Domstolens dom (andra avdelningen) den 20 april 2023

I mål C‑650/21, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Verwaltungsgerichtshof (förvaltningsdomstolen, Österrike) genom beslut av den 18 oktober 2021, som inkom till domstolen den 27 oktober 2021, i målet

DOMSTOLEN (andra avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden A. Prechal, samt domarna M.L. Arastey Sahún (referent), F. Biltgen, N. Wahl och J. Passer, generaladvokat: J. Richard de la Tour, justitiesekreterare: A. Calot Escobar,

efter det skriftliga förfarandet,

med beaktande av de yttranden som avgetts av: FW, genom V. Treber-Müller, Rechtsanwältin, EC, genom M. Riedl, Rechtsanwalt, Österrikes regering, av A. Posch och J. Schmoll, båda i egenskap av ombud, Europeiska kommissionen, av B.-R. Killmann och D. Martin, båda i egenskap av ombud,

med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Unionsrätt

Österrikisk rätt

GehG 2010

GehG 2015

GehG 2020

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

Förfarandet vid domstolen

Prövning av tolkningsfrågorna

Den första frågan

Den andra frågan

Den tredje frågan

Rättegångskostnader

1 Respektive begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artiklarna 1, 2 och 6 i rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (EGT L 303, 2000, s. 16) jämförd med artikel 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan).

2 Begäran har framställts i mål mellan, å ena sidan, FW och CE och, å andra sidan, Landespolizeidirektion Niederösterreich (regionala polismyndigheten i Niederösterreich, Österrike) och Finanzamt Österreich (skattemyndigheten, Österrike), tidigare Finanzamt Salzburg-Land (skattemyndigheten i delstaten Salzburg, Österrike) (nedan tillsammans kallade skattemyndigheten). Målen rör fastställandet av FW:s och CE:s tjänstetid i löneskalan för statstjänstemän.

3 I artikel 1 i direktiv 2000/78, med rubriken Syfte, föreskrivs följande:

4 I artikel 2 i detta direktiv, med rubriken Begreppet diskriminering, föreskrivs följande:

5 Artikel 3 i direktivet, med rubriken Tillämpningsområde, föreskriver följande i punkt 1:

6 Artikel 6 i samma direktiv, med rubriken Befogad särbehandling på grund av ålder, har följande lydelse:

7 Artikel 16 i direktivet, med rubriken Efterlevnad, föreskriver följande:

8 Den österrikiska lagstiftningen om offentliga tjänstemäns löner och uppflyttning i löneklass har vid flera tillfällen ändrats på grund av att vissa av dess bestämmelser varit oförenliga med unionsrätten. Det nya systemet för dessa tjänstemäns löner och uppflyttning i löneklass, som är en följd av de lagändringar som kungjordes under åren 2019 och 2020, syftar till att avskaffa en diskriminering på grund av ålder som orsakades av det tidigare gällande systemet för löner och uppflyttning i löneklass.

9 I syfte att avhjälpa den diskriminering på grund av ålder som följde av den tidigare versionen av Gehaltsgesetz (lönelagen), vilken konstaterades i EU-domstolens dom av den 18 juni 2009, Hütter ( C‑88/08, EU:C:2009:381), ändrades 8 § i Gehaltsgesetz 1956 (1956 års lönelag, BGBl. 54/1956), i dess lydelse enligt Bundesbesoldungsreform 2010 (2010 års federala lönereformslag, BGBl. I, 82/2010) (nedan kallad GehG 2010), enligt följande i punkt 1:

10 12 § GehG de 2010 hade följande lydelse:

11 Fastställandet av referensdatumet för fastställandet av tjänstemannens uppflyttning, och därmed dennes lönebestämmande placering, kunde enbart göras i enlighet med 113 § punkterna 10 och 11 GehG 2010 på begäran, och de tidigare bestämmelserna var i övrigt fortfarande tillämpliga i den version som var i kraft den 31 december 2003.

12 För att komma till rätta med den diskriminering på grund av ålder som följer av GehG 2010 och som fastställdes i domstolens dom av den 11 november 2014, Schmitzer ( C‑530/13, EU:C:2014:2359), ändrades GehG 2010 med retroaktiv verkan genom Bundesbesoldungsreform 2015 (2015 års federala lag om lönereform, BGBl. I, 32/2015), genom Dienstrechts-Novelle 2015 (2015 års lag om ändring av bestämmelserna om offentlig anställning, BGBl. I, 65/2015) och genom Besoldungsrechtsanpassungsgesetz (2016 års lag om lönereform, BGBl. I, 104/2016) (nedan kallad GehG 2015).

13 I 8 § GehG 2015, med rubriken Placering och uppflyttning, föreskrevs följande i punkt 1:

14 I 12 § punkt 1 GehG 2015, med rubriken Lönebestämmande tjänstetid, föreskrivs följande:

15 I 169 § GehG 2015, som avser omplacering av redan anställda tjänstemän i det nya systemet för löner och uppflyttning, föreskrevs följande:

16 Enligt 175 § punkt 79 led 3 GehG 2015 ska 8 och 12 §§ GehG 2015, inklusive deras rubriker, träda i kraft, i GehG 2015, dagen efter dagen för offentliggörandet, det vill säga den 12 februari 2015, och alla tidigare versioner av dessa paragrafer ska inte längre vara tillämpliga i pågående eller framtida förfaranden.

17 För att komma till rätta med den diskriminering på grund av ålder som följer av GehG 2015 och som fastställdes i domstolens dom av den 8 maj 2019, Leitner ( C‑396/17, EU:C:2019:375; nedan kallad domen i mål Leitner), och dom av den 8 maj 2019, Österreichischer Gewerkschaftsbund ( C‑24/17, EU:C:2019:373), ändrades GehG 2015 med retroaktiv verkan genom 2. Dienstrechts-Novelle 2019 (2019 års andra lag om ändring av bestämmelserna om offentlig anställning, BGBl. I, 58/2019) och Dienstrechts-Novelle 2020 (2020 års lag om ändring av bestämmelserna om offentlig anställning, BGBl. I, 153/2020) (nedan kallad GehG 2020).

