Förslag till avgörande av generaladvokaten Athanasios Rantos föredraget den 19 oktober 2023

1 Originalspråk: franska.

2 Rådets direktiv av den 14 september 2009 om skyldighet för medlemsstaterna att inneha minimilager av råolja och/eller petroleumprodukter (EUT L 265, 2009, s. 9) i dess lydelse enligt kommissionens genomförandedirektiv (EU) 2018/1581 av den 19 oktober 2018 (EUT L 263, 2018, s. 57) (nedan kallat direktiv 2009/119 eller det nuvarande direktivet).

3 De tidigare direktiven, det vill säga rådets direktiv 68/414/EEG av den 20 december 1968 om en skyldighet för medlemsstaterna i EEG att inneha minimilager av råolja och/eller petroleumprodukter (EGT L 308, 1968, s. 14; svensk specialutgåva, område 12, volym 1, s. 28) och rådets direktiv 2006/67/EG av den 24 juli 2006 om en skyldighet för medlemsstaterna att inneha minimilager av råolja och/eller petroleumprodukter (EUT L 217, 2006, s. 8), gav upphov till få domar, som dessutom saknar betydelse för det nu aktuella fallet (dom av den 12 december 1990, Hennen Olie, C‑302/88, EU:C:1990:455, dom av den 25 oktober 2001, kommissionen/Grekland, C‑398/98, EU:C:2001:565, och dom av den 17 juli 2008, kommissionen/Belgien, C‑510/07, EU:C:2008:435). Det pågående målet C‑784/22, Solvay Sodi, aktualiserar frågor liknande dem i förevarande mål, varför det målet har förklarats vilande till dess att avgörande meddelas i förevarande mål.

4 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1099/2008 av den 22 oktober 2008 om energistatistik (EUT L 304, 2008, s. 1) i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EU) 2019/2146 av den 26 november 2019 (EUT L 325, 2019, s. 43) (nedan kallad förordning nr 1099/2008).

5 I dagsläget förefaller Republiken Bulgarien vara ensamt om att ha ett system där en ekonomisk aktör som importerar en viss typ av petroleumprodukt kan åläggas att upprätta ett lager av en annan typ av petroleumprodukt än den importerade. Vid förhandlingen uppgav Europeiska kommissionen emellertid, på grundval av rapporter upprättade enligt artikel 6 i direktiv 2009/119, att det finns ett liknande system i Polen.

6 Nedan kallat 1968 års direktiv.

7 EGT L 358, 1998, s. 100.

8 Nedan kallat 2006 års direktiv.

9 DV nr 15 av den 15 februari 2013.

10 Trade Express har närmare bestämt bestritt kvalificeringen av bolaget som lagringsskyldigt och till stöd för detta anfört tre invändningar, nämligen att bolaget inte har råd att köpa den kvantitet av tung eldningsolja som anges i föreläggandet riktat mot bolaget och inte innehar några anläggningar för lagring av tung eldningsolja samt att fristen för fullgörande av lagringsskyldigheten är alltför kort. Devnia Tsiment har för sin del gjort gällande bland annat att direktiv 2009/119 inte har införlivats på ett korrekt sätt med den bulgariska rättsordningen.

11 Den hänskjutande domstolen har hänvisat till dom av den 11 mars 2022 och dom av den 4 maj 2022 meddelade av Varhoven administrativen sad (Högsta förvaltningsdomstolen, Bulgarien.

12 Se punkt 21 ovan.

13 Nämligen i form av kostnader för inköp av den aktuella produkten samt för att köpa eller hyra en lagringsanläggning, försäkra anläggningen i enlighet med ZZNN och betala punktskatt i enlighet med den bulgariska punktskattelagstiftningen, och detta även vid delegering av skyldigheten, eftersom delegering är en möjlighet som en lagringsskyldig kan välja att utnyttja.

14 Här kan nämnas att ursprunget till bestämmelser med syftet att upprätthålla en hög nivå av oljelager kan härledas till första och andra skälet i 1968 års direktiv.

15 Min kursivering.

16 Vid utarbetandet av utkastet till direktiv konstaterade kommissionen att den omständigheten att det fanns skillnader mellan de olika nationella ordningarna inte [utgjorde] ett problem (se sidan 17 i det arbetsdokument från kommissionen som åtföljde förslaget till direktiv – Konsekvensbedömning, COM(2008) 775, som finns tillgängligt på engelska på följande webbplats: https://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/ALL/?uri=Celex%3A52008SC2858) (nedan kallat kommissionens konsekvensbedömning)).

17 Se artikel 7.2 i direktiv 2009/119.

18 Se artikel 8.1 i direktiv 2009/119.

19 Se dom av den 8 juni 2023, VB (Information till den som dömts i sin utevaro) ( C‑430/22 och C‑468/22, EU:C:2023:458, punkt 24).

