Domstolens dom (andra avdelningen) den 15 september 2022

I mål C‑4/21, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Conseil d’État (Frankrike) genom beslut av den 23 december 2020, som inkom till domstolen den 4 januari 2021, i målet

DOMSTOLEN (andra avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden A. Prechal samt domarna J. Passer, F. Biltgen, N. Wahl (referent) och M.L. Arastey Sahún, generaladvokat: M. Campos Sánchez-Bordona, justitiesekreterare: handläggaren M. Krausenböck,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 20 januari 2022,

med beaktande av de yttranden som avgetts av: Fédération des entreprises de la beauté, genom A. Bost och M. Ragot, avocats, Frankrikes regering, genom G. Bain och T. Stéhelin, båda i egenskap av ombud, Greklands regering, genom V. Karra, I. Kotsoni och O. Patsopoulou, samtliga i egenskap av ombud, Europeiska kommissionen, genom E. Sanfrutos Cano och F. Thiran, båda i egenskap av ombud,

och efter att den 24 mars 2022 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

Prövning av tolkningsfrågorna

Den tredje frågan

Den första, den andra och den fjärde till den sjätte frågan

Rättegångskostnader

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 27 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1223/2009 av den 30 november 2009 om kosmetiska produkter (EUT L 342, 2009, s. 59).

2 Begäran har framställts i ett mål mellan Fédération des entreprises de la beauté (sammanslutning för skönhetsföretag) (nedan kallad FEBEA) och Agence nationale de sécurité du médicament et des produits de santé (nationell myndighet för läkemedelssäkerhet och hälsoproduktssäkerhet) (ANSM). Målet rör en talan om ogiltigförklaring av den sistnämndas beslut enligt vilket märkningen på en kategori av produkter som lämnas kvar och som innehåller phenoxyethanol ska innehålla vissa uppgifter.

3 Skälen 3, 4, 16, 17 och 58 i förordning nr 1223/2009 har följande lydelse:

4 I artikel 1 i denna förordning föreskrivs följande:

5 Artikel 2.1 a–c i nämnda förordning innehåller följande definitioner:

6 Artikel 4 i samma förordning, med rubriken Ansvarig person, har följande lydelse:

7 I artikel 5 i förordning nr 1223/2009, med rubriken Den ansvariga personens skyldigheter, föreskrivs följande:

8 Artikel 6 i denna förordning innehåller bestämmelser om distributörernas skyldigheter.

9 Artikel 8 i nämnda förordning innehåller bestämmelser om god tillverkningssed.

10 Artikel 9 i samma förordning, med rubriken Fri rörlighet, har följande lydelse:

11 I artikel 11 i nämnda förordning, med rubriken Produktinformationsdokument, föreskrivs följande i punkterna 1–3:

12 I artikel 13 i förordning nr 1223/2009, med rubriken Anmälan, föreskrivs följande i punkterna 1–5 och 7:

13 Artikel 14 i denna förordning har rubriken Begränsningar för ämnen som förtecknas i bilagorna. I punkt 1 i den artikeln föreskrivs följande:

14 I artikel 22 i nämnda förordning, med rubriken Kontroll på marknaden, föreskrivs följande i första stycket:

15 Artikel 24 i samma förordning, med rubriken Information om ämnen, har följande lydelse:

16 Artikel 25 i förordning nr 1223/2009, med rubriken Bristande efterlevnad från den ansvariga personens sida, har följande lydelse:

17 I artikel 26 i denna förordning, som har rubriken Bristande efterlevnad från distributörernas sida, föreskrivs följande:

18 I artikel 27 i nämnda förordning, med rubriken Skyddsklausul, föreskrivs följande:

19 I artikel 28 i förordning nr 1223/2009, med rubriken God förvaltningssed, föreskrivs följande:

20 Artiklarna 29 och 30 i denna förordning utgör förordningens kapitel IX om administrativt samarbete och inrättar ett samarbete mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter samt med kommissionen respektive ett samarbete om kontrollen av produktinformationsdokumentet.

21 I artikel 31.1 och 31.2 i nämnda förordning, med rubriken Ändring av bilagorna, föreskrivs följande:

22 Phenoxyethanol klassificeras i punkt 29 i bilaga V till förordning nr 1223/2009, som innehåller en förteckning över konserveringsmedel som är tillåtna i kosmetiska produkter och föreskriver att koncentrationen av detta ämne i kosmetiska produkter som är färdiga att användas är begränsad till 1 procent av sammansättningen.

