Domstolens dom (sjunde avdelningen) den 1 december 2022
Hänvisat till av
I mål C‑409/21, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Varhoven administrativen sad (Högsta förvaltningsdomstolen, Bulgarien) genom beslut av den 14 juni 2021, som inkom till domstolen den 2 juli 2021, i målet
DOMSTOLEN (sjunde avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden M.L. Arastey Sahún (referent) samt domarna F. Biltgen och J. Passer, generaladvokat: G. Pitruzzella, justitiesekreterare: A. Calot Escobar,
efter det skriftliga förfarandet,
med beaktande av de yttranden som avgetts av: DELID EOOD, genom T. Zlateva, advokat, Izpalnitelen direktor na Darzhaven fond Zemedelie, genom G. Sabev, advokat, Bulgariens regering, genom M. Georgieva och L. Zaharieva, båda i egenskap av ombud, Europeiska kommissionen, av G. Koleva och A. Sauka, båda i egenskap av ombud,
med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,
följande
Dom
Tillämpliga bestämmelser
Unionsrätt
Förordning (EU) nr 1303/2013
Förordning nr 1305/2013
Förordning (EU) nr 1307/2013
Genomförandeförordning (EU) nr 809/2014
Förordning (EU, Euratom) 2018/1046
Bulgarisk rätt
Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna
Huruvida begäran om förhandsavgörande kan tas upp till sakprövning
Prövning av tolkningsfrågorna
Den första frågan
Den andra frågan
Den tredje frågan
Rättegångskostnader
1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 17 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 av den 17 december 2013 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1698/2005 (EUT L 347, 2013, s. 487, och rättelse i EUT L 130, 2016, s. 1), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2017/2393 av den 13 december 2017 (EUT L 350, 2017, s. 15) (nedan kallad förordning nr 1305/2013).
2 Begäran har framställts i ett mål mellan DELID EOOD, ett enmansbolag med begränsat ansvar bildat enligt bulgarisk rätt (nedan kallat Delid), och Izpalnitelen direktor na Darzhaven fond Zemedelie (verkställande direktören för den nationella jordbruksfonden, Bulgarien) (nedan kallad den verkställande direktören) angående dennes beslut att inte bevilja Delid finansiering av en investering i syfte att förvärva utrustning till en fjäderfäanläggning.
3 Artikel 65 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 320) har rubriken Stödberättigande. I artikel 65.1 föreskrivs följande:
4 I artikel 5 i förordning nr 1305/2013, med rubriken Unionens prioriteringar för landsbygdsutveckling, föreskrivs följande:
5 I artikel 17 i förordningen, med rubriken Fysiska investeringar, föreskrivs följande:
6 Artikel 19 i förordningen, med rubriken Jordbruks- och affärsutveckling, har följande lydelse:
7 Artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 av den 17 december 2013 om regler för direktstöd för jordbrukare inom de stödordningar som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 637/2008 och rådets förordning (EG) 73/2009 (EUT L 347, 2013, s. 608, och rättelse i EUT L 130, 2016, s. 9) har rubriken Definitioner och därtill hörande bestämmelser. I artikel 4.1 föreskrivs följande:
8 Artikel 48 i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 809/2014 av den 17 juli 2014 om regler för tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 vad gäller det integrerade administrations- och kontrollsystemet, landsbygdsutvecklingsåtgärder och tvärvillkor (EUT L 227, 2014, s. 69) har rubriken Administrativa kontroller. I artikel 48.1 och 48. föreskrivs följande:
9 Artikel 63 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 2018, s. 1) har rubriken Delad förvaltning med medlemsstater. I artikel 63.2 föreskrivs följande:
10 I artikel 8 i naredba nr 9 za prilagane na podmiarka 4.1 Investitsii v zemedelski stopanstva ot miarka 4 Investitsii v materialni aktivi ot Programata za razvitie na selskite rayoni za perioda 2014–2020 (förordning nr 9 om genomförande av delåtgärd 4.1 Investeringar i jordbruksföretag i åtgärd 4 Investeringar i fysiska tillgångar inom ramen för programmet för landsbygdsutveckling för perioden 2014–2020, av den 21 mars 2015, (DV nr 22 av den 24 mars 2015), i den lydelse som är tillämplig på omständigheterna i det nationella målet (nedan kallad förordning nr 9/2015), föreskrivs följande:
11 I artikel 26 i denna förordning föreskrivs följande:
12 Delid registrerades den 17 april 2015 som jordbrukare hos Oblastna direktsia Zemedelie (Regionala jordbruksmyndigheten, Bulgarien) i Plovdiv (Bulgarien). Delid lämnade den 28 maj 2015 in en ansökan om investeringsstöd för att förvärva utrustning till en fjäderfäanläggning till ett värde av 2933745 BGN (cirka 1500000 euro). Investeringsstödet söktes enligt delåtgärd 4.1 Investeringar i jordbruksföretag i åtgärd 4 Investeringar i fysiska tillgångar inom ramen för programmet för landsbygdsutveckling för perioden 2014–2020.