18 I 169f § GehG 2020 föreskrivs följande:

19 I 169g § GehG 2020 föreskrivs följande:

20 FW och CE är tjänstemän vid den österrikiska förbundsstaten.

21 FW, född 1970, var lärling från den 1 september 1985 till den 1 augusti 1988 i ett offentligt företag. Den 1 juli 1991 blev han tjänsteman vid den österrikiska federala förvaltningen. Den 17 september 1989 användes som referensdatum för uppflyttning i löneklass och för hans lönebestämmande placering.

22 CE föddes år 1972 och var mellan den 1 september 1987 och den 31 augusti 1990 lärling vid ett österrikiskt organ. Den 1 november 1995 blev han tjänsteman vid den österrikiska federala förvaltningen. Den 23 september 1990 användes som referensdatum för uppflyttning i löneklass och för hans lönebestämmande placering.

23 Under år 2010, efter det att Bundesbesoldungsreform 2010 hade utfärdats, ingav FW och CE var för sig en ansökan om fastställande av ett nytt referensdatum för uppflyttning i löneklass, så att även de perioder som fullgjorts före deras 18-årsdag skulle beaktas, och att deras placering i löneskalan skulle anpassas i enlighet med detta.

24 Skattemyndigheten fastställde därmed nya referensdatum för FW och CE, nämligen den 1 september 1986 respektive den 1 juli 1987. Myndigheten vägrade emellertid, med stöd av gällande nationell rätt, att ändra deras ställning i löneskalan.

25 Under år 2013 lämnade FW på nytt in en ansökan om fastställande av referensdatumet för uppflyttning i löneklass och av den därav följande placeringen i löneskalan samt om utbetalning av utestående löner med beaktande av de lönebestämmande perioder som han hade fullgjort före 18 års ålder.

26 CE ansökte å sin sida, under år 2015, utbetalning av utestående lön på grund av det nya referensdatumet för uppflyttning i löneklass, såsom detta fastställts efter det att han hade begärt detta år 2010, samt rättelse av det övergångsbelopp som föreskrivs i 169c § punkt 2 GehG 2015.

27 Efter att skattemyndigheten avslagit FW:s ansökan och underlåtit att i tid fatta beslut om CE:s ansökan, överklagade var och en av dem till Bundesverwaltungsgericht (Federala förvaltningsdomstolen, Österrike). Genom domar av den 28 september 2020, vad gäller FW, och av den 27 oktober 2020, vad gäller EC, förlängde nämnda domstol referensdatumet för FW:s uppflyttning i löneklass med en dag, det vill säga den 16 september 1989, och CE referensdatum med 4 dagar, det vill säga till den 19 september 1990, samtidigt som den ogillade talan i den del den avsåg retroaktiv lön.

28 FW och CE överklagade dessa domar till den hänskjutande domstolen, Verwaltungsgerichtshof (Högsta förvaltningsdomstolen, Österrike).

29 Denna domstol har inledningsvis påpekat att det österrikiska lönesystemet för offentliganställda ursprungligen grundades på principen att en tjänstemans anställningsperioder före 18 års ålder inte ska beaktas vid fastställandet av referensdagen för uppflyttning i löneklass.

30 Den hänskjutande domstolen har i detta avseende erinrat om att det först var efter EU-domstolens dom av den 18 juni 2009, Hütter( C‑88/08, EU:C:2009:381), i vilken EU-domstolen konstaterade att bestämmelserna om fastställande av österrikiska tjänstemäns löner stred mot unionsrätten, eftersom det i dessa inte föreskrevs att anställningsperioder som fullgjorts före 18 års ålder skulle beaktas, som den nationella lagstiftaren antog 2010 års federala lag om lönereform.

31 Efter det att denna lag hade trätt i kraft kunde perioder som fullgjorts före 18 års ålder beaktas vid fastställandet av referensdagen för uppflyttning i löneklass, i enlighet med bestämmelserna i GehG 2010, men endast på den berörda tjänstemannens begäran och med följden att den tid som krävdes för uppflyttning från den första löneklassen till den andra löneklassen förlängdes med tre år. I sin dom av den 11 november 2014, Schmitzer ( C‑530/13, EU:C:2014:2359), slog domstolen i huvudsak fast att direktiv 2000/78 utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken – i syfte att avskaffa diskriminering på grund av ålder – utbildnings- och tjänsteperioder före 18 års ålder ska beaktas, men som samtidigt, med avseende uteslutande på de offentliganställda tjänstemän vilka varit föremål för diskriminering, för varje tjänste- och lönekategori inför en förlängning på tre år av den tid som dessa tjänstemän måste tillbringa i den första löneklassen innan de kan flyttas upp till den andra löneklassen.

32 Den hänskjutande domstolen har preciserat att den nationella lagstiftaren därefter antog 2015 års federala lag om lönereform och 2016 års lag om lönereform i syfte att för de tjänstemän som var i tjänst den 11 februari 2015 ersätta lönesystemet, grundat på referensdagen för uppflyttning i löneklass, med ett nytt system, grundat på lönebestämmande tjänstetid, genom att införa ett system för omplacering enligt ett övergångsbelopp, beräknat enligt bestämmelserna i GehG 2010 och således, för anställda som anställdes innan GehG 2010 trädde i kraft, det vill säga före den 31 augusti 2010, på grundval av bestämmelserna i den tidigare versionen av GehG, i vilken det, för att beakta yrkeserfarenhet som förvärvats före rekryteringen, gjordes en åtskillnad beroende på om erfarenheten hade införskaffats före eller efter de berördas 18-årsdag, vars diskriminerande karaktär fastställdes i domen av den 18 juni 2009, Hütter ( C‑88/08, EU:C:2009:381).

