Förslag till avgörande av generaladvokat tamara ćapeta föredraget den 24 november 2022

1 Originalspråk: engelska.

2 EGT L 382, 1986, s. 17; svensk specialutgåva, område 6, volym 2, s. 150.

3 C‑64/21, EU:C:2022:453, punkt 17.

4 I detta avseende är det värt att notera att domen av den 26 mars 2009, Semen ( C‑348/07, EU:C:2009:195), rörde behandlingen av förlust av provision enligt tysk rätt men inte innebörden av själva uttrycket förlust av provision. I den domen förklarade domstolen i synnerhet att artikel 17.2 a i direktiv 86/653 inte tillåter en automatisk begränsning av gottgörelsen till att avse förlust av provision.

5 Det är värt att notera att även om agenturavtalet i fråga ingicks före dagen för Republiken Tjeckiens anslutning till Europeiska unionen den 1 maj 2004 (se punkt 4 i detta förslag till avgörande) har inte några frågor väckts vid domstolen avseende tillämpligheten i tiden av direktiv 86/653 (ratione temporis) i förevarande mål. I likhet med den ståndpunkt som jag intog i mitt förslag till avgörande i målet Rigall Arteria Management ( C‑64/21, EU:C:2022:453, punkt 23, fotnot 11) ska detta i vart fall inte påverka domstolens behörighet i förevarande mål då den rättsliga verkan av agenturavtalet i fråga fortsatte efter denna dag (se punkt 7 i detta förslag till avgörande). Se, i detta avseende, dom av den 15 december 2016, Nemec ( C‑256/15, EU:C:2016:954, punkt 25) och dom av den 3 juli 2019, UniCredit Leasing ( C‑242/18, EU:C:2019:558, punkterna 30–35). Det finns inte heller några specifika bestämmelser om tillämpning av direktiv 86/653 i Republiken Tjeckiens anslutningsakt. Saken skulle vara en annan endast om den unionsrättsliga bestämmelse vilken domstolen ombetts tolka inte var tillämplig på omständigheterna i det nationella målet, vilka hade inträffat före en medlemsstats anslutning till Europeiska unionen eller om en sådan bestämmelse uppenbart inte kunde tillämpas (se dom av den 14 juni 2007, Telefónica O2 Czech Republic ( C‑64/06, EU:C:2007:348, punkt 23), vilket inte är fallet här.

6 Se, i detta avseende, beslut av den 6 mars 2003, Abbey Life Assurance ( C‑449/01, ej publicerat, EU:C:2003:133, punkterna 13–20), dom av den 3 december 2015, Quenon K. ( C‑338/14, EU:C:2015:795, punkt 16) och dom av den 17 maj 2017, ERGO Poist’ovňa ( C‑48/16, EU:C:2017:377, punkt 28).

7 Se dom av den 18 oktober 1990, Dzodzi ( C‑297/88 och C‑197/89, EU:C:1990:360, punkterna 36–43) eller på senare tid dom av den 30 januari 2020, Generics (UK) m.fl. ( C‑307/18, EU:C:2020:52, punkterna 26 och 27).

8 Se dom av den 16 mars 2006, Poseidon Chartering ( C‑3/04, EU:C:2006:176, punkterna 11–19) (agenturavtal rörande sjöfartstjänster), dom av den 17 oktober 2013, Unamar ( C‑184/12, EU:C:2013:663, punkterna 30 och 31) (agenturavtal rörande sjöfartstjänster), dom av den 3 december 2015, Quenon K. ( C‑338/14, EU:C:2015:795, punkterna 17–19) (agenturavtal rörande bank- och försäkringstjänster), dom av den 17 maj 2017, ERGO Poist’ovňa ( C‑48/16, EU:C:2017:377, punkterna 29–32) (agenturavtal rörande försäkringstjänster) och dom av den 13 oktober 2022, Rigall Arteria Management ( C‑64/21, EU:C:2022:783, punkterna 24–27) (agenturavtal rörande finansiella tjänster). Se också dom av den 28 oktober 2010, Volvo Car Germany ( C‑203/09, EU:C:2010:647, punkterna 23–28) (rörande ett återförsäljaravtal, inte ett agenturavtal).