23 Genom beslut av den 13 mars 2019 fastställde generaldirektören för ANSM, i syfte att tillämpa skyddsklausulen i artikel 27 i förordning nr 1223/2009, särskilda villkor för användning av kosmetiska produkter som lämnas kvar och som innehåller phenoxyethanol, bland annat med stöd av en riskbedömning som myndigheten tidigare hade gjort (nedan kallat beslutet av den 13 mars 2019). I beslutet föreskrevs att det, som en säkerhetsåtgärd, skulle anges i märkningen på dessa produkter som släpps ut på den franska marknaden att de inte får användas på stjärten på barn som är tre år eller yngre, oavsett koncentrationen av phenoxyethanol, senast nio månader från publiceringen av detta beslut på myndighetens webbplats. Deodoranter, hårstylingprodukter och makeup omfattades inte av detta krav.

24 Efter det att detta beslut hade meddelats kommissionen påtalade chefen för enheten Teknik för konsumenter, miljö och hälsa vid generaldirektoratet för inre marknaden, industri, entreprenörskap samt små och medelstora företag, genom en skrivelse av den 27 november 2019 (nedan kallad skrivelsen av den 27 november 2019), för ANSM:s generaldirektör att åtgärden i beslutet av den 13 mars 2019 var en åtgärd med allmän giltighet som var tillämplig på en kategori av kosmetiska produkter som innehöll ett visst ämne och att den följaktligen inte kunde anses utgöra tillämpning av den skyddsklausul som föreskrivs i artikel 27 i förordning nr 1223/2009. Genom skrivelse av den 6 december 2019 svarade generaldirektören för ANSM att han, som en säkerhetsåtgärd, avsåg att hålla fast vid sitt beslut av den 13 mars 2019, i avvaktan på det beslut som kommissionen skulle fatta i enlighet med artikel 27.3.

25 FEBEA, som är klagande i det nationella målet, vände sig till den hänskjutande domstolen och yrkade att beslutet av den 13 mars 2019 skulle upphävas. FEBEA gjorde bland annat gällande att detta beslut strider mot förordning nr 1223/2009, eftersom det, utan att villkoren för tillämpning av skyddsklausulen i artikel 27 i denna förordning är uppfyllda, föreskriver en märkningsskyldighet som inte föreskrivs i förordningen och som således strider mot principen om fri rörlighet för kosmetiska produkter i artikel 9 i samma förordning.

26 Den hänskjutande domstolen har påpekat att märkningsskyldigheten enligt beslutet av den 13 mars 2019 begränsar tillhandahållandet på marknaden av kosmetiska produkter som lämnas kvar och som innehåller phenoxyethanol vilka uppfyller kraven i förordning nr 1223/2009. Eftersom en sådan begränsning strider mot artikel 9 i förordningen anser den hänskjutande domstolen att den endast kan grundas på artikel 27 i förordningen.

27 Den hänskjutande domstolen vill för övrigt få klarhet i huruvida skrivelsen av den 27 november 2019 utgör en förberedande rättsakt inför det beslut genom vilket kommissionen ska avgöra huruvida en provisorisk åtgärd är motiverad eller inte enligt artikel 27.3 i förordning nr 1223/2009. Om så är fallet vill den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida den nationella domstolen, i avvaktan på kommissionens beslut, kan pröva lagenligheten av en provisorisk åtgärd och, om så är fallet, huruvida det enligt artikel 27.1 i denna förordning är tillåtet att vidta provisoriska åtgärder som är tillämpliga på en kategori av produkter som innehåller samma ämne. Om skrivelsen av den 27 november 2019 ska kvalificeras som ett slutgiltigt beslut av kommissionen, vill den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida, och i så fall under vilka omständigheter, giltigheten av ett sådant beslut kan bestridas vid den nationella domstolen.

28 Under dessa omständigheter beslutade Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen, Frankrike) att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till EU-domstolen:

29 Den hänskjutande domstolen har ställt den tredje frågan, som ska prövas först, för att få klarhet i huruvida artikel 27.1 i förordning nr 1223/2009 ska tolkas så, att den behöriga myndigheten i en medlemsstat får besluta om generella provisoriska åtgärder som är tillämpliga på en kategori av produkter som innehåller samma ämne.

