Förslag till avgörande av generaladvokat Jean Richard De La Tour föredraget den 9 december 2020

1 Originalspråk: franska.

2 EGT L 190, 2002, s. 1.

3 EUT L 81, 2009, s. 24, nedan kallat rambeslut 2002/584.

4 Se, bland annat, dom av den 6 december 2018, IK (Verkställighet av kompletterande straff) ( C‑551/18 PPU, EU:C:2018:991, punkt 49 och där angiven rättspraxis).

5 DV nr 46 av den 3 juni 2005.

6 Under rättegången är den behöriga domstolen däremot utfärdande rättslig myndighet och ensam behörig att utfärda en europeisk arresteringsorder. När fällande dom har meddelats och ett verkställbart straff har utdömts är det sedan på nytt åklagaren som är utfärdande rättslig myndighet med behörighet att utfärda en europeisk arresteringsorder.

7 Ett dekret om delgivning av brottsmisstanke ska innehålla en redogörelse för de huvudsakliga omständigheter som läggs den brottsmisstänkte till last och en rättslig kvalificering av dessa omständigheter.

8 Enligt artikel 63.1 i NPK ska häktning ske när det föreligger skälig misstanke om att den misstänkte har begått ett brott för vilket är föreskrivet ett frihetsberövande straff eller ett annat straff av strängare art och det framgår av bevisningen i målet att det föreligger en faktisk fara för att den misstänkte flyr eller begår nya brott.

9 Den hänskjutande domstolen har härvidlag förklarat att ett beslut att häkta en misstänkt i detta skede av det straffrättsliga förfarandet endast kan meddelas i den personens närvaro.

10 I sitt svar på EU-domstolens begäran om klargöranden har den hänskjutande domstolen angett att denna handling utgör en arresteringsorder enligt nationell rätt. Därefter har den hänskjutande domstolen betecknat nämnda handling som ett beslut om hämtning.

11 Nedan kallat dekretet av den 9 augusti 2019 om delgivning av brottsmisstanke.

12 Av den hänskjutande domstolens uppgifter framgår också att den praxis som har följts i samband med eftersökning och gripande av personer som har åtalats för medverkan i kriminella narkotikahandelsorganisationer inte har varit enhetlig. Enligt den hänskjutande domstolen har det utfärdats 18 europeiska arresteringsorder. I vissa fall har ett dekret om delgivning av brottsmisstanke angetts som nationell arresteringsorder. I andra fall har det i stället varit ett med stöd av artikel 64.2 i NRK utfärdat dekret (frihetsberövande i högst 72 timmar) som har angetts – vilket enligt den hänskjutande domstolen är vad som brukar läggas till grund för utfärdande av en europeisk arresteringsorder i Bulgarien innan åtal har väckts. I ytterligare andra fall har det angetts ett dekret utfärdat med stöd av artikel 71 i NPK (beslut om hämtning). Slutligen har det också förekommit kombinationer av två eller tre av dessa nationella handlingar.

13 Den hänskjutande domstolen har i detta sammanhang hänvisat till dom av den 27 maj 2019, OG och PI (Åklagarmyndigheten i Lübeck och [i] Zwickau) ( C‑508/18 och C‑82/19 PPU, EU:C:2019:456), dom av den 12 december 2019, Parquet général du Grand-Duché de Luxembourg och Openbaar Ministerie (Åklagarmyndigheten i Lyon och i Tours) (C‑566/19 PPU och C‑626/19 PPU, nedan kallad domen Parquet général du Grand-Duché de Luxembourg och Openbaar Ministerie (Åklagarmyndigheten i Lyon och i Tours), EU:C:2019:1077), och dom av den 12 december 2019, Openbaar Ministerie (Åklagarmyndigheten i Sverige) (C‑625/19 PPU, nedan kallad domen Openbaar Ministerie (Åklagarmyndigheten i Sverige), EU:C:2019:1078).

14 Genom skrivelse av den 1 december 2020 informerade den hänskjutande domstolen EU-domstolen om att omständigheterna kring häktningen av MM hade ändrats på grund av hans sjukdomstillstånd. MM hålls numera i husarrest, vilket innebär att han inte får lämna sin bostad och att han övervakas elektroniskt.

15 Se, bland annat, dom av den 3 mars 2020, X (Europeisk arresteringsorder – dubbel straffbarhet) ( C‑717/18, EU:C:2020:142, punkterna 28, 35, 37, 38 och 41 samt där angiven rättspraxis).

