lagen.
EU-domstolen

Förslag till avgörande av generaladvokat Manuel Campos Sánchez-Bordona föredraget den 11 november 2021

CELEX
62020CC0559
Typ
EU-domstolen

Källa

1 Originalspråk: spanska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter (EUT L 157, 2004, s. 45).

3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (EGT L 167, 2001, s. 10).

4 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/24/EG av den 23 april 2009 om rättsligt skydd för datorprogram (EUT L 111, 2009, s. 16).

5 Lagen om upphovsrätt och närstående rättigheter av den 9 september 1965 (BGBl. 1965 I, s. 1273) (nedan kallad UrhG).

6 Se, beträffande detta, punkt 56 i detta förslag till avgörande.

7 Ingen av parterna har ifrågasatt att spelet innehåller delar som kan omfattas av immaterialrättsligt skydd. Enligt den hänskjutande domstolen är datorspel som det som är aktuellt i förevarande fall skyddade enligt den tyska upphovsrättslagstiftningen, vilket innebär att de åtnjuter skydd enligt artikel 2 i direktiv 2004/48.

8 Till det framräknade beloppet (964,60 euro) skulle utlägg på 20 euro läggas till.

9 Beloppet 124 euro räknades fram som en procentuell andel av tvisteföremålets värde på 1000 euro, jämte utlägg (20 euro).

10 Se punkt 29 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

11 Dom av den 28 juli 2016 ( C‑57/15, EU:C:2016:61) (nedan kallad domen United Video Properties).

12 Lagen om advokatarvoden (nedan kallad RVG).

13 I ett mål där tvisteföremålsvärdet uppgår till 10000 euro, får rättighetshavaren betala ett arvode på 745 euro till sin advokat, men han får bara ersättning med 124 euro från intrångsgöraren, för att ta ett exempel.

14 Artikel 1 i direktiv 2004/48.

15 Dom av den 17 juni 2021 ( C‑597/19, EU:C:2021:492, punkt 80).

16 Ibidem, punkterna 82 och 84. I det målet [begärde] en kärande … att en internetleverantör … [skulle] lämna ut information som gör det möjligt att identifiera dess kunder, just för att på ett ändamålsenligt sätt kunna väcka talan mot förmodade intrångsgörare. Eftersom denna begäran – och det självständiga förfarande som den gav upphov till – framställdes till de behöriga domstolarna, kan analogin med varningsbrev inte utan vidare tillämpas i hela dess vidd.

17 C‑57/15, EU:C:2016:201, punkt 58.

18 Domen United Video Properties, punkt 36.

19 Ibidem, punkt 36 in fine.

20 Dom av den 9 juni 2016, Hansson ( C‑481/14, EU:C:2016:419, punkt 62). Enligt punkt 3 i domslutet är det enligt artikel 94.2 i rådets förordning (EG) nr 2100/94 [av den 27 juli 1994 om gemenskapens växtförädlarrätt (EGT L 227, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 60, s. 196)] möjligt att inte beakta andra kostnader hänförliga till prövningen av talan i sak än rättegångskostnader. Vidare anges att [d]et är emellertid möjligt att underlåta att beakta dessa kostnader endast om de rättegångskostnader som den intrångslidande parten ska bära inte innebär att vederbörande avhålls från att göra gällande sina rättigheter vid domstol, med hänsyn till de belopp som vederbörande själv ska stå för i form av andra kostnader än rättegångskostnader och nyttan av dessa kostnader i samband med huvudtalan om ersättning.

21 Om den här typen av åtgärder handlar skäl 26 i direktiv 2004/48, i vilket det hänvisas till syftet att införa en möjlighet till ersättning baserad på en objektiv beräkningsgrund som samtidigt beaktar rättighetshavarens kostnader, t.ex. kostnader för identifiering och utredning.

22 Rättighetshavaren ska innan denne inleder ett rättsligt förfarande anmoda den överträdande parten att upphöra med intrånget.

23 Rättighetshavaren bör innan denne inleder ett rättsligt förfarande anmoda den överträdande parten att upphöra med intrånget.

24 Detta samband förstärks av ett argument som förts fram i parternas yttranden: förutom att en anmodan syftar till att undvika ett rättsligt förfarande, kan den användas för att förhindra att rättighetshavaren åläggs att ersätta rättegångskostnaderna om denne skulle vända sig till domstol direkt. Parterna har gjort gällande att det följer av tysk rätt att om den skadelidande väljer att inleda ett rättsligt förfarande direkt, finns en risk för att intrångsgöraren ansluter sig till talan, vilket skulle kunna medföra att rättighetshavaren (och den intrångslidande parten) inte bara blir tvungen att stå för sina egna rättegångskostnader utan även för intrångsgörarens. Den skadelidande parten skulle under sådana omständigheter kunna avskräckas från att inleda ett rättsligt förfarande för att skydda sina rättigheter.

25 Dom av den 18 oktober 2011, Realchemie Nederland ( C‑406/09, EU:C:2011:668, punkt 49).

26 Punkt 34 i mitt förslag till avgörande i målet NovaText (C‑531/20 ECLI).

27 I domen United Video Properties anges följande i punkt 24: … Enligt artikel 14 i direktiv 2004/48 gäller medlemsstaternas skyldighet att säkerställa ersättning dock endast de rimliga kostnaderna för förfarandet. Dessutom anges det i artikel 3.1 i direktivet bland annat att de förfaranden som tillhandahålls av medlemsstaterna inte får vara onödigt kostsamma.

28 Ibidem, punkt 29: Det framgår … av artikel 14 i direktiv 2004/48 att de kostnader för förfarandet som ska ersättas av den förlorande parten ska vara proportionerliga. Frågan huruvida dessa kostnader är att betrakta som proportionerliga kan dock inte bedömas utan hänsyn till de advokatkostnader som den vinnande parten faktiskt har haft, i den mån dessa är rimliga ….

29 Vad beträffar frågan om huruvida kostnaden är nödvändig, hänvisar jag till mitt förslag till avgörande i målet NovaText (C‑531/20 ECLI).

30 Förslag till avgörande i målet United Video Properties ( C‑57/15, EU:C:2016:201, punkt 76).

31 Domen United Video Properties, punkt 26. Min kursivering.

32 Ibidem, punkt 30. Min kursivering.

33 Se även här dom av den 18 oktober 2011, Realchemie Nederland ( C‑406/09, EU:C:2011:668, punkt 49, vilken återges i punkt 58).

34 I förevarande mål har Koch Media gjort gällande att företaget måste betala sina advokater ett arvode som bygger på det faktiska tvistebeloppet (20000 euro), men bara får ersättning för den del som motsvarar ett tvistebelopp på 1000 euro.

35 Punkt 33 i dess skriftliga yttrande.