33 I domen i målet Leitner slog domstolen fast att unionsrätten även utgjorde hinder för det system för löner och uppflyttning i löneklass som följer av GehG 2015. Domstolen fann i huvudsak att det genom denna lagstiftning inte var ägnad att införa ett icke-diskriminerande system för de tjänstemän som missgynnats av det system för löner och uppflyttning i löneklass som följde av GehG 2010, eftersom den innebär att den diskriminering på grund av ålder som de utsattes för i det tidigare systemet permanent upprätthålls.

34 Den hänskjutande domstolen har angett att den österrikiska lagstiftaren antog 2019 års andra lag om ändring av bestämmelserna om offentlig anställning i syfte att anpassa den nationella lagstiftningen till direktiv 2000/78 och EU-domstolens ovannämnda praxis, bland annat domen i målet Leitner. Denna lag avser tjänstemän som har övergått till det nya lönesystemet på grundval av deras lönebestämmande tjänstetid som då var tillämplig utan beaktande i efterhand av de perioder som de fullgjort före 18 års ålder. Den österrikiska lagstiftaren har således fastställt grunderna för en ny placering i löneklass som tillämpas ex officio, genom vilken det i enlighet med 169f § och 169g § GehG 2020 föreskrivs en omprövning – ex officio – av de perioder som föregår tjänstemannens 18-årsdag genom fastställande av ett referensdatum för jämförelse.

35 Den hänskjutande domstolen vill emellertid få klarhet i huruvida den diskriminering som EU-domstolen tidigare fastställt har avskaffats genom 2019 års andra lag om ändring av bestämmelserna om offentlig anställning.

36 Den hänskjutande domstolen har för det första påpekat att det lönesystem som föreskrivs i GehG 2020 fortfarande grundar sig på ett system för övergång av tjänstemän på grundval av den lönebestämmande tjänstetid som var tillämplig den 28 februari 2015, vars fastställande domstol fann vara diskriminerande i domen i målet Leitner. Lönen för februari 2015, det vill säga den för övergångsmånaden, korrigeras visserligen genom skillnaden mellan referensdatumet för uppflyttning i löneklass och referensdatumet för jämförelse enligt 169g § GehG 2020. Höjningen från tre år till sju år av det tak för andra perioder som ska beaktas till hälften, enligt 169g § punkt 3 led 4, neutraliseras emellertid av det schablonavdrag som föreskrivs i paragrafens punkt 4, enligt vilken dessa perioder endast beaktas vid fastställandet av referensdatumet för jämförelse om de överstiger fyra år.

37 För det andra har den hänskjutande domstolen påpekat att enligt 169f § punkt 1 leden 3 och 4 GehG 2020 ska en tjänsteman vars referensdatum, mot bakgrund av en ansökan härom före ikraftträdandet av 2019 års andra lag om ändring av bestämmelserna om offentlig anställning, har räknats om med hänsyn till lönebestämmande perioder som har fullgjorts före 18 års ålder och vars placering enligt lönetabellen därför har ändrats, inte omfattas av det nya fastställandet av denna placering enligt 169g § GehG 2020. När tjänstemän däremot, såsom i förevarande fall, lämnat in sådana ansökningar och även fått ett nytt referensdatum fastställt, men utan att detta haft någon effekt på deras lönebestämmande ställning, skulle dessa tjänstemän nu omfattas av 169g § GehG 2020 och då löpa risken att, såsom i förevarande fall, inte komma i åtnjutande av någon faktisk förbättring av referensdagen och således inte heller av deras placering i löneklass. Det framgår av domstolens praxis avseende, bland annat dom av den 16 juli 2020, État belge (familjeåterföreningen – underårigt barn) ( C‑133/19, C‑136/19 och C‑137/19, EU:C:2020:577, punkt 42 och där angiven rättspraxis), att det inte är förenligt med principerna om likabehandling och rättssäkerhet att ett bifall av en ansökan beror på den skyndsamhet med vilken den behandlas eller hur snabbt ett överklagande av ett avslagsbeslut handläggs, det vill säga på omständigheter som inte kan tillskrivas sökanden.

38 För det tredje har den hänskjutande domstolen påpekat att det i 169g § punkt 3 led 5 GehG 2020 föreskrivs att lärlingsperioder endast ska beaktas fullt ut när den berörda tjänstemannen har rekryterats av ett nationellt organ efter den 31 mars 2000. Lärlingsperioder som fullgjorts av tjänstemän som rekryterats före detta datum kan däremot endast beaktas till hälften såsom andra perioder. Härmed skulle ett system, genom att missgynna tjänstemän som rekryterats före nämnda datum, vilka i allmänhet är äldre, kunna utgöra indirekt diskriminering på grund av ålder.

39 Mot denna bakgrund beslutade Verwaltungsgerichtshof (Högsta förvaltningsdomstolen) att förklara målet vilande och att ställa följande tolkningsfrågor till EU-domstolen:

40 Genom skrivelse av den 21 september 2022 underrättade den österrikiska regeringen domstolen om en lagändring som skett efter beslutet om hänskjutande, nämligen att 169 § punkt 1 led 4 GehG 2020 upphävts med retroaktiv verkan genom Dienstrechts-Novelle 2022 (2022 års lag om ändring av bestämmelserna om offentlig anställning, BGBl. I, 137/2022).

41 Domstolen skickade därefter en begäran om klarlägganden till den hänskjutande domstolen och anmodade den att precisera, för det första, om den kunde bekräfta nämnda lagändring, för det andra, om den önskade vidhålla sin begäran om förhandsavgörande under dessa omständigheter och, för det tredje, i så fall vilka konsekvenser denna lagändring skulle få för den aktuella begäran om förhandsavgörande.