30 Det ska inledningsvis påpekas att begreppet kosmetisk produkt definieras i artikel 2.1 a i förordning nr 1223/2009 som ämnen eller blandningar som är avsedda att appliceras på människokroppens yttre delar (överhud, hår och hårbotten, naglar, läppar och yttre könsorgan) eller på tänder och slemhinnor i munhålan i uteslutande eller huvudsakligt syfte att rengöra eller parfymera dem eller förändra deras utseende, skydda dem, bibehålla dem i gott skick eller korrigera kroppslukt.

31 I ingressen till bilagorna II–VI till denna förordning görs det dessutom, för det första, åtskillnad mellan produkter som sköljs av och produkter som lämnas kvar. För det andra identifieras och definieras åtta användningsområden för kosmetiska produkter, nämligen hårprodukter, hudprodukter, läpprodukter, ansiktsprodukter, nagelprodukter, munprodukter, produkter som används på slemhinnor och ögonprodukter.

32 Domstolen konstaterar sålunda att en kosmetisk produkt inte låter sig sammanfattas som de ämnen som den består av, utan, utöver dessa ämnen, kännetecknas av den kategori av kosmetiska produkter som den tillhör och av dess avsedda användning.

33 Det ska även understrykas att det framgår av en samlad läsning av bestämmelserna i förordning nr 1223/2009, särskilt artikel 1, jämförda med skälen 3 och 4 i förordningen, att förordningen syftar till att fullständigt harmonisera de regler som är i kraft i Europeiska unionen för att upprätta en inre marknad för kosmetiska produkter, samtidigt som en hög skyddsnivå för människors hälsa säkerställs (dom av den 17 december 2020, A.M. (Märkning av kosmetiska produkter), C‑667/19, EU:C:2020:1039, punkt 27).

34 Unionslagstiftaren har därför i förordning nr 1223/2009 infört krav avseende bland annat kosmetiska produkters säkerhet för människors hälsa, vilka sådana produkter ska uppfylla. Detta innebär att medlemsstaterna enligt artikel 9 i förordningen inte, av skäl som sammanhänger med kraven i denna förordning, får vägra, förbjuda eller begränsa att kosmetiska produkter som motsvarar kraven i denna förordning tillhandahålls på marknaden.

35 Unionslagstiftaren har sålunda genom de krav som anges i förordning nr 1223/2009, utan att införa ett system med förhandstillstånd för kosmetiska produkter, jämkat samman målet om fri rörlighet för kosmetiska produkter med målet att skydda människors hälsa.

36 Det ska särskilt noteras att för att säkerställa denna höga skyddsnivå ska alla kosmetiska produkter som släpps ut på marknaden i unionen vara säkra för människors hälsa, deras säkerhet ska bedömas på grundval av relevant information och en säkerhetsrapport ska upprättas som bifogas informationsdokumentet om den kosmetiska produkten (dom av den 12 april 2018, Fédération des entreprises de la beauté, C‑13/17, EU:C:2018:246, punkt 24 och där angiven rättspraxis).

37 För att en kosmetisk produkt ska få släppas ut på marknaden och för dess fria rörlighet på denna marknad krävs således att nämnda produkts säkerhet för människors hälsa har bedömts enligt de förfaranden som specifikt anges i förordning nr 1223/2009 (dom av den 12 april 2018, Fédération des entreprises de la beauté, C‑13/17, EU:C:2018:246, punkt 25)

38 Till dessa krav hör bland annat iakttagande av god tillverkningssed enligt artikel 8 i förordningen samt iakttagande av de begränsningar och förbud avseende kosmetiska produkters sammansättning som anges i artikel 14 i förordningen.

39 Det framgår nämligen av nämnda artikel 14 dels att kosmetiska produkter inte får innehålla de förbjudna ämnen som upptas i bilaga II till nämnda förordning eller andra färgämnen, konserveringsmedel och UV-filter än de som förtecknas i bilagorna IV, V respektive VI till samma förordning, dels att dessa produkter inte får innehålla ämnen, färgämnen eller konserveringsmedel som är föremål för begränsningar vilka inte används i enlighet med villkoren i bilagorna III–VI till förordning nr 1223/2009.

