Domstolens dom (åttonde avdelningen) den 7 april 2022

I mål C‑249/21, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Amtsgericht Bottrop (Distriktsdomstolen i Bottrop, Tyskland) genom beslut av den 24 mars 2021, som inkom till domstolen den 21 april 2021, i målet

DOMSTOLEN (åttonde avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden N. Jääskinen samt domarna M. Safjan (referent) och M. Gavalec, generaladvokat: L. Medina, justitiesekreterare: A. Calot Escobar,

efter det skriftliga förfarandet,

med beaktande av de yttranden som avgetts av: Fuhrmann-2-GmbH, genom C. Ewen, Rechtsanwalt, Europeiska kommissionen, genom I. Rubene och M. Kellerbauer, båda i egenskap av ombud,

med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Unionsrätt

Tysk rätt

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan

Prövning av tolkningsfrågan

Rättegångskostnader

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 8.2 andra stycket i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG (EGT L 304, 2011, s. 64).

2 Begäran har framställts i ett mål mellan Fuhrmann-2-GmbH och B. Målet rör huruvida ett avtal om logi har ingåtts mellan dessa båda parter.

3 Skälen 4, 5, 7 och 39 i direktiv 2011/83 har följande lydelse:

4 I artikel 1 i direktivet föreskrivs följande:

5 I artikel 2 i direktivet föreskrivs följande:

6 I artikel 3.1 i samma direktiv föreskrivs följande:

7 Artikel 6.1 i direktiv 2011/83 har följande lydelse:

8 Artikel 8 i direktiv 2011/83 har rubriken Formella krav för distansavtal. I punkt 2 i den artikeln föreskrivs följande:

9 I 312j § punkterna 3 och 4 Bürgerliches Gesetzbuch (civillagen, nedan kallad BGB) föreskrivs följande:

10 Fuhrmann-2 är ett bolag bildat enligt tysk rätt som äger hotellet Goldener Anker i Krummhörn-Greetsiel (Tyskland). Hotellrummen kan bland annat hyras via webbplatsen www.booking.com, en plattform för bokning av bland annat logi via internet.

11 Den 19 juli 2018 besökte B., som är konsument, denna webbplats för att söka efter hotellrum i Krummhörn-Greetsiel under perioden den 28 maj 2019 till den 2 juni 2019. Sökresultaten som visades inkluderade rum på hotellet Goldener Anker. B. klickade på den bild som representerade hotellet och visades då de tillgängliga rummen samt ytterligare information om bland annat utrustning och det pris som hotellet erbjöd för den valda tidsperioden. B. valde att reservera fyra dubbelrum på det hotellet och klickade på jag bokar. B. angav därefter sina personuppgifter och namnen på medresenärerna. Sedan klickade B. på en knapp som var märkt med orden slutför bokning.

12 B. infann sig inte på hotellet Goldener Anker den 28 maj 2019.

13 Genom skrivelse av den 29 maj 2019 fakturerade Fuhrmann-2 B. för avbokningskostnader, i enlighet med hotellets allmänna villkor, vilka uppgick till 2240 euro och fastställde en frist på fem arbetsdagar för att betala beloppet. B. betalade inte det begärda beloppet.

14 Fuhrmann-2 väckte talan vid den hänskjutande domstolen, Amtsgericht Bottrop (Distriktsdomstolen i Bottrop, Tyskland), och yrkade att beloppet skulle betalas. Fuhrmann-2 har till stöd för sin talan anfört att B. med hjälp av webbplatsen www.booking.com har ingått ett avtal om logi med bolaget som omfattar flera rum på hotellet under perioden den 28 maj 2019 till den 2 juni 2019. Fuhrmann-2 anser i synnerhet att orden slutför bokning, som den som driver webbplatsen har valt att märka bokningsknappen med, uppfyller den skyldighet som föreskrivs i artikel 312j punkt 3 BGB, enligt vilken näringsidkaren är skyldig att på den knapp genom vilken beställningen görs i väl läsbar form ange orden beställning förenad med betalningsskyldighet eller någon motsvarande otvetydig lydelse. B. är under dessa omständigheter skyldig att betala en avbokningsavgift på 2240 euro till bolaget.