13 Till stöd för sin ansökan uppgav Delid att företaget födde upp ankor på en uppfödningsanläggning i Manole (Bulgarien), som arrenderades sedan den 15 maj 2014 från Business park Manole OOD, och att företagets standardproduktion uppgick till 20451,68 euro.
14 Efter en kontroll utförd av Direktsia Protivodeystvien na izmamite (Direktoratet för bedrägeribekämpning) vid DFZ-Razplashtatelna agentsia (Nationella jordbruksfondens utbetalningsställe, Bulgarien) på uppfödningsanläggningen i april och maj 2016, konstaterades att anläggningen vid tidpunkten för kontrollen varken drevs eller var registrerad i Delids namn, att det inte fanns några fåglar på anläggningen och att de sista fåglarna hade sålts den 7 mars 2016. Kontrollen visade särskilt att två andra företag, förutom Delid, som hade ansökt om stöd hade uppgett att de födde upp ankor på samma uppfödningsanläggning i enlighet med arrendeavtal.
15 Verkställande direktören avslog därför i beslut av den 10 juli 2018 Delids stödansökan, med motiveringen att Delid inte uppfyllde urvalskriterierna i artikel 8 i förordning nr 9/2015.
16 Delid överklagade detta beslut till Administrativen sad Plovdiv (Förvaltningsdomstolen i Plovdiv, Bulgarien).
17 Den domstolen ogillade överklagandet genom dom av den 10 mars 2020.
18 Delid överklagade avgörandet till den hänskjutande domstolen, Varhoven administrativen sad (Högsta förvaltningsdomstolen, Bulgarien).
19 Varhoven administrativen sad (Högsta förvaltningsdomstolen) ansåg att det var nödvändigt att tolka bestämmelserna i förordning nr 1305/2013 för att kunna avgöra målet och beslutade därför om vilandeförklaring och följande tolkningsfrågor skulle ställas till EU-domstolen:
20 Verkställande direktören och den bulgariska regeringen har gjort gällande att förevarande begäran om förhandsavgörande inte kan tas upp till sakprövning på grund av den att, för det första, varken innehåller någon redogörelse för skälen till den hänskjutande domstolens spörsmål om tolkningen eller giltigheten av unionsbestämmelser, eller upprättar något samband mellan dessa bestämmelser och den nationella lagstiftning som är aktuell i det nationella målet. Och att den, för det andra, grundar sig på nya konstateranden om de faktiska omständigheterna som inte har kunnat prövas av behörig förvaltningsmyndighet. För det tredje borde den hänskjutande domstolen följa det tillvägagångssätt som den följt i liknande mål och avgöra målet i sak i stället för att hänskjuta en begäran om förhandsavgörande till EU-domstolen.
