Förslag till avgörande av generaladvokat Jean Richard de la Tour av den 15 juni 2023

1 Originalspråk: franska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet (EUT L 337, 2011, s. 9).

3 Undertecknades i Genève den 28 juli 1951 (Förenta nationernas fördragssamling, vol. 189, s. 150, nr 2545(1954)) och trädde i kraft den 22 april 1954.

4 Antogs i New York den 31 januari 1967 och trädde i kraft den 4 oktober 1967.

5 BGBl. I, 100/2005.

6 BGBl. I, 24/2016, nedan kallad AsylG 2005.

7 Se dom av den 2 september 2021, CRCAM ( C‑337/20, EU:C:2021:671, punkt 31 och där angiven rättspraxis).

8 Se dom av den 19 november 2020, Bundesamt für Migration und Flüchtlinge (Militärtjänst och asyl) ( C‑238/19, EU:C:2020:945, punkterna 19 och 20),och dom av den13 januari 2021, Bundesrepublik Deutschland (Flyktingstatus för en statslös palestinier) ( C‑507/19, EU:C:2021:3, punkterna 38 och 39, och där angiven rättspraxis).

9 Se skäl 22 i direktiv 2011/95.

10 Denna definition är hämtad från den franska ordboken Larousse.

11 Se dom av den 17 januari 2023, Spanien/kommissionen ( C‑632/20 P, EU:C:2023:28, punkt 40).

12 Se den franska ordboken Larousse.

13 Se den franska on-line ordboken La langue française.

14 Se, analogt, dom av den 2 september 2021, CRCAM ( C‑337/20, EU:C:2021:671, punkt 35).

15 Se dom av den 17 januari 2023, Spanien/kommissionen ( C‑632/20 P, EU:C:2023:28, punkt 42 och där angiven rättspraxis).

16 Nedan kallad stadgan.

17 Se skälen 3 och 4 i direktiv 2011/95.

18 Se skälen 3, 12, 23 och 24 i direktiv 2011/95 (dom av den 14 maj 2019, M m.fl. (Återkallande av flyktingstatus) ( C‑391/16, C‑77/17 och C‑78/17, EU:C:2019:403, punkterna 80, 81 och 83, och där angiven rättspraxis), och dom av den 19 november 2020, Bundesamt für Migration und Flüchtlinge (Militärtjänst och asyl) ( C‑238/19, EU:C:2020:945, punkt 20)).

19 Se dom av den 14 maj 2019, M m.fl. (Återkallande av flyktingstatus) ( C‑391/16, C‑77/17 och C‑78/17, EU:C:2019:403, punkt 86).

20 Det rör sig om rättigheter som föreskrivs i artiklarna 3 (principen om icke-diskriminering), 4 (religionsfrihet), 16 (rätt att väcka talan), 22 (rätten till utbildning), 31 (avsaknad av straffrättsliga påföljder och restriktioner på grund av olaglig inresa eller vistelse på territoriet), 32 (förbud mot utvisning, utom i särskilda fall) och 33 (principen om non-refoulement) i Genèvekonventionen.

21 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (EUT L 180, 2013, s. 60).

22 Se artiklarna 27, 28, 32 och 33 i direktiv 2013/32.

23 Detta uttryck används även i andra språkversioner av direktiv 2011/95, såsom den tyska, den engelska, den portugisiska och den svenska språkversionen.

24 Rådets direktiv av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet (EUT L 304, 2004, s. 12).

25 Förslag till rådets direktiv om miniminormer för när medborgare i tredjeland och statslösa personer skall betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning (KOM/2001/510 slutlig) (nedan kallat förslag till direktiv 2004/83).

26 I skäl 25 i direktiv 2011/95 anges att [d]et är särskilt nödvändigt att införa en gemensam uppfattning av … skyddsbehov på plats (sur place).

27 Se, i detta avseende, artikel 40.3 i direktiv 2013/32.

28 Se, i detta avseende, Hathaway, J. C., och Foster, M., The law of refugee status, 2:a uppl., Cambridge University Press, Cambridge, 2014, s. 75.

29 Se, i detta avseende, gemensam ståndpunkt 96/196/RIF av den 4 mars 1996 antagen av rådet på grundval av artikel [K 3] i fördraget om Europeiska unionen om harmoniserad användning av uttrycket flykting i artikel 1 i Genèvekonventionen av den 28 juli 1951 angående flyktingstatus (EGT L 63, 1996, s. 2) (punkt 9.2).

