Förslag till avgörande av generaladvokaten Henrik Saugmandsgaard Øe föredraget den 20 maj 2021

1 Originalspråk: franska.

2 Europaparlamentets och rådets förordning av den 21 oktober 2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om upphävande av förordning (EG) nr 1774/2002 (förordning om animaliska biprodukter) (EUT L 300, 2009, s. 1).

3 De lägre kategorierna är kategori 1 och 2, vilka omfattar så kallade högriskmaterial som måste uppfylla högre krav. Av beslutet om hänskjutande följer att de material som är aktuella i det nationella målet inte innehåller material i kategori 1, det vill säga dem som motsvarar de högsta riskerna, varför en omkategorisering till kategori 2 har gjorts.

4 Kommissionens förordning av den 25 februari 2011 om genomförande av Europaparlamentets och rådet förordning (EG) nr 1069/2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om genomförande av rådets direktiv 97/78/EG vad gäller vissa prover och produkter som enligt det direktivet är undantagna från veterinärkontroller vid gränsen (EUT L 54, 2011, s. 1).

5 Europaparlamentets och rådets förordning av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, 2002, s. 1).

6 Toropet har bestritt Landkreis Greiz behörighet att bortskaffa de material som är aktuella i det nationella målet. Det ska i detta hänseende understrykas att tolkningsfrågorna endast avser omkategoriseringen av de aktuella materialen och inte bortskaffandet av dem av denna myndighet, så som det föreskrivs i tysk rätt.

7 Toropet har i detta hänseende hänvisat till de kategori 3-material som anges i artikel 10 h i förordning nr 1069/2009, (däribland blod, efterbörder, ull och fjädrar) och i artikel 10 p i samma förordning (däribland matavfall), som enligt detta bolag skulle kunna medföra en hälsorisk och ändå fortsatt kategoriseras i kategori 3.

8 Det ska i kompletterade syfte påpekas att bortsett från de förändringar som är aktuella i det nationella målet har den hänskjutande domstolen angett att en del av de kategori 3-material som kontrollerats innehöll kategori 2-material, i den mening som avses i artikel 9 a i förordning nr 1069/2009. Denna typ av blandning (kategori 2- och kategori 3-material) omfattas uttryckligen av det system som hör till den striktaste kategorin, nämligen kategori 2 med stöd av artikel 9 g i denna förordning.

9 Dom av den 3 september 2020 ( C‑21/19–C‑23/19, EU:C:2020:636) (nedan kallad domen i målen Kamstra Recycling).

10 Europaparlamentets och rådet förordning av den 14 juni 2006 om transport av avfall (EUT L 190, 2006, s. 1).

11 Se domen i målen Kamstra Recycling, punkterna 52, 53 och 55.

12 Enligt de uppgifter som Landkreis Greiz har lämnat till den hänskjutande domstolen utgör dessa främmande föremål rester och gips och väggar, malda plastdelar och träavfall. Av Toropets svar på domstolens frågor följer att vissa av de främmande föremålen, förutom gipsrester, bestod av spån av djurben som redan från början ingick i materialet.

13 Det enda identifierade undantaget rör animaliska biprodukter som blandats med eller kontaminerats av farligt avfall (se domen i målen Kamstra Recycling, punkt 50).

14 Bilaga IV till förordning nr 142/2011 är tillämplig på fabriker för förädling av kategori 3-material, vars kategorisering i princip förblir oförändrad efter det att främmande föremål har tagits bort, såsom näsringar och öronmärkningar. I detta fall uppkommer således inte frågan om omkategoriseringsplikt.

15 Visserligen debatterades denna fråga vid förhandlingen i det mål som ledde till denna dom, men eftersom huvudfrågan gällde samverkan mellan förordning nr 1069/2009 och förordning nr 1013/2006, angav domstolen emellertid i punkt 44 i domen i målen Kamstra Recycling, att det vid tolkningen av … och, följaktligen, för tillämpligheten av förordning nr 1069/2009, saknar betydelse om det berörda materialet tillhör kategori 1, kategori 2 eller kategori 3.