15 Den hänskjutande domstolen har påpekat att det som är avgörande för om Fuhrmann-2 vinner framgång med sin talan är frågan huruvida det med beaktande av orden slutför bokning på bokningsknappen på webbplatsen www.booking.com, kan anses att det krav som uppställs i 312j § punkt 3 BGB, genom vilken artikel 8.2 andra stycket i direktiv 2011/83 har införlivats med tysk rätt, har uppfyllts. Om den frågan besvaras jakande, innebär det i enlighet med 312j § punkt 4 BGB att ett giltigt avtal om logi har ingåtts mellan parterna och att Fuhrmann-2 har rätt att kräva att avbokningsavgiften betalas.

16 Den hänskjutande domstolen har preciserat att en annan tysk domstol har slagit fast att samtliga omständigheter i samband med beställningsprocessen ska beaktas, och i synnerhet hur beställningsprocessen har utformats för att avgöra huruvida orden, såsom de som använts av den som driver webbplatsen www.booking.com utgör en otvetydig formulering som motsvarar orden beställning förenad med betalningsskyldighet i artikel 8.2 andra stycket andra meningen i direktiv 2011/83.

17 Mot bakgrund av ordalydelsen i denna bestämmelse hyser den hänskjutande domstolen emellertid tvivel om den andra tyska domstolens synsätt och anser att det måste framgå av orden på själva knappen att konsumenten, genom att trycka på den, är medveten om att han eller hon åtar sig en rättsligt bindande betalningsskyldighet. Vad gäller det sistnämnda synsättet anser den hänskjutande domstolen emellertid att ordet bokning i formuleringen slutför bokning i vanligt språkbruk inte nödvändigtvis är förknippat med en skyldighet att betala ekonomisk ersättning, utan ordet används även ofta som synonym för en kostnadsfri reservation. Den hänskjutande domstolen anser därför att det krav som föreskrivs i 312j § punkt 3 andra meningen BGB inte är uppfyllt i förevarande fall.

18 Mot denna bakgrund beslutade Amtsgericht Bottrop (Distriktsdomstolen i Bottrop) att vilandeförklara målet och ställa följande fråga till EU-domstolen:

19 Den hänskjutande domstolen har ställt sin fråga för att få klarhet i huruvida artikel 8.2 andra stycket i direktiv 2011/83 ska tolkas så, att det, i samband med en beställningsprocess som avser ingående av ett distansavtal på elektronisk väg, endast är orden på beställningsknappen eller en motsvarande funktion som är avgörande för att fastställa huruvida den formulering som knappen eller den motsvarande funktionen är märkt med, såsom formuleringen slutför bokning, motsvarar orden beställning förenad med betalningsskyldighet i den mening som avses i denna bestämmelse, eller om omständigheterna i samband med beställningsprocessen även ska beaktas.

20 Domstolen påpekar inledningsvis att distansavtal enligt artikel 2 led 7 i direktiv 2011/83 definieras som varje köpe- eller tjänsteavtal som ingås mellan näringsidkaren och konsumenten med stöd av ett organiserat system för distansförsäljning eller tillhandahållande av tjänster på distans, utan att näringsidkaren och konsumenten samtidigt är fysiskt närvarande, enbart med utnyttjande av ett eller flera medel för distanskommunikation fram till och inbegripet den tidpunkt då avtalet ingås. Härav följer att ett tjänsteavtal som ingåtts mellan en näringsidkare och en konsument via en plattform för bokning av logi på internet, såsom det aktuella tjänsteavtalet, omfattas av begreppet distansavtal och således, i avsaknad av tillämpning av de undantag som föreskrivs i artikel 3.2–3.4 i direktiv 2011/83, av direktivets tillämpningsområde, såsom det definieras i artikel 3.1 i direktivet.

21 Såsom framgår av artikel 1 i direktiv 2011/83, jämförd med skälen 4, 5 och 7 i direktivet, är syftet med direktivet att säkerställa en hög konsumentskyddsnivå genom att konsumentinformationen och konsumenternas säkerhet garanteras i transaktionerna med näringsidkarna. Konsumentskyddet i unionens politik stadfästs dessutom i artikel 169 FEUF och i artikel 38 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (dom av den 10 juli 2019, Amazon EU, C‑649/17, EU:C:2019:576, punkt 39).

