Förslag till avgörande av generaladvokat Jean Richard de la Tour föredraget den 1 juli 2021

1 Originalspråk: franska.

2 EUT L 201, 2012, s. 107.

3 BGBl. I, 87/2015.

4 BGBl, 76/1871.

5 BGBl, 39/1955.

6 BGBl, 560/1985.

7 Samma fråga skulle även ha kunnat ställas om det hade ingetts en ansökan om utfärdande av ett europeiskt arvsintyg, som gör det möjligt för varje arvtagare, testamentstagare eller rättsinnehavare som nämns i arvsintyget att i en annan medlemsstat bevisa sin ställning och sina arvsrättigheter i kvarlåtenskapen. Se, i detta sammanhang, dom av den 1 mars 2018, Mahnkopf ( C‑558/16, EU:C:2018:138, punkterna 36 och 42, och där angiven rättspraxis), och dom av den 21 juni 2018, Oberle ( C‑20/17, EU:C:2018:485, punkt 45).

8 Se, vad gäller villkoren för genomförandet av det nationella förfarandet, punkterna 16 och 17 i detta förslag till avgörande.

9 Se dom av den 16 juli 2020, E. E. (Domstols behörighet och den lag som är tillämplig på arv) ( C‑80/19, EU:C:2020:569, punkterna 34–36, 42 och 43).

10 Se skäl 18 och artikel 1.2 l i förordning nr 650/2012 samt dom av den 12 oktober 2017, Kubicka ( C‑218/16, EU:C:2017:755, punkt 54).

11 Så är fallet i den franska versionen. Ordet donaciones förekommer emellertid i den spanska språkversionen av artikel 23.2 i) i denna förordning, till skillnad från andra språkversioner, bland annat den tyska, den engelska, den italienska och den rumänska. Det ska preciseras att dessa skillnader inte påverkar tolkningen av de bestämmelser i förordningen som är aktuella i förevarande fall.

12 Se dom av den 23 maj 2019, WB ( C‑658/17, EU:C:2019:444, punkt 50 och där angiven rättspraxis).

13 Min kursivering.

14 Min kursivering. Domstolen har hänvisat till detta uttryck i dom av den 1 mars 2018, Mahnkopf ( C‑558/16, EU:C:2018:138, punkt 34), och dom av den 21 juni 2018, Oberle ( C‑20/17, EU:C:2018:485, punkt 30).

15 Se, i detta avseende, Bonomi, A., Article 1. Champ d’application, i Bonomi, A., och Wautelet, P., Le droit européen des succession, Commentaire du règlement (UE) no 650/2012, du 4 juillet 2012, 2:a upplagan., Bruylant, Bryssel, 2016, s. 73–139, särskilt punkt 2, s. 75, samt Looschelders, D., Artikel 3 EuErbVO, i Hüßtege, R., och Mansel, H.-P., Rom-Verordnungen, 2:a upplagan, Nomos, Baden‑Baden, 2015, s. 839–847, särskilt punkt 8, s. 841 och s. 842.

16 Min kursivering.

17 Det ska erinras om att uppräkningen av undantag i artikel 1.2 i nämnda förordning är uttömmande, bland annat vad gäller frågor som rör makars förmögenhetsförhållanden, se dom av den 1 mars 2018, Mahnkopf ( C‑558/16, EU:C:2018:138, punkt 33).

18 Se punkt 31 i detta förslag till avgörande.

19 Marie Goré har i detta avseende påpekat att frågan om arvsplanering är inte fullt genomtänkt (Goré, Les silences du règlement européen sur les successions internationales, Droit et Patrimone, Lamy, Paris, 2013, nr 224, s. 34–37, särskilt s. 6).

20 Min kursivering.

21 Tillgänglig på följande webbplats: https://www.hcch.net/fr/instruments/conventions/full-text/?cid=62. Uttrycket till exempel genom gåvor har tillagts i förordning nr 650/2012. Se skäl 9 och artikel 1.3 f i förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar och officiella handlingar i samband med arv och om inrättandet av ett europeiskt arvsintyg (KOM(2009) 154 slutlig), som parlamentet omformulerade i sin rapport av den 6 mars 2012 om detta förslag (A7–0045/2012), vad gäller undantagets ordalydelse.

22 Se Donovan W.M. Waters förklarande rapport, tillgänglig på följande webbadress: https://assets.hcch.net/docs/ed641835–352a-4fe0-a378–5bf4222086c8.pdf (punkterna 41 (s. 542) och 92 (s. 574)).

