Förslag till avgörande av generaladvokat Maciej Szpunar föredraget den 8 december 2022
1 Originalspråk: franska.
2 Rådets rambeslut av den 24 juli 2008 om beaktande av fällande domar avkunnade i Europeiska unionens medlemsstater vid ett nytt brottmålsförfarande i en medlemsstat (EUT L 220, 2008, s. 32).
3 Med fastställande av en gemensam påföljd avser jag, i förevarande förslag till avgörande, både utdömande av en sammanlagd påföljd vars varaktighet motsvarar den för den tyngsta ursprungliga påföljd som omfattar den lindrigaste påföljden, som anses ingå i den förstnämnda, och utdömande av en gemensam påföljd som motsvarar alla påföljder tillsammans upp till en längsta tillåten varaktighet.
4 Med reell brottskonkurrens avser jag en situation där en person som har begått ett brott begår ett andra brott, medan personen ännu inte slutgiltigt har dömts för det första brottet.
5 Det framgår inte av beslutet om hänskjutande huruvida de nationella regler som den hänskjutande domstolen har hänvisat till utgör hinder för att en dom meddelas för de gärningar som är föremål för det brottmålsförfarande som är anhängigt vid den eller om en dom skulle kunna meddelas men inte verkställas. Den hänskjutande domstolen har nämligen både angett att en dom endast kan meddelas om EU-domstolen tillämpar en viss tolkning av artikel 3.5 i rambeslut 2008/675 och att en dom visserligen kan meddelas men att någon ytterligare verkställighet inte vore möjlig. Såsom jag kommer att visa, anser jag emellertid att artikel 3.1 och 3.5 i rambeslutet ska tolkas på samma sätt i båda fallen, vilket innebär att EU-domstolens svar på tolkningsfrågan inte kan vara ett annat om det visar sig att de nationella reglerna utgör hinder för inte bara verkställighet av en dom som har avkunnats inom ramen för ett nytt brottmålsförfarande, utan även för själva avkunnandet av en sådan dom.
6 Skäl 3 i rambeslut 2008/675.
7 Dom av den 21 september 2017, Beshkov ( C‑171/16, EU:C:2017:710, punkterna 25 och 26).
8 Förslag till avgörande av generaladvokaten Richard de la Tour i målet AV (Meddelande av en dom med gemensam påföljd för den samlade brottsligheten) ( C‑221/19, EU:C:2020:815, punkt 35).
9 Förslag till avgörande av generaladvokaten Bot i målet Beshkov ( C‑171/16, EU:C:2017:386, punkt 43).
10 Dom av den 21 september 2017, Beshkov ( C‑171/16, EU:C:2017:710, punkt 29), och dom av