22 Det är mot bakgrund av detta syfte som artikel 8 i direktiv 2011/83 ålägger näringsidkaren ett visst antal formella krav avseende distansavtal, såsom framgår av rubriken till denna bestämmelse. I punkt 2 i denna artikel föreskrivs således olika krav som åligger näringsidkaren när, såsom är fallet i det nationella målet, distansavtalet ingås elektroniskt och åtföljs av en betalningsskyldighet för konsumenten.

23 Enligt artikel 8.2 första stycket i direktiv 2011/83 ska näringsidkaren, innan konsumenten gör beställningen, tydligt och väl synligt göra konsumenten uppmärksam på den information som ingår i artikel 6.1 a, e, o och p i direktivet och som i huvudsak avser den berörda varans eller tjänstens huvudsakliga egenskaper, det sammanlagda priset, avtalets löptid och, i förekommande fall, kortaste giltighetstid för konsumentens skyldigheter.

24 I artikel 8.2 andra stycket i direktiv 2011/83 föreskrivs att näringsidkaren ska se till att konsumenten i samband med beställningen uttryckligen medger att beställningen är förenad med betalningsskyldighet. I denna bestämmelse preciseras att om det är nödvändigt att trycka på en knapp eller aktivera någon liknande funktion för att utföra beställningen ska knappen eller den motsvarande funktionen vara märkt i väl läsbar form endast med orden beställning förenad med betalningsskyldighet eller någon motsvarande otvetydig lydelse som anger att verkställandet av beställningen medför en betalningsskyldighet för konsumenten gentemot näringsidkaren. I annat fall är konsumenten inte bunden av avtalet eller beställningen.

25 Det framgår av de tre föregående punkterna i denna dom att när ett distansavtal ingås elektroniskt genom en beställningsprocess och åtföljs av en betalningsskyldighet för konsumenten, ska näringsidkaren dels, innan beställningen görs, ge konsumenten väsentlig information om avtalet, dels uttryckligen informera konsumenten om att denne genom att göra beställningen är bunden av en betalningsskyldighet.

26 Vad gäller det sistnämnda kravet framgår det av den klara ordalydelsen i artikel 8.2 andra stycket andra meningen i direktiv 2011/83 att knappen eller den motsvarande funktionen ska vara märkt i väl läsbar form och ha en otvetydig lydelse som anger att verkställandet av beställningen medför en betalningsskyldighet för konsumenten gentemot näringsidkaren. Även om formuleringen beställning förenad med betalningsskyldighet nämns i denna bestämmelse, framgår det även av bestämmelsens ordalydelse att den formuleringen är exemplifierande och att medlemsstaterna har rätt att godta att näringsidkaren använder någon annan motsvarande formulering, under förutsättning att den är otvetydig vad gäller uppkomsten av betalningsskyldigheten.

27 När en nationell lagstiftning som syftar till att införliva denna bestämmelse – i likhet med själva direktivet – inte innehåller några specifika exempel på motsvarande formuleringar, såsom i förevarande fall, får näringsidkarna fritt använda valfria ord, förutsatt att det otvetydigt framgår av dessa ord att konsumenten är bunden av en betalningsskyldighet så snart han eller hon trycker på beställningsknappen eller aktiverar den motsvarande funktionen.

28 Det framgår dessutom lika tydligt av ordalydelsen i artikel 8.2 andra stycket andra meningen i direktiv 2011/83, jämförd med ordet uttryckligen i artikel 8.2 andra stycket första meningen i samma direktiv, att det är knappen eller den motsvarande funktionen som ska vara märkt med den formulering som avses i den bestämmelsen. Detta innebär att det, även med beaktande av vad som angetts i punkten ovan, endast är orden på knappen eller den motsvarande funktionen som ska beaktas vid bedömningen av huruvida näringsidkaren har uppfyllt kravet att se till att konsumenten i samband med beställningen uttryckligen medger att beställningen är förenad med betalningsskyldighet.