21 Det ska härvidlag för det första erinras om att det enligt EU-domstolens fasta praxis uteslutande ankommer på den nationella domstolen, vid vilken målet anhängiggjorts och vilken har ansvaret för det rättsliga avgörandet, att mot bakgrund av de särskilda omständigheterna i målet bedöma såväl om ett förhandsavgörande är nödvändigt för att döma i saken som relevansen av de frågor som ställs till EU-domstolen, vilka presumeras vara relevanta. EU-domstolen är följaktligen i princip skyldig att meddela ett förhandsavgörande när de frågor som ställts avser tolkningen eller giltigheten av en unionsregel, såvida det inte är uppenbart att den begärda tolkningen inte har något samband med de verkliga omständigheterna eller saken i det nationella målet eller då frågorna är hypotetiska eller EU-domstolen inte har tillgång till sådana uppgifter om de faktiska eller rättsliga omständigheterna som är nödvändiga för att kunna ge ett användbart svar på de frågor som ställts (dom av den 5 maj 2022, Zagrebačka banka, C‑567/20, EU:C:2022:352, punkt 43 och där angiven rättspraxis).
22 I förevarande fall konstaterar domstolen att i den mån tolkningsfrågorna avser tolkningen av unionsbestämmelser, närmare bestämt förordning nr 1305/2013, är det inte uppenbart att de hänskjutna tolkningsfrågorna inte har något samband med det nationella målet eller att det problem som väckts är hypotetiskt.
23 Härav följer att begäran om förhandsavgörande kan tas upp till prövning.
24 Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida artikel 17 i förordning nr 1305/2013 ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken beviljandet av det stöd som avses i den bestämmelsen är underkastat kravet att sökanden lägger fram ett registreringsbevis i dennes namn för en uppfödningsanläggning.
25 Domstolen erinrar om att medlemsstaterna genomför förordning nr 1305/2013 genom sina program för landsbygdsutveckling (dom av den 6 oktober 2021, Lauku atbalsta dienests (Startstöd för jordbruksföretag), C‑119/20, EU:C:2021:817, punkt 54) och att den förordningen ger dem möjlighet att anta ett antal åtgärder i syfte att möta unionens prioriteringar för landsbygdsutveckling (se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 april 2022, Piltenes meži, C‑251/21, EU:C:2022:311, punkt 63).
26 Varje medlemsstat ska således upprätta ett nationellt program för landsbygdsutveckling som omfattar hela dess territorium, en rad regionala program eller både ett nationellt program och en uppsättning regionala program, vilka genomför en strategi för att möta unionens prioriteringar för landsbygdsutveckling (dom av den 6 oktober 2021, Lauku atbalsta dienests (Startstöd för jordbruksföretag), C‑119/20, EU:C:2021:817, punkt 55).
27 Av detta följer att förordning nr 1305/2013 ger medlemsstaterna ett utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller formerna för genomförandet av de stöd som föreskrivs i förordningen (dom av den 6 oktober 2021, Lauku atbalsta dienests (Startstöd för jordbruksföretag), C‑119/20, EU:C:2021:817, punkt 56).
28 Detta utrymme för skönsmässig bedömning kan bland annat avse kriterier för urval av projekt, för att säkerställa att de finansiella medel som är avsedda för landsbygdsutveckling används på bästa möjliga sätt och för att inrikta åtgärderna inom landsbygdsutvecklingsprogrammen i enlighet med unionens prioriteringar för landsbygdsutveckling och för att säkerställa likabehandling av sökande (dom av den 6 oktober 2021, Lauku atbalsta dienests (Startstöd för jordbruksföretag), C‑119/20, EU:C:2021:817, punkt 58).
29 Detta utrymme för skönsmässig bedömning kan även avse utformningen av de nationella landsbygdsutvecklingsprogrammen och genomförandet av föreskrifterna i förordning nr 1305/2013, bland annat i fråga om storleken på de stödberättigade jordbruksföretagen, såsom avses i artikel 19.2 tredje stycket i förordningen, eller storleken på stödet, såsom framgår av artikel 19.6 i förordningen (dom av den 6 oktober 2021, Lauku atbalsta dienests (Startstöd för jordbruksföretag), C‑119/20, EU:C:2021:817, punkt 59).