40 För att upprätta förteckningarna i dessa bilagor och anpassa dem till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen i samband med ikraftträdandet och sedan tillämpningen av direktiv 76/768 och därefter av förordning nr 1223/2009, är ämnena föremål för utvärdering.

41 För att säkerställa att kraven i förordning nr 1223/2009 uppfylls, bland annat med avseende på skyddet för människors hälsa, har unionslagstiftaren dels inrättat mekanismer för säkerhetsbedömning av kosmetiska produkter som tillhandahålls på marknaden, dels infört två mekanismer som gör det möjligt för medlemsstaterna att besluta om åtgärder om kosmetiska produkter utgör en risk.

42 Enligt artiklarna 4 och 5 i förordningen ska således, för att bland annat kraven på säkerhetsbedömning av kosmetiska produkter ska iakttas, en ansvarig person, som ansvarar för att de tillämpliga kraven i förordningen uppfylls, utses för varje kosmetisk produkt som tillhandahålls på marknaden.

43 Enligt artiklarna 25 och 26 i nämnda förordning får medlemsstaterna dessutom kräva att den ansvariga personen respektive distributörerna vidtar alla lämpliga åtgärder, inklusive korrigerande åtgärder för att bringa produkten i överensstämmelse med kraven, tillbakadragande från marknaden eller återkallelse inom en rimlig tidsfrist i förhållande till riskens art, om den ansvariga personen inte efterlever kraven i förordningen eller distributörerna inte efterlever sina skyldigheter.

44 I artikel 27.1 i förordning nr 1223/2009, vilken den hänskjutande domstolen har begärt tolkning av, föreskrivs att medlemsstaterna när de, beträffande produkter som uppfyller de krav som anges i artikel 25.1 i denna förordning, konstaterar, eller har skälig anledning att misstänka, att en kosmetisk produkt eller produkter som tillhandahålls på marknaden utgör eller kan utgöra en allvarlig risk för människors hälsa, ska vidta alla lämpliga provisoriska åtgärder för att se till att produkten eller produkterna i fråga dras tillbaka eller återkallas eller för att begränsa tillhandahållandet av dem på annat sätt.

45 FEBEA och kommissionen har hävdat att denna bestämmelse endast tillåter att individuella provisoriska åtgärder vidtas avseende en konkret produkt som tillhandahålls på marknaden. Den franska regeringen och den grekiska regeringen anser däremot, med stöd av bland annat det samband mellan kosmetiska produkter och ämnen som fastställs i förordning nr 1223/2009 och förordningens mål att skydda människors hälsa, att nämnda bestämmelse ska tolkas så, att det är tillåtet att vidta generella provisoriska åtgärder som är tillämpliga på en kategori av produkter som innehåller samma ämne.

46 Artikel 27.1 i nämnda förordning kan emellertid inte tolkas så, att den ger medlemsstaterna rätt att besluta om generella provisoriska åtgärder som inte är tillämpliga på en eller flera individuellt identifierade kosmetiska produkter, utan på en kategori av produkter som innehåller samma ämne.

47 Vid tolkningen av en unionsbestämmelse vars ordalydelse inte uttryckligen hänvisar till nationell rätt ska enligt domstolens fasta praxis inte bara dess lydelse beaktas, utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som bestämmelsen ingår i (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 december 2020, A.M. (Märkning av kosmetiska produkter), C‑667/19, EU:C:2020:1039, punkt 22 och där angiven rättspraxis).

48 För det första, vad gäller ordalydelsen i artikel 27.1 i samma förordning, kan det konstateras att denna artikel endast avser kosmetiska produkter och inte de ämnen som de består av.

49 Det är riktigt, såsom den franska regeringen har gjort gällande, att det i artikel 2.1 a i förordning nr 1223/2009, genom att begreppet kosmetisk produkt definieras som ämnen eller blandningar som är avsedda att appliceras på människokroppens yttre delar, skapas ett samband mellan begreppet kosmetisk produkt och begreppet ämne.

50 Såsom redan har konstaterats i punkterna 30–32 i förevarande dom ska emellertid en kosmetisk produkt, med hänsyn till det system som införts genom förordningen, identifieras med sitt namn och kännetecknas inte bara av de ämnen som den består av, utan även av den kategori av kosmetiska produkter som den tillhör och av dess avsedda användning.