42 Genom skrivelse av den 19 oktober 2022 bekräftade den hänskjutande domstolen för det första att 169f § punkt 1 led 4 GehG 2020 hade upphävts med retroaktiv verkan. Den hänskjutande domstolen angav därefter att den första och den tredje frågan inte omfattades av denna lagändring. När det slutligen gäller den andra frågan saknar den aktuella lagändringen betydelse för frågans relevans, eftersom frågan framför allt avser tolkningen av 169f § punkt 3 GehG 2020. I enlighet med nationella processrättsliga bestämmelser ska den hänskjutande domstolens tolkning under alla omständigheter göras mot bakgrund av den faktiska och rättsliga situation som förelåg vid tidpunkten för det i det nationella målet angripna förvaltningsbeslutet, varför senare antagna lagändringar inte är relevanta, även om de har retroaktiv verkan. Den hänskjutande domstolen har därför beslutat att vidhålla förevarande begäran om förhandsavgörande i dess helhet.

43 Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida artiklarna 1, 2 och 6 i direktiv 2000/78, jämförda med artikel 21 i stadgan, ska tolkas så, att de utgör hinder för en nationell lagstiftning, enligt vilken en tjänsteman klassificeras på grundval av sin tjänstetid i löneklass enligt ett gammalt lönesystem som ansetts vara diskriminerande, eftersom detta system medgav att man vid fastställandet av tjänstetid i löneklass endast beaktade perioder av lönebestämmande tidigare tjänstgöring som fullgjorts efter 18 års ålder och därmed uteslöt perioder av tidigare tjänstgöring som fullgjorts före 18 års ålder, i den mån det i denna förordning föreskrivs en korrigering av de ursprungligen fastställda lönebestämmande perioderna av tidigare tjänstgöring genom att en referensdag fastställs, vid vilken lönebestämmande perioder av tidigare tjänstgöring som fullgjorts före 18 års ålder nu ska beaktas vid fastställandet av löneskalan, om å ena sidan, när det gäller perioder som fullgjorts efter 18 års ålder, endast de andra perioder som ska beaktas till hälften och å andra sidan, dessa andra perioder ökas från tre till sju år, men endast beaktas i den mån de överstiger fyra år.

44 Det ska inledningsvis understrykas att i förevarande fall är fråga om huruvida en särbehandling på grund av ålder som fastställts av domstolen kan anses ha undanröjts när det i den nationella lagstiftning som syftar till att slutgiltigt eliminera denna särbehandling föreskrivs att lönebestämmande perioder före rekryteringen, i samband med den nya beräkningen av en tjänstemans tjänstetid i löneskalan, ska beaktas även om de fullgjorts före 18 års ålder, och detta bland annat som andra perioder som ska beaktas till hälften under en period på sju år i stället för de tre år som föreskrivs i de tidigare nationella bestämmelserna, men att dessa perioder endast kan användas för att fastställa tjänstetiden i löneskalan om de överstiger fyra år.

45 Domstolen erinrar inledningsvis om att förbudet mot all diskriminering på grund av bland annat ålder finns inskrivet i artikel 21 i stadgan, och att detta förbud konkretiserats genom direktiv 2000/78 såvitt gäller arbetslivet (dom av den 17 november 2022, Ministero dell'Interno (Åldersgräns för rekrytering av poliskommissarier)), C‑304/21, EU:C:2022:897, punkt 36 och där angiven rättspraxis).

46 Det ska således först prövas huruvida den nationella lagstiftning som är aktuell i det nationella målet innebär särbehandling i den mening som avses i artikel 2.1 i direktiv 2000/78.

47 I detta avseende erinrar domstolen om att enligt den bestämmelsen avses med principen om likabehandling att det inte får förekomma någon direkt eller indirekt diskriminering på någon av de grunder som anges i artikel 1 i direktivet. I artikel 2.2 a i direktivet preciseras att enligt punkt 1 i denna artikel anses direkt diskriminering förekomma när en person på någon av de grunder som anges i artikel 1 i direktivet behandlas mindre förmånligt än en annan person behandlas, har behandlats eller skulle ha behandlats i en jämförbar situation.

48 I det nationella målet är de personkategorier som är relevanta för denna jämförelse, å ena sidan, de tjänstemän som fullgjort lönebestämmande perioder, om än så till viss del, före 18 års ålder och, å andra sidan, de tjänstemän som fullgjort sådana perioder av samma slag och av jämförbar varaktighet efter att ha uppnått denna ålder.

49 Det framgår av handlingarna i målet att den österrikiska lagstiftaren, genom antagandet av 2019 års andra lag om ändring av bestämmelserna om offentlig anställning, införde ett nytt lönesystem för offentliganställda tjänstemän i syfte att anpassa den nationella lagstiftningen till EU-domstolens praxis enligt domen i målet Leitner.

50 Genom att anta 169f § punkt 1 GehG 2020 avsåg nämnde lagstiftare närmare bestämt att ex officio, i löneskalan, fastställa ställningen för redan anställda tjänstemän som varit föremål för en omplacering på grundval av ett övergångsbelopp i enlighet med 169c § punkt 2 GehG 2015, trots att detta övergångsbelopp hade fastställts på grundval av bestämmelser i vilka det gjordes en åtskillnad, vad gäller beaktande av perioder som kan komma i fråga före rekryteringen, beroende på om de dessa perioder fullgjorts före eller efter de berördas 18-årsdag.

51 I domen i målet Leitner slog domstolen fast att övergången av redan anställda tjänstemän till ett nytt system för löner och uppflyttning i löneklass, som skedde i enlighet med nämnda 169c § punkt 2 GehG 2015 och enligt vilken tjänstemännens första placering i löneklass bestämdes på grundval av den sista lön de uppbar enligt det tidigare systemet, upprätthåller en diskriminering på grund av ålder i den mening som avses i direktiv 2000/78.

