Förslag till avgörande av generaladvokat Athanasios Rantos föredraget den 31 mars 2022

1 Originalspråk: franska.

2 Se Flore, D., och Bosly, S., Droit pénal européen, 2 uppl., Larcier, Bryssel, 2014, s. 580, nr 1013. Såvitt avser hur kravet på dubbel straffbarhet har utvecklats, se förslag till avgörande av generaladvokaten Bobek i målet Grundza ( C‑289/15, EU:C:2016:622, punkterna 31–40).

3 Rådets rambeslut av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (EGT L 190, 2002, s. 1).

4 I den artikeln, vars rubrik lyder Allmänfarlig ödeläggelse och plundring, stadgas i den version som är tillämplig i målet vid den nationella domstolen att [d]en som, utom i de fall som avses i artikel 285, begår gärningar som innebär allmänfarlig ödeläggelse eller plundring döms till fängelse i åtta till femton år. Har brottet begåtts med avseende på vapen, ammunition eller livsmedel på en försäljnings- eller lagringsplats, utdöms ett längre straff.

5 Såvitt avser den domen, se Falkiewicz, A., The Double Criminality Requirement in the Area of Freedom, Security and Justice – Reflections in Light of the European Court of Justice Judgment of 11 January 2017, C‑289/15, Criminal Proceedings against Jozef Grundza, European Criminal Law Review, 2017, vol. 7, nr 3, s. 258–274.

6 Se, för ett liknande resonemang, domen Grundza, punkt 28.

7 I den bestämmelsen anges att [n]är det gäller andra brott än de som omfattas av punkt 1 får den verkställande staten låta erkännande av domen och verkställighet av påföljden förenas med villkoret att de gärningar som föranlett domen ska utgöra ett brott enligt den verkställande statens lagstiftning, oberoende av brottsrekvisit eller brottets rättsliga rubricering.

8 I den bestämmelsen anges att [d]en behöriga myndigheten i den verkställande staten får vägra att erkänna domen och verkställa påföljden, om … i fall som avses i artikel 7.3 och, såvida den verkställande staten har lämnat en förklaring enligt artikel 7.4, i fall som avses i artikel 7.1, domen avser gärningar som inte skulle utgöra ett brott enligt den verkställande statens lagstiftning.

9 Rådets rambeslut av den 27 november 2008 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på brottmålsdomar avseende fängelse eller andra frihetsberövande åtgärder i syfte att verkställa dessa inom Europeiska unionen (EUT L 327, 2008, s. 27).

10 Domen Grundza, punkt 32.

11 Domen Grundza, punkt 34.

12 Domen Grundza, punkt 35.

13 Domen Grundza, punkt 36.

14 Domen Grundza, punkt 38.

15 Domen Grundza, punkt 39.

16 Domen Grundza, punkt 41 och där angiven rättspraxis.

17 Domen Grundza, punkt 46.

18 Domen Grundza, punkt 49.

19 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 februari 2022, Openbaar Ministerie (Domstol som har inrättats enligt lagen i den utfärdande medlemsstaten) ( C‑562/21 PPU och C‑563/21 PPU, EU:C:2022:100, punkt 43 och där angiven rättspraxis).

20 Domen Grundza, punkt 50.

21 Se dom av den 26 oktober 2021, Openbaar Ministerie (Rätten att höras av den verkställande rättsliga myndigheten) ( C‑428/21 PPU och C‑429/21 PPU, EU:C:2021:876, punkt 38 och där angiven rättspraxis).

22 Se dom av den 26 oktober 2021, Openbaar Ministerie (Rätten att höras av den verkställande rättsliga myndigheten) ( C‑428/21 PPU och C‑429/21 PPU, EU:C:2021:876, punkt 58).

23 Se dom av den 17 december 2020, Openbaar Ministerie (Den utfärdande rättsliga myndighetens oavhängighet) ( C‑354/20 PPU och C‑412/20 PPU, EU:C:2020:1033, punkt 62).

24 Se punkt 54 i domen Grundza.

25 Som generaladvokaten Bobek påpekade i sitt förslag till avgörande i målet Grundza ( C‑289/15, EU:C:2016:622, punkt 51), ska bedömningen med avseende på dubbel straffbarhet väsentligen göras i två steg: 1) överflyttning, vilket innebär att man ser till de grundläggande kännetecknen hos den gärning som har begåtts i den utfärdande staten och behandlar denna gärning som om den hade begåtts i den verkställande staten, och 2) subsumtion av dessa grundläggande faktiska omständigheter under en lämplig överträdelse såsom denna definieras i den verkställande statens lagstiftning.