16 Denna kategorisering ingår bland de skyldigheter som åligger de driftansvariga som ska samla in och identifiera animaliska biprodukter under sådana förutsättningar att risker för människors och djurs hälsa undviks, i enlighet med artikel 21.1 i förordning nr 1069/2009.

17 Se även punkt 57 sista meningen i detta förslag till avgörande.

18 Se, för ett liknande resonemang, se dom av den 23 maj 2019, ReFood ( C‑634/17, EU:C:2019:443, punkt 50), som anger att kategori 3-material är mindre farliga.

19 Se fotnot 3 till detta förslag till avgörande. Det ska tilläggas att skälen 8 och 29 i förordning 1069/2009 nämner en kategorisering beroende på graden av risk.

20 Se, för ett liknande resonemang, den sista meningen i skäl 38 i förordning nr 1069/2009. Detta innebär, e contrario, enligt min uppfattning att de användningar som är särskilt avsedda för kategorin med låg risk, den vill säga kategori 3, såsom den som skrivits in i artikel 14 d i förordning nr 1069/2009, inte kan vara tillämpliga på kategorier med hög risk, det vill säga kategorierna 1 och 2.

21 Se, exempelvis, omvandlingen av animaliska biprodukter till kompost eller till biogas som är en möjlig användning både för kategori 2- och kategori 3-material. Bestämmelserna om denna användning i kategori 2 är emellertid strängare än i kategori 3 i det avseendet att materialen ska trycksteriliseras innan de bearbetas inom ramen för denna användning.

22 Det ska även preciseras att artikel 7.3 i förordning nr 1069/2009 föreskriver att förteckningarna över kategori 1-, kategori 2- och kategori 3-material får ändras för att beakta vetenskapliga framsteg när det gäller riskbedömningen.

23 Det ska påpekas att det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera huruvida de berörda animaliska biprodukterna har påverkats av förekomsten av mögel, röta eller främmande föremål såsom bitar av gips eller sågspån.

24 Det ska understrykas att förekomsten av mögel inte nödvändigtvis leder till en sådan ändring. Det krävs att detta mögel medför en oacceptabel risk för människors och djurs hälsa såsom jag förklarar nedan i punkt 70 i detta förslag till avgörande.

25 De krav som hör till en grad av risk kan skilja sig åt inom en och samma kategori. Jag kommer att i underavsnitt 3 i detta förslag till avgörande att beröra metoden för bedömning av risken och de krav som hör till kategori 3-material, bland annat dem som avses i artikel 10 a och f i förordning nr 1069/2009, vilka är föremål för tvisten i det nationella målet.

26 Se, för ett liknande resonemang, förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel, framlagt den 10 juni 2008 (KOM(2008) 345 slutlig) (nedan kallat förslaget till förordning nr 1069/2009), punkt 6 ii) i motiveringen.

27 På denna punkt anser jag det lämpligt att ange att punkt 64 i förevarande förslag till avgörande nyanserar de överväganden som nämns i punkt 97, bland annat i den sista meningen, i mitt förslag till avgörande i de förenade målen P. F. Kamstra Recycling m.fl. ( C‑21/19–C‑23/19, EU:C:2020:226), i den meningen att när en förändring av de berörda biprodukterna höjer deras grad av risk, ska kategori 2, eller kategori 1 vara tillämplig. Enligt min uppfattning och i motsats till vad kommissionen förefaller förespråka, innebär detta emellertid inte att varje blandning av animaliska biprodukter i kategori 3 med icke-farligt avfall automatiskt ska placeras i kategori 2. Det ska alltid göras en analys av den grad av risk som blandningen med det icke-farliga avfaller medför. Förordning nr 1069/2009 förefaller inte hindra att vissa blandningar som, exempelvis, härrör från icke-sålda stormarknads-produkter av andra skäl än hälsoskäl inbegripet animaliska biprodukter i kategori 3 såsom köttlådor eller yoghurtar blandade med frukt eller grönsaker kan förbli i kategori 3, såvida de inte medför en risk för människors och djurs hälsa.

28 Se punkt 57 i detta förslag till avgörande.

29 De 16 underkategorierna i artikel 10 a–p i förordning nr 1069/2009 anger bland annat djur som är tjänliga som livsmedel, produkter eller biprodukter som ej visat några tecken på sjukdom som kan överföras eller innebär någon risk för människors eller djurs hälsa.

