Förslag till avgörande av generaladvokat Jean Richard de la Tour föredraget den 22 juni 2023

1 Originalspråk: franska.

2 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009 av den 16 september 2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EUT L 284, 2009, s. 1), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 465/2012 av den 22 maj 2012 (EUT L 149, 2012, s. 4) (nedan kallad förordning nr 987/2009 eller tillämpningsförordningen).

3 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EUT L 166, 2004, s. 1, och rättelse i EUT L 200, 2004, s. 1), i dess lydelse enligt förordning nr 465/2012 (nedan kallad förordning nr 883/2004 eller grundförordningen).

4 Det har i dom av den 2 mars 2023, DRV Intertrans och Verbraeken J. en Zonen (C‑410/21 och C‑661/21, nedan kallad domen DRV Intertrans, EU:C:2023:138, punkt 42 och där angiven rättspraxis), erinrats om att A1-intyget, som har ersatt E 101-intyget enligt [rådets förordning (EEG) nr 574/72 av den 21 mars 1972 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (EGT L 74, 1972, s. 1; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 106, och rättelse i EGT L 323, 1996, s. 38)], motsvarar ett standardformulär som utfärdas av den institution som utsetts av den behöriga myndigheten i den medlemsstat vars lagstiftning i fråga om social trygghet är tillämplig, och att intyget, i enlighet med avdelning II i förordning nr 987/2009, utfärdas för att, enligt ordalydelsen i bland annat artikel 19.2 i den förordningen, intyga att migrerande arbetstagare som befinner sig i en av de situationer som avses i avdelning II i förordning nr 883/2004 omfattas av lagstiftningen i den medlemsstaten. Se, exempelvis, de praktiska anvisningar och den blankett som finns tillgängliga på webbplatsen för Centre des liaisons européennes et internationales de sécurité sociale (Centrum för europeisk och internationell samordning av social trygghet) (Frankrike): https://www.cleiss.fr/reglements/a1.html.

5 ZUS preciserade i sina skriftliga yttranden att detta intyg hade utfärdats den 19 augusti 2016, att det grundade sig på artikel 13.2 i förordning nr 883/2004, på grund av att den artikeln reglerar situationen för den berörda personen som bedrev verksamhet som egenföretagare i två eller flera medlemsstater, och att det hade översänts till den behöriga franska institutionen.

6 Sąd Najwyższy (Högsta domstolen, Polen), som är den hänskjutande domstolen, har uppgett att detta beslut fattades med tillämpning av artikel 83a.1 i ustawa o systemie ubezpieczeń społecznych (lag om det sociala trygghetssystemet) av den 13 oktober 1998 (Dz. U. 2021, position 430).

7 Se punkt 16 i detta förslag till avgörande.

8 Enligt rubriken till artikeln fastställs i denna artikel förfaranden vid tillämpningen av artikel 11.3 b och 11.3 d, 11.4 samt artikel 12 i grundförordningen (information till de berörda institutionerna).

9 Se även skälen 10 och 11, samt punkterna 1, 2 och 17 i beslut nr A1 av den 12 juni 2009 om inrättande av ett samråds- och förlikningsförfarande när det gäller handlingars giltighet, fastställande av tillämplig lagstiftning och utgivande av förmåner enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 (EUT C 106, 2010, s. 1) (nedan kallat beslut nr A1). Se, även, dom av den 27 april 2017, A-Rosa Flussschiff (C‑620/15, nedan kallad domen A-Rosa Flussschiff, EU:C:2017:309, punkt 58, beträffande artikel 84a.3 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (EGT L 149, 1971, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 57, och rättelse i EGT L 323, 1996, s. 38), vars bestämmelser återges i artikel 76.6 i förordning nr 883/2004).

10 Artikel 5.2. Min kursivering.

11 Se domen DRV Intertrans (punkt 46).

12 Artikel 5.2.

13 Se, i förevarande fall, punkt 21 i förevarande förslag till avgörande beträffande skälet till att dra tillbaka intyget på grund av att den berörda personen inte arbetade i två olika medlemsstater.

14 E 101-intyget har ersatts av A1-intyget. Se fotnot 4 i förevarande förslag till avgörande.

15 Se domen DRV Intertrans (punkterna 43 och 52 och där angiven rättspraxis).

16 Se dom av den 16 juli 2020, AFMB m.fl. ( C‑610/18, EU:C:2020:565, punkterna 72 och 74), och domen DRV Intertrans (punkterna 43 och 54 och där angiven rättspraxis. I det mål som avgjordes genom den sistnämnda domen hade verkan av ett A1-intyg tillfälligt upphävts genom ett beslut av den utfärdande institutionen. Domstolen slog fast att det, med hänsyn till ordalydelsen i artikel 5.1 i förordning nr 987/2009, endast är när detta intyg dras tillbaka som det kan förlora sin bindande verkan (punkterna 48, 49, 51 och 59).

