Förslag till avgörande av generaladvokat Anthony Michael Collins föredraget den 16 februari 2023

1 Originalspråk: engelska.

2 EGT L 95, 1993, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 169.

3 Dz. U av år 1964, nr 16, position 93.

4 A.S. yrkar även återbetalning av samtliga inbetalda månatliga avbetalningar. Detta yrkande är inte föremål för det nationella mål som ligger till grund för förevarande begäran om förhandsavgörande.

5 A.S. har yrkat betalning av halva beloppet på 7321,51 PLN och den andra halvan yrkas av hans maka, som inte är part i målet vid den nationella domstolen.

6 A.S. har föreslagit tre alternativa metoder för att beräkna det belopp som han kräver av banken M. Den första är den genomsnittliga räntesatsen på konsumentkrediter i PLN för bostadsfastigheter (3472,35 PLN, cirka 764 EUR). Den andra är den genomsnittliga räntan för inlåning från konsumenter (1553,82 PLN, cirka 342 EUR). Den tredje är index för utvecklingen av penningvärdet under åren 2011–2020 (963,37 PLN, cirka 212 EUR). A.S. anför att följande omständigheter kan ligga till grund för hans yrkande mot banken M.: att pengar överfördes till banken M., att de överförda medlens penningvärde minskade, att han förlorade rätten att förfoga över pengarna och att banken M. nyttjade hans pengar.

7 Dom av den 3 oktober 2019, Dziubak ( C‑260/18, EU:C:2019:819).

8 Artiklarna 481.1, 481.2 och 455 i civillagen.

9 I beslutet om hänskjutande använder den hänskjutande domstolen uttrycket nyttjande av kapital utan stöd i avtal. Uttrycket nyttjande av medel utan stöd i avtal förefaller mig vara mer lämpligt, eftersom det kan tillämpas i både låntagarens och bankens situation.

10 Den hänskjutande domstolen hänvisar till dom av den 30 april 2014, Kásler och Káslerné Rábai ( C‑26/13, EU:C:2014:282, punkterna 83 och 84), dom av den 21 december 2016, Gutiérrez Naranjo m.fl. ( C‑154/15, C‑307/15 och C‑308/15, EU:C:2016:980, punkterna 61 och 62) och dom av den 3 oktober 2019, Dziubak ( C‑260/18, EU:C:2019:819, punkt 43).

11 Åklagaren vid den regionala åklagarmyndigheten i Warszawa, Śródmieście w Warszawie anför i sitt skriftliga yttrande att det är mycket troligt att Bank M. kommer kunna åberopa någon av dessa grunder i förevarande mål.

12 Genom beslut av den 9 december 2022, som registrerades vid domstolens kansli den 14 december 2022 (mål C‑756/22), framställde Sąd Okręgowy w Warszawie (Regionala domstolen i Warszawa, Polen), med anledning av den talan som väckts av Bank M. mot A.S. och E.S. angående samma hypotekslåneavtal, en fråga till EU-domstolen som formulerats på ett nästan identiskt sätt som den fråga som ställts i förevarande mål.

13 Dom av den 13 oktober 2022, Baltijas Starptautiskā Akadēmija och Stockholm School of Economics in Riga ( C‑164/21 och C‑318/21, EU:C:2022:785, punkterna 32 och 33 och där angiven rättspraxis).

14 I artiklarna 224.1 och 224.2 i civillagen föreskrivs följande:1. En självständig innehavare som agerar i god tro ska inte vara skyldig att betala för nyttjandet av saken och ska inte heller vara ansvarig för dess slitage, försämring eller förlust. Han eller hon förvärvar äganderätten till naturliga vinster som kan hänföras till saken under hans eller hennes innehav, och behåller de civilrättsliga vinster som uppkommit, om de under denna tid förfallit till betalning. 2. När en självständig innehavare i god tro får kännedom om att en talan om återställande av saken har väckts mot honom eller henne, är denne emellertid skyldig att betala för nyttjandet av saken och är ansvarig för dess slitage, skada eller förlust, såvida inte skadan har inträffat utan eget vållande. Han eller hon är skyldig att återbörda de vinster som uppkommit från och med denna tidpunkt och som denne inte har förbrukat, och betala för värdet av de vinster som denne har förbrukat. I artikel 225 i civillagen föreskrivs följande:Skyldigheterna för en självständig innehavare som agerar i ond tro gentemot ägaren ska vara desamma som för en självständig innehavare som agerar i god tro från den tidpunkt då denne får kännedom om att en talan om återställande av saken har väckts mot honom eller henne. En självständig innehavare i ond tro ska dock också vara skyldig att återbetala värdet av den vinst som vederbörande inte har erhållit på grund av dålig förvaltning och ansvarar för all skada och förlust av saken, såvida det inte skulle försämras eller förloras om den även hade varit i rättsinnehavarens besittning.