23 Se artikel 23.2 i) i förordning nr 650/2012.

24 Se, analogt, dom av den 1 mars 2018, Mahnkopf ( C‑558/16, EU:C:2018:138, punkt 40).

25 Det ska göras åtskillnad mellan gåvoavtal vid dödsfall och gåvor som innebär en omedelbar överföring av rättigheter samtidigt som det föreskrivs att övergången av äganderätten till egendomen ska äga rum vid ett senare tillfälle som kan vara den dag då gåvogivaren avlider. Se, för ett liknande resonemang, Boulanger, D., Le renouvellement du traitement de l’anticipation successorale au travers du règlement (UE) du 4 juillet 2012, La Semaine Juridique – Notariale et Immobilière, LexisNexis, Paris, nr 27, s. 39–44, särskilt punkt 15, s. 41. Jag vill i detta sammanhang påpeka att i den franska versionen av handlingarna i målet borde uttrycket överlåtelse av egendomen (remise du bien) inte vara en källa till förvirring. Såvitt jag vet bör man utgå ifrån Abstraktionsprinzip, enligt vilken överlåtelsen av fast egendom omfattar äganderätten (till exempel försäljning) och fysiskt överlämnande av egendomen (genom inskrivning i fastighetsregistret). Beträffande skillnaden mellan överlåtelser under gåvogivarens levnad respektive efter dennes frånfälle, se Looschelders, D., Artikel 1 EuErbVO, i Hüßtege, R., och Mansel, H.-P., Rom-Verordnungen, a.a., s. 817–835, särskilt punkterna 45 och 46, s. 829 och 830.

26 Se Bonomi, A., Article 25. Pacte successoral, i Bonomi, A., och Wautelet, P., Le droit européen des succession, Commentaire du règlement (UE) no 650/2012, du 4 juillet 2012, a.a., s. 429–449, särskilt punkt 13, s. 436; Pesendorfer, U., Art. 3 EuErbVO, i Burgstaller, A., Neumayr, M., Geroldinger, A., och Schmaranzer, G., Die EU-Erbrechtsverordnung, LexisNexis, Wien, 2016, s. 68–81, särskilt punkterna 12 och 17, s. 74–76, samt Dutta, A., Art. 3 EuErbVO Begriffsbestimmungen, Münchener Kommentar zum Bürgerlichen Gesetzbuch, C.H. Beck, München, 2020, punkt 8.

27 Se Boulanger, D., a.a., punkt 14, s. 41.

28 Se, för ett liknande resonemang, Bonomi, A., Article 3. Définitions, i Bonomi, A., och Wautelet, P., Le droit européen des succession, Commentaire du règlement (UE) no 650/2012, du 4 juillet 2012, a.a., s. 143–179, särskilt punkt 21, s. 155; Dutta, A., Art. 1 EuErbVO Anwendungsbereich, Münchener Kommentar zum Bürgerlichen Gesetzbuch, a.a., punkt 37 och Art. 3 EuErbVO Begriffsbestimmungen, a.a., punkt 10; Mankowski, P., Art 1 EuErbVO, i Deixler-Hübner, A., och Schauer, M., Kommentar zur EU-Erbrechtsverordnung (EuErbVO), 2:a upplagan, Manz’sche Verlags- und Universitätsbuchhandlung, Wien, 2020, s. 16–66, särskilt punkt 79, s. 42 och 43; Deixler-Hübner, A., och Schauer, M., Art 3 EuErbVO, i Deixler-Hübner, A., och Schauer, M., Kommentar zur EU-Erbrechtsverordnung (EuErbVO), a.a., s. 70–94, särskilt punkt 14, s. 77 och 78, samt Fontanellas Morell, J.M., Las donaciones mortis causa ante la reglementación comunitaria de la sucesiones, Anuario Español de Derecho Internacional Privado, Iprolex, Madrid, Spanien, 2011, s. 465–484, särskilt s. 481–483.

29 Jag anser i detta avseende, tvärtemot den spanska regeringen men i likhet med övriga rättegångsdeltagares analys, att begreppet arvsavtal i artikel 3.1 b i förordning nr 650/2012 definieras tillräckligt allmänt för att ett avtal som endast rör en fastighet eller en del av arvet ska anses omfattas därav. Det är tillräckligt att det gemensamma kriterium som följer av artikel 3.1 d, jämförd med definitionen i artikel 3.1 a avseende förordnanden om kvarlåtenskap, iakttas, det vill säga en övergång av äganderätten till egendomen med verkan från ägarens dödsfall, vilken är part i avtalet.

30 Se Bonomi, A., Article 1. Champ d’application, a.a., punkterna 51 och 52, samt de författare som anges i fotnoterna på s. 102–104.

31 Se Bonomi, A., Article 1. Champ d’application, a.a., punkt 53, samt de författare som anges i fotnot 76, s. 104. Se även Dutta, A., Art. 25 EuErbVO Erbverträge, Münchener Kommentar zum Bürgerlichen Gesetzbuch, a.a., punkt 9. Angående det mer allmänna övervägandet att det ska hänvisas till den lag som är tillämplig på förordnanden om kvarlåtenskap, se Bonomi, A., Article 1. Champ d’application, a.a., punkt 53, samt de författare som anges i fotnot 75, s. 104. Se, för ett liknande resonemang, Köhler, A., Teil 1 EuErbVO, § 4 Internationales Privatrecht, i Grierl, W., Köhler, A., Kroiß, L., och Wilsch, H., Internationales Erbrecht: EuErbVO, IntErbRVG, DurchfVO, Länderberichte, 3:e upplagan, Nomos, Wien, 2020, s. 57–127, särskilt punkt 52, s. 70, och punkt 74, s. 78.