17 Beträffande principen om lojalt samarbete i artikel 4.3 FEU, enligt vilken den utfärdande institutionen är skyldig att göra en korrekt bedömning av de omständigheter som är relevanta för tillämpningen av reglerna om fastställande av den tillämpliga lagstiftningen i fråga om social trygghet och följaktligen att säkerställa att uppgifterna i E 101-intyget (numera A1-intyget) är korrekta, se domen A-Rosa Flussschiff (punkt 39 och där angiven rättspraxis). Domstolen har även slagit fast att denna princip är tillämplig även om administrativa kommissionen har kommit fram till att intyget hade utfärdats felaktigt (se dom av den 6 september 2018, Alpenrind m.fl., C‑527/16, nedan kallad domen Alpenrind m.fl., EU:C:2018:669, punkt 64) eller om en medlemsstats domstolar ska pröva en talan mot en arbetsgivare angående omständigheter som kan visa att intyg har erhållits eller använts på ett bedrägligt sätt (se dom av den 2 april 2020, CRPNPAC och Vueling Airlines, C‑370/17 och C‑37/18, nedan kallad domen Vueling, EU:C:2020:260, punkt 86).

18 Se domen DRV Intertrans (punkterna 43 och 55). I den domen fann domstolen även att den institution som utfärdat de aktuella A1-intygen, och som mottagit en begäran om att dra tillbaka intygen i samband med samråds- och förlikningsförfarandet, inte kunde besluta att skjuta upp omprövningen av dessa intygs giltighet och fastställandet av vilket system för social trygghet som var tillämpligt på de berörda arbetstagarna till dess att det brottmål som pågick vid domstolarna i den medlemsstat där arbetet utfördes hade avslutats (punkterna 27, 53, 55 och 63).

19 Detta lagstiftningsmässiga val skulle även kunna motiveras av det låga antalet fall som ska behandlas. Se statistik i kommissionens rapport med titeln Posting of workers, Report on A1 Portable Documents issued in 2020, oktober 2021, särskilt kommentaren i punkt 5 och tabell 20, där det anges att fallen med felaktigheter motsvarar mindre än 0,1 procent av antalet intyg som utfärdats av de behöriga medlemsstaterna. Se, även, tabell 22 över antalet intyg som dragits tillbaka. Analysen är följande (under tabell 21): I absoluta siffror har det största antalet A1-intyg dragits tillbaka av Polen (528 …) och Slovakien (766 …). I relativa termer (det vill säga i procentandel av det totala antalet utfärdade intyg) har alla de medlemsstater som har lämnat siffror dragit tillbaka mindre än 1 procent av det totala antalet A1-intyg som utfärdades år 2020. Till exempel drog Polen och Slovakien tillbaka 0,1 procent respektive 0,7 procent av det totala antalet A1-intyg som utfärdades år 2020. Det ska dock noteras att … de A1-intyg som utfärdades år 2019 eller till och med tidigare kunde dras tillbaka år 2020. När det gäller Polen har antalet A1-intyg som dragits tillbaka minskat avsevärt jämfört med år 2019 (från 1197 … år 2019 till bara 528 … år 2020) (fri översättning).

20 Praktisk vägledning utarbetad och godkänd av administrativa kommissionen, tillgänglig på följande webbadress: https://ec.europa.eu/social/BlobServlet?docId=11366&langId=sv (nedan kallad den praktiska vägledningen), särskilt s. 25 tredje stycket och s. 35 första stycket.

21 Som domstolen erinrade om i dom av den 11 juli 2018, kommissionen/Belgien ( C‑356/15, EU:C:2018:555, punkt 111), saknar beslut nr A1 normativ beskaffenhet. Enligt fast rättspraxis kan dock detta beslut innebära en hjälp för de institutioner för social trygghet som har att tillämpa unionsrätten på detta område (se samma dom, punkt 110 och där angiven rättspraxis).

22 Se punkt 1 i nämnda beslut.

23 Se dom av den 14 maj 2020, Bouygues travaux publics m.fl. ( C‑17/19, EU:C:2020:379, punkt 40 och där angiven rättspraxis).

24 Domstolen har dessutom slagit fast att intygens bindande verkan inte påverkas av eventuella oegentligheter. Se domen Alpenrind m.fl. (punkt 76).