52 Det ska således prövas huruvida de ändringar som infördes genom 2019 års andra lag om ändring av bestämmelserna om offentlig anställning faktiskt och slutgiltigt har undanröjt denna direkta diskriminering på grund av ålder, som var en del av det gamla lönesystemet.

53 När det gäller det nya fastställandet av tjänstetiden i löneskalan, som införts genom denna lag, ska det understrykas att detta sker i två steg. För det första övertas den tjänstetid i löneklassen som gällde per den 28 februari 2015, i enlighet med 169f § punkt 4 GehG 2020. Denna tjänstetid beräknas på grundval av övergångsbelopp i den mening som avses i 169c § punkt 2 GehG 2015, det vill säga den bruttolön som legat till grund för beräkningen av en tjänstemans månadslön för februari 2015 (övergångsmånaden).

54 För det andra kan tjänstetiden i löneskalan, enligt 16f9 § punkt 4 andra meningen GehG 2020, korrigeras genom att beakta skillnaden mellan referensdagen för uppflyttning i löneklass och en referensdag för jämförelse, beräknad enligt 169g § GehG 2020, i syfte att, i förekommande fall, öka tjänstetiden med tiden för den nackdel som tidigare har uppkommit vid beaktandet av anställningsperioder som fullgjorts innan tjänstemannen anställdes.

55 För det första följer det av domen i målet Leitner (punkt 37) att löneskalan, såsom den följer av GehG 2015, kan upprätthålla verkningarna av det gamla systemet för löner och uppflyttning i löneklass. Detta följer av det samband som denna ordning inför mellan den sista lön som uppbars enligt det gamla systemet och placeringen i löneklass i det nya systemet för löner och uppflyttning i löneklass.

56 Eftersom övergången sker utan att det görs någon åtskillnad mellan tjänstemän som har missgynnats av det tidigare systemet för löner och uppflyttning i löneklass och tjänstemän som inte har missgynnats, ska det påpekas att det österrikiska lönesystemet som är tillämpligt i det nationella målet förefaller fortsätta att, åtminstone i ett första skede, grunda sig på det referensdatum för uppflyttning i löneklass som beräknats på ett diskriminerande sätt enligt domen i målet Leitner, och på det övergångsbelopp som följer därav.

57 För det andra ska referensdagen för jämförelse, enligt 169g § punkt 1 GehG 2020, beräknas genom att man tar hänsyn till de perioder av tidigare tjänstgöring som fullgjorts efter 14 års ålder, vilken är den minimiålder som enligt EU-rätten krävs för att ett anställningsförhållande ska kunna etableras, vilket bland annat gör det möjligt att beakta perioder som fullgjorts före tjänstemannens 18:e födelsedag enligt 169g § punkt 2 led 1 GehG 2020, det vill säga i huvudsak vissa arbets- och utbildningsperioder som ska beaktas fullt ut, samt de andra perioder som nämns i punkt 44 ovan.

58 Enligt den österrikiska regeringens förklaringar har denna nya beräkning, bland de 48047 hittills avslutade ärendena, i 19463 fall lett till en förlängning av denna tjänstetid på mellan en månad och ett år och i 2821 fall lett till en förlängning av den lönebestämmande tjänstetiden med mer än ett år. De sistnämnda fallen inbegriper oftast anställda som har påbörjat ett anställningsförhållande eller – såsom Ralf Hütter i målet C‑88/08 – en lönebestämmande utbildning före deras 18-årsdag, vilka perioder för närvarande till fullo ska beaktas som lönebestämmande perioder vid fastställandet av dessa tjänstemäns ställning i löneklass.

59 Det framgår således, med förbehåll för den hänskjutande domstolens prövning, att referensdatumet för jämförelse faktiskt har gjort det möjligt att beakta de lönebestämmande perioder som fullgjorts före tjänstemannens 18-årsdag för att korrigera tjänstetiden, vilken tidigare hade fastställts på grundval av 169c § GehG 2015 utan beaktande av dessa perioder.

60 Den hänskjutande domstolen har emellertid påpekat att enligt 169g § punkt 6 GehG 2020 ska inte alla lönebestämmande perioder som föregår rekryteringen av den berörda tjänstemannen beaktas, eftersom de perioder som fullgjorts efter 18-årsdagen och som redan har varit föremål för en bedömning för att fastställa referensdagen för uppflyttning i löneklass inte kan bli föremål för en ny bedömning.

61 Enligt det schablonavdrag som föreskrivs i 169g § punkt 4 GehG 2020 ska emellertid andra perioder, som beaktas till hälften, endast beaktas i förväg vid beräkningen av referensdatumet för jämförelse om de överstiger fyra år.

62 Den hänskjutande domstolen har i detta avseende påpekat att även om taket för andra perioder, som ska beaktas till hälften enligt 12 § punkt 1 led 2 b i 1956 års lönelag, i dess lydelse enligt 2007 års andra lag om ändring av bestämmelserna om offentlig anställning, höjdes från tre till sju år genom 169g § punkt 3 led 4 GehG 2020, följer det av punkt 4 i denna paragraf att höjningen av taket för andra perioder till sju år kompenseras av det schablonavdrag på fyra år som föreskrivs i sistnämnda bestämmelse.

63 Det ska emellertid påpekas, för det första, att 169g § punkt 4 GehG 2020 förefaller vara tillämplig på alla tjänstemän som är i tjänst, utan att det görs någon åtskillnad mellan dessa tjänstemän, beroende på deras respektive ålder, utifrån huruvida de har missgynnats eller inte av det system för löner och uppflyttning i löneklass som följer av GehG 2015, vilket det även ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera. För det andra förefaller det schablonavdrag på fyra år som föreskrivs i denna bestämmelse vara tillämpligt oavsett vid vilken ålder tjänstemannen har fullgjort de andra perioder av anställning som avses, det vill säga före eller efter den berördes 18-årsdag.