15 I artikel 415 i civillagen föreskrivs att [e]n person som vållar en annan person skada är skyldig att ersätta denna skada. Enligt artikel 361.2 i samma lag kan den skadelidande begära ersättning inte bara för den faktiska skadan (damnum emergens), utan även för utebliven vinst (lucrum cessans).

16 I artikel 3581 tredje stycket i civillagen föreskrivs att [o]m penningvärdet väsentligt ändras efter det att förpliktelsen har uppkommit, får domstolen, efter att ha prövat parternas intressen och i enlighet med god sed, ändra beloppet eller villkoren för den monetära prestationen, även om detta har fastställts i ett domstolsavgörande eller avtal.

17 Dom av den 3 juli 2019, UniCredit Leasing ( C‑242/18, EU:C:2019:558, punkt 47 och där angiven rättspraxis).

18 Se, exempelvis, dom av den 26 mars 2019, Abanca Corporación Bancaria och Bankia ( C‑70/17 och C‑179/17, EU:C:2019:250, punkt 49).

19 Dom av den 10 juni 2021, BNP Paribas Personal Finance ( C‑776/19–C‑782/19, EU:C:2021:470, punkt 36).

20 Dom av den 21 december 2016, Gutiérrez Naranjo m.fl. ( C‑154/15, C‑307/15 och C‑308/15, EU:C:2016:980, punkt 61).

21 Se ovan nämnda punkt 62 och punkt 63.

22 Se ovan nämnda punkterna 64–66.

23 Dom av den 14 mars 2019, Dunai ( C-118/17, EU:C:2019:207, punkt 40 och där angiven rättspraxis).

24 Se ovan nämnda punkt 51 och där angiven rättspraxis. EU-domstolen har tillagt att det i den andra delen av artikel 6.1 i direktiv 93/13 inte preciseras enligt vilka kriterier ett avtal kan bestå utan de oskäliga villkoren, utan överlåter åt den nationella rättsordningen att fastställa dessa kriterier med iakttagande av unionsrätten (dom av den 3 oktober 2019, Dziubak, C‑260/18, EU:C:2019:819, punkt 40).

25 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 april 2021, Bank BPH ( C‑19/20, EU:C:2021:341, punkterna 84–89), och dom av den 2 september 2021, OTP Jelzálogbank m.fl. ( C‑932/19, EU:C:2021:673, punkterna 49 och 50).

26 Se, till exempel, dom av den 25 november 2020, Banca B. ( C‑269/19, EU:C:2020:954, punkterna 37, 41 och 43).

27 Dom av den 7 november 2019, Kanyeba m.fl. ( C‑349/18–C‑351/18, EU:C:2019:936, punkterna 72 och 73).

28 Dom av den 21 december 2016, Gutiérrez Naranjo m.fl. ( C‑154/15, C‑307/15 och C‑308/15, EU:C:2016:980, punkt 55 och där angiven rättspraxis).

29 Dom av den 7 augusti 2018, Banco Santander och Escobedo Cortés ( C‑96/16 och C‑94/17, EU:C:2018:643, punkt 69).

30 Dom av den 7 augusti 2018, Banco Santander och Escobedo Cortés ( C‑96/16 och C‑94/17, EU:C:2018:643, punkt 69).

31 Den portugisiska regeringen anser att såväl konsumenten som banken har rätt att framställa sådana anspråk. Bank M. hävdar att parterna i låneavtalet har rätt att framställa anspråk som inte syftar till att gynna konsumenten utan till att återupprätta verklig jämlikhet mellan parterna, och i synnerhet att kräva återbetalning av obehörig vinst.

32 Avseende detta ytterligare krav tycks banken M. även inkludera ersättning för vissa underordnade tjänster som har samband med förvaltningen av hypotekslånet, såsom bland annat behandling av uppgifter i låneansökan, granskning av låntagarens kreditvärdighet, mottagande av betalningar av lånet, uppföljning av saldon och uppdatering av tidsplanen.

33 I beslutet om hänskjutande har den hänskjutande domstolen påpekat att de flesta polska doktrin anser att en sådan åtskillnad är konstlad och att det endast finns en tjänst, nämligen en överföring av penningmedel.

34 Se punkt 39 i detta förslag till avgörande.

35 Dom av den 14 juni 2012, Banco Español de Crédito, C‑618/10, EU:C:2012:349, punkt 69).

36 Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG (EUT L 133, 2008, s. 66). Dom av den 9 november 2016, Home Credit Slovakia ( C‑42/15, EU:C:2016:842, punkt 71) och, för ett liknande resonemang, beslut av den 16 november 2010, Pohotovosť ( C‑76/10, EU:C:2010:685, punkt 76).

37 Ombudsmannen och åklagaren vid den regionala åklagarmyndigheten i Warszawa, Śródmieście w Warszawie anser att varken konsumenten eller banken har rätt att göra gällande sådana anspråk.