16 Såvitt avser gränsen för de skyldigheter som åvilar den verkställande rättsliga myndigheten, se förslag till avgörande av generaladvokaten Campos Sánchez-Bordona i de förenade målen Parquet général du Grand-Duché de Luxembourg och Openbaar Ministerie (Åklagarmyndigheten i Lyon och i Tours) ( C‑566/19 PPU och C‑626/19 PPU, EU:C:2019:1012, punkterna 99–101).

17 Se dom av den 23 januari 2018, Piotrowski ( C‑367/16, EU:C:2018:27, punkt 50 och där angiven rättspraxis).

18 Se, bland annat, domen Openbaar Ministerie (Åklagarmyndigheten i Sverige) (punkterna 30 och 31) och domen Parquet général du Grand-Duché de Luxembourg och Openbaar Ministerie (Åklagarmyndigheten i Lyon och i Tours) (punkterna 48 och 49). Se även förslag till avgörande av generaladvokaten Campos Sánchez-Bordona i de förenade målen Parquet général du Grand-Duché de Luxembourg och Openbaar Ministerie (Åklagarmyndigheten i Lyon och i Tours) ( C‑566/19 PPU och C‑626/19 PPU, EU:C:2019:1012, punkt 70), där denne framhöll att en sådan möjlighet att överklaga utgör ett villkor som avser lagligheten av den europeiska arresteringsorder som utfärdats av åklagarmyndigheten och således dess verkan.

19 Se, bland annat, domen Parquet général du Grand-Duché de Luxembourg och Openbaar Ministerie (Åklagarmyndigheten i Lyon och i Tours) (punkt 52 och där angiven rättspraxis).

20 DV nr 64 av den 7 augusti 2007 i dess på omständigheterna i det nationella målet tillämpliga lydelse (DV nr 11 av den 7 februari 2020).

21 Den bulgariska regeringen har därvidlag hänvisat till domen av den 27 maj 2019, OG och PI (Åklagarmyndigheten i Lübeck och [i] Zwickau) ( C‑508/18 och C‑82/19 PPU, EU:C:2019:456, punkt 50).

22 Se meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska centralbanken, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén, Resultattavlan för rättskipningen i EU 2020 (COM(2020) 306 final, diagram 55, s. 62).

23 Se, bland annat, dom av den 27 maj 2019, OG och PI (Åklagarmyndigheten i Lübeck och [i] Zwickau) ( C‑508/18 och C‑82/19 PPU, EU:C:2019:456, punkt 66 och där angiven rättspraxis).

24 Se, bland annat, domen Openbaar Ministerie (Åklagarmyndigheten i Sverige) (punkt 38 och där angiven rättspraxis) och domen Parquet général du Grand-Duché de Luxembourg och Openbaar Ministerie (Åklagarmyndigheten i Lyon och i Tours) (punkt 59 och där angiven rättspraxis).

25 Se, bland annat, domen Openbaar Ministerie (Åklagarmyndigheten i Sverige) (punkt 39 och där angiven rättspraxis) och domen Parquet général du Grand-Duché de Luxembourg och Openbaar Ministerie (Åklagarmyndigheten i Lyon och i Tours) (punkt 60 och där angiven rättspraxis).

26 Se, bland annat, dom av den 27 maj 2019, OG och PI (Åklagarmyndigheten i Lübeck och [i] Zwickau) ( C‑508/18 och C‑82/19 PPU, EU:C:2019:456, punkt 69).

27 Se, bland annat, domen Openbaar Ministerie (Åklagarmyndigheten i Sverige) (punkt 40 och där angiven rättspraxis) och domen Parquet général du Grand-Duché de Luxembourg och Openbaar Ministerie (Åklagarmyndigheten i Lyon och i Tours) (punkt 61 och där angiven rättspraxis).

28 Se, bland annat, domen Openbaar Ministerie (Åklagarmyndigheten i Sverige) (punkt 41 och där angiven rättspraxis) och domen Parquet général du Grand-Duché de Luxembourg och Openbaar Ministerie (Åklagarmyndigheten i Lyon och i Tours) (punkt 62 och där angiven rättspraxis).

29 Se domen Openbaar Ministerie (Åklagarmyndigheten i Sverige) (punkt 42). Se även domen Parquet général du Grand-Duché de Luxembourg och Openbaar Ministerie (Åklagarmyndigheten i Lyon och i Tours) (punkt 63).