30 Se, i detta hänseende, UNHCR, Comments on the European Commission's proposal for a Directive of the European Parliament and of the Council on minimum standards for the qualification and status of third country nationals or stateless persons as beneficiaries of international protection and the content of the protection granted (COM(2009) 551, 21 October 2009). UNHCR har påpekat att [ä]ven om det inte kan fastställas att sökanden redan hade gett uttryck för de berörda åsikterna eller inställningarna i ursprungslandet, ska han eller hon åtnjuta yttrandefrihet, religionsfrihet och föreningsfrihet, inom de gränser som anges i artikel 2 i [Genèvekonventionen] och i andra rättsakter avseende skydd för de mänskliga rättigheterna. Sådana friheter innefattar rätten att byta religion eller övertygelse, en ändring som kan ske efter avresan, till exempel på grund av missnöje med religionen eller politiken i ursprungslandet eller på grund av större kännedom om effekterna av viss politik (fri översättning) (sidorna 15 och 16).

31 Se i detta avseende Dörig, H., Article 5, International protection needs arising sur place, i Hailbronner, K., och Thym, D., EU Immigration and Asylum Law: A Commentary, 2:a uppl. C.H. Beck, Munich, 2016, s. 1142–1147, särskilt s. 1144, i vilken det redogörs för förhållandet mellan artikel 5.2 i direktiv 2011/95 och artikel 4.3 d i detta direktiv.

32 Se Europadomstolens dom av den 23 mars 2016, F.G mot Sverige (Europadomstolen:2016:0323JUD004361111, § 123).

33 Se i detta avseende kommentarer från UNHCR som anges i fotnot 30 i detta förslag till avgörande, UNHCR, Amicus Curiae of the [UNHCR] on the interpretation and application of sur place claims within the meaning of Article 1A(2) of the 1951 Convention relating to the Status of Refugees, av den 14 februari 2017 (punkterna 25–29).

34 Min kursivering.

35 Kommissionen underströk redan i sitt förslag till direktiv 2004/83 att den omständigheten att sökanden har fabricerat en fruktan för bli utsatt för förföljelse eller allvarlig skada inte i sig nödvändigtvis innebär att en sådan fruktan inte kan vara välgrundad.

36 Se Europeiska stödkontoret för asylfrågor (Easo) (som har ersatts av EUAA genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/2303 av den 15 december 2021 om Europeiska unionens asylbyrå och om upphävande av förordning (EU) nr 439/2010 (EUT L 468, 2021, s. 1)), Rättslig analys, Villkor för internationellt skydd (direktiv 2011/95/EU), 2018 (punkt 1.9.6.2 avseende artikel 5.2 i direktiv 2011/95).

37 Se riktlinjerna för internationellt skydd nr 6: Asylansökningar grundade på religion i den mening som avses i artikel 1.A punkt 2 i 1951 års konvention och/eller 1967 års protokoll om flyktingars status (nedan kallade riktlinjerna för bedömning av religiösa asylskäl) av den 28 april 2004 (punkt 35).

38 Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (nedan kallad Europadomstolen) har vid flera tillfällen uttalat sig om riskerna för att en tredjelandsmedborgare utsätts för förföljelse och dödsstraff i sitt ursprungsland till följd av hans eller hennes konvertering. Europadomstolen har slagit fast principen att de behöriga myndigheterna ska pröva om konverteringen av den berörda personen är uppriktig och har uppnått en tillräcklig grad av kraft, allvar, konsekvens och betydelse, innan de undersöker om vederbörande riskerar att utsättas för en behandling som strider mot artikel 3 i konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, undertecknad i Rom den 4 november 1950. Enligt denna domstol ska den behöriga myndigheten även i varje enskilt fall bedöma huruvida en utlänning på ett trovärdigt sätt har visat att konverteringen på plats är uppriktig i den meningen att den grundar sig på verkliga och personliga religiösa övertygelser. Se i detta avseende Europadomstolens dom av den 23 mars 2016, F.G/Sverige (CE:ECHR:2016:0323JUD004361111, §§ 144 och 145), och dom av den 5 november 2019, A.A./Schweiz (CE:ECHR:2019:1105JUD003221817, §§ 49 och 51).