64 Det ska emellertid understrykas att eftersom hälften av de perioder som fullgjorts mellan 14 års ålder och 18 års ålder neutraliseras genom det schablonavdrag på fyra år som föreskrivs i 169g § punkt 4 GehG 2020, förefaller tjänstemän som endast har fullgjort sådana perioder före 18 års ålder gå miste om en rätt att erhålla en förbättring av sin ställning enligt löneskalan.

65 Av detta följer att klagandenas lärlingsperioder i förevarande fall, på grund av det schablonavdrag på fyra år som föreskrivs i 169g § punkt 4 GehG 2020, inte har haft någon avgörande inverkan på beräkningen av referensdatumet för jämförelse, och detta trots höjningen med fyra år av taket för andra perioder för perioder som ska beaktas och således inte heller på fastställandet av deras placering i löneskalan.

66 Med förbehåll för den hänskjutande domstolens bedömning förefaller det följaktligen som om 2019 års andra lag om ändring av bestämmelserna om offentlig anställning inte har undanröjt den diskriminering på grund av ålder som konstaterades i domen i målet Leitner, bland annat eftersom fastställandet av lönebestämmande tjänstetid fortsätter att innebära en skillnad i behandling mellan tjänstemän som har förvärvat yrkeserfarenhet, om så än bara till viss del, före 18 års ålder och tjänstemän som efter 18 års ålder har förvärvat en yrkeserfarenhet av samma slag och av jämförbar längd.

67 Det ska därefter prövas huruvida denna särbehandling kan motiveras med stöd av artikel 6.1 i direktiv 2000/78.

68 I denna artikel föreskrivs att medlemsstaterna, utan hinder av artikel 2.2 i detta direktiv, får föreskriva att särbehandling på grund av ålder inte skall utgöra diskriminering om särbehandlingen på ett objektivt och rimligt sätt inom ramen för nationell rätt kan motiveras av ett berättigat mål som rör särskilt sysselsättningspolitik, arbetsmarknad och yrkesutbildning, och sätten för att genomföra detta syfte är lämpliga och nödvändiga.

69 I förevarande fall framgår det av handlingarna i målet att de lagändringar av det system för löner och uppflyttning som är i fråga i det nationella målet tycks vägledas av budgetmässiga och förvaltningsrättsliga överväganden, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera.

70 Det framgår visserligen av domstolens praxis att budgetöverväganden kan ligga till grund för medlemsstaternas socialpolitiska val och påverka arten av och omfattningen av de åtgärder som medlemsstaterna önskar vidta. Men enbart sådana överväganden kan däremot inte utgöra ett berättigat mål i den mening som avses i artikel 6.1 i direktiv 2000/78 (dom av den 21 juli 2011, Fuchs och Köhler, C‑159/10 och C‑160/10, EU:C:2011:508, punkt 74). Detsamma gäller de administrativa överväganden som den österrikiska regeringen har nämnt (domen i målet Leitner, punkt 43 och där angiven rättspraxis).

71 Även om den lagstiftning som är aktuell i det nationella målet kan utgöra ett skydd av förvärvade rättigheter och berättigade förväntningar med avseende på tjänstemän som gynnats av lönesystemet i GehG 2015, verkar den således inte vara ägnad att införa ett icke-diskriminerande system för de tjänstemän som missgynnats av det gamla systemet för löner och uppflyttning i löneklass, eftersom den upprätthåller den diskriminering på grund av ålder som de utsattes för i detta system (se, analogt, domen i målet Leitner, punkt 49).

72 Av de skäl som anges ovan ska den första frågan besvaras enligt följande: Artiklarna 1, 2 och 6 i direktiv 2000/78, jämförda med artikel 21 i stadgan, ska tolkas så, att de utgör hinder för en nationell lagstiftning, enligt vilken en tjänsteman klassificeras på grundval av sin tjänstetid i löneklass enligt ett gammalt lönesystem som ansetts vara diskriminerande, eftersom detta system medgav att man vid fastställandet av tjänstetid i löneklass endast beaktade perioder av lönebestämmande tidigare tjänstgöring som fullgjorts efter 18 års ålder och därmed uteslöt perioder av tidigare tjänstgöring som fullgjorts före 18 års ålder, i den mån det i denna förordning föreskrivs en korrigering av de ursprungligen fastställda lönebestämmande perioderna av tidigare tjänstgöring genom att en referensdag fastställs, vid vilken lönebestämmande perioder av tidigare tjänstgöring som fullgjorts före 18 års ålder nu ska beaktas vid fastställandet av löneskalan, om å ena sidan, när det gäller perioder som fullgjorts efter 18 års ålder, endast de andra perioder som ska beaktas till hälften och å andra sidan, dessa andra perioder ökas från tre till sju år, men endast beaktas i den mån de överstiger fyra år.

73 Den hänskjutande domstolen har ställt den andra frågan för att få klarhet i huruvida unionsrätten ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning som, när det gäller tjänstemän för vilka ett förfarande för att omdefiniera deras placering i löneskalan var anhängigt den dag då en lagändring av det lönesystem som omfattar denna skala offentliggjordes, föreskriver att deras löner ska omräknas i enlighet med de nya bestämmelserna om referensdatum för jämförelse – bestämmelser som innehåller nya begränsningar när det gäller den maximala omfattningen av lönebestämmande perioder – medan en sådan beräkning inte görs för tjänstemän som omfattas av ett identiskt förfarande som redan har avslutats genom ett slutligt beslut som fattats mot bakgrund av en referensdag som fastställts på ett mer fördelaktigt sätt enligt det gamla lönesystemet vars bestämmelser, som den nationella domstolen ansett vara diskriminerande, inte tillämpas med direkt tillämpning av principen om likabehandling i unionsrätten.