30 C‑241/15, EU:C:2016:385.

31 C‑241/15, nedan kallat förslaget till avgörande i målet Bob-Dogi, EU:C:2016:131.

32 Se förslaget till avgörande i målet Bob-Dogi (punkt 50).

33 Se förslaget till avgörande i målet Bob-Dogi (punkt 51).

34 Se förslaget till avgörande i målet Bob-Dogi (punkt 72).

35 Se förslaget till avgörande i målet Bob-Dogi (punkt 51).

36 Se förslaget till avgörande i målet Bob-Dogi (punkt 52).

37 Se förslaget till avgörande i målet Bob-Dogi (punkt 54).

38 Se förslaget till avgörande i målet Bob-Dogi (punkt 55).

39 Se förslaget till avgörande i målet Bob-Dogi (punkt 56).

40 Se förslaget till avgörande i målet Bob-Dogi (punkt 57).

41 Se förslaget till avgörande i målet Bob-Dogi (punkt 62).

42 Se förslaget till avgörande i målet Bob-Dogi (punkt 66).

43 Se förslaget till avgörande i målet Bob-Dogi (punkt 73).

44 Se förslaget till avgörande i målet Bob-Dogi (punkt 75).

45 Se dom av den 1 juni 2016, Bob-Dogi ( C‑241/15, EU:C:2016:385, punkt 58).

46 Se dom av den 1 juni 2016, Bob-Dogi ( C‑241/15, EU:C:2016:385, punkt 55).

47 C‑241/15, EU:C:2016:385.

48 Se dom av den 1 juni 2016, Bob-Dogi ( C‑241/15, EU:C:2016:385, punkterna 62 och 63). Se även dom av den 6 december 2018, IK (Verkställighet av kompletterande straff) ( C‑551/18 PPU, EU:C:2018:991, punkterna 42 och 43).

49 Se dom av den 1 juni 2016, Bob-Dogi ( C‑241/15, EU:C:2016:385, punkt 64). Min kursivering. Se även dom av den 6 december 2018, IK (Verkställighet av kompletterande straff) ( C‑551/18 PPU, EU:C:2018:991, punkt 43).

50 Se dom av den 1 juni 2016, Bob-Dogi ( C‑241/15, EU:C:2016:385, punkt 66).

51 C‑241/15, EU:C:2016:385.

52 C‑241/15, EU:C:2016:385.

53 Se dom av den 10 november 2016, Özçelik ( C‑453/16 PPU, EU:C:2016:860, punkterna 32 och 33).

54 Se, analogt, dom av den 10 november 2016, Özçelik ( C‑453/16 PPU, EU:C:2016:860, punkt 34).

55 Min kursivering. Se, för ett liknande resonemang, bland annat den engelska versionen av bestämmelsen (an arrest warrant or any other enforceable judicial decision having the same effect, min kursivering).

56 Se, för det motsatta fallet där en av polisen utfärdad nationell arresteringsorder har godkänts av åklagarmyndigheten, dom av den 10 november 2016, Özçelik ( C‑453/16 PPU, EU:C:2016:860).

57 C‑241/15, EU:C:2016:385.

58 Se, analogt, dom av den 1 juni 2016, Bob-Dogi ( C‑241/15, EU:C:2016:385, punkt 57).

59 Se även, för ett liknande resonemang, yttrandet från Raiyonna prokuratura Ruse, Balgariya (Regionala åklagarmyndigheten i Ruse, Bulgarien) i det vid EU-domstolen anhängiga målet Prosecutor of the regional prosecutor’s office in Ruse, Bulgaria (C‑206/20): När åtal har väckts mot den eftersökta personen i dennes utevaro, och det inte har varit möjligt att lokalisera personen för att vederbörande ska inställa sig vid domstolen vid prövningen av häktningsframställan, kan den rättsliga grunden (den nationella arresteringsordern) för en Europeisk arresteringsorder, enligt gällande lagstiftning, endast utgöras av åklagarens beslut om frihetsberövande i 72 timmar, i enlighet med artikel 64.2 i NPK. Till dags dato har hundratals europeiska arresteringsorder utfärdats och verkställts på grundval av en sådan nationell arresteringsorder … (punkt 7, mina kursiveringar). Vidare har den bulgariska regeringen i sitt skriftliga yttrande i samma mål påpekat att [d]et beslut av åklagaren som läggs till grund för att den berörda personen frihetsberövas i 72 timmar för att kunna ställas inför domstol är till sin natur sådant att det uppfyller kravet enligt artikel 8.1 c i rambeslut 2002/584. Ett sådant beslut utgör en nationell arresteringsorder som kan fungera som rättslig grund för utfärdandet av en europeisk arresteringsorder (punkt 78).

