Domstolens dom (första avdelningen) den 12 november 2020

I mål C‑427/19, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Sofiyski rayonen sad (distriktsdomstol i Sofia, Bulgarien) genom beslut av den 27 maj 2019, som inkom till domstolen den 4 juni 2019, i målet

DOMSTOLEN (första avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden J.-C. Bonichot samt domarna L. Bay Larsen, C. Toader, M. Safjan (referent) och N. Jääskinen, generaladvokat: G. Hogan, justitiesekreterare: A. Calot Escobar,

efter det skriftliga förfarandet,

med beaktande av de yttranden som avgetts av: Bulgariens regering, genom T. Mitova och E. Petranova, båda i egenskap av ombud, Europeiska kommissionen, genom H. Tserepa-Lacombe och Y.G. Marinova, båda i egenskap av ombud,

och efter att den 16 juli 2020 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Unionsrätt

Bulgarisk rätt

Cypriotisk rätt

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

Prövning av tolkningsfrågorna

Den första frågan

Den andra frågan

Rättegångskostnader

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 274 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (EUT L 335, 2009, s. 1), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/58/EU av den 11 december 2013 (EUT L 341, 2013, s. 1) (nedan kallat direktiv 2009/138).

2 Begäran har framställts i ett mål mellan försäkringsbolaget Bulstrad Vienna Insurance Group AD (nedan kallat Bulstrad) och försäkringsbolaget Olympic Insurance Company Ltd (nedan kallat Olympic) angående betalning av en försäkringsersättning.

3 I skälen 117–119, 123, 125, 126 och 130 i direktiv 2009/138 anges följande:

4 Artikel 13 i direktivet, som har rubriken Definitioner, har följande lydelse:

5 Artikel 144 i det ovannämnda direktivet, med rubriken Återkallande av auktorisation, har följande lydelse:

6 Avdelning IV i samma direktiv har rubriken Rekonstruktion och likvidation av försäkringsföretag. I artikel 268, som har rubriken Definitioner, föreskrivs följande:

7 Artikel 273 i direktiv 2009/138, med rubriken Inledande av likvidationsförfaranden – information till tillsynsmyndigheterna, har följande lydelse:

8 I artikel 274 i det direktivet, med rubriken Tillämplig lag, föreskrivs följande:

9 I artikel 292 i det direktivet föreskrivs följande:

10 I 624 § i Kodeks za zastrahovaneto (försäkringslagen) (nedan kallad KZ) föreskrivs följande:

11 I 630 § KZ anges följande:

12 I artikel 43 i Kodeks na mezhdunarodnoto chastno pravo (lagen om internationell privaträtt) föreskrivs följande:

13 Enligt artikel 220 i O peri Etairion Nomos (bolagslagen) är det, när ett beslut om att inleda ett likvidations- eller insolvensförfarande har fattats eller en tillfällig likvidator har utsetts, omöjligt att inge en ansökan eller att inleda eller fullfölja ett förfarande, såvida inte den behöriga domstolen tillåter detta, i vilket fall de villkor som denna domstol har fastställt tillämpas.

14 Bulstrad, ett försäkringsbolag registrerat i Bulgarien, har vid Sofiyski rayonen sad (distriktsdomstol i Sofia, Bulgarien) yrkat att Olympic, ett försäkringsbolag registrerat i Cypern, ska förpliktas att till bolaget betala ett belopp på 7603,63 bulgariska leva (BGN) (omkring 3887 euro), jämte likvidationskostnaderna med 25,00 BGN (omkring 13 euro), för en försäkringsersättning som bolaget betalat ut i enlighet med ett försäkringsavtal som täckte skador på fordonet, vilket tecknats av CD, föraren av ett fordon som skadats vid en trafikolycka. Bulstrad har hävdat att AB den 5 januari 2018 i staden Bansko (Bulgarien), genom att plötsligt öppna vänster framdörr på sin personbil som var stillastående på vägen, skadade CD:s fordon, som förflyttades på vägen och passerade nära honom.

15 Enligt Bulstrad omfattades AB vid tidpunkten för olyckan av en ansvarsförsäkring som hade tecknats hos Olympic.

16 Bulstrad ansåg att bolaget till följd av betalningen av försäkringsersättning till CD hade övertagit de rättigheter som den försäkrade hade gentemot AB och dennes försäkringsbolag. Bulstrad väckte därför regresstalan mot Olympic, som detta bolag mottog den 6 juli 2018, utan att de begärda beloppen emellertid hade återbetalats till Bulstrad.