9 Se fotnot 8 i detta förslag till avgörande.

10 Jag konstaterar att domstolen ännu inte har ställts inför ett mål som innefattar en medlemsstat vars nationella lagstiftning som införlivar direktiv 86/653 har begränsats till försäljning av varor i vilket frågan om dess behörighet att avge ett förhandsavgörande beträffande tolkningen av detta direktiv avser ett blandat agenturavtal som avser både varor och tjänster. Då denna fråga emellertid inte uppkommer i förevarande mål kommer jag inte att ytterligare behandla den.

11 Se, till exempel, dom av den 12 december 2019, G.S. och V.G. (Hot mot den allmänna ordningen) ( C‑381/18 och C‑382/18, EU:C:2019:1072, punkt 43) och dom av den 10 september 2020, Tax-Fin-Lex ( C‑367/19, EU:C:2020:685, punkt 21). Se också, i detta avseende, förslag till avgörande av generaladvokaten Pikamäe i de förenade målen Deutsche Post m.fl. ( C‑203/18 och C‑374/18, EU:C:2019:502, punkterna 43–62), förslag till avgörande av generaladvokaten Bobek i målet J & S Service ( C‑620/19, EU:C:2020:649, punkterna 27–96) och mitt förslag till avgörande i de förenade målen Baltijas Starptautiskā Akadēmija och Stockholm School of Economics in Riga ( C‑164/21 och C‑318/21, EU:C:2022:333, punkterna 57–64).

12 Se, till exempel, dom av den 14 juli 2022, Sense Visuele Communicatie en Handel ( C‑36/21, EU:C:2022:556, punkt 21) och dom av den 14 juli 2022, Volkswagen ( C‑134/20, EU:C:2022:571, punkt 56).

13 Se, till exempel, dom av den 14 juli 2022, Sense Visuele Communicatie en Handel ( C‑36/21, EU:C:2022:556, punkt 22) och dom av den 14 juli 2022, Volkswagen ( C‑134/20, EU:C:2022:571, punkt 57).

14 Se, till exempel, Saintier, S. och Scholes, J., Commercial Agents and the Law, Routledge, London, 2005, s. 155–156, Randolph, F. och Davey, J., The European Law of Commercial Agency, Tredje uppl., Hart Publishing, Oxford, 2010, s. 87 och 93.

15 Se, till exempel, Saintier och Scholes, angivna i fotnot 14 i detta förslag till avgörande, s. 127 och Zhou, Q., Limits of mandatory rules in contract law: an example in agency law, Northern Ireland Legal Quarterly, Vol. 65, 2014, s. 357, på s. 361.

16 Se Europeiska kommissionen, Rapport om tillämpningen av artikel 17 i rådets direktiv om samordning av medlemsstaternas lagar rörande självständiga handelsagenter (86/653/EEG) (KOM(96) 364 slutlig), 23 juli 1996 (nedan kallad kommissionens rapport), s. 1 och 5.

17 Som domstolen har förklarat syftar inte gottgörelse- och skadeståndsmekanismerna i artikel 17.2 och 17.3 i direktiv 86/653 till att sanktionera att avtalet sagts upp utan till att kompensera handelsagenten för det arbete som redan lagts ned och som huvudmannen har fördelar av efter det att avtalsförhållandet har upphört. Se dom av den 19 april 2018, CMR ( C‑645/16, EU:C:2018:262, punkt 28).

18 Se, till exempel, arbetsdokument från kommissionens avdelningar, Article 30 – Indemnité après la cessation du contrat, SEC(84) 747, 16 maj 1984 (bilaga till rådets dokument 7247/84, 21 maj 1984), Gardiner, C., The EC (Commercial Agents) Directive: twenty years after its introduction, divergent approaches still emerge from Irish and UK courts, Journal of Business Law, 2007, s. 412, på s. 426–427. Beträffande en detaljerad redogörelse för de tyska och franska inställningarna till gottgörelse respektive skadestånd, se också, till exempel, Saintier och Scholes, angivna i fotnot 14 i detta förslag till avgörande, s. 156–158 och 173–219, Randolph och Davey, angivna i fotnot 14 i detta förslag till avgörande, s. 131–173.

19 Se, till exempel, förslag till avgörande av generaladvokaten Wahl i målet Quenon K. ( C‑338/14, EU:C:2015:503, punkt 30), kommissionens rapport, angiven i fotnot 16 i detta förslag till avgörande, s. 1.

20 Se, till exempel, dom av den 23mars 2006, Honyvem Informazioni Commerciali ( C‑465/04, EU:C:2006:199, punkt 20) och dom av den 3 december 2015, Quenon K. ( C‑338/14, EU:C:2015:795, punkt 24).

