Domstolens dom (sjätte avdelningen) den 12 maj 2021

I mål C‑130/20, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Juzgado de lo Social no 3 de Barcelona (Arbetsdomstol nr 3 i Barcelona, Spanien) genom beslut av den 4 mars 2020, som inkom till domstolen den 9 mars 2020, i målet

DOMSTOLEN (sjätte avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden L. Bay Larsen samt domarna C. Toader och M. Safjan (referent), generaladvokat: J. Kokott, justitiesekreterare: A. Calot Escobar,

efter det skriftliga förfarandet,

med beaktande av de yttranden som avgetts av: YJ, genom L. Ripoll Sans, abogada, Instituto Nacional de la Seguridad Social (INSS), genom A.R. Trillo García och P. García Perea, båda i egenskap av ombud, Spaniens regering, genom M.J. Ruiz Sánchez, i egenskap av ombud, Europeiska kommissionen, genom C. Valero och I. Galindo Martín, båda i egenskap av ombud,

med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Unionsrätt

Spansk rätt

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan

Prövning av tolkningsfrågan

Rättegångskostnader

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 4.1 i rådets direktiv 79/7/EEG av den 19 december 1978 om successivt genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om social trygghet (EGT L 6, 1979, s. 24; svensk specialutgåva, område 5, volym 2, s. 111).

2 Begäran har framställts i ett mål mellan YJ och Instituto Nacional de la Seguridad Social (Nationella institutet för social trygghet, Spanien) (nedan kallat INSS), angående INSS beslut att inte bevilja YJ pensionstillägg i samband med hennes förtida pension.

3 Första och andra skälet i direktiv 79/7 har följande lydelse:

4 Artikel 1 i detta direktiv har följande lydelse:

5 I artikel 4 i direktivet anges följande:

6 I artikel 7.1 i direktivet föreskrivs följande:

7 I artikel 60 i Ley General de la Seguridad Social (allmän lag om social trygghet), i dess konsoliderade lydelse som godkänts genom Real Decreto Legislativo 8/2015 por el que se aprueba el texto refundido de la Ley General de la Seguridad Social (kungligt lagstiftningsdekret 8/2015 om godkännande av den ändrade lydelsen av den allmänna lagen om social trygghet) av den 30 oktober 2015 (BOE nr 261 av den 31 oktober 2015, s. 103291) (nedan kallad LGSS), med rubriken Moderskapstillägg till pensioner som finansieras genom avgifter till systemet för social trygghet, föreskrivs följande:

8 I artikel 208 LGSS, med rubriken Förtida pension på den sökandes begäran, föreskrivs följande:

9 YJ fick på egen begäran, genom beslut av INSS av den 11 december 2017, rätt att gå i pension i förtid och att uppbära pension med verkan från och med den 4 december 2017. YJ begärde omprövning av detta beslut och gjorde gällande att INSS borde ha beviljat henne det pensionstillägg för mödrar som föreskrivs i artikel 60 LGSS, eftersom hon hade fått tre barn.

10 INSS beslutade den 9 maj 2018 att inte ändra sitt ursprungliga beslut och motiverade detta med att pensionstillägget för mödrar inte var tillämpligt i det fall då den berörda personen själv hade valt att gå i pension i förtid. YJ överklagade detta beslut till Juzgado de lo Social no 3 de Barcelona (Arbetsdomstol nr 3 i Barcelona, Spanien). YJ har vid den hänskjutande domstolen i huvudsak gjort gällande att artikel 60 LGSS leder till en diskriminering av kvinnor som, på grund av att de har valt att gå i pension i förtid, inte kan komma i åtnjutande av nämnda pensionstillägg för mödrar.

11 Den hänskjutande domstolen har erinrat om att EU-domstolen, i domen av den 12 december 2019, Instituto Nacional de la Seguridad Social (Pensionstillägg för mödrar) ( C‑450/18, EU:C:2019:1075), slog fast att artikel 60 LGSS, som varken omfattas av tillämpningsområdet för undantaget i artikel 4.2 i direktiv 79/7 eller undantaget i artikel 7.1 b i samma direktiv, medför en sådan direkt diskriminering på grund av kön som är förbjuden enligt direktivet.