17 Olympic har nämligen bestritt Bulstrads yrkande avseende såväl formen som i sak.

18 Under förfarandet informerades den hänskjutande domstolen om att de behöriga cypriotiska myndigheterna hade återkallat tillståndet för Olympic på grund av att tillsynskraven inte hade iakttagits och att en tillfällig likvidator, som tar på sig och kontrollerar samtliga ekonomiska och rättsliga rättigheter som detta försäkringsbolag har rätt till eller förefaller ha rätt till, hade utsetts till detta bolag.

19 Nämnda domstol fann att de cypriotiska myndigheternas handlingar utgjorde ett beslut att inleda ett likvidationsförfarande avseende ett försäkringsföretag i den mening som avses i 624 § KZ och vilandeförklarade målet genom beslut av den 26 september 2018. Enligt bestämmelserna i KZ om införlivande av direktiv 2009/138 med bulgarisk rätt regleras nämligen beslut att inleda ett likvidationsförfarande avseende ett försäkringsföretag, likvidationsförfarandet i egentlig mening och deras verkningar av den lag som är tillämplig i ursprungsmedlemsstaten för det försäkringsföretag som täcker risken, i förevarande fall cypriotisk rätt. I förordningen föreskrivs att förfarandena mot alla försäkringsföretag för vilka de behöriga cypriotiska myndigheterna har utsett en tillfällig likvidator ska vilandeförklaras.

20 Bulstrad har emellertid yrkat att det nationella målet ska återupptas, med motiveringen att det, med hänsyn till Varhoven kasatsionen sads (Högsta domstolen, Bulgarien) tolkning av de relevanta bestämmelserna, var fel att vilandeförklara målet. Enligt denna tolkning kan de cypriotiska myndigheternas båda ovannämnda rättsakter inte anses utgöra ett beslut att inleda ett likvidationsförfarande avseende ett försäkringsföretag av ursprungsmedlemsstaten, i den mening som avses i den lagstiftning som antagits för att införliva artikel 274 i direktiv 2009/138 med bulgarisk rätt. I avsaknad av ett sådant beslut gjorde den hänskjutande domstolen således en felaktig bedömning när den fann att cypriotisk rätt var tillämplig, i stället för att tillämpa bulgarisk rätt, vilken inte innehåller några motsvarande bestämmelser som kräver att likvidationsförfarandet skjuts upp.

21 Till svar på begäran om återupptagande av förfarandet begärde den hänskjutande domstolen att den bulgariska finansinspektionen skulle ange huruvida den hade tillgång till uppgifter om att Olympic hade inlett ett likvidations- eller insolvensförfarande vid den behöriga cypriotiska domstolen och, om ett sådant förfarande hade inletts, att precisera i vilket skede detta förfarande befann sig och huruvida en likvidator eller en förvaltare hade utsetts. Genom skrivelse av den 19 mars 2019 svarade finansinspektionen att den vid denna tidpunkt inte hade någon information om att den behöriga cypriotiska myndigheten hade inlett ett likvidationsförfarande avseende Olympic.

22 Enligt den hänskjutande domstolen ska 630 § KZ tolkas mot bakgrund av artikel 274 i direktiv 2009/138 samt skälen 117–121 och 125 i det direktivet. Härav följer att följderna av att ett insolvensförfarande inleds ska regleras enligt cypriotisk rätt.

23 Vid utövandet av sin behörighet enligt artikel 43 i lagen om internationell privaträtt fastställde denna domstol ex officio att cypriotisk rätt var tillämplig och drog därav slutsatsen att andra förfaranden måste godkännas av den domstol som är behörig i fråga om insolvens.

24 Den domstolen anser följaktligen att den ska vilandeförklara det nationella målet och anmoda Bulstrad att anmäla sina fordringar på det sätt som föreskrivs i cypriotisk rätt, med preciseringen att ett eventuellt godtagande av fordringarna skulle medföra att förfarandet avslutades. Förfarandet skulle kunna fullföljas endast om den domstol som är behörig i fråga om insolvens gav ett sådant tillstånd eller om bevis förebringades för att fordringarna inte hade tillåtits på det sätt som föreskrivs i cypriotisk rätt.

