa, se fotnot 8 i detta förslag till avgörande.
37 Dom av den 19 december 2018, Berlusconi och Fininvest ( C‑219/17, EU:C:2018:1023), och dom av den 3 december 2019, Iccrea Banca ( C‑414/18, EU:C:2019:1036).
38 Enligt skäl 11 i förordningen om den gemensamma resolutionsmekanismen inrättas inom ramen för den gemensamma resolutionsmekanismen en centraliserad resolutionsbefogenhet som anförtros den gemensamma resolutionsnämnden (nedan kallad nämnden) som inrättas i enlighet med den här förordningen och de nationella resolutionsmyndigheterna….
39 I EBA:s riktlinjer från 2015 om bedömning av om ett institut fallerar eller sannolikt kommer att fallera, anges i punkterna 32–39 att de båda myndigheterna ska utbyta information och samråda.
40 Artikel 266 FEUF innehåller ett ypperligt exempel på bindande beslut.
41 Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 2013, s. 338).
42 Punkt 46 i de överklagade besluten.
43 De överklagade besluten, punkterna 29–32.
44 Pressmeddelandet finns på ECB:s webbplats: https://www.bankingsupervision.europa.eu/press/pr/date/2018/html/ssm.pr180224.en.html.
45 ECB:s duplik, punkt 19.