74 För att besvara denna fråga ska det prövas huruvida den nationella lagstiftning som är aktuell i det nationella målet – i den mån den innebär att en ny löneberäkning, som görs på grundval av bestämmelserna om referensdatum för jämförelse, är beroende av huruvida ett förfarande för att omdefiniera tjänstemannens lönebestämmande ställning pågick eller hade avslutats vid tidpunkten för offentliggörandet av dessa bestämmelser – innebär en särbehandling som strider mot unionsrätten.

75 För det första framgår det av 169f § punkt 3 GehG 2020 att när förfaranden avseende tillgodoräknande av anställningsperioder före rekryteringen av tjänstemän pågick på dagen för offentliggörandet av 2019 års andra lag om ändring av bestämmelserna om offentlig anställning, ska fastställandet av ett nytt referensdatum för uppflyttning i löneklass ske inom ramen för dessa förfaranden.

76 För det andra följer det av en tolkning e contrario av 169f § punkt 1 led 4 GehG 2020 att en sådan omplacering inte omfattar tjänstemän som på begäran fått ett nytt referensdatum för uppflyttning i löneklass slutgiltigt fastställt vid tidpunkten för offentliggörandet av 2019 års andra lag om ändring av bestämmelserna om offentlig anställning, med beaktande av de anställningsperioder som föregick rekryteringen av dessa tjänstemän före 18 års ålder, vilket innebar att tillämpningen av detta nya datum medförde en förbättring av de berörda tjänstemännens ställning i löneskalan.

77 När det gäller jämförbara personkategorier förefaller därför effekten av 169f § punkt 3 GehG 2020, med förbehåll för den hänskjutande domstolens bedömning, vara att de tjänstemän som har kunnat avsluta förfaranden där de har gjort gällande att det föreligger diskriminering på grund av ålder, har rätt att fullt ut beakta anställningsperioder som fullgjorts före deras rekrytering före 18 års ålder. För det fall sådana förfaranden ännu inte hade avslutats vid tidpunkten för offentliggörandet av 2019 års andra lag om ändring av bestämmelserna om offentlig anställning, det vill säga den 8 juli 2019, behandlas de berörda tjänstemännen däremot på samma sätt som alla andra tjänstemän, för vilka en rättelse av referensdatumet för jämförelse ska ske ex officio.

78 Med förbehåll för den hänskjutande domstolens prövning förefaller det således som om den behandling som domstolen i domen i målet Leitner fann vara diskriminerande hade upphört för den första kategorin av tjänstemän, eftersom dessa tjänstemän har kunnat dra fördel av den lösning som anges i punkt 75 i den domen, det vill säga bland annat att de tjänstemän som missgynnades av det tidigare systemet för löner och uppflyttning i löneklass, fram till att det antas bestämmelser för att åstadkomma likabehandling, beviljades samma förmåner som de tjänstemän som gynnades av detta tidigare system kunde åtnjuta, såväl vad gäller beaktande av anställningsperioder som fullgjorts före 18 års ålder som uppflyttning i löneklass. Såsom framgår av domstolens svar på den första frågan är detta däremot inte fallet beträffande den andra kategorin av tjänstemän.

79 Den hänskjutande domstolen har påpekat att skattemyndigheten, vad gäller klagandena i det nationella målet, vilka ingår i den andra kategorin, på nytt beräknade ett referensdatum för uppflyttning i löneklass för var och en av dem med beaktande av ytterligare tre år i förhållande till det referensdatum för uppflyttning i löneklass som hade tillämpats på dem efter deras rekrytering. Dessa nya beräkningar har emellertid inte medfört någon förbättring av klagandenas ställning i löneklassen, eftersom de förfaranden som berör dem fortfarande pågick vid tidpunkten för offentliggörandet av 2019 års andra lag om ändring av bestämmelserna om offentlig anställning. Referensdatumet för jämförelse torde således, ånyo, följa av det referensdatum för uppflyttning i löneklass som tillämpades på dem efter deras rekrytering, det vill säga av ett datum som beräknades på ett diskriminerande sätt. Av detta följer att det referensdatum för uppflyttning i löneklass som tillämpats på klagandena inte innebar en förbättring med ytterligare tre år, utan endast med några dagar.

80 I detta avseende ska det understrykas att varje åtgärd som vidtas för att undanröja en diskriminering som strider mot unionsrätten, inbegripet individuella åtgärder för att tillerkänna den kategori personer som har missgynnats samma förmåner som de personer som har gynnats, utgör ett genomförande av unionsrätten som måste uppfylla de krav som uppställs i unionsrätten (se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 oktober 2019, Safeway, C‑171/18, EU:C:2019:839, punkt 37).

81 Bland dessa krav återfinns de krav som följer av den allmänna principen om likabehandling i artikel 20 i stadgan och av rättssäkerhetsprincipen.

82 Det följer emellertid av domstolens praxis att en nationell lagstiftning, såsom 169f § punkt 3 GehG 2020, som under sådana omständigheter som de som är aktuella i det nationella målet leder till att tjänstemän som har inlett ett förfarande för att få ett nytt referensdatum för uppflyttning i löneklass fastställt på grundval av anställningsperioder som fullgjorts före deras rekrytering och före 18 års ålder, behandlas olika beroende på om de myndigheter eller domstolar som är behöriga att ompröva dessa perioder har eller inte har avgjort ärendet slutligt, strider mot dels principen om likabehandling, såsom den stadfästs i artikel 20 i stadgan, dels rättssäkerhetsprincipen, som kräver att samtliga tjänstemän som kronologiskt sett befinner sig i samma situation ges en likadan och förutsägbar behandling, eftersom beaktandet av dessa perioder beror på omständigheter som inte kan tillskrivas de berörda tjänstemännen, såsom handläggningstiden för deras ansökningar (se, analogt, dom av den 9 september 2021, Bundesrepublik Deutschland (Familjemedlem)), C‑768/19, EU:C:2021:709, punkt 41 och där angiven rättspraxis).

