Förslag till avgörande av generaladvokat Anthony Collins föredraget den 9 juni 2022

1 Originalspråk: engelska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/61/EU av den 15 maj 2014 om åtgärder för att minska kostnaderna för utbyggnad av höghastighetsnät för elektronisk kommunikation (EUT L 155, 2014, s. 1).

3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv) (EGT L 108, 2002, s. 33), i dess ändrade lydelse.

4 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/19/EG av den 7 mars 2002 om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter (tillträdesdirektiv) (EGT L 108, 2002, s. 7), i dess ändrade lydelse.

5 Artikel 9.2 och 9.4 i tillträdesdirektivet.

6 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/20/EG av den 7 mars 2002 om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (auktorisationsdirektiv) (EGT L 108, 2002, s. 21)

7 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (direktiv om samhällsomfattande tjänster) (EGT L 108, 2002, s. 51)

8 Kommissionens direktiv 2002/77/EG av den 16 september 2002 om konkurrens på marknaderna för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (EGT L 249, 2002, s. 21)

9 Definieras i punkt 15 nedan.

10 Polska Izba Komunikacji Elektronicznej w Warszawie (PIKE) (Polens nämnd för elektronisk kommunikation (PIKE), Warszawa, Polen yttrade sig i förfarandet inför chefen för UKE och stöder TOYA i förfarandet vid den hänskjutande domstolen. Polska Izba Informatyki i Telekomunikacji (PIIT) (Polens nämnd för informationsteknik och telekommunikation (PIIT), Polen) överklagade också det omtvistade beslutet. Eftersom den hänskjutande domstolen har förenat de båda överklagandena, är de grunder som anförts av PIIT inte relevanta i förevarande mål om förhandsavgörande.

11 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1972 av den 11 december 2018 om inrättande av en europeisk kodex för elektronisk kommunikation (omarbetning) (EUT L 321, 2018, s. 36).

12 TOYA anser att det omtvistade beslutet har alla kännemärken hos ett beslut riktat till en operatör med betydande marknadsinflytande, men saknar kännetecknen hos ett beslut för att lösa en tvist om tillträde i enlighet med artikel 3 i direktiv 2014/61. Den polska regeringen och chefen för UKE instämmer inte i detta. De har påpekat den omständigheten att tillträdesdirektivet och ramdirektiv, å ena sidan, och direktiv 2014/61, å andra sidan, har införlivats i polsk rätt genom två olika lagar, nämligen ustawa r. prawo telekomunikacyjne (lagen om telekommunikationer) och lagen om främjande av utveckling. Enligt polsk rätt finns det betydande skillnader mellan referenserbjudanden som offentliggörs av operatörer med betydande marknadsinflytande i enlighet med artikel 42 i lagen om telekommunikationer av den 16 juli 2004 och beslut om tillträde till fysisk infrastruktur i den mening som avses i artiklarna 17 och 18 i lagen om främjande av utveckling. De anser att det omtvistade beslutet fattades genom utövande av de befogenheter som chefen för UKE har enligt artiklarna 17 och 18 i lagen om främjande av utveckling, genom vilka direktiv 2014/61 har införlivats.

13 Dom av den 9 juli 2020, Raiffeisen Bank och BRD Groupe Société Générale ( C‑698/18 och C‑699/18, EU:C:2020:537, punkt 46).

14 Se punkt 20 ovan.

15 Se punkt 23 ovan.

16 Dom av den 17 september 2015, KPN ( C‑85/14, EU:C:2015:610, punkt 33 och där angiven rättspraxis).

17 Se, exempelvis, Savin, A., EU Telecommunications Law, Elgar European Law Series, 2018, kapitlen 1 och 2.

18 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/140/EG av den 25 november 2009 (EUT L 337, 2009, s. 37).

19 Enligt artikel 8.3 i tillträdesdirektivet påverkar kravet att införa de skyldigheter som anges i artiklarna 9–13 i tillträdesdirektivet endast för teleoperatörer som anges ha ett betydande marknadsinflytande inte tillämpningen av artikel 12 i ramdirektivet.

20 I artikel 8.3 i tillträdesdirektivet föreskrivs att kravet att införa de skyldigheter som anges i artiklarna 9–13 i tillträdesdirektivet endast för teleoperatörer som anges ha ett betydande marknadsinflytande inte heller påverkar tillämpningen av artikel 5.1 i tillträdesdirektivet. Se dom av den 12 november 2009, TeliaSonera Finland ( C‑192/08, EU:C:2009:696), och dom av den 17 september 2015, KPN ( C‑85/14, EU:C:2015:610).

21 Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén, En digital agenda för Europa, 19 maj 2010, KOM(2010) 245 slutlig.

22 EUT L 251, 2010, s. 35.

23 Se avsnitt 2.4.1 i den digitala agendan, punkt 9 i de prioriterade åtgärder som anges i Inremarknadsakt II – Tillsammans för ny tillväxt, som kommission offentliggjorde i oktober 2012, och skälen 1–10 i direktiv 2014/61.

24 Artikel 1.1 i direktiv 2014/61.

25 Artikel 3.2 i direktiv 2014/61.

26 Artikel 3.4 i direktiv 2014/61.

27 Artikel 3.5 i direktiv 2014/61.

28 Se punkt 33 ovan. Vid beaktande av lydelsen av direktiv 2014/61 på ett antal andra språk, däribland spanska, franska, italienska, nederländska, polska och portugisiska, nås samma slutsats.

29 Se, för en liknande verkan, skäl 11 i direktiv 2014/61.

30 Artikel 3.2–3.5 i direktiv 2014/61.