60 Se, bland annat, domen Openbaar Ministerie (Åklagarmyndigheten i Sverige) (punkt 41), och domen Parquet général du Grand-Duché de Luxembourg och Openbaar Ministerie (Åklagarmyndigheten i Lyon och i Tours) (punkt 62 och där angiven rättspraxis).

61 Se dom av den 27 maj 2019, OG och PI (Åklagarmyndigheten i Lübeck och [i] Zwickau) ( C‑508/18 och C‑82/19 PPU, EU:C:2019:456, punkt 69), min kursivering.

62 Se dom av den 27 maj 2019, OG och PI (Åklagarmyndigheten i Lübeck och [i] Zwickau) ( C‑508/18 och C‑82/19 PPU, EU:C:2019:456, punkt 70), mina kursiveringar.

63 Frågan huruvida sådan domstolskontroll nödvändigtvis måste ske innan en eftersökt person överlämnas till den utfärdande medlemsstaten har ställts i det vid domstolen anhängiga målet Prosecutor of the regional prosecutor’s office in Ruse, Bulgaria (C‑206/20).

64 Härvidlag har den hänskjutande domstolen hänvisat till domen av den 14 maj 2020, Staatsanwaltschaft Offenburg ( C‑615/18, EU:C:2020:376, punkt 72).

65 I detta sammanhang är det också lämpligt att nämna punkt 70 i samma dom.

66 Här vill jag emellertid erinra om att MM inte hade blivit föremål för någon sådan åtgärd när han ställdes inför den hänskjutande domstolen.

67 Härvidlag har den bulgariska regeringen hänvisat till domen Parquet général du Grand-Duché de Luxembourg och Openbaar Ministerie (Åklagarmyndigheten i Lyon och i Tours) (punkt 74).

68 Enligt artikel 63.2 i NPK gäller – såvida inte bevisningen i ärendet styrker motsatsen – att en faktisk fara för att den misstänkte flyr eller begår nya brott, i den mening som avses i artikel 63.1 i NPK, ska anses föreligga i samband med ett första häktningsbeslut dels om den berörde tidigare har begått ett stort antal brott (är multirecidivist) eller tidigare har begått vissa typer av brott (särskild recidivist), dels om den berörde är misstänkt för ett allvarligt och uppsåtligt brott och tidigare har dömts, sedan åklagaren hade väckt åtal ex officio (oberoende av målsägandens önskemål), för ett annat allvarligt och uppsåtligt brott till fängelse i minst ett år eller till någon annan strängare påföljd vars verkställighet inte har senarelagts med stöd av artikel 66 i Nakazatelen kodeks (strafflagen), dels om den berörde är misstänkt för ett brott för vilket påföljden inte understiger frihetsberövande i tio år eller en annan strängare påföljd, dels om den berörde har delgetts misstanke om brott under sådana omständigheter som avses i artikel 269.3 i NPK.

69 Se domen Openbaar Ministerie (Åklagarmyndigheten i Sverige) (punkt 44) och domen Parquet général du Grand-Duché de Luxembourg och Openbaar Ministerie (Åklagarmyndigheten i Lyon och i Tours) (punkt 65). Införandet av en rätt att separat överklaga ett beslut att utfärda en europeisk arresteringsorder som har meddelats av en annan rättslig myndighet än en domstol är enligt EU-domstolen endast en av flera möjliga metoder att på ett effektivt sätt säkerställa ett domstolsskydd på den nivå som krävs enligt rambeslut 2002/584.

70 Se domen Openbaar Ministerie (Åklagarmyndigheten i Sverige) (punkterna 52 och 53) och domen Parquet général du Grand-Duché de Luxembourg och Openbaar Ministerie (Åklagarmyndigheten i Lyon och i Tours) (punkterna 70 och 71).

71 Se, bland annat, domen Openbaar Ministerie (Åklagarmyndigheten i Sverige) (punkt 41 och där angiven rättspraxis) och domen Parquet général du Grand-Duché de Luxembourg och Openbaar Ministerie (Åklagarmyndigheten i Lyon och i Tours) (punkt 62 och där angiven rättspraxis).

72 Se domen Openbaar Ministerie (Åklagarmyndigheten i Sverige) (punkt 42). Se även domen Parquet général du Grand-Duché de Luxembourg och Openbaar Ministerie (Åklagarmyndigheten i Lyon och i Tours) (punkt 63).