83 Mot bakgrund av det ovan anförda ska den andra frågan besvaras enligt följande: Principen om likabehandling, såsom den stadfästs i artikel 20 i stadgan, och rättssäkerhetsprincipen ska tolkas så, att de utgör hinder för en nationell lagstiftning som, när det gäller tjänstemän för vilka ett förfarande för att omdefiniera deras placering i löneskalan var anhängigt den dag då en lagändring av det lönesystem som omfattar denna skala offentliggjordes, föreskriver att deras löner ska omräknas i enlighet med de nya bestämmelserna om referensdatum för jämförelse – bestämmelser som innehåller nya begränsningar när det gäller den maximala omfattningen av lönebestämmande perioder –, det vill säga att en diskriminering på grund av ålder som strider mot artiklarna 1, 2 och 6 i direktiv 2000/78, jämförd med artikel 21 i Europeiska unionens stadga, inte har kunnat undanröjas, medan en sådan beräkning inte görs för tjänstemän som omfattas av ett identiskt förfarande som redan har avslutats genom ett slutligt beslut som fattats mot bakgrund av en referensdag som fastställts på ett mer fördelaktigt sätt enligt det gamla lönesystemet vars bestämmelser, som den nationella domstolen ansett vara diskriminerande, inte tillämpas med direkt tillämpning av principen om likabehandling i unionsrätten.

84 Den hänskjutande domstolen har ställt den tredje frågan för att få klarhet i huruvida artiklarna 1, 2 och 6 i direktiv 2000/78, jämförda med artikel 21 i stadgan, ska tolkas så, att de utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken lärlingsperioder som fullgjorts vid ett nationellt organ endast beaktas i sin helhet vid fastställandet av referensdatumet för jämförelse, när den berörda tjänstemannen anställdes av staten efter ett visst datum, medan lärlingsperioder beaktas till hälften och underkastas ett schablonavdrag, när den berörda tjänstemannen anställdes av staten före detta datum.

85 Domstolen erinrar inledningsvis om att det av artikel 2.1 i direktiv 2000/78, jämförd med artikel 1 i samma direktiv, såsom framgår av punkt 47 ovan, att principen om likabehandling innebär att det inte får förekomma någon direkt eller indirekt diskriminering på grund av bland annat ålder. Det framgår vidare av artikel 2.2 b i samma direktiv att indirekt åldersdiskriminering anses förekomma när en skenbart neutral bestämmelse eller ett skenbart neutralt kriterium eller förfaringssätt särskilt missgynnar personer i en viss ålder, om inte bestämmelsen, kriteriet eller förfaringssättet objektivt motiveras av ett berättigat mål och om medlen för att uppnå detta mål är lämpliga och nödvändiga.

86 För att avgöra huruvida klagandena i det nationella målet kan åberopa den princip om vilken det erinras i föregående punkt, ska det således prövas huruvida tjänstemän som anställdes av österrikiska förbundsstaten fram till och med den 31 mars 2000 och tjänstemän som anställs efter detta datum, under sådana omständigheter som de som är aktuella i det nationella målet, direkt eller indirekt behandlas olika på grund av deras ålder när de anställdes.

87 Enligt 169g § punkt 3 led 5 GehG 2020 ska lärlingsperioder vid ett nationellt organ, vid fastställandet av referensdagen för jämförelse, endast beaktas om den berörda tjänstemannen påbörjat ett anställningsförhållande hos den österrikiska förbundsstaten efter den 31 mars 2000.

88 I förevarande fall kan lärlingsperioden för klagandena i det nationella målet, som fullgjorts vid ett nationellt organ, inte beaktas i sin helhet vid fastställandet av datumet för jämförelse, eftersom båda två anställdes av den österrikiska förbundsstaten före den 31 mars 2000.

89 Av detta följer att denna skillnad i behandling följer av det datum då statstjänstemännen anställdes av denna stat, eftersom det är på grundval av detta datum som bestämmelserna om beaktande av lärlingsperioder ska tillämpas.

90 I egenskap av det enda relevanta kriteriet vid tillämpningen av bestämmelserna om beaktande av lärlingsperioder enligt GehG 2020 utgör dagen då tjänstemannen anställdes av den österrikiska förbundsstaten, som avses i 169g § punkt 3 led 5 GehG 2020, ett kriterium som är oberoende av tjänstemannens ålder vid tidpunkten för anställningen. Det är uppenbart att detta kriterium, som innebär att tillämpningen av de nya reglerna uteslutande beror på anställningstidpunkten som en objektiv och neutral omständighet, inte har något samband med de anställdas ålder (dom av den 14 februari 2019, Horgan och Keegan, C‑154/18, EU:C:2019:113, punkt 25 och där angiven rättspraxis).

91 De nya villkoren för att beakta lärlingsperioder vid ett nationellt organ, beroende på när tjänstemannen tillträdde sin tjänst vid den österrikiska federala staten, grundar sig följaktligen på ett kriterium som inte på något sätt är kopplat till de berörda tjänstemännens ålder, och det finns därför inget som tyder på att dessa villkor skulle innebära en indirekt diskriminering på grund av ålder (se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 oktober 2022, Curtea de Apel Alba Iulia m.fl., C‑301/21, EU:C:2022:811, punkterna 58 och 59 och där angiven rättspraxis).

92 Mot bakgrund av det ovan anförda ska den tredje frågan besvaras enligt följande: Artiklarna 1, 2 och 6 i direktiv 2000/78, jämförda med artikel 21 i stadgan, ska tolkas så, att de inte utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken lärlingsperioder som fullgjorts vid ett nationellt organ endast beaktas i sin helhet vid fastställandet av referensdatumet för jämförelse, när den berörda tjänstemannen anställdes av staten efter ett visst datum, medan lärlingsperioderna beaktas till hälften, varvid ett schablonavdrag ska göras, när den berörda tjänstemannen anställdes av staten före detta datum.

93 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

1 Rättegångsspråk: tyska.