51 För det andra stöder det sammanhang som artikel 27.1 i förordning nr 1223/2009 ingår i tolkningen av denna bestämmelse enligt vilken den inte tillåter medlemsstaternas behöriga myndigheter att besluta om generella provisoriska åtgärder som är tillämpliga på en kategori av produkter som innehåller samma ämne.

52 Till att börja med ska omfattningen av den möjlighet som de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna har att besluta om provisoriska skyddsåtgärder enligt nämnda bestämmelse fastställas mot bakgrund av det system för reglering av användningen av ämnen i kosmetiska produkter som införts genom artiklarna 14 och 31 i förordningen.

53 Genom att förbjuda användningen av vissa ämnen och detaljreglera användningen av ämnen som är tillåtna enligt bilagorna till förordning nr 1223/2009, genom att ange vilken typ av produkter eller vilka delar av kroppen som ämnet är avsett för och den högsta tillåtna koncentrationen av ämnet i beredningar som är färdiga att användas, har unionslagstiftaren fullständigt harmoniserat användningen av ämnen i kosmetiska produkter på unionsnivå. Genom att upprätta bilagorna till denna förordning har unionslagstiftaren även begränsat räckvidden av artikel 27.1 i samma förordning. En allvarlig risk för människors hälsa, i den mening som avses i denna bestämmelse, berör nämligen, på grund av de förbud och begränsningar som fastställs i bilagorna II–VI till nämnda förordning, endast vissa kosmetiska produkter som innehåller ett ämne med en viss koncentration och som är avsedda för viss användning eller en viss del av kroppen och, i förekommande fall, en bestämd och identifierad konsumentgrupp.

54 Denna tolkning påverkas inte av den omständigheten att artikel 31.1 i förordning nr 1223/2009, enligt artikel 27.4 i förordning nr 1223/2009, ska tillämpas om de provisoriska åtgärderna är motiverade, vilket innebär att kommissionen, efter samråd med CSSC, kan ändra bilagorna II–VI till nämnda förordning i enlighet med detta.

55 Denna mekanism återspeglar nämligen den åtskillnad som görs i förordning nr 1223/2009 mellan regleringen av marknaden för kosmetiska produkter och övervakningen av denna marknad.

56 Det framgår av kapitel VII i förordningen att det ankommer på medlemsstaterna att övervaka marknaden för kosmetiska produkter. Medlemsstaterna är enligt artikel 22 i förordningen skyldiga att utföra kontroller av kosmetiska produkter som tillhandahålls på marknaden och, i enlighet med artiklarna 23 och 24 i samma förordning, samla in information om sådana produkter.

57 Dessa kontroller och denna information kan, såsom framgår av artikel 23.5 och artikel 24 andra stycket i förordning nr 1223/2009, bland annat användas för övervakning av marknaden i enlighet med artiklarna 25–27 i förordningen.

58 Följaktligen utgör möjligheten för medlemsstaternas behöriga myndigheter att besluta om provisoriska skyddsåtgärder, enligt artikel 27.1 i nämnda förordning, ett instrument för övervakning av marknaden för kosmetiska produkter.

59 Harmoniseringen av de bestämmelser om användning av ämnen i kosmetiska produkter som fastställs i bilagorna II–VI till förordning nr 1223/2009 omfattas däremot av den reglering av marknaden som kommissionen ansvarar för.

60 Det samband som fastställs i artikel 27.4 i förordning nr 1223/2009 mellan kosmetiska produkter och ämnen avspeglar således den omständigheten att den potentiella fara som ett ämne utgör i allmänhet upptäcks av medlemsstaterna tack vare övervakningen av kosmetiska produkter och att den avhjälps på unionsnivå genom en ändring av den relevanta bilagan till denna förordning.

61 Av detta följer att även om de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna, inom ramen för sitt uppdrag att övervaka marknaden, med stöd av artikel 27.1 i förordning nr 1223/2009 kan vidta individuella provisoriska åtgärder avseende en eller flera konkreta produkter som tillhandahålls på marknaden, har de inte behörighet att ensidigt ifrågasätta den fullständiga harmonisering som föreskrivs i denna förordning genom att, såsom i förevarande fall, avråda från viss användning av ett ämne eller genom att, även tillfälligt, förbjuda användningen av ett ämne som är tillåtet enligt förordningen.