26 Se punkt 32 i detta förslag till avgörande.

27 Se punkt 36 i detta förslag till avgörande.

28 Se punkt 17 i detta förslag till avgörande, där det hänvisas till begäran om förhandsavgörande. KL har i sitt skriftliga yttrande gjort gällande att det samhällsvärde som skyddas genom brottet allmänfarlig ödeläggelse och plundring inte är respekten för egendom och äganderätt utan respekten för allmän ordning. Enligt domstolens fasta praxis gäller emellertid att nationella domstolars frågor om tolkningen av unionsrätten presumeras vara relevanta samt att dessa frågor ställs mot bakgrund av den beskrivning av omständigheterna i målet och tillämplig lagstiftning som den nationella domstolen på eget ansvar har lämnat, en beskrivning vars riktighet det inte ankommer på EU-domstolen att pröva (dom av den 25 november 2021, Finanzamt Österreich (Barnbidrag till biståndsarbetare), C‑372/20, EU:C:2021:962, punkt 54). Under dessa omständigheter är det påkallat att utgå från begäran om förhandsavgörande vid fastställandet av vilket intresse som skyddas inom ramen för brottet allmänfarlig ödeläggelse och plundring.

29 Den italienska regeringen har framhållit att italiensk rätt medger bestraffning inte endast av den som konkret begår gärningen utan även av var och en som genom uppsåtligt aktivt eller passivt handlande medverkar till gärningens begående.

30 Se, för ett liknande resonemang, domen Grundza, punkt 35.

31 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 februari 2022, Openbaar Ministerie (Domstol som har inrättats enligt lagen i den utfärdande medlemsstaten) ( C‑562/21 PPU och C‑563/21 PPU, EU:C:2022:100, punkterna 42–44 och där angiven rättspraxis).

32 Se dom av den 29 april 2021, X (Europeisk arresteringsorder – Ne bis in idem) ( C‑665/20 PPU, EU:C:2021:339, punkt 43 och där angiven rättspraxis).

33 Se dom av den 29 april 2021, X (Europeisk arresteringsorder – Ne bis in idem) ( C‑665/20 PPU, EU:C:2021:339, punkt 44).

34 Se dom av den 13 januari 2021, MM ( C‑414/20 PPU, EU:C:2021:4, punkt 76 och där angiven rättspraxis).

35 Jag påpekar att den italienska regeringen i sitt skriftliga yttrande har gjort gällande att det inneboende sammanhang som föreligger mellan de olika gärningar som utgör brottet allmänfarlig ödeläggelse och plundring ger vid handen att det inte torde vara möjligt att avskilja dessa gärningar från varandra.

36 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 januari 2021, MM ( C‑414/20 PPU, EU:C:2021:4, punkt 63 och där angiven rättspraxis).

37 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 januari 2021, MM ( C‑414/20 PPU, EU:C:2021:4, punkt 64 och där angiven rättspraxis).

38 Se dom av den 12 december 2019, Openbaar Ministerie (Åklagarmyndigheten i Bryssel) ( C‑627/19 PPU, EU:C:2019:1079, punkt 38).

39 Dom av den 12 december 2019, Openbaar Ministerie (Åklagarmyndigheten i Sverige) ( C‑625/19 PPU, EU:C:2019:1078, punkt 36).

40 Se dom av den 19 september 2018, RO ( C‑327/18 PPU, EU:C:2018:733, punkterna 39 och 40 och där angiven rättspraxis).

41 I den bestämmelsen anges att [o]m den verkställande rättsliga myndigheten anser att de uppgifter som den utfärdande medlemsstaten har meddelat inte är tillräckliga för att myndigheten skall kunna besluta om överlämnandet, skall den begära att utan dröjsmål få nödvändiga kompletterande uppgifter, i synnerhet sådana som rör artiklarna 3–5 och 8, och får dessutom fastställa en tidsfrist inom vilken de skall inkomma, med beaktande av nödvändigheten att iaktta den tidsfrist som anges i artikel 17.

42 Se punkt 39 i detta förslag till avgörande.

43 Av detta skäl anser jag det inte nödvändigt att i förevarande förslag till avgörande se närmare på det av kommissionen avsedda fall där de gärningar för vilka kravet på dubbel straffbarhet är uppfyllt endast är av marginell betydelse jämfört med de gärningar för vilka det kravet inte är uppfyllt.