Förslag till avgörande av generaladvokat Manuel Campos Sánchez-Bordona föredraget den 22 september 2022

1 Originalspråk: spanska.

2 Det är ostridigt att personuppgifter behandlas vid denna typ av utsändning.

3 Europaparlamentets och rådets förordning av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 2016, s. 1; rättelse i EUT L 127, 2018, s. 2) (nedan kallad dataskyddsförordningen).

4 Delstaten Hessens lag om dataskydd och informationsfrihet av den 3 maj 2018 (GVBl. I, s. 82); nedan kallad HDSIG.

5 Delstaten Hessens lag om tjänstemän av den 27 maj 2013 (GVBl. s. 218); nedan kallad HBG.

6 Som svar på domstolens frågor förklarade Hauptpersonalrat der Lehrerinnen und Lehrer beim Hessischen Kultusministerium (lärarkårens centralkommitté vid delstaten Hessens utbildnings- och kulturministerium; nedan kallad lärarkårens kommitté) att dess överklagande, som ingavs den 2 december 2020, avsåg två av ministeriets avtal som innehöll anvisningar avseende organisatoriska och rättsliga villkor för inledandet av skolåret 2020/2021 (av den 23 juli 2020) respektive användning av digitala hjälpmedel inom ramen för skollivet (av den 20 augusti 2020). Lärarkårens kommitté tillade att ministeriet med denna sistnämnda åtgärd ansåg det vara obehövligt att inhämta lärarnas samtycke för utsändningen av deras kurser, via videokonferens i realtid, riktad till elever som inte behövde närvara i klassrummet; skolans ledning hade nämligen behörighet att organisera kurserna. Behandlingen av de uppgifter som var nödvändiga för detta ändamål kunde, enligt ministeriet, omfattas av 23 § HDSIG.

7 26 § punkt 1 första meningen i Bundesdatenschutzgesetz (federala dataskyddslagen) är motsvarigheten till 23 § punkt 1 första meningen HDSIG.

8 Den 29 november 2021 meddelade Verwaltungsgericht Wiesbaden (Förvaltningsdomstolen i Wiesbaden) EU-domstolen att den, efter ändringar i den nationella lagstiftningen om territoriell behörighet, förklarade sig obehörig till förmån för Verwaltungsgericht Frankfurt am Main (Förvaltningsdomstolen i Frankfurt am Main). Denna sistnämnda domstol informerade domstolen, genom skrivelse som inkom den 21 februari 2022, om det nya målnumret, och lät förstå att den påtog sig begäran om förhandsavgörande som vore den dess egen.

9 Dom av den 27 september 2017, Puškár ( C‑73/16, EU:C:2017:725, punkt 50).

10 Dom av den 29 juni 2017, Popławski ( C‑579/15, EU:C:2017:503, punkt 16 och där angiven rättspraxis).

11 Den hänskjutande domstolen anser att om 23 § punkt 1 första meningen HDSIG och 86 § punkt 4 HBG inte utgör rättslig grund för behandlingen av personuppgifter i videokonferenssystemen måste en sådan skapas genom ett Dienstvereinbarung (tjänsteavtal) mellan parterna i förfarandet (punkt 25 i begäran om förhandsavgörande).

12 Dessa regler ska innehålla ….

13 Det vill säga, en nationell bestämmelse som ska anses ha utfärdats med stöd av artikel 88.1 i dataskyddsförordningen, eftersom det bara är mot denna sorts bestämmelse som villkoren i punkt 2 riktar sig.

14 För domstolen är [d]et viktigaste kännetecknet för ett anställningsförhållande … att en person under en viss tid mot ersättning utför arbete åt en annan person under dennes ledning (dom av den 15 juli 2021, Ministrstvo za obrambo, C‑742/19, EU:C:2021:597, punkt 49 och där angiven rättspraxis).

15 Se domen av den 30 september 2003, Colegio de Oficiales de la Marina Mercante Española ( C‑405/01, EU:C:2003:515, punkterna 38 och 39) med avseende på motsvarande bestämmelse i EG-fördraget.

16 Se, vad gäller förhållandet mellan undervisning och myndighetsutövning, domen av den 15 mars 1988, kommissionen/Grekland ( 147/86, EU:C:1988:150).

17 Förslag till avgörande föredraget den 19 december 2018 ( C‑40/17, EU:C:2018:1039, punkt 47).

18 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 1995, s. 31).

19 Domstolen fastslog mycket tidigt att en sådan möjlighet skulle skapa en oklarhet, både vad gäller de tillämpliga bestämmelsernas rättsliga karaktär och tidpunkten för deras ikraftträdande (dom av den 7 februari 1973, kommissionen/Italien, 39/72, EU:C:1973:13, punkt 17) och att den skulle kunna hindra förordningens direkta verkan och dölja dess gemenskapskaraktär för medborgarna (dom av den 10 oktober 1973, Variola, 34/73, EU:C:1973:101, punkterna 10 och 11).

20 Se, för ett liknande resonemang, domen av den 6 november 2003, Lindqvist ( C‑101/01, EU:C:2003:596, punkt 96).

21 Jag erinrar om att det handlar om en grundläggande rättighet som fastställs i artikel 8 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

22 Detta anges uttryckligen i skäl 10 i dataskyddsförordningen.

23 Se domen av den 28 april 2022, Meta Platforms Ireland ( C‑319/20, EU:C:2022:322, punkt 52).

24 Förslag till avgörande av generaladvokat Richard de la Tour i målet Meta Platforms Ireland ( C‑319/20, EU:C:2021:979, punkt 51).