62 För det andra får tolkningen av artikel 27.1 i förordning nr 1223/2009 inte påverka konsekvensen i det system som föreskrivs i denna förordning.

63 Det ska i detta hänseende erinras om att enligt artikel 28.1 i nämnda förordning ska den behöriga myndigheten utan dröjsmål underrätta den ansvariga personen om alla beslut som fattas enligt artiklarna 25 och 27 i förordningen. Enligt artikel 4 i förordning nr 1223/2009 ansvarar dessutom en ansvarig person för en kosmetisk produkt och inte för ett ämne.

64 Det vore inkonsekvent att, med hänsyn till intresset av en skyndsam handläggning, tillåta att de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna beslutar om generella provisoriska åtgärder som är tillämpliga på en kategori av kosmetiska produkter som innehåller samma ämne och samtidigt tvinga dem att anmäla dem till den person som är ansvarig för den kosmetiska produkten.

65 För det tredje skulle en tolkning av artikel 27.1 i förordning nr 1223/2009 som innebär att de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna har rätt att besluta om generella provisoriska åtgärder som är tillämpliga på en kategori av produkter som innehåller samma ämne äventyra förordningens mål som är en fungerande inre marknad.

66 Domstolen erinrar om att nämnda förordning syftar till fullständig harmonisering av de regler som är i kraft i unionen för att uppnå en inre marknad för kosmetiska produkter samtidigt som en hög skyddsnivå för människors hälsa säkerställs.

67 Såsom framgår av punkterna 30–44 i förevarande dom säkerställs iakttagandet och sammanjämkandet av dessa två mål genom de krav, bland annat i fråga om säkerhet och sammansättning, som kosmetiska produkter ska uppfylla.

68 Genom att upprätta förteckningar över ämnen vars användning i kosmetiska produkter är förbjuden och genom att reglera användningen av vissa ämnen i sådana produkter, syftar förordning nr 1223/2009 således till att på unionsnivå säkerställa att kosmetiska produkter som överensstämmer med förordning nr 1223/2009 och tillhandahålls på marknaden inte består av ämnen vilka har visat sig vara farliga, och säkerställer således en hög skyddsnivå för människors hälsa.

69 Eftersom användningen av tillåtna ämnen i kosmetiska produkter är strängt reglerad i bilagorna till förordning nr 1223/2009, genom att det där anges vilken typ av produkter eller vilka delar av kroppen som ämnet är avsett för och den högsta tillåtna koncentrationen av ämnet i beredningar som är färdiga att användas, kan kosmetiska produkter som uppfyller kraven i artikel 25.1 i denna förordning dessutom endast utgöra en allvarlig risk för människors hälsa, i den mening som avses i artikel 27.1 i nämnda förordning, under vissa begränsade omständigheter.

70 För att sammanjämka de två mål som eftersträvas med förordning nr 1223/2009 och med beaktande av de skyddsåtgärder som införts genom de förteckningar som upprättas i bilagorna II–VI till denna förordning, är räckvidden av artikel 27.1 i förordningen därför med nödvändighet begränsad, vilket innebär att denna förordning inte tillåter oproportionerliga, inte ens om de är tillfälliga, ingrepp i den fria rörligheten för kosmetiska produkter och därför endast kan avse konkreta individuellt identifierade kosmetiska produkter.

71 De praktiska svårigheter som den franska regeringen har åberopat påverkar inte denna tolkning av nämnda artikel 27.1.

72 För det första konstaterar domstolen att det saknas grund för denna regerings oro vad gäller det antal produkter som kan beröras av en provisorisk åtgärd som antas med stöd av artikel 27.1 i förordning nr 1223/2009. Såsom framgår av punkt 69 i förevarande dom berörs i princip endast ett mycket begränsat antal kosmetiska produkter, vilka ingår i en viss kategori av sådana produkter, som är avsedda för ett bestämt användningsområde och vissa delar av kroppen och som innehåller ett ämne med en viss högsta koncentration, av den allvarliga risken för människors hälsa som kan leda till att den behöriga myndigheten i en medlemsstat vidtar en provisorisk skyddsåtgärd med stöd av artikel 27.1 i denna förordning. Att tolka denna bestämmelse så, att den endast tillåter att individuella provisoriska åtgärder vidtas avseende en eller flera konkreta produkter som tillhandahålls på marknaden medför således inte att de nationella myndigheterna tvingas besluta om ett orimligt stort antal provisoriska åtgärder och medför inte någon administrativ överbelastning för dessa myndigheter eller för kommissionen.