21 Se, i detta avseende, dom av den 13 oktober 2022, Herios ( C‑593/21, EU:C:2022:784, punkt 36), förslag till avgörande av generaladvokaten Poiares Maduro i målet Honyvem Informazioni Commerciali ( C‑465/04, EU:C:2005:641, punkterna 14–19), förslag till avgörande av generaladvokaten Szpunar i målet Marchon Germany ( C‑315/14, EU:C:2015:585, punkterna 27 och 28) och förslag till avgörande av generaladvokaten Wahl i målet Quenon K. ( C‑338/14, EU:C:2015:503, punkterna 35 och 36).

22 Se, till exempel, Lando, O., The Commercial Agent in European Law III, Journal of Business Law, 1966, s. 82, på s. 84–86, de Theux, A., Le statut européen de l’agent commercial: Approche critique de droit comparé, Publications des Facultés universitaires Saint-Louis, Brussels, 1992, s. 280–286.

23 Kommissionens rapport, angiven i fotnot 16 i detta förslag till avgörande, s.1.

24 Se direktiv 86/653, i synnerhet artiklarna 1.2, 3, 4.3 och 17.2 a däri, dom av den 12 december 1996, Kontogeorgas ( C‑104/95, EU:C:1996:492, punkt 26) och dom av den 4 juni 2020, Trendsetteuse ( C‑828/18, EU:C:2020:438, punkt 33).

25 Se, i detta avseende, förslag till avgörande av generaladvokaten Szpunar i målet Marchon Germany ( C‑315/14, EU:C:2015:585, särskilt punkt 52).

26 C‑465/04, EU:C:2005:641, punkterna 15 och 17–19.

27 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Poiares Maduro i målet Honyvem Informazioni Commerciali ( C‑465/04, EU:C:2005:641, punkt 41) och förslag till avgörande av generaladvokaten Szpunar i målet Marchon Germany ( C‑315/14, EU:C:2015:585, punkterna 28–35). Se också kommissionens rapport, angiven i fotnot 16 i detta förslag till avgörande, s. 2.

28 Det är också nödvändigt att kontrollera huruvida en handelsagents rätt till gottgörelse är utesluten på grund av en av de omständigheter som anges i artikel 18 i direktiv 86/653. Se kommissionens rapport, angiven i fotnot 16 i detta förslag till avgörande, s. 2.

29 Se, i detta avseende, dom av den 3 december 2015, Quenon K. ( C‑338/14, EU:C:2015:795, punkt 31).

30 Se, till exempel, dom av den 23 mars 2006, Honyvem Informazioni Commerciali ( C‑465/04, EU:C:2006:199, punkterna 34 och 35) och dom av den 3 december 2015, Quenon K. ( C‑338/14, EU:C:2015:795, punkt 26).

31 Jag konstaterar att i vart fall att döma av metoden för hur gottgörelsen beräknas i Tyskland förefaller i praktiken bestämmandet av gottgörelsen till stor del grundas på förlust av provision trots att förlust av provision endast är ett moment vid rimlighetsbedömningen. I detta avseende, se punkt 95 i detta förslag till avgörande.

32 Se, i detta avseende, förslag till avgörande av generaladvokaten Poiares Maduro i målet Honyvem Informazioni Commerciali ( C‑465/04, EU:C:2005:641, särskilt punkt 17).

33 Se, till exempel, dom av den 23 mars 2006, Honyvem Informazioni Commerciali ( C‑465/04, EU:C:2006:199, punkt 19) och dom av den 16 februari 2017, Agro Foreign Trade & Agency ( C‑507/15, EU:C:2017:129, punkt 29).

34 Se, till exempel, dom av den 17 oktober 2013, Unamar ( C‑184/12, EU:C:2013:663, punkt 39) och dom av den 19 april 2018, CMR ( C‑645/16, EU:C:2018:262, punkt 34).

35 Se dom av den 19 april 2018, CMR ( C‑645/16, EU:C:2018:262, punkt 35) och dom av den 13 oktober 2022, Herios ( C‑593/21, EU:C:2022:784, punkt 27).

36 Se dom av den 7 april 2016, Marchon Germany ( C‑315/14, EU:C:2016:211, punkt 33) och dom av den 13 oktober 2022, Herios ( C‑593/21, EU:C:2022:784, punkt 27).

