Förslag till avgörande av generaladvokat Manuel Campos Sánchez-Bordona föredraget den 7 juli 2022
1 Originalspråk: spanska.
2 Rådets direktiv 91/477/EEG av den 18 juni 1991 om kontroll av förvärv och innehav av vapen (EGT L 256, 1991, s. 51; svensk specialutgåva, område 15, volym 10, s. 145). Förstnämnda direktiv har upphävts genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2021/555 av den 24 mars 2021 om kontroll av förvärv och innehav av vapen (EUT L 115, 2021, s. 1).
3 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/853 av den 21 maj 2008 om ändring av rådets direktiv 91/477/EEG om kontroll av förvärv och innehav av vapen (EUT L 179, 2008, s. 5). När det i detta förslag till avgörande hänvisas till direktiv 91/477 avses, om inte annat anges, detta direktivs ändrade lydelse enligt direktiv 2008/51.
4 Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2403 av den 15 december 2015 om fastställande av gemensamma riktlinjer om standarder och metoder för deaktivering i syfte att se till att deaktiverade skjutvapen görs irreversibelt funktionsodugliga (EUT L 333, 2015, s. 62).
5 Skjutvapenlagen nr 1/1998.
6 På polisinrättningens begäran uppvisade A åter vapnen den 23 november 2017.
7 Myndigheten fann att åtgärderna för att deaktivera vapnen uppvisade följande brister: 1) Isärtagning av vapnen och avlägsnande av underbeslaget har inte förhindrats. 2) Vapnens avtryckarmekanism har inte svetsats ihop med stommen. Hanen har inte svetsats samman med avtryckarstången, vilket inte hindrar vare sig att avtryckaren kan röras eller att delar av avtryckarmekanismen kan avlägsnas från vapnet. 3) I vapenpiporna har endast fem hål med en diameter av loppets hela diameter borrats i stället för de sex hål som krävs enligt genomförandeförordning 2015/2403. 4) Alla svetsningar har genomförts med gasmetallbågsvetsning av normalt stål och inte sådan gasvolframsvetsning av rostfritt stål av typen ER 316 L som krävs enligt genomförandeförordningen.
8 Dokument 3 och 4 i den bilaga som A ingav tillsammans med sitt skriftliga yttrande.
9 Som stöd för överklagandet ingav A ett e-postmeddelande från det österrikiska inrikesministeriet av den 11 mars 2020, i vilket det uppgavs att det österrikiska försvarsministeriet (för vapen som ansågs vara för militära ändamål) och det österrikiska inrikesministeriet (för vapen som var avsedda för civil användning) i enlighet med österrikisk lagstiftning hade bemyndigat vissa näringsidkare att kontrollera deaktiveringen av skjutvapen.
10 Att dessa förpliktelser måste uppfyllas berodde på ett internationellt åtagande från unionens sida, eftersom den är part i protokollet mot olaglig tillverkning av och handel med skjutvapen, delar av och komponenter till dessa samt ammunition, vilket kompletterar Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet, som ingicks genom rådets beslut 2014/164/EU (EUT L 89, 2014, s. 7.).
11 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/853 av den 17 maj 2017 om ändring av rådets direktiv 91/477/EEG om kontroll av förvärv och innehav av vapen (EUT L 137, 2017, s. 22).
12 De berörda parter som hördes av kommissionen ansåg att deaktiverade skjutvapen som därefter reaktiveras är en viktig källa till vapen för kriminell användning, och att det är viktigt att harmonisera reglerna för deaktivering i syfte att bekämpa denna praxis (punkt 2.7 i yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 91/477/EEG om kontroll av förvärv och innehav av vapen COM(2015) 750 final – 2015/0269 (COD)).
13 Den hänskjutande domstolen har gjort gällande (punkt 23 i beslutet att begära förhandsavgörande) att förteckningen inte var tillgänglig på kommissionens webbplats vid den tidpunkt då begäran om förhandsavgörande upprättades. Kommissionens generaldirektorat för migration och inrikes frågor (GD Home) hade via Europa Direkts kontaktcenter informerat den hänskjutande domstolen om att förteckningen för närvarande var under översyn och att den aktualiserade versionen skulle vara tillgänglig från slutet av 2021.