73 För det andra, även om förordning nr 1223/2009 inte föreskriver någon mekanism för förhandstillstånd för utsläppande på marknaden av kosmetiska produkter, gör de mekanismer som föreskrivs i denna förordning det möjligt för medlemsstaternas behöriga myndigheter att snabbt identifiera produkter med samma användningsområde som innehåller ett visst ämne och att, i enlighet med artikel 27.1 i förordning nr 1223/2009, vidta lämpliga provisoriska åtgärder för att se till att produkten eller produkterna i fråga dras tillbaka eller återkallas eller för att begränsa tillhandahållandet av dem på annat sätt.

74 För det första införs genom förordning nr 1223/2009 nämligen mekanismer för centralisering och utbyte av information om kosmetiska produkter vilka, tack vare det administrativa samarbetet mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter samt med kommissionen, säkerställer att denna information snabbt och enkelt är tillgänglig för de behöriga nationella myndigheterna.

75 Dessa myndigheter är sålunda, enligt artikel 30 i denna förordning, skyldiga att samarbeta för att säkerställa kontrollen av det informationsdokument som enligt artikel 11 i förordningen ska finnas för varje kosmetisk produkt som den ansvariga personen tillhandahåller på marknaden. Den information som avses i artikel 13 i förordning nr 1223/2009, vilken vidarebefordras till och centraliserats av kommissionen, ska dessutom, inom ramen för det samarbete som inrättats genom artikel 29 i förordningen, utbytas för att vid behov användas i syfte att övervaka marknaden inom ramen för artiklarna 25–27 i förordningen.

76 För det andra kan de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna, i vilka en produkt som innehåller ett ämne släpps ut på marknaden, med stöd av artikel 24 i förordning nr 1223/2009 kräva att den ansvariga personen ska överlämna en förteckning över alla kosmetiska produkter denne är ansvarig för och som innehåller detta ämne.

77 Artikel 27.1 i förordning nr 1223/2009 ska följaktligen tolkas så, att den behöriga myndigheten i en medlemsstat inte får besluta om generella provisoriska åtgärder som är tillämpliga på en kategori av produkter som innehåller samma ämne.

78 Den hänskjutande domstolen har ställt den första och den andra frågan för att få klarhet i hur skrivelsen av den 27 november 2019 ska kvalificeras och, för det fall den ska kvalificeras som en förberedande rättsakt till det beslut genom vilket kommissionen fastställer huruvida en medlemsstats provisoriska åtgärd är motiverad eller inte med stöd av artikel 27.3 i förordning nr 1223/2009, i vilket fall kommissionen följaktligen inte har fattat något slutgiltigt beslut, hur den nationella domstolen ska pröva en sådan provisorisk åtgärd.

79 För det fall skrivelsen av den 27 november 2019 kvalificeras som ett beslut av kommissionen enligt artikel 27.3 i förordning nr 1223/2009 har den hänskjutande domstolen ställt frågorna 4–6, i syfte att få klarhet i vilka villkor som ska vara uppfyllda för att ifrågasätta beslutets lagenlighet och vilka konsekvenser detta får för giltigheten av den nationella provisoriska åtgärden.

80 Dessa frågor grundar sig på antagandet att artikel 27 i förordning nr 1223/2009 är tillämplig i det nationella målet. Det följer emellertid av svaret på den tredje frågan att artikel 27.1 i förordning nr 1223/2009 inte ger den behöriga myndigheten i en medlemsstat rätt att besluta om generella provisoriska åtgärder som är tillämpliga på en kategori av produkter som innehåller samma ämne, vilket innebär att beslutet av den 13 mars 2019 inte omfattas av denna bestämmelse.

81 Av detta följer att det, med hänsyn till svaret på den tredje frågan, inte är nödvändigt att besvara den första, den andra och den fjärde till den sjätte frågan.

82 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

1 Rättegångsspråk: franska.