Förslag till avgörande av generaladvokat Athanasios Rantos föredraget den 17 juni 2021

1 Originalspråk: franska.

2 Europaparlamentets och rådets förordning av den 14 juni 2006 om transport av avfall (EUT L 190, 2006, s. 1).

3 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv (EUT L 312, 2008, s. 3).

4 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 5 april 2006 om avfall (EUT L 114, 2006, s. 9).

5 I en fotnot preciseras att återvinningsförfarandet omfattar förbränningsanläggningar avsedda för kommunalt fast avfall vilkas energieffektivitet enligt en viss formel uppgår till minst ett visst värde.

6 Kommissionens beslut av den 20 december 1993 om en förteckning över avfall i enlighet med artikel 1 a i rådets direktiv 75/442/EEG om avfall (EGT L 5, 1994, s. 15; svensk specialutgåva, område 15, volym 13, s. 89).

7 Rådets direktiv av den 15 juli 1975 om avfall (EGT L 194, 1975, s. 39; svensk specialutgåva, område 15, volym 1, s. 238).

8 Kommissionens beslut av den 3 maj 2000 om ersättning av [beslut 94/3] om en förteckning över avfall i enlighet med artikel 1 a i rådets direktiv 75/442/EEG om avfall, och rådets beslut 94/904/EG om upprättande av en förteckning över farligt avfall i enlighet med artikel 1.4 i rådets direktiv 91/689/EEG om farligt avfall (EGT L 226, 2000, s. 3). Detta beslut ändrades senast genom kommissionens beslut 2014/955/EU av den 18 december 2014 om ändring av beslut 2000/532/EG om en förteckning över avfall enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG (EUT L 370, 2014, s. 44).

9 Avfallskod 19 12 11 avser [a]nnat avfall (även blandningar av material) från mekanisk behandling av avfall som innehåller farliga ämnen.

10 Ordinarie tillägg till GURI nr 88, 14 april 2006; nedan kallat lagstiftningsdekret nr 152/2006. Artikel 182‑bis infördes genom artikel 9 i Decreto legislativo no 205 – Disposizioni di attuazione della direttiva [2008/98]… (lagstiftningsdekret nr 205, tillämpningsföreskrifter till direktiv 2008/98) av den 3 december 2010 (ordinarie tillägg till GURI nr 288, 10 december 2010).

11 Se dom av den 12 december 2013, Ragn-Sells ( C‑292/12, EU:C:2013:820, punkt 52).

12 Se dom av den 12 december 2013, Ragn-Sells ( C‑292/12, EU:C:2013:820, punkt 53).

13 Se dom av den 12 december 2013, Ragn-Sells ( C‑292/12, EU:C:2013:820, punkt 56).

14 Såvitt avser definitionen av återvinning, se punkterna 6 och 10 ovan.

15 Se punkt 38 i detta förslag till avgörande. Jag erinrar om att det i förordning nr 1013/2006, enligt artikel 1 i denna, fastställs de förfaranden och kontrollsystem som skall användas för avfallstransporter, beroende på avfallets ursprung och destination och transportväg, det slags avfall som transporteras samt den typ av behandling som avfallet skall genomgå på destinationsorten. Avdelning II i den förordningen rör avfallstransporter inom unionen. Direktiv 2008/98 har ett vidare tillämpningsområde än förordning nr 1013/2006, eftersom det i nämnda direktiv, enligt artikel 1 i detta, fastställs åtgärder som syftar till att skydda miljön och människors hälsa genom att förebygga eller minska de negativa följderna av generering och hantering av avfall samt minska resursanvändningens allmänna påverkan och få till stånd en effektivisering av denna användning.

16 Jag erinrar om att artikel 3.5 i förordning nr 1013/2006 har följande lydelse: Transporter av blandat kommunalt avfall (avfallskod 20 03 01) som insamlats från privata hushåll, inbegripet när insamlingen även omfattar sådant avfall från andra producenter, till anläggningar för återvinning eller bortskaffande skall i enlighet med denna förordning omfattas av samma bestämmelser som transporter av avfall som är avsett för bortskaffande. (min kursivering). Avfallskod 20 03 01 avser [b]landat kommunalt avfall.