37 I detta avseende är, som några kommentatorer har påpekat, upphörandet av agenturavtalet det stadium av agenturförhållandet när handelsagenter är som svagast och således deras behov av skydd är som starkast. Se Saintier och Scholes, angivna i fotnot 14 i detta förslag till avgörande, s. 164–165.

38 Se, i detta avseende, dom av den 7 april 2016, Marchon Germany ( C‑315/14, EU:C:2016:211, punkt 42).

39 Se, i detta avseende, dom av den 26 mars 2009, Semen ( C‑348/07, EU:C:2009:195, punkt 31), i vilken domstolen konstaterade att mot bakgrund av dess andra skäl syftar direktiv 86/653 bland annat … till … att skydda affärsuppgörelser och därmed rättssäkerheten när det gäller handelsrepresentation.

40 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Poiares Maduro i målet Honyvem Informazioni Commerciali ( C‑465/04, EU:C:2005:641, punkterna 42–44).

41 I detta avseende konstaterar jag att artikel 17.2 a andra strecksatsen i direktiv 86/653 hänvisar till förlust av provision på affärer med dessa kunder och att samma uttryck förekommer i den första strecksatsen i denna bestämmelse och därför kan anses användas i samma betydelse. Tillfrågad därom vid förhandlingen uppgav kommissionen att begreppet dessa kunder i den andra strecksatsen i artikel 17.2 a i direktiv 86/653 inte betyder potentiellt nya kunder som agenten kan skaffa huvudmannen utan de nya eller bearbetade kunder som agenten skaffade huvudmannen under den tid agenturavtalet gällde.

42 Se, i detta avseende, förslag till avgörande av generaladvokaten Poiares Maduro i målet Semen ( C‑348/07, EU:C:2008:635, särskilt punkterna 20, 27 och 28).

43 Se, för ett liknande resonemang, Saintier och Scholes, angivna i fotnot 14 i detta förslag till avgörande, s. 122, som tillbakavisar argumentet att artikel 8 i direktiv 86/653 överlappar beviljande av gottgörelse enligt artikel 17.2 i detta direktiv.

44 Tillfrågad därom vid förhandlingen på denna punkt förnekade inte den tjeckiska regeringen överlappningen mellan dessa två uppsättningar av bestämmelser och påpekade att det skulle bero på det specifika agenturavtalet.

45 Se C‑64/21, EU:C:2022:453, i synnerhet punkterna 86–88 (med slutsatsen att en tolkning av artikel 7.1 b i direktiv 86/653 som icke-obligatorisk inte strider mot artiklarna 17–19 i detta direktiv).

46 Artikel 7.1 b i direktiv 86/653 föreskriver att handelsagenten ska ha rätt till provision på avtal som ingås under avtalstiden i de fall då dessa ingås med tredje man, som han tidigare skaffat som kund för samma slags uppgörelser.

47 Detta följdes i domen av den 13 oktober 2022, Rigall Arteria Management ( C‑64/21, EU:C:2022:783, punkterna 28–38), i vilken domstolen förklarade att det är möjligt att genom avtal avvika från rättigheten enligt artikel 7.1 b i direktivet om handelsagenter.

48 Dom av den 26 mars 2009, Semen ( C‑348/07, EU:C:2009:195, punkt 19) och dom av den 3 december 2015, Quenon K. ( C‑338/14, EU:C:2015:795, punkt 28). Se också förslag till avgörande av generaladvokaten Poiares Maduro i målet Honyvem Informazioni Commerciali ( C‑465/04, EU:C:2005:641, punkterna 45–48).

49 Se kommissionens rapport som angetts i fotnot 16 i detta förslag till avgörande, s. 2–5. Som domstolen konstaterade ger denna rapport detaljerad information om hur gottgörelsen beräknas och syftar till att underlätta en enhetlig tolkning av just artikel 17 i direktiv 86/653. Se dom av den 23 mars 2006, Honyvem Informazioni Commerciali ( C‑465/04, EU:C:2006:199, punkt 35) och dom av den 26 mars 2009, Semen ( C‑348/07, EU:C:2009:195, punkt 22).

50 C‑348/07, EU:C:2009:195. Se fotnot 4 i detta förslag till avgörande.

51 Se vidare, i detta avseende, Saintier och Scholes, angivna i fotnot 14 i detta förslag till avgörande, s. 202–214, Randolph och Davey, angivna i fotnot 14 i detta förslag till avgörande, s. 144–147.