25 Mot denna bakgrund beslutade Sofiyski rayonen sad (distriktsdomstolen i Sofia) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen:

26 Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan i huvudsak för att få klarhet i huruvida artikel 274 i direktiv 2009/138 ska tolkas så, att ett beslut som fattats av en myndighet i ett försäkringsföretags ursprungsmedlemsstat om att återkalla dess auktorisation och utse en tillfällig likvidator för företaget, utan att ett rättsligt beslut om att inleda ett likvidationsförfarande formellt antas, utgör ett beslut att inleda ett likvidationsförfarande avseende ett försäkringsföretag i den mening som avses i den artikeln.

27 Svaret på denna fråga kommer att göra det möjligt att avgöra huruvida det beslut som är i fråga i det nationella målet omfattas av ömsesidigt erkännande enligt artikel 273.2 i direktiv 2009/138.

28 För att besvara den första frågan ska det påpekas att även om det framgår av artikel 274 i direktivet att beslut att inleda ett likvidationsförfarande avseende ett försäkringsföretag, likvidationsförfarandet i egentlig mening och dess verkningar regleras i den lag som är tillämplig i försäkringsföretagets ursprungsmedlemsstat, ska frågan vad ett sådant beslut och ett sådant förfarande utgör avgöras enligt artikel 268 i det direktivet, i vilken flera begrepp definieras avseende avdelning IV i samma direktiv.

29 I artikel 268.1 d i direktiv 2009/138 föreskrivs att begreppet likvidationsförfarande avser ett kollektivt förfarande som innebär att ett försäkringsföretags tillgångar realiseras och att behållningen fördelas mellan borgenärer, aktieägare eller delägare, beroende på det enskilda fallet, vilket med nödvändighet förutsätter ett ingripande av de behöriga myndigheterna, det vill säga, i enlighet med artikel 268.1 a i det direktivet, de administrativa eller rättsliga myndigheter i medlemsstaterna som är behöriga att vidta rekonstruktionsåtgärder eller likvidationsförfaranden.

30 Av detta följer att för att ett beslut ska anses utgöra ett beslut att inleda ett likvidationsförfarande för ett försäkringsföretag, i den mening som avses i artikel 274 i direktiv 2009/138, måste det aktuella förfarandet uppfylla två villkor.

31 Det förfarandet ska för det första ha till syfte att realisera ett försäkringsföretags tillgångar och att, beroende på det enskilda fallet, fördela behållningen mellan företagets borgenärer, aktieägare eller delägare, och, för det andra, med nödvändighet innebära att de administrativa eller rättsliga myndigheter i medlemsstaterna som är behöriga att vidta rekonstruktionsåtgärder eller genomföra likvidationsförfaranden ska ingripa.

32 Eftersom dessa båda villkor är kumulativa, innebär den omständigheten att en tillfällig likvidator inte är behörig att realisera det berörda försäkringsbolagets tillgångar eller att betala utdelning till företagets borgenärer att beslutet att utse en sådan likvidator inte kan innebära att ett likvidationsförfarande inleds eller att det föreligger ett likvidationsförfarande i den mening som avses i artikel 268.1 d i det ovannämnda direktivet.

33 I förevarande fall ankommer det följaktligen på den hänskjutande domstolen att pröva huruvida den tillfälliga likvidatorn, enligt cypriotisk rätt, har sådana befogenheter.

34 Som generaladvokaten har påpekat i punkt 50 i förslaget till avgörande skulle den åtskillnad som i direktiv 2009/138 görs mellan ett beslut att återkalla det berörda försäkringsföretagets auktorisation och beslutet att inleda ett likvidationsförfarande mot detta företag antyda att det andra beslutet inte ska förväxlas med det första, men ett beslut om återkallelse av auktorisation skulle kunna anses vara likvärdigt med ett beslut att inleda ett likvidationsförfarande om de två villkor som avses i punkt 31 ovan var uppfyllda.

35 Det första av dessa villkor är emellertid endast uppfyllt om, enligt lagstiftningen i det berörda försäkringsföretagets ursprungsmedlemsstat, återkallandet av försäkringsföretagets auktorisation automatiskt leder till att det likvidationsförfarande inleds som gör det möjligt att realisera försäkringsföretagets tillgångar eller att tillgodose borgenärernas fordringar med behållningen, utan att ett formellt beslut i detta avseende måste fattas av en annan myndighet.