73 Se domen Openbaar Ministerie (Åklagarmyndigheten i Sverige) (punkt 43) och domen Parquet général du Grand-Duché de Luxembourg och Openbaar Ministerie (Åklagarmyndigheten i Lyon och i Tours) (punkt 64).

74 C‑168/13 PPU, EU:C:2013:358.

75 Se dom av den 30 maj 2013, F ( C‑168/13 PPU, EU:C:2013:358, punkt 46). Se även dom av den 25 juli 2018, Minister for Justice and Equality (Brister i domstolssystemet) ( C‑216/18 PPU, EU:C:2018:586, punkt 56 och där angiven rättspraxis).

76 Se dom av den 30 maj 2013, F ( C‑168/13 PPU, EU:C:2013:358, punkt 47).

77 Se dom av den 25 juli 2018, Minister for Justice and Equality (Brister i domstolssystemet) ( C‑216/18 PPU, EU:C:2018:586, punkt 58).

78 Se, bland annat, dom av den 6 december 2018, IK (Verkställighet av kompletterande straff) ( C‑551/18 PPU, EU:C:2018:991, punkt 66 och där angiven rättspraxis). Se även dom av den 23 januari 2018, Piotrowski ( C‑367/16, EU:C:2018:27, punkt 50).

79 Se, analogt, på tal om en europeisk arresteringsorder utfärdad för verkställighet av ett fängelsestraff eller en annan frihetsberövande åtgärd, dom av den 6 december 2018, IK (Verkställighet av kompletterande straff) ( C‑551/18 PPU, EU:C:2018:991, punkt 67 och där angiven rättspraxis).

80 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 maj 2013, F ( C‑168/13 PPU, EU:C:2013:358, punkt 52).

81 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 maj 2013, F ( C‑168/13 PPU, EU:C:2013:358, punkt 53).

82 Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Campos Sánchez-Bordona i de förenade målen Parquet général du Grand-Duché de Luxembourg och Openbaar Ministerie (Åklagarmyndigheten i Lyon och i Tours) ( C‑566/19 PPU och C‑626/19 PPU, EU:C:2019:1012, punkt 97).

83 Se, bland annat, dom av den 14 maj 2020, Országos Idegenrendészeti Főigazgatóság Dél-alföldi Regionális Igazgatóság ( C‑924/19 PPU och C‑925/19 PPU, EU:C:2020:367, punkt 139 och där angiven rättspraxis).

84 Se, bland annat, dom av den 14 maj 2020, Országos Idegenrendészeti Főigazgatóság Dél-alföldi Regionális Igazgatóság ( C‑924/19 PPU och C‑925/19 PPU, EU:C:2020:367, punkt 140 och där angiven rättspraxis).

85 Se, bland annat, dom av den 14 maj 2020, Országos Idegenrendészeti Főigazgatóság Dél-alföldi Regionális Igazgatóság ( C‑924/19 PPU och C‑925/19 PPU, EU:C:2020:367, punkt 142 och där angiven rättspraxis).

86 Se, bland annat, dom av den 14 maj 2020, Országos Idegenrendészeti Főigazgatóság Dél-alföldi Regionális Igazgatóság ( C‑924/19 PPU och C‑925/19 PPU, EU:C:2020:367, punkt 143 och där angiven rättspraxis).

87 Se, analogt, dom av den 14 maj 2020, Országos Idegenrendészeti Főigazgatóság Dél-alföldi Regionális Igazgatóság ( C‑924/19 PPU och C‑925/19 PPU, EU:C:2020:367, punkt 146 och där angiven rättspraxis).

88 Se, för ett motsatt fall, domen Openbaar Ministerie (Åklagarmyndigheten i Sverige) (punkt 52).

89 EUT L 65, 2016, s. 1. Skäl 44 i det direktivet har följande lydelse: Principen om effektiv unionsrätt kräver att medlemsstaterna inför lämpliga och effektiva rättsmedel i händelse av ett åsidosättande av en rättighet som gäller för enskilda enligt unionsrätten. Ett effektivt rättsmedel vid ett åsidosättande av någon av de rättigheter som föreskrivs i detta direktiv bör så långt det är möjligt ha till effekt att misstänkta eller tilltalade får samma ställning som den de skulle ha haft om åsidosättandet inte hade inträffat, i syfte att skydda rätten till en rättvis rättegång och rätten till försvar.