25 Dom av den 28 april 2022, Meta Platforms Ireland ( C‑319/20, EU:C:2022:322, punkt 57): Enligt [dataskyddsförordningen] finns … en möjlighet för medlemsstaterna att införa ytterligare nationella bestämmelser, som är strängare eller avviker, vilket ger dem ett utrymme för skönsmässig bedömning av hur sådana bestämmelser ska genomföras (öppningsklausuler).

26 Se, rent generellt, Oliver Zöll, i Jürgen Taeger/Detlev Gabel (eds.), Kommentar DSGVO-BDSG, tredje upplagan, Fachmedien Recht und Wirtschaft, dfv Mediengruppe, Frankfurt am Main, 2019, Art. 88, marginal 2.

27 Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet, Dataskydd som en pelare för medborgarnas egenmakt och EU:s strategi för den digitala övergången – tillämpning av den allmänna dataskyddsförordningen under två års tid, COM(2020) 264 final, s. 8. Medlemsstaterna har möjlighet att använda sig av totalt 15 frivilliga specifikationsklausuler, enligt vad som framgår av bilagan till arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar som åtföljer meddelandet (SWD(2020) 115 final).

28 Laglighet, korrekthet och öppenhet; ändamålsbegränsning; uppgiftsminimering; riktighet; lagringsminimering; integritet och konfidentialitet; ansvarsskyldighet.

29 Jag anser att den nödvändighet som avses i bestämmelsen har att göra med de inneboende villkoren för utförandet, vid normala omständigheter, av de rättsliga förpliktelser som anges; det är inte sådan nödvändighet som, vid extraordinära omständigheter, kan motivera tillämpning av beredskaps- eller undantagslagstiftning.

30 Inklusive [fullgörelse av] i lag eller kollektivavtal stadgade skyldigheter.

31 Såsom den tyska regeringen påpekar i sin skrivelse för att besvara domstolens frågor, visar uppkomsten av artikel 6.2 och 6.3 samt artikel 88 i dataskyddsförordningen att den sistnämnda artikelns autonomi i förhållande till den förstnämnda är ett svar på den uttryckliga önskan att reglera skyddet av anställdas personuppgifter som ett särskilt fall.

32 Den hänskjutande domstolen menar att det är denna bestämmelse som är tillämplig i ett anställningsförhållande som det i det nationella målet.

33 Behovet att införa distansundervisning med anledning av pandemin fick lagstiftaren i delstaten Hessen att anta 83a § och 83b § i Hessisches Schulgesetz (delstaten Hessens skollag), enligt vilka samtycke ska inhämtas från lärarna i samband med digitala applikationer och videokonferenser. Detta uppgav utbildnings- och kulturministeriet under förhandlingen, och tycks därmed implicit ha medgett att de bestämmelser som dessförinnan hade varit tillämpliga inte gav vederbörligt stöd för sådan undervisning. Denna lagändring hade inte börjat gälla vid tidpunkten för begäran om förhandsavgörande, varför den hänskjutande domstolen inte ställer några frågor till domstolen om den; det ankommer inte heller på domstolen att ta ställning till dess förenlighet med dataskyddsförordningen.

34 Den tyska regeringen anser att lärarna utför en uppgift av allmänt intresse i den mening som avses i artikel 6.1 e i dataskyddsförordningen, även om också andra personuppgifter, såsom elevernas personuppgifter, blir aktuella i samband med onlineundervisning, vilka inte omfattas av tillämpningsområdet för den bestämmelsen.

35 Punkt 28 i den tyska regeringens skriftliga yttrande. Under förhandlingen hade samma regering inga betänkligheter med att beteckna den omtvistade bestämmelsen som allmän.

36 De nationella specifika bestämmelser som avses i artikel 6.2 i dataskyddsförordningen omfattas inte av anmälningsskyldigheten, medan de som avses i artikel 88.1 i samma förordning ska meddelas unionen och samtliga medlemsstater genom kommissionen. Denna dubbelhet förklaras av den avharmoniserande effekt som jag hänvisar till ovan, vilken följer av de nationella regler som avses i artikel 88.1 i dataskyddsförordningen. Verkningarna blir större när bestämmelserna går utöver en ren anpassning av tillämpningen av bestämmelserna i dataskyddsförordningen, i enlighet med dess artikel 6.2.

37 23 § punkt 4 HDSIG medger behandling av arbetstagares personuppgifter enligt vad som föreskrivs i ett kollektivavtal och ålägger förhandlingsparterna att iaktta artikel 88.2 i dataskyddsförordningen i detta sammanhang. Den tyska lagstiftaren beaktade således den möjlighet som erbjöds genom artikel 88.1 i dataskyddsförordningen med avseende på kollektivavtal. Dessa avtal måste även ta hänsyn till vad som anges i artikel 88.2 i dataskyddsförordningen beträffande lämpliga och specifika skyddsåtgärder, vilket också påpekas i HDSIG.

38 Samma sak kan sägas om 79a § i Betriebsverfassungsgesetz (lagen om medbestämmande i arbetslivet, BGBl. I, s. 2518), som trädde i kraft efter begäran om förhandsavgörande och som åberopades av den tyska regeringen i dess svar på domstolens frågor; en bestämmelse som inskränker sig till att kräva att företagsråden följer bestämmelserna om dataskydd, inbegripet själva dataskyddsförordningen.