36 Av det ovan anförda följer att den första frågan ska besvaras enligt följande: Artikel 274 i direktiv 2009/138 ska tolkas så, att den behöriga myndighetens beslut att återkalla det berörda försäkringsföretagets auktorisation och att utse en tillfällig likvidator kan utgöra ett beslut att inleda ett likvidationsförfarande avseende ett försäkringsföretag, i den mening som avses i denna artikel, endast om det i lagen i det försäkringsföretagets ursprungsmedlemsstat föreskrivs antingen att denne tillfällige likvidator ska ha rätt att realisera företagets tillgångar och att fördela behållningen mellan borgenärerna eller att återkallelsen av det försäkringsföretagets auktorisation automatiskt leder till att likvidationsförfarandet inleds utan att ett formellt beslut i detta avseende måste fattas av en annan myndighet.

37 Den hänskjutande domstolen har ställt den andra frågan i huvudsak för att få klarhet i huruvida artikel 274 i direktiv 2009/138 ska tolkas så, att domstolarna i andra medlemsstater ska tillämpa lagstiftningen i ett försäkringsföretags ursprungsmedlemsstat, enligt vilken alla rättsliga förfaranden mot försäkringsföretaget ska vilandeförklaras om företagets auktorisation återkallas och en tillfällig likvidator utses för detta företag, även om lagstiftningen i de medlemsstaterna inte innehåller någon sådan bestämmelse.

38 Det följer av svaret på den första frågan att det endast är när ett försäkringsföretags ursprungsmedlemsstat fattar ett beslut om återkallande av auktorisation och en tillfällig likvidator utses som ett beslut att inleda ett likvidationsförfarande för ett försäkringsföretag, i den mening som avses i avdelning IV i direktiv 2009/138, enligt artikel 273.2 i detta ska erkännas utan ytterligare formaliteter i hela Europeiska unionen och ha verkan i detta fall.

39 Enligt artikel 274.2 e i direktiv 2009/138 ska detta ömsesidiga erkännande även omfatta verkningarna på förfaranden som inletts av enskilda borgenärer av att likvidationsförfarandet inleds, med undantag för pågående rättegångar som avses i artikel 292, vilka ska regleras uteslutande av lagstiftningen i den medlemsstat där förfarandet pågår.

40 Härav följer att när ett beslut som fattats av ursprungsmedlemsstaten ska kvalificeras som ett beslut om att inleda ett likvidationsförfarande för ett försäkringsföretag, i den mening som avses i avdelning IV i direktiv 2009/138, och det i lagstiftningen i den medlemsstaten föreskrivs att det beslutet innebär att alla rättsliga förfaranden som inletts mot det berörda företaget ska vilandeförklaras, ska även pågående domstolsförfaranden i andra medlemsstater vilandeförklaras, med undantag för de förfaranden som omfattas av tillämpningsområdet för det undantag som nämnts i föregående punkt.

41 Artikel 273.2 i direktiv 2009/138 innehåller däremot inte något krav på ömsesidigt erkännande av verkningarna av ett beslut om återkallande av godkännande eller av att en tillfällig likvidator utses, såsom det beslut som är aktuellt i det nationella målet, när detta beslut inte utgör ett beslut att inleda ett likvidationsförfarande. Härav följer att svaret på frågan huruvida den hänskjutande domstolen i ett sådant fall ska eller kan vilandeförklara ett pågående mål, i enlighet med vad som föreskrivs i ursprungsmedlemsstatens lagstiftning, utan att detta föreskrivs i nationell rätt, inte omfattas av tillämpningsområdet för den bestämmelsen eller av artikel 274 i det direktivet.

42 Härav följer att den andra frågan ska besvaras enligt följande: Artikel 274 i direktiv 2009/138 ska tolkas så, att om de villkor som uppställs för att ett beslut om återkallelse av ett försäkringsföretags auktorisation och utnämning av en tillfällig likvidator ska utgöra ett beslut att inleda ett likvidationsförfarande för ett försäkringsföretag, i den mening som avses i denna artikel, inte är uppfyllda, innehåller denna artikel inte någon skyldighet för domstolarna i andra medlemsstater att tillämpa lagstiftningen i det aktuella försäkringsföretagets ursprungsmedlemsstat, i vilken föreskrivs att alla domstolsförfaranden som inletts avseende ett sådant företag ska vilandeförklaras.

43 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

1 Rättegångsspråk: bulgariska.