90 Den hänskjutande domstolen har gjort en jämförelse med det mål som föranledde domen av den 17 januari 2019, Dzivev m.fl. ( C‑310/16, EU:C:2019:30), och därvid framhållit att det målet rörde konsekvenserna av ett beslut meddelat av en myndighet som hade överskridit sina befogenheter (användning av bevisning som hade inhämtats genom telefonavlyssning för vilken tillstånd hade lämnats av en rättslig myndighet som nyligen hade förlorat behörigheten att utfärda sådant tillstånd).

91 Se, för en illustration av gränserna för tillämpligheten av direktiv 2016/343 och av artiklarna 6 och 47 i stadgan såvitt avser häktning, dom av den 28 november 2019, Spetsializirana prokuratura ( C‑653/19 PPU, EU:C:2019:1024). Se även förslag till avgörande av generaladvokaten Pitruzzella i målet Spetsializirana prokuratura ( C‑653/19 PPU, EU:C:2019:983, punkt 15 och följande punkter).

92 Dom av den 6 december 2018, IK (Verkställighet av kompletterande straff) ( C‑551/18 PPU, EU:C:2018:991, punkt 39). Min kursivering.

93 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Sharpston i målet IK (Verkställighet av kompletterande straff) ( C‑551/18 PPU, EU:C:2018:890, punkterna 81 och 82). Hon beskriver där det förfarande som omfattas av rambeslut 2002/584 som en cirkel som inleds med utfärdandet av en europeisk arresteringsorder … och … sluts när den europeiska arresteringsordern verkställs och överlämnandet genomförs (punkt 83). Med ledning av detta drar hon slutsatsen att verkningarna av detta förfarande inte kan sträcka sig längre än rambeslutets tillämpningsområde och syfte, det vill säga överlämnandet av den eftersökta personen, samt att [d]et fåtal verkningar av detta förfarande som kvarstår efter överlämnandet definieras klart och tydligt i kapitel 3 i rambeslutet (punkt 84).

94 Domen av den 6 december 2018, IK (Verkställighet av kompletterande straff) ( C‑551/18 PPU, EU:C:2018:991, punkt 56), innehåller upplysningar som är användbara i det hänseendet, även om det behöver påpekas att den domen dels rörde en europeisk arresteringsorder utfärdad för verkställighet av ett fängelsestraff eller en annan frihetsberövande åtgärd, dels avsåg ett fall där det konstaterades att arresteringsorderns giltighet inte påverkades av att den saknade en uppgift om ett kompletterande straff. När domstolen i den domen bemötte ett argument som väsentligen innebar att den verkställande rättsliga myndighetens beslut skulle anses utgöra grunden för frihetsberövandet i den utfärdande medlemsstaten och att ett frihetsstraff därför inte skulle få verkställas om det inte omfattades av den verkställande rättsliga myndighetens beslut och överlämnandet således inte hade godkänts såvitt avsåg det straffet, slog domstolen nämligen fast att den verkställande myndighetens beslut … inte [har] till syfte att godkänna verkställighet av ett frihetsstraff i den utfärdande medlemsstaten. … [D]et beslutet [är] bara ett godkännande av att den eftersökta personen överlämnas, i enlighet med bestämmelserna i rambeslut 2002/584, så att straff kan utdömas för brottet. Grunden för verkställigheten av frihetsstraffet är den verkställbara dom som meddelats i den utfärdande medlemsstaten och som [enligt] artikel 8.1 c i rambeslutet måste anges. (punkt 56, mina kursiveringar).

95 Härvidlag erinrar jag om att MM inte har blivit föremål för något dekret utfärdat av åklagaren med stöd av artikel 64.2 i NPK samt att utfärdande av ett sådant dekret i Bulgarien förefaller vara det normala sättet att utfärda en nationell arresteringsorder avseende en person som är föremål för straffrättsliga åtgärder.

96 Se bland annat, för ett liknande resonemang, dom av den 24 november 1998, Bickel och Franz ( C‑274/96, EU:C:1998:563, punkt 17). Se även dom av den 2 april 2020, Ruska Federacija ( C‑897/19 PPU, EU:C:2020:262, punkt 48 och där angiven rättspraxis).

97 Se, analogt, såvitt avser utlöpandet av de tidsfrister som anges i artikel 17 i rambeslut 2002/584, dom av den 16 juli 2015, Lanigan ( C‑237/15 PPU, EU:C:2015:474, punkt 50).

98 Se, bland annat, dom av den 6 december 2018, IK (Verkställighet av kompletterande straff) ( C‑551/18 PPU, EU:C:2018:991, punkt 39).