30 Domstolen finner i förevarande fall att det aktuella kravet i den nationella lagstiftningen, som innebär att en sökande måste lägga fram ett registreringsbevis för en uppfödningsanläggning i dennes namn för att kunna beviljas det stöd som avses i den bestämmelsen, faller inom ramen för det utrymme för skönsmässig bedömning som medlemsstaterna har enligt den rättspraxis som det hänvisas till i punkterna 27–29 ovan. Detta krav främjar för övrigt genomförandet av administrativa kontroller i enlighet med artikel 48 i genomförandeförordning nr 809/2014, och gör det möjligt att i enlighet med artikel 63.2 a i förordning 2018/1046 säkerställa att de åtgärder som finansieras genom unionens budget genomförs på ett korrekt och effektivt sätt.
31 Mot bakgrund av det anförda ska den första frågan besvaras enligt följande. Artikel 17 i förordning nr 1305/2013 ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken det för beviljande av stöd som avses i denna bestämmelse krävs att sökanden lägger fram ett registreringsbevis för en uppfödningsanläggning som är etablerad i dennes namn.
32 Den hänskjutande domstolen har ställt den andra frågan för att få klarhet i huruvida artikel 17 i förordning nr 1305/2013 ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken det för beviljande av det stöd som avses i denna bestämmelse krävs att sökanden, vid den tidpunkt då ansökan lämnas in, visar att produktionen i dennes jordbruksföretag vid uppgår till minst 8000 euro.
33 För att besvara denna fråga erinrar domstolen inledningsvis om att förordning nr 1305/2013, såsom framgår av den rättspraxis som avses i punkterna 27 och 28 ovan, ger medlemsstaterna ett utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller formerna för genomförandet av det stöd som föreskrivs i förordningen. Detta utrymme för skönsmässig bedömning kan bland annat avse urvalskriterierna för projekt för att säkerställa att de finansiella medel som är avsedda för landsbygdsutveckling används på bästa sätt.
34 Mot bakgrund av handlingarna i målet omfattas emellertid ett sådant villkor som det som är aktuellt i det nationella målet, enligt vilket sökanden måste visa att produktionen av dennes jordbruksföretag vid tidpunkten för ingivandet av ansökan motsvarar minst 8000 euro, av medlemsstaternas utrymme för skönsmässig bedömning vid genomförandet av artikel 17 i förordning nr 1305/2013.
35 Den andra frågan ska följaktligen besvaras enligt följande. Artikel 17 i förordning nr 1305/2013 ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken det för beviljande av det stöd som avses i denna bestämmelse krävs att sökanden, vid den tidpunkt då ansökan lämnas in, visar att produktionen i dennes jordbruksföretag uppgår till minst 8000 euro.
36 Den hänskjutande domstolen har ställt den tredje frågan för att få klarhet i huruvida artikel 17 i förordning nr 1305/2013 ska tolkas så, att den inte utgör hinder för att jordbrukare som vid ansökningstillfället nyligen registrerats är uteslutna från möjligheten att beviljas det stöd som föreskrivs i denna bestämmelse.
37 Syftet med en begäran om förhandsavgörande inte är att avge rådgivande yttranden i generella eller hypotetiska frågor, utan en sådan begäran grundar sig på behovet att få till stånd en faktisk lösning av en tvist som rör unionsrätten (dom av den 7 april 2022, Autonome Provinz Bozen, C‑102/21 och C‑103/21, EU:C:2022:272, punkt 57 och där angiven rättspraxis).
38 I förevarande fall framgår det emellertid inte av beslutet om hänskjutande att Delid nekades det stöd som är aktuellt i det nationella målet på grund av att detta bolag, vid den tidpunkt då det lämnade in sin ansökan, bestod av en nyligen registrerad jordbrukare.
39 Under dessa omständigheter konstaterar domstolen att den tredje frågan är hypotetisk och därför inte kan tas upp till prövning.
40 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
1 Rättegångsspråk: bulgariska.