39 Se dom av den 2 mars 2010, Salahadin Abdulla m.fl. ( C‑175/08, C‑176/08, C‑178/08 och C‑179/08, EU:C:2010:105, punkt 90).

40 Se i detta avseende den rättsliga analysen av EUAA som nämnts i fotnot 36 i detta förslag till avgörande (punkt 1.9.6.2).

41 I sina riktlinjer för bedömning av asylskäl på grund av religion har UNHCR framhållit att så kallade egennyttiga handlingar inte skapar någon välgrundad fruktan för förföljelse i sökandens ursprungsland av skäl som anges i Genèvekonventionen, om dessa handlingars opportunistiska karaktär är uppenbar för alla och envar, inbegripet myndigheterna i det landet, och att den berörda personens återvändande inte skulle få allvarliga negativa konsekvenser (punkt 36).

42 Se dom av den 12 januari 2023, Migracijos departamentas (Skälen till förföljelse grundar sig på politisk åskådning) ( C‑280/21, EU:C:2023:13, punkt 23).

43 Se dom av den 14 maj 2019, M m.fl. (Återkallande av flyktingstatus) ( C‑391/16, C‑77/17 och C‑78/17, EU:C:2019:403, punkt 89 och där angiven rättspraxis).

44 Se dom av den 14 maj 2019, M m.fl. (Återkallande av flyktingstatus) ( C‑391/16, C‑77/17 och C‑78/17, EU:C:2019:403, punkt 99).

45 I sin rättsliga analys, som nämnts i fotnot 36 i detta förslag till avgörande (s. 99 och 100) har EUAA, och UNHCR i sina riktlinjer för bedömning av asylskäl på grund av religion (punkt 36) hänvisat till en klart opportunistisk handling från sökandens sida.

46 Detta är det uttryck som kommissionen har använt i sina kommentarer till artiklarna i förslaget till direktiv 2004/83.

47 UNHCR har i sina riktlinjer för bedömning av asylskäl på grund av religion påpekat att [o]m ansökan anses vara egennyttig, men sökanden ändå har välgrundad fruktan för förföljelse vid återvändande, är internationellt skydd nödvändigt. När åtgärdens opportunistiska karaktär emellertid framgår klart, kan detta väga tungt i avvägningen vid bedömningen av de potentiella hållbara lösningar som finns tillgängliga i dessa fall (punkt 36).

48 Se, avseende artikel 12.2 b och c i direktiv 2011/95, dom av den 13 september 2018, Ahmed ( C‑369/17, EU:C:2018:713, punkt 48 och där angiven rättspraxis), samt, avseende artikel 14.4 a, och artikel 17.1 d, i detta direktiv, dom av den 22 september 2022, Országos Idegenrendészeti Főigazgatóság m.fl. ( C‑159/21, EU:C:2022:708, punkt 72 och där angiven rättspraxis).

49 Se dom av den 22 september 2022, Országos Idegenrendészeti Főigazgatóság m.fl. ( C‑159/21, EU:C:2022:708, punkt 73).

50 Se dom av den 13 september 2018, Ahmed ( C‑369/17, EU:C:2018:713, punkt 49 och där angiven rättspraxis).

51 Min kursivering.

52 Se dom av den 13 september 2018, Ahmed ( C‑369/17, EU:C:2018:713, punkt 37), och dom av den 14 maj 2019, M m.fl. (Återkallande av flyktingstatus) ( C‑391/16, C‑77/17 och C‑78/17, EU:C:2019:403, punkt 79).

53 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 september 2018, Ahmed ( C‑369/17, EU:C:2018:713, punkt 51 och där angiven rättspraxis).

54 Se punkt 24 i detta förslag till avgörande.

55 Se, analogt, dom av den 12 december 2019, Bevándorlási és Menekültügyi Hivatal (Familjeåterförening – Syster till en flykting) ( C‑519/18, EU:C:2019:1070, punkt 64).

56 I detta skäl föreskrivs dessutom att direktivet inte enbart syftar till att säkerställa full respekt för den mänskliga värdigheten och de asylsökandes och deras medföljande familjemedlemmars rätt till asyl, utan även till att främja tillämpningen av artiklarna 1, 7, 11, 14, 15, 16, 18, 21, 24, 34 och 35 i stadgan och bör därför genomföras på ett sätt som överensstämmer med detta ändamål.