12 Den hänskjutande domstolen har tillagt att det inte finns någon anledning att inte, i tillämpliga delar, tillämpa EU-domstolens resonemang i den domen i förhållande till kvinnor, vilka alla befinner sig i samma situation, oberoende av hur och när de får tillträde till det pensionssystem som pensionstillägget för mödrar kompletterar.

13 Den hänskjutande domstolen vill således få klarhet i huruvida det system som föreskrivs i artikel 60 LGSS – enligt vilket kvinnor, som i likhet med YJ väljer att gå i förtida pension, inte kan komma i åtnjutande av det pensionstillägg för mödrar som föreskrivs i denna artikel, till skillnad från kvinnor som går i pension vid lagstadgad ålder eller som går i förtida pension på grund av den förvärvsverksamhet de har bedrivit under sitt yrkesverksamma liv, på grund av arbetsoförmåga eller på grund av att de slutat att arbeta innan de är berättigade till pension av skäl som inte kan tillskrivas dem – är förenligt med den unionsrättsliga princip som säkerställer likabehandling i vid bemärkelse, det vill säga mellan kvinnor och män, men även mellan kvinnor, och huruvida detta system medför en direkt diskriminering i den mening som avses i direktiv 79/7.

14 Mot denna bakgrund beslutade Juzgado de lo Social no 3 de Barcelona (Arbetsdomstol nr 3 i Barcelona) att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfråga till domstolen:

15 EU-domstolen påpekar inledningsvis att den hänskjutande domstolen i sin begäran om förhandsavgörande rent allmänt har hänvisat till direktiv 79/7 utan att ange vilken eller vilka bestämmelser i detta direktiv som den begär tolkning av.

16 Det framgår emellertid såväl av formuleringen av tolkningsfrågan som av de förklaringar som lämnats av den hänskjutande domstolen i begäran om förhandsavgörande att denna fråga i själva verket syftar till att fastställa huruvida det föreligger en direkt diskriminering på grund av kön i den mening som avses i direktiv 79/7, som är förbjudet enligt artikel 4.1 i direktivet, i vilken det föreskrivs att principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om social trygghet innebär att det inte får förekomma någon som helst diskriminering på grund av kön, vare sig direkt eller indirekt, särskilt med hänvisning till äktenskaplig status eller familjestatus.

17 EU-domstolen erinrar i detta hänseende om att det av fast rättspraxis framgår att det enligt det förfarande för samarbete mellan nationella domstolar och EU‑domstolen som införts genom artikel 267 FEUF ankommer på EU-domstolen att ge den nationella domstolen ett användbart svar som gör det möjligt för den domstolen att avgöra det mål som den ska pröva. I detta syfte kan EU-domstolen behöva omformulera de frågor som hänskjutits (dom av den 3 mars 2020, Gómez del Moral Guasch, C‑125/18, EU:C:2020:138, punkt 27 och där angiven rättspraxis).

18 För att ge den hänskjutande domstolen ett användbart svar ska den ställda frågan förstås så, att den i huvudsak syftar till att fastställa huruvida artikel 4.1 i direktiv 79/7 ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning i vilken det föreskrivs att ett pensionstillägg för mödrar ska utges till förmån för kvinnor som har fött eller adopterat minst två barn för det fall de går i pension vid lagstadgad pensionsålder eller går i förtida pension av vissa i lag föreskrivna skäl, men inte för det fall de går i förtida pension på egen begäran.

19 Begreppet direkt diskriminering på grund av kön i artikel 4.1 i direktiv 79/7 ska förstås så, att det omfattar alla situationer då en person på grund av kön behandlas mindre förmånligt än en annan person behandlas, har behandlats eller skulle ha behandlats i en jämförbar situation (dom av den 26 juni 2018, MB (Könskorrigering och ålderspension), C‑451/16, EU:C:2018:492, punkt 34). Av detta följer att det, för att en direkt diskriminering ska anses ske på grund av kön, krävs att en person behandlas ofördelaktigt på grund av sin tillhörighet till det manliga eller kvinnliga könet.