14 Beträffande den klassiska skillnaden mellan handlingar som företas jure gestionis och handlingar som företas jure imperii, se dom av den 7 maj 2020, Rina ( C‑641/18, EU:C:2020:349), med avseende på artikel 1.1 i Bryssel I-förordningen (rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, 2001, s. 1)).
15 Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/337 av den 5 mars 2018 om ändring av genomförandeförordning (EU) 2015/2403 om fastställande av gemensamma riktlinjer om standarder och metoder för deaktivering i syfte att se till att deaktiverade skjutvapen görs irreversibelt funktionsodugliga (EUT L 65, 2018, s. 1). Syftet med den är att [d]e regler om deaktivering av skjutvapen som fastställs i genomförandeförordning (EU) 2015/2403 bör återspegla och överensstämma med de nya regler om deaktivering som införs genom direktiv (EU) 2017/853 (skäl 5). Vid förhandlingen betonades att adjektivet offentlig inte har lagts till substantivet myndighet i vissa språkversioner av genomförandeförordning 2018/337, när artikel 3.1 ändrades.
16 I de olika språkversionerna används såväl ordet organ (organisme i den franska, organismo i den italienska) som ordet enhet (entidad i den spanska, entity i den engelska entidade i den portugisiska, entitatea i den rumänska, entitei i den nederländska). I den tyska versionen används ordet Behörde.
17 Domstolen har inom ett så allmänt område som regelverket kring bestämmelser i ett direktiv som har direkt effekt, slagit fast att dessa bestämmelser kan åberopas gentemot en enhet eller ett organ, även privaträttsliga sådana, som av en medlemsstat har anförtrotts ett uppdrag i allmänhetens intresse och som i detta syfte har särskilda befogenheter utöver dem som följer av de rättsregler som gäller i förhållandet mellan enskilda (dom av den 10 oktober 2017, Farrell, C‑413/15, EU:C:2017:745, punkt 35).
18 En sådan delegering innebär inte automatiskt att uppgifterna utförs inom ramen för utövande av offentlig makt. EU-domstolen har i sin rättspraxis rörande detta funnit att underordnade och förberedande uppgifter inte ska anses vara direkt och specifikt förenade med utövandet av offentlig makt, i den mening som avses i artikel 51.1 FEUF, varvid räckvidden av denna bestämmelse ska begränsas till det som är strängt nödvändigt. Vidare slog domstolen i punkt 39 i dom av den 7 maj 2020, Rina ( C‑641/18, EU:C:2020:349), fast att enbart den omständigheten att vissa befogenheter delegeras genom myndighetsutövning inte betyder att de befogenheterna utövas jure imperii.
19 Unionslagstiftningen medger uttryckligen att privata enheter utför offentliga uppgifter inom vissa områden. Se exempelvis artikel 4.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/45/EU av den 3 april 2014 om periodisk provning av motorfordons och tillhörande släpvagnars trafiksäkerhet och om upphävande av direktiv 2009/40/EG (EUT L 127, 2014, s. 51): Trafiksäkerhetsprovningar ska utföras av den medlemsstat där fordonet är registrerat, av ett offentligt organ som utsetts av den medlemsstaten för detta uppdrag eller av organ eller institutioner, inklusive godkända privata sådana, som utsetts av och övervakas av den medlemsstaten. Min kursivering.
20 Enligt den österrikiska regeringen (punkt 17 i dess svar), handlar den näringsidkare till vilken uppgiften har delegerats i funktionellt hänseende som ett organ inom den offentliga myndighet som har delegerat uppgiften. Det är den offentliga myndigheten som ansvarar för genomförandet av de uppgifter av allmänt intresse som näringsidkaren utför. Enligt österrikisk konstitutionell rättspraxis ska delegeringen underkastas stränga villkor och det ska säkerställas att ett administrativt organ har rätt att ge anvisningar och utöva tillsyn eller kontroll (i förevarande fall försvarsministeriet och inrikesministeriet, vilka utövar ledning över och får ge anvisningar till kontrollorganisationerna).
21 Enligt de uppgifter som kommissionen har tillhandahållit finns det ingen annan medlemsstat som tillämpar den modellen.
