Förslag till avgörande av generaladvokat Jean Richard de la Tour föredraget den 24 juni 2021

1 Originalspråk: franska.

2 EGT L 201, 2002, s. 37.

3 EUT L 337, 2009, s. 11.

4 EUT L 149, 2005, s. 22.

5 EGT L 24, 1998, s. 1.

6 EGT L 281, 1995, s. 31.

7 EGT L 108, 2002, s. 33.

8 Enligt artikel 2 h i direktiv 95/46 avses med den registrerades samtycke varje slag av frivillig, särskild och informerad viljeyttring genom vilken den registrerade godtar behandling av personuppgifter som rör honom. Detta direktiv upphävdes, med verkan från och med den 25 maj 2018, genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 2016, s. 1). I artikel 4 led 11 i denna förordning definieras samtycke av den registrerade som varje slag av frivillig, specifik, informerad och otvetydig viljeyttring, genom vilken den registrerade, antingen genom ett uttalande eller genom en entydig bekräftande handling, godtar behandling av personuppgifter som rör honom eller henne. Enligt artikel 94.2 i förordningen, med rubriken Upphävande av direktiv [95/46], ska [h]änvisningar till det upphävda direktivet … anses som hänvisningar till denna förordning ….

9 EUT L 178, 2000, s. 1.

10 BGBl. 2004 I, s. 1414, nedan kallad UWG.

11 I detta skäl anges att [d]et exakta ögonblick när överföringen av en kommunikation avslutas, efter vilken trafikuppgifterna bör utplånas, med undantag för sådana uppgifter som behandlas för faktureringsändamål, kan bero på vilken typ av elektronisk kommunikationstjänst som tillhandahålls. … När det gäller elektronisk post avslutas överföringen så snart mottagaren hämtar meddelandet, vanligtvis från tjänsteleverantörens server.

12 Se skäl 40 i direktiv 2002/58.

13 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 1 oktober 2019, Planet49 ( C‑673/17, EU:C:2019:801, punkterna 38–43) och förslag till avgörande av generaladvokaten Szpunar i målet Planet49 ( C‑673/17, EU:C:2019:246, punkterna 44–49). Se, även, dom av den 11 november 2020, Orange Romania ( C‑61/19, EU:C:2020:901, punkterna 28–32).

14 Såsom domstolen angav i sin dom av den 11 november 2020, Orange Romania ( C‑61/19, EU:C:2020:901), är [o]rdalydelsen i artikel 4 led 11 i [förordning 2016/679], som definierar samtycke av den registrerade vid tillämpning av [denna förordning], striktare än den i artikel 2 h i direktiv 95/46, eftersom det krävs en frivillig, specifik, informerad och otvetydig viljeyttring av den registrerade, antingen genom ett uttalande eller genom en entydig bekräftande handling genom vilken behandling av den registrerades personuppgifter godtas. Ett aktivt samtycke krävs således numera enligt [nämnda] förordning (punkt 36 och där angiven rättspraxis).

15 Det saknar härvid betydelse att, såsom framgår av domen av den 13 juni 2019, Google ( C‑193/18, EU:C:2019:498), internetbaserad e-posttjänst inte i sig utgör en elektronisk kommunikationstjänst i den mening som avses i artikel 2 c i direktiv 2002/21, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/140/EG av den 25 november 2009 (EUT L 337, 2009, s. 37), eftersom de inte helt eller huvudsakligen utgörs av överföring av signaler i elektroniska kommunikationsnät.

16 Min kursivering.

17 Min kursivering.

18 Min kursivering.

19 Se punkt 50 i förevarande förslag till avgörande.

20 Se, bland annat, dom av den 11 november 2020, Orange Romania ( C‑61/19, EU:C:2020:901, punkt 40 och där angiven rättspraxis).

21 Såsom domstolen anförde i dom av den 11 november 2020, Orange Romania ( C‑61/19, EU:C:2020:901), [måste] den viljeyttring som avses i artikel 2 h i direktiv 95/46 och artikel 4 led 11 i förordning 2016/679 … vara särskild, i den meningen att den måste avse exakt den berörda behandlingen av uppgifter och inte kan härledas från en viljeyttring med ett annat syfte (punkt 38 och där angiven rättspraxis).

22 Se, bland annat, dom av den 13 september 2018, Wind Tre och Vodafone Italia ( C‑54/17 och C‑55/17, EU:C:2018:710, punkt 40 och där angiven rättspraxis).

23 Se dom av den 12 juni 2019, Orange Polska ( C‑628/17, EU:C:2019:480, punkt 25).