Förslag till avgörande av generaladvokat Juliane Kokott föredraget den 16 december 2021

1 Originalspråk: tyska.

2 Se, i huvudsak, skälen 1–5 i kommissionens rekommendation 2009/384/EG av den 30 april 2009 om ersättningspolicy inom finanstjänstesektorn (EUT L 120, 2009, s. 22), på vilken rättsakterna i fråga är baserade (se fotnoterna 3 och 4). Detta samband bekräftas i empirisk forskning, se, till exempel, Bebchuk/Fried, Pay without performance, Harvard University Press, Cambridge, 2004; Kaplan, Are U.S. CEOs Overpaid?, Academy of Management Perspectives, volym 22 (2008), sidorna 5–20.

3 Se särskilt artiklarna 14a och 14b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (EUT L 302, 2009, s. 32) i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning 2014/91/EU av den 23 juli 2014 om ändring av direktiv 2009/65/EG om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) när det gäller förvaringsinstitutsfunktioner, ersättningspolicy och sanktioner (EUT L 257, 2014, s. 186) (nedan kallat direktiv 2009/65).

4 Se särskilt artikel 13 och bilaga II i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (EUT L 174, 2011, s. 1) (nedan kallat direktiv 2011/61).

5 Se skäl 26 i direktiv 2011/61 och skäl 5 i direktiv 2014/91.

6 Se fotnot 3 ovan.

7 Den hänskjutande domstolen betvivlar inte att de berörda anställda i det nationella målet omfattas av det personliga tillämpningsområdet för reglerna om ersättning i direktiven 2009/65 och 2011/61, och jag anser också att detta inte kan ifrågasättas. I detta förslag till avgörande kommer jag därför endast att undersöka det materiella tillämpningsområdet för bestämmelserna om en sund ersättningspolicy.

8 Se skälen 1, 2 och 3 i direktiv 2011/61 och dess artikel 45.8.

9 Se skäl 26 i direktiv 2011/61 och skäl 5 i direktiv 2014/91.

10 Se, till exempel, artikel 14a.2 i direktiv 2009/65 och punkt 1 i bilaga II till direktiv 2011/61.

11 Se punkt 13 ovan.

12 Se legaldefinitionen i artikel 4.1 d i direktiv 2011/61.

13 Se punkt 11 i riktlinjerna 2016/575 och punkt 10 i riktlinjerna 2013/232.

14 Se punkt 1 och fotnot 2 ovan. Se även skäl 2 i direktiv 2014/91, enligt vilket kontroll av enskilda personers risktagande ska uppnås genom utformningen av ersättningsstrukturerna.

15 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 januari 2010, Transportes Urbanos y Servicios Generales ( C‑118/08, EU:C:2010:39, punkt 23), dom av den 10 juni 2010, Fallimento Traghetti del Mediterraneo ( C‑140/09, EU:C:2010:335, punkt 24), och beslut av den 22 oktober 2014, Mineralquelle Zurzach ( C‑139/14, EU:C:2014:2313, punkt 28).

16 Se legaldefinitionen i artikel 4.1 d i direktiv 2011/61.

17 Se artikel 14b.3 i direktiv 2009/65: … alla belopp som betalas direkt av fondföretaget, inbegripet resultatrelaterade avgifter …, och punkt 2 i bilaga II till direktiv 2011/61: … alla belopp som betalas direkt av AIF-fonden själv, inbegripet carried interest ….

18 Se, beträffande aktieägarstrukturen i förvaltningsbolaget, punkt 23 ovan.

19 Se likaså punkt 23 ovan.

20 Se punkterna 132 och 133 i riktlinjerna 2013/232 och punkterna 134 och 135 i riktlinjerna 2016/575.

21 Se, beträffande frågan huruvida kvarhållandeperioder och uppskjutandeperioder är motiverade, punkterna 141 och 143 i riktlinjerna 2016/575 och punkterna 139 och 141 i riktlinjerna 2013/232.

22 Se punkt 94 i riktlinjerna 2013/232 och punkt 96 i riktlinjerna 2016/575.

23 Se punkt 53 ovan.

24 Se punkt 24 ovan.

25 Se punkt 135 i riktlinjerna 2016/575 och punkt 133 i riktlinjerna 2013/232.

26 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 september 2016, Ledra Advertising m.fl./kommissionen och ECB ( C‑8/15 P–C‑10/15 P, EU:C:2016:701, punkt 73), och dom av den 16 juli 2020, Adusbef och Federconsumatori ( C‑686/18, EU:C:2020:567, punkt 88).

27 Dom av den 16 juli 2020, Adusbef och Federconsumatori ( C‑686/18, EU:C:2020:567, punkt 88).

28 Artikel 14b.1 m i direktiv 2009/65 och punkt 1 m i bilaga II till direktiv 2011/91.

29 Se punkt 140 och följande punkter i riktlinjerna 2016/575.

30 Se punkterna 54, 55 och 65 ovan.

31 Dom av den 20 september 2016, Ledra Advertising m.fl./kommissionen och ECB ( C‑8/15 P–C‑10/15 P, EU:C:2016:701, punkterna 69 och 70), och dom av den 16 juli 2020, Adusbef och Federconsumatori ( C‑686/18, EU:C:2020:567, punkt 85). Se även artikel 52.1 i stadgan.

32 Dom av den 19 juli 2016, Kotnik m.fl. ( C‑526/14, EU:C:2016:570, punkterna 66, 88 och 91), dom av den 8 november 2016, Dowling m.fl. ( C‑41/15, EU:C:2016:836, punkterna 51 och 54), och dom av den 16 juli 2020, Adusbef och Federconsumatori ( C‑686/18, EU:C:2020:567, punkt 86).

33 Se punkterna 63 och 64 ovan.