29 Denna tolkning stöds av skäl 39 i direktiv 2011/83. I de två sista meningarna i det skälet preciseras att konsumentens uppmärksamhet, med hjälp av en otvetydig lydelse och således utan någon hänvisning till en helhetsbedömning av omständigheterna, särskilt bör fästas på att verkställandet av beställningen medför en betalningsskyldighet för konsumenten, så att vederbörande exakt kan fastställa från och med vilken tidpunkt denne är bunden av betalningsskyldigheten.

30 Denna tolkning stöds även av det syfte som eftersträvas med direktiv 2011/83, vilket är att säkerställa en hög konsumentskyddsnivå i fråga om information, såsom framgår av punkt 21 ovan. Det ska nämligen påpekas att slutförandet av en beställningsprocess som medför betalningsskyldighet för konsumenten är ett grundläggande steg, eftersom det innebär att konsumenten accepterar att vara bunden inte bara av distansavtalet, utan även av denna skyldighet. Att anse att konsumenten, genom att trycka på en knapp eller aktivera en motsvarande funktion, av omständigheterna kring beställningsprocessen måste sluta sig till att han eller hon åtar sig ett bindande betalningsansvar, trots att orden på knappen eller funktionen inte gör det möjligt för konsumenten att med absolut säkerhet identifiera sådana konsekvenser, skulle således strida mot detta syfte.

31 Även om domstolen har slagit fast att det vid tolkningen av bestämmelserna i direktiv 2011/83, såsom anges i skäl 4 i direktivet, är nödvändigt att säkerställa en god balans mellan en hög konsumentskyddsnivå och konkurrenskraftiga företag, samtidigt som näringsidkarens näringsfrihet, vilken har stadfästs i artikel 16 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, respekteras (se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 juli 2019, Amazon EU, C‑649/17, EU:C:2019:576, punkt 44 och där angiven rättspraxis), kan det konstateras att en sådan avvägning inte är relevant i förevarande fall, eftersom utformningen eller ändringen av orden på en knapp eller en elektronisk beställningsfunktion inte medför någon betydande börda som kan skada de berörda näringsidkarnas konkurrenskraft eller näringsfrihet.

32 Med hänsyn till de skäl som anges i punkt 26 ovan ankommer det på den hänskjutande domstolen att i det nationella målet kontrollera huruvida formuleringen slutför bokning – endast med beaktande av de ord som används i formuleringen och oberoende av omständigheterna i samband med bokningsprocessen – på tyska kan anses motsvara orden beställning förenad med betalningsskyldighet i artikel 8.2 andra stycket i direktiv 2011/83. Även om det uteslutande ankommer på den hänskjutande domstolen att göra denna kontroll, kan EU-domstolen, när den meddelar ett förhandsavgörande, i förekommande fall bidra med preciseringar för att vägleda den nationella domstolen vid dess avgörande (dom av den 3 februari 2021, FIGC och Consorzio Ge.Se.Av., C‑155/19 och C‑156/19, EU:C:2021:88, punkt 59 och där angiven rättspraxis).

33 Den hänskjutande domstolen ska i detta avseende bland annat pröva huruvida ordet bokning på tyska, såväl i vanligt språkbruk som enligt tankesättet hos en normalt informerad och skäligen uppmärksam och medveten genomsnittskonsument, nödvändigtvis och systematiskt förknippas med uppkomsten av en betalningsskyldighet. Om detta inte är fallet kan det konstateras att uttrycket slutför bokning är tvetydigt, vilket innebär att uttrycket inte kan anses vara en formulering som motsvarar orden beställning förenad med betalningsskyldighet i artikel 8.2 andra stycket i direktiv 2011/83.

34 Mot denna bakgrund ska frågan besvaras enligt följande. Artikel 8.2 andra stycket i direktiv 2011/83 ska tolkas så, att det, i samband med en beställningsprocess som avser ingående av ett distansavtal på elektronisk väg, endast är orden på beställningsknappen eller en motsvarande funktion som är avgörande för att fastställa huruvida den formulering som knappen eller den motsvarande funktionen är märkt med, såsom formuleringen slutför bokning, motsvarar orden beställning förenad med betalningsskyldighet i den mening som avses i denna bestämmelse.

35 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

1 Rättegångsspråk: tyska.