20 I skälen 10, 11 och 19 i direktiv 2009/119 hänvisas till exempel till skyldigheter som åläggs ekonomiska aktörer.

21 Se artikel 8.1 a och b i direktiv 2009/119.

22 Se artikel 8.1 c och d i direktiv 2009/119.

23 Min kursivering.

24 Se punkt 40 ovan.

25 Min kursivering.

26 Mina kursiveringar. Dessa bestämmelser överfördes till artikel 6.2 i 2006 års direktiv.

27 Se punkt 15 ovan.

28 Se skäl 3 i genomförandedirektiv 2018/1581.

29 Se punkt 41 ovan.

30 Se artikel 3 i 1968 års direktiv och artikel 2 i 2006 års direktiv. Vidare ska det erinras om att det i artikel 5 i 1968 års direktiv i dess ändrade lydelse föreskrevs att [o]bligatoriska lager enligt artikel 1 [motsvarande artikel 3 i det nuvarande direktivet] får hållas i form av råolja, halvfabrikat och färdiga produkter (min kursivering).

31 Se sidorna 15 och 21 (punkt 2.2.3.1 respektive punkt 3.2.4 i kommissionens konsekvensbedömning).

32 I bilaga III återges på det stora hela den beräkningsmetod som anvisas i IEA-avtalet (se punkt 62 ovan).

33 Se punkt 15 ovan. Mina kursiveringar.

34 Se Eurostats statistikinformation med rubriken The EU emergency oil stock, från juli 2022, som visar att endast sju medlemsstater hade lager för alla övriga produkter (all other products) (informationen finns tillgänglig på engelska på Eurostats webbplats: https://ec.europa.eu/eurostat/statistics-explained/index.php?title=Emergency_oil_stocks_statistics#Emergency_oil_stocks_statistics).

35 Dessa produkter överensstämmer i allt väsentligt med de produkter som räknades upp i artikel 2 i 2006 års direktiv (se punkt 62 ovan).

36 Ett sådant krav vore exempelvis berättigat i ett fall där en stat saknar egna råoljetillgångar eller större raffinaderier och inte kan hålla erforderliga lager, och därmed är helt beroende av import (se, analogt, dom av den 10 juli 1984, Campus Oil m.fl., 72/83, EU:C:1984:256, punkterna 34 och 35).

37 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 januari 2022, Sātiņi‑S ( C‑234/20, EU:C:2022:56, punkterna 56–59 och där angiven rättspraxis) (nedan kallad domen Sātiņi‑S).

38 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 januari 2023, TP (Audiovisuell redigerare för statlig television) ( C‑356/21, EU:C:2023:9, punkt 74 och där angiven rättspraxis).

39 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 april 2021, Federazione nazionale delle imprese elettrotecniche ed elettroniche (Anie) m.fl. ( C‑798/18 och C‑799/18, EU:C:2021:280, punkt 62 och där angiven rättspraxis).

40 Enligt artikel 52.1 första meningen i stadgan ska varje begränsning i utövandet av de rättigheter som erkänns i stadgan bland annat vara föreskriven i lag, vilket innebär att den rättsliga grund som tillåter ingreppet i denna rättighet i sig på ett klart och precist sätt ska definiera omfattningen av begränsningen i utövandet av denna rättighet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 september 2020, Recorded Artists Actors Performers ( C‑265/19, EU:C:2020:677, punkt 86 och där angiven rättspraxis). I förevarande fall är det ostridigt att inskränkningen i de ekonomiska aktörernas rättigheter föreskrivs på ett klart och precist sätt i ZZNN.

41 Enligt artikel 52.1 andra meningen i stadgan är det tillåtet att begränsa utövandet av rättigheter och friheter som erkänns i stadgan, dock endast under förutsättning att begränsningarna, med beaktande av proportionalitetsprincipen, är nödvändiga och faktiskt svarar mot mål av allmänt samhällsintresse som erkänns av unionen eller behovet av skydd för andra människors rättigheter och friheter. Se, för ett liknande resonemang, domen Sātiņi-S, punkterna 62 och 63 samt där angiven rättspraxis.

42 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 januari 2023, TP (Audiovisuell redigerare för statlig television) ( C‑356/21, EU:C:2023:9, punkt 75 och där angiven rättspraxis).

43 Se, analogt, domen Sātiņi-S, punkt 64 och där angiven rättspraxis.

44 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 juli 1984, Campus Oil m.fl. ( 72/83, EU:C:1984:256, punkterna 34 och 35), och dom av den 17 september 2020, Hidroelectrica ( C‑648/18, EU:C:2020:723, punkt 37), samt skäl 25 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG (EUT L 211, 2009, s. 55).

45 Se, analogt, domen Sātiņi-S, punkt 65 och där angiven rättspraxis.

46 Min kursivering.

47 Se i detta avseende skäl 10 i direktiv 2009/119.

48 Se, analogt, dom av den 10 juli 1984, Campus Oil m.fl. ( 72/83, EU:C:1984:256, punkt 47).

49 Se, analogt, dom av den 30 juni 2016, Lidl ( C‑134/15, EU:C:2016:498, punkt 27).