22 Kommissionen förefaller vara särskilt bekymrad över det stora antalet privata kontrollorganisationer och huruvida de verkligen är underställda den offentliga myndighetens kontroll.
23 Ett upptagande i förteckningen innebär emellertid inte, i strikt bemärkelse, att en medlemsstat har handlat i enlighet med innehållet i genomförandeförordning 2015/2403. Jag anser att det resonemang jag förde i mitt förslag till avgörande i målet Poltorak ( C‑452/16 PPU, EU:C:2016:782, punkterna 64–66) analogivis kan tillämpas i förevarande mål. De handlade där om att medlemsstaterna underrättade rådets generalsekretariat om den, enligt sin nationella lagstiftning, behöriga rättsliga myndigheten för att utfärda eller verkställa europeiska arresteringsorder.
24 Punkt 26 i kommissionens skriftliga yttrande, vilket bekräftades vid förhandlingen.
25 Alla som deltog i förhandlingen var eniga om att det i den artikeln föreskrivs ett system för ömsesidigt erkännande av intyg, vilket bygger på det ömsesidiga förtroendet mellan medlemsstaterna.
26 Som jag tidigare har nämnt (fotnot 13), har den hänskjutande domstolen påpekat att polisen i Helsingfors fann att deaktiveringen av vapnen uppvisade stora brister.
27 Skäl 1 i direktiv 2008/51. Min kursivering.
28 Dom av den 3 december 2019, Republiken Tjeckien/parlamentet och rådet ( C‑482/17, EU:C:2019:1035, punkt 47).
29 I mitt förslag till avgörande i målet Fédération des entreprises de la beauté ( C‑4/21, EU:C:2022:221), behandlade jag tillämpningen av skyddsklausuler inom ramen för Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1223/2009 av den 30 november 2009 om kosmetiska produkter (EUT L 342, 2009, s. 59), vilken syftar till att åstadkomma en fullständig harmonisering av de unionsrättsliga bestämmelserna på detta område. Även om medlemsstaterna enligt den förordningen inte får vägra, förbjuda eller begränsa att kosmetiska produkter som motsvarar kraven i denna förordning tillhandahålls på marknaden, får de tillämpa sådana provisoriska klausuler, samtidigt som de värnar om den inre marknaden för kosmetiska produkters enhetlighet och låter kommissionen få sista ordet.
30 I det sjätte skälet i 91/477 angavs att det i princip [bör] vara förbjudet att inneha vapen vid passage från en medlemsstat till en annan.
31 Om den medlemsstat där vapnen finns före utfärdandet godkänner en överföring, ska den utfärda ett tillstånd som innehåller alla de uppgifter som nämns i artikel 11.2 första stycket. Ett sådant tillstånd ska följa skjutvapnet till dess destinationsort; det ska visas upp på begäran av medlemsstaternas myndigheter.
32 Myndigheterna i den mottagande staten får dessutom kontrollera om de deaktiverade vapnen uppfyller de kompletterande åtgärder som sträcker sig längre än de tekniska specifikationer som fastställs i bilaga I till förordning 2015/2403, vilka nämns i artikel 6. Vid förhandlingen framkom att varken Republiken Österrike eller Finland har föreskrivit några sådana åtgärder.
33 Samma resultat skulle de naturligtvis kunna komma fram till om intygen om deaktivering har inhämtats eller åberopats på ett bedrägligt vis. Domstolens dom av den 6 februari 2018, Altun m.fl. ( C‑359/16, EU:C:2018:63), och dom av den 2 april 2020, CRPNPAC och Vueling Airlines ( C‑370/17 och C-37/18, EU:C:2020:260), som rörde utfärdande av E 101-intyg för tillämpningen av systemen för social trygghet när arbetstagare flyttar inom unionen, slog fast detta, under förutsättning att man först tillämpat det förfarande som mynnar ut i en undersökning av en administrativ kommission som jämkar samman de berörda myndigheternas ståndpunkter. Eftersom det i genomförandeförordning 2015/2403 inte föreskrivs några sådana mekanismer för sammanjämkning när det gäller intyg om deaktivering av vapen, får myndigheterna i den mottagande staten göra en bedömning av huruvida det föreligger ett bedrägeri.
34 Del III a i bilaga I till direktiv 91/477.