17 Jag erinrar om att den avfallskoden avser [a]nnat avfall (även blandningar av material) från mekanisk behandling av [annat avfall] än det som anges i 19 12 11.

18 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 oktober 2013, Brady ( C‑113/12, EU:C:2013:627, punkt 36 och där angiven rättspraxis).

19 Även såvitt avser avfall som ska anses som farligt preciseras till yttermera visso i artikel 7.1 i direktiv 2008/98 att den omständigheten att ett ämne eller föremål ingår i förteckningen inte innebär att det under alla förhållanden är avfall, utan att ett ämne eller föremål ska betraktas som avfall endast när definitionen i artikel 3.1 i det direktivet är uppfylld (det vill säga att det måste vara fråga om ett ämne eller föremål som innehavaren gör sig av med eller avser eller är skyldig att göra sig av med), och enligt artikel 7.2 och 7.3 i samma direktiv får medlemsstaterna, med beaktande av de egenskaper som räknas upp i bilaga III till direktivet, betrakta avfall som farligt avfall trots att det inte tas upp som farligt i förteckningen över avfall eller omklassificera farligt avfall som icke-farligt avfall.

20 Se punkt 42 ovan.

21 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 december 2013, Ragn-Sells ( C‑292/12, EU:C:2013:820, punkt 49).

22 Se punkt 40 ovan.

23 Se, exempelvis, Europaparlamentets rekommendation A6–0287/2005 av den 10 oktober 2005 om rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om transport av avfall, särskilt den motivering som ges till ändringsförslagen 28 och 33.

24 Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Szpunar i de förenade målen X och Visser ( C‑360/15 och C‑31/16, EU:C:2017:397, punkt 132), och förslag till avgörande av generaladvokaten Pikamäe i målet Airhelp ( C‑28/20, EU:C:2021:203, punkt 38). Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 4 mars 2020, Marine Harvest/kommissionen ( C‑10/18 P, EU:C:2020:149, punkterna 43 och 44 samt där angiven rättspraxis).

25 Det ska dessutom påpekas att även om de behöriga myndigheterna enligt artikel 11.1 a i förordning nr 1013/2006 kan framställa invändningar mot transport av avfall, särskilt med tillämpning av principerna om närhet och självförsörjning, som åberopats av regionen i det nu aktuella fallet (se punkt 26 ovan), har nämnda myndigheter artikel 11.1 i) i denna förordning också rätt att helt enkelt motsätta sig transport av blandat kommunalt avfall som insamlats från privata hushåll (avfallskod 20 03 01).

26 Närmare bestämt kan det – genom en korshänvisning mellan de två aktuella bestämmelserna – konstateras att artikel 11.1 a i förordning nr 1013/2006 medger att de behöriga myndigheterna framställer motiverade invändningar mot en transport av avfall avsett för bortskaffande (och, i kraft av hänvisningen i artikel 3.5 i förordningen, blandat kommunalt avfall) om transporten inte är förenlig med de åtgärder som har vidtagits … i syfte att i enlighet med direktiv [2008/98] genomföra principerna om närhet, prioritering av återvinning och tillräcklig egenkapacitet på [unions]nivå och nationell nivå och att artikel 16 i det direktivet, där principerna om självförsörjning och närhet slås fast, medger att medlemsstaterna begränsar utgående transporter av avfall av de miljöskäl som anges i [förordning nr 1013/2006] (mina kursiveringar).

27 Såvitt avser begreppet återvinning, se punkterna 6 och 10 ovan.

28 Varvid den behöriga myndigheten har rätt att motsätta sig transporten i något av de fall som anges i den bestämmelsen.

29 Se punkt 51 ovan.