25 Se skäl 10 i förordning nr 987/2009 och fotnot 34 i förevarande förslag till avgörande.

26 I förevarande fall framhöll ZUS i sina skriftliga yttranden att konstaterandet att TE inte hade någon verksamhet i Polen under den period som avses i det A1-intyg som det hade utfärdat inte gav upphov till några tvivel om skyldigheten att dra tillbaka intyget, eftersom det grundades på artikel 13 i förordning nr 883/2004. I det avseendet skiljer sig detta fall mycket från fallet då det uppstår svårigheter vid bedömningen av den berörda personens verksamhet. Se, för förklaringar och konkreta exempel, den praktiska vägledningen, s. 22 och följande sidor.

27 Däremot bör man överväga att en diskussion ska äga rum beträffande riktigheten av de faktiska omständigheter som har fastställts av den institution som vill dra tillbaka det intyg som den felaktigt har utfärdat, då den garanterar att uppgifterna i intyget är korrekta. Se fotnot 17 i förevarande förslag till avgörande.

28 Se dom av den 11 juli 2018, kommissionen/Belgien ( C‑356/15, EU:C:2018:555, punkt 99 och där angiven rättspraxis, att jämföra med punkt 98).

29 Min kursivering.

30 Om det föreligger olika uppfattningar om tillämplig lag, hänvisar artikel 16.4 andra stycket till artikel 6 i förordning nr 987/2009. Se även skäl 8 och punkt 1 b i beslut nr A1.

31 Min kursivering.

32 Se, för ett liknande resonemang, artikel 76.6 i förordning nr 883/2004 och skäl 2 i förordning nr 987/2009. När det gäller fall där domstolen har uttalat sig med hänsyn till skyndsamheten i varje berörd institutions eller myndighets ageranden och situationer där tidsåtgången var orimlig, se dom av den 6 februari 2018, Altun m.fl. ( C‑359/16, EU:C:2018:63, punkterna 55, 59 och 60), och domen Vueling (punkterna 80 och 81, samt punkterna 85 och 86).

33 Beträffande administrativa kommissionens roll, se domen Alpenrind m.fl. (punkt 58 och följande punkter, särskilt punkterna 59 och 60, samt punkt 62, vad gäller att dess roll begränsar sig till att försöka jämka samman de ståndpunkter som medlemsstaters behöriga myndigheter ger uttryck för).

34 Enligt ZUS skriftliga yttranden utfärdades intyget i förevarande fall den 19 augusti 2016 och det drogs tillbaka den 1 december 2017, mindre än tre månader efter de första konstaterandena som avslöjade nya uppgifter om den berörda personens situation.

35 Se dom av den 6 februari 2018, Altun m.fl. ( C‑359/16, EU:C:2018:63, punkterna 36 och 39).

36 Se artiklarna 5.1 och 19.2 i förordning nr 987/2009 samt domen Alpenrind m.fl. (punkt 75). Se även, för en erinran om att det är omständigheterna som ligger till grund för att utfärda ett intyg, domen A-Rosa Flussschiff (punkt 57).

37 Se. för ett liknande resonemang, domen A-Rosa Flussschiff (punkt 38). För en erinran om att det enda syftet med lagvalsreglerna i förordning nr 883/2004 är att fastställa vilken lagstiftning som är tillämplig på personer som befinner sig i någon av de situationer som avses i de bestämmelser i vilka dessa regler fastställs, och att de inte som sådana syftar till att bestämma villkoren för rätten eller skyldigheten att ansluta sig till ett visst system för social trygghet, se dom av den 15 september 2022, Rechtsanwaltskammer Wien ( C‑58/21, EU:C:2022:691, punkt 50 och där angiven rättspraxis). Jämför med skäl 17a i förordning nr 883/2004 och domstolens fasta praxis, i vilken det erinras om att man vid tillämpningen av det system med lagvalsregler som införts genom förordningen endast beaktar den objektiva situation som den berörda arbetstagaren befinner sig i (se dom av den 16 juli 2020, AFMB m.fl., C‑610/18, EU:C:2020:565, punkt 54).

38 Den situationen ska således särskiljas från situationen då den behöriga institutionen i värdmedlemsstaten ensidigt bortser från det E 101-intyg eller A1-intyg som utfärdats av den behöriga institutionen i en annan medlemsstat, enbart på grund av att det finns konkreta indicier som tyder på att det fråga om ett bedrägeri. Se domen Vueling (punkt 68).

39 Beträffande de tänkbara praktiska konsekvenserna, se, exempelvis, Morsa, M., Retrait des documents A1 dans le cadre d’une procédure pénale et recours introduit par le prévenu devant une juridiction administrative dans l’État membre d’établissement, Droit pénal de l’entreprise, Larcier, Bryssel, 2021, nr 4, s. 352–362, särskilt s. 361, punkt 23. Beträffande de administrativa svårigheter som hänger samman med återbetalningen av redan betalda avgifter och återkrävandet av alla förmåner som redan uppburits av de berörda arbetstagarna, se förslag till avgörande av generaladvokaten Saugmandsgaard Øe i målet Alpenrind m.fl. ( C‑527/16, EU:C:2018:52, punkt 20 och fotnot 13). Se, beträffande skyldigheten att förhindra risken att de personer som omfattas av tillämpningsområdet för förordning nr 883/2004 blir utan skydd på området för social trygghet på grund av att det saknas lagstiftning som är tillämplig på dem, dom av den 3 juni 2021, TEAM POWER EUROPE ( C‑784/19, EU:C:2021:427, punkt 32).