20 Det ska dessutom understrykas att direktiv 79/7, enligt rubriken och artikel 1, jämförd med det första och det andra skälet i direktivet, syftar till att successivt genomföra principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om social trygghet. Vidare framgår det av det uttryckssätt som definieras i artikel 1 i direktivet att uttrycket principen om likabehandling, som används i resten av direktivet, ska förstås så, att det utgör en kortform som hänvisar till principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om social trygghet.

21 Följaktligen kan begreppet diskriminering på grund av kön i artikel 4.1 i direktiv 79/7 endast avse fall av diskriminering mellan å ena sidan manliga arbetstagare och å andra sidan kvinnliga arbetstagare.

22 Under dessa omständigheter kan artikel 4.1 i direktiv 79/7 inte anses utgöra en unionsrättslig bestämmelse som säkerställer likabehandling i vid bemärkelse, det vill säga även mellan personer av samma kön. Begreppet direkt diskriminering på grund av kön i denna bestämmelse avser tvärtom en situation där arbetstagare behandlas mindre förmånligt på grund av att de är män eller kvinnor i förhållande till andra arbetstagare av motsatt kön i en jämförbar situation.

23 I förevarande fall rör situationen i det nationella målet en kvinna som, på grund av att hon har valt att gå i förtida pension, inte kan erhålla ett pensionstillägg för mödrar och således anser sig bli mindre förmånligt behandlad än kvinnor som, på grund av att de har gått i pension vid lagstadgad ålder eller gått i förtida pension av vissa lagstadgade skäl, kan komma i åtnjutande av detta pensionstillägg.

24 Direktiv 79/7 är emellertid inte tillämpligt på en sådan situation, eftersom kriteriet för att inte bevilja kvinnor som pensioneras i förtid på egen begäran något pensionstillägg för mödrar inte är den berörda arbetstagarens kön, utan villkoren för att gå i pension. Den påstådda diskrimineringen sker således inte på grund av kön. Den aktuella situationen avser för övrigt inte en diskriminering mellan å ena sidan manliga arbetstagare och å andra sidan kvinnliga arbetstagare, utan ett påstått åsidosättande av principen om likabehandling av kvinnliga arbetstagare.

25 Denna slutsats påverkas inte av domen av den 12 december 2019, Instituto Nacional de la Seguridad Social (Pensionstillägg för mödrar) ( C‑450/18, EU:C:2019:1075), även om det mål som avgjordes genom den domen rörde samma nationella lagstiftning som den som är aktuell i det nationella målet. I det målet var klaganden i det nationella målet nämligen en manlig arbetstagare som ansåg sig ha behandlats mindre förmånligt än kvinnliga arbetstagare, eftersom han nekades det aktuella pensionstillägget för mödrar på grund av att han var man. I nämnda dom kunde domstolen således grunda sitt resonemang på direktiv 79/7, eftersom det påstådda åsidosättandet av principen om likabehandling avsåg manliga arbetstagare i förhållande till kvinnliga arbetstagare och följaktligen grundade sig på den berörda arbetstagarens kön, vilket inte är fallet här.

26 Under dessa omständigheter finner EU-domstolen att den situation som är aktuell i det nationella målet inte omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 79/7.

27 Mot bakgrund av dessa överväganden ska den fråga som ställts besvaras enligt följande. Direktiv 79/7 är inte tillämpligt på nationella bestämmelser i vilka det till förmån för kvinnor som har fött eller adopterat minst två barn föreskrivs ett pensionstillägg för mödrar för det fall kvinnan går i pension vid lagstadgad pensionsålder eller går i förtida pension på grund av vissa i lag föreskrivna skäl, men inte för det fall den berörda kvinnan går i förtida pension på egen begäran.

28 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

1 Rättegångsspråk: spanska.