32 Se dom av den 12 oktober 2017, Kubicka ( C‑218/16, EU:C:2017:755, punkt 56), och dom av den 21 juni 2018, Oberle ( C‑20/17, EU:C:2018:485, punkt 49).

33 Se skäl 37 i förordning nr 650/2012 och dom av den 12 oktober 2017, Kubicka ( C‑218/16, EU:C:2017:755, punkterna 44 och 57), och dom av den 21 juni 2018, Oberle ( C‑20/17, EU:C:2018:485, punkt 56).

34 Se dom av den 21 juni 2018, Oberle ( C‑20/17, EU:C:2018:485, punkt 55), och dom av den 16 juli 2020, E. E. (Domstols behörighet och den lag som är tillämplig på arv) ( C‑80/19, EU:C:2020:569, punkt 41).

35 Se, vad gäller bestämmelserna om domstols behörighet i fråga om arv, dom av den 16 juli 2020, E. E. (Domstols behörighet och den lag som är tillämplig på arv) ( C‑80/19, EU:C:2020:569, punkt 69). Domstolen har slagit fast att universalitetsprincipen i fråga om arv inte [är] absolut.

36 Se, i detta sammanhang, Boulanger, D., a.a., punkterna 16 och 17, s. 41. Se även, i tysk rätt, Dutta, A., Art. 3 EuErbVO Begriffsbestimmungen, a.a., punkt 11.

37 EUT L 177, 2008, s. 6. Det finns två stora skillnader mellan förordning nr 593/2008 och förordning nr 650/2012 vad gäller de anknytningsregler som sistnämnda förordning just syftar till att upphäva. Enligt artikel 3 i förordning nr 593/2008 kan parterna i gåvoavtalet fritt välja vilken lag som ska tillämpas på detsamma. För det andra omfattas gåvor av fast egendom, om inget lagval har gjorts, av lagen i det land där fastigheten är belägen, i enlighet med artikel 4.1 c i denna förordning. Dessutom kan man av artikel 4.2 i nämnda förordning sluta sig till att i avsaknad av lagval regleras gåvor av fast egendom av lagen i gåvogivarens hemviststat, eftersom det är denne som är skyldig att utföra den prestation som är karakteristisk för avtalet.

38 Enligt artikel 1.2 c i förordning nr 593/2008 är familjens förmögenhetsrättsliga rättigheter undantagna från förordningen. Se, H. Gaudemet-Tallon, Convention de Rome du 19 juin 1980 et règlement Rome I du 17 juin 2008. – Champ d’application. – Clauses générales, JurisClasseur Droit international, LexisNexis, Paris, 2020, häfte 552–11, punkt 52.

39 Se punkt 19 i detta förslag till avgörande.

40 Se punkt 43 i detta förslag till avgörande.

41 Se punkt f i avtalet som anges i punkt 19 i detta förslag till avgörande.

42 Jag vill i likhet med kommissionen påpeka att räckvidden av den valda lagen i den engelska, den franska, den italienska, den nederländska och den polska språkversionen samt den spanska versionen, som var lika tvetydig som den tyska versionen när den offentliggjordes, har korrigerats på följande sätt: Var och en kan ange statens lag som lag som reglerar arvet i dess helhet (rättelse i EUT L 243, 2019, s. 9).

43 Se dom av den 16 juli 2020, E. E. (Domstols behörighet och den lag som är tillämplig på arv) ( C‑80/19, EU:C:2020:569, punkterna 88 och 92).

44 Se artikel 15 i förordning nr 650/2012, med rubriken Prövning av behörighetsfrågan. Se, vad gäller behörighetsreglerna och deras inverkan på rörligheten av domar, dom av den 21 juni 2018, Oberle ( C‑20/17, EU:C:2018:485, punkterna 37 och 53–55), och dom av den 16 juli 2020, E. E. (Domstols behörighet och den lag som är tillämplig på arv) ( C‑80/19, EU:C:2020:569, punkterna 61 och 62).

45 Se, vad gäller sambandet mellan övergångsbestämmelserna och sambandet mellan dessa och den internationella behörigheten, förslag till avgörande av generaladvokaten Campos Sánchez‑Bordona i målet E. E. (Domstols behörighet och den lag som är tillämplig på arv) (C‑80/19, EU:C:2020:230, punkterna 101–104, och 108–112).

46 Se dom av den 16 juli 2020, E. E. (Domstols behörighet och den lag som är tillämplig på arv) ( C‑80/19, EU:C:2020:569, punkterna 92 och 93).