40 Se skälen 1 och 45 i förordning nr 883/2004 och skäl 23 i förordning nr 987/2009. Se domen av den 3 juni 2021TEAM POWER EUROPE ( C‑784/19, EU:C:2021:427, punkt 58 och där angiven rättspraxis), och domen av den 3 juni 2021 DRV Intertrans (punkt 58).

41 Se domen DRV Intertrans (punkterna 56 och 57).

42 Förutom omständigheterna i det nationella målet, främjar den regel som anges i artikel 14.10 i förordning nr 987/2009, enligt vilken de berörda institutionerna, för att kunna fastställa tillämplig lagstiftning, i vissa fall ska beakta den situation som kan förväntas uppstå under de följande tolv kalendermånaderna, uppkomsten av skäl för översyn. Se den praktiska vägledningen, s. 28 (i analogi med det fall som anges före exempel 3) och s. 36.

43 Beträffande denna verkan, vid provisorisk försäkringstillhörighet, se artikel 6.4 i förordning nr 987/2009.

44 Se domen Alpenrind m.fl. (punkterna 70 och 71 och där angiven rättspraxis).

45 Se domen Vueling (punkt 69). Beträffande fall av bedrägeri, närmare bestämt de svårigheter som kan uppstå att för återkräva de belopp som ska betalas och i avvaktan på beslutet att dra tillbaka A1-intyget, se Emeriau, A., Le travail détaché en Europe: concurrence sociale déloyale ou garantie d’un socle minimal de protection?, Informations sociales, Caisse nationale d’allocations familiales, Paris, 2021, nr. 203–204, s. 144–152, särskilt s. 150.

46 Se punkterna 30–32 i förevarande förslag till avgörande.

47 Se fotnot 40 i förevarande förslag till avgörande.

48 Min kursivering.

49 Beträffande principerna om skydd för arbetstagare och om rättssäkerhet inom ramen för den fria rörligheten, se fotnot 40 i förevarande förslag till avgörande

50 På grund av den utfärdande myndighetens skyldighet att göra en korrekt bedömning av de omständigheter som är relevanta för tillämpningen av förordningarna nr 883/2004 och nr 987/2009 och säkerställa att uppgifterna i intyget är korrekta, se fotnot 17 i förevarande förslag till avgörande. Beträffande avsaknaden av eventuell oenighet till följd av att den intygade situationen uppenbart är felaktig, se fotnot 27 i förevarande förslag till avgörande.

51 På grund av principen om lojalt samarbete, se punkt 35 i förevarande förslag till avgörande.

52 Se, beträffande principen om effektivitet och skyndsamhet, punkt 40 i förevarande förslag till avgörande. Se även, beträffande flödet av kontrollansökningar, kommissionens rapport som har omnämnts i fotnot 19 i förevarande förslag till avgörande, särskilt under tabell 22.

53 Se artiklarna 5 och 19.2 i förordning nr 987/2009, samt fotnot 4 i förevarande förslag till avgörande.

54 Se, för ett liknande resonemang, domen Alpenrind m.fl. (punkt 76), på grund av att A1-intyget har dragits tillbaka.

55 Se punkterna 45 och 47 i förevarande förslag till avgörande. Jag noterar i det avseendet att det inte har lämnats några uppgifter om det enskilda fallet.

56 Se, i det avseendet, den rapport som har omnämnts i fotnot 19 i förevarande förslag till avgörande, s. 51, tabell 23. Se, även, Morsa, M., a.a., s. 362, punkt 25.

57 Se domen DRV Intertrans (punkterna 27 och 57).

58 Se, även, den rapport som har omnämnts i fotnot 19 i förevarande förslag till avgörande, s. 51, tabell 23.

59 Se artikel 8 i förordning nr 883/2004 och artikel 8 i förordning nr 987/2009, samt skäl 8 i den sistnämnda förordningen. Se, för ett exempel på samarbete i samband med bedrägeribekämpning, Emeriau, A., a.a., s. 149, och Morsa, M., a.a., s. 361, punkt 24.

60 Se punkterna 29 och 34–36 i förevarande förslag till avgörande.

61 Se, för ett liknande resonemang, domen Alpenrind m.fl. (punkt 61).

62 Se den praktiska vägledningen, s. 36–37.