30 I artikel 18.1 i förordning nr 1069/2009 föreskrivs, som ett undantag, en användning av kategori 2-material för utfordring av vissa djur, under sådana villkor att kontrollen av risker för människors och djurs hälsa säkerställs.

31 Toropets ovan i punkt 24 nämnda argument är i detta hänseende irrelevant. Enligt definitionen av animaliska biprodukter i artikel 3.1 i förordning nr 1069/2009 är inga animaliska biprodukter avsedda som livsmedel. Däremot är kriteriet tjänligt som livsmedel relevant för placeringen av animaliska biprodukter i kategori 3 och omfattas av artikel 10 a i denna förordning.

32 Till skillnad från vad som föreskrivs i artikel 10 a i förordning nr 1069/2009, var dessa produkter ursprungligen avsedda som livsmedel. Det rör sig bland annat om tidigare livsmedel, det vill säga produkter av animaliskt ursprung som är tjänliga som livsmedel men av vilka distributionen stoppats eftersom det inte fanns någon marknad för avsättning av dessa (exempelvis, på grund av en sista förbrukningsdag som ansågs för nära i tiden, en bristande märkning eller förpackning, eller en bristfälligt utförande).

33 Det ska i detta hänseende preciseras att den grad av risk för människors och djurs hälsa i anslutning till vissa material som ska betraktas som oacceptabel, såsom anges i artikel 14 d i förordning nr 1069/2009, kan bli föremål för genomförandeåtgärder enligt artikel 15.1 k i samma förordning.

34 Dessutom skulle, om material som i allt väsentligt är identiska beträffande den risk som de medför, men kontrolleras vid olika tillfällen i kedjan av animaliska biprodukter, kunde kategoriseras olika och således lyda under med förmånliga eller striktare bestämmelser, detta de facto skapa en skillnad i behandlingen mellan ekonomiska aktörer inom sektorn för animaliska biprodukter.

35 I förordning nr 1069/2009 definieras i artikel 3.11 en driftsansvarig som de fysiska eller juridiska personer som har faktisk kontroll över en animalisk biprodukt eller därav framställd produkt, däribland transportörer, handlare och användare.

36 C‑21/19–C‑23/19, EU:C:2020:226.

37 Se även punkterna 50 och 56 i detta förslag till avgörande.

38 Detta innebär i princip att livet för en animalisk biprodukt som börjar med en tillhörighet i kategori 3, om alla föreskrifter i förordning nr 1069/2009 har iakttagits, särskilt dem som avser risk, ska sluta i denna kategori.

39 De driftsansvariga ska, i detta syfte, erbjuder lämpliga möjligheter till rengöring och desinficering av behållare och fordon och hålla sina installationer i gott skick (se, bland annat, artikel 25.1 d och e i förordning nr 1069/2009).

40 Se artikel 4.3 och artikel 45 i förordning nr 1069/2009 och artikel 32 i förordning nr 142/2011.

41 Se artikel 28 i förordning nr 1069/2009.

42 Se punkt 47 i detta förslag till avgörande.

43 Europaparlamentets och rådets förordning av den 3 oktober 2002 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel (EGT L 273, 2002, s.1).

44 Se förslaget till förordning nr 1069/2009, punkt 6 ii) i motiveringen.

45 Se punkt 29 i detta förslag till avgörande.

46 Som jag har erinrat om i punkterna 54 och 55 i detta förslag till avgörande föreskriver artiklarna 12, 13 och 14 i förordning nr 1069/2009 endast förteckningar över möjliga användningar för materialen i kategorierna 1–3 som avses i artiklarna 8, 9 respektive 10 i förordningen, men alltid enligt den grad av risk som olika kategorier medför.

47 Detta skulle nämligen medföra att motstridiga situationer i vilka material som är mögliga eller blandade med främmande föremål skulle omkategoriseras till kategori 2 på grund av att de är avsedda som djurfoder, men skulle förbli i kategori 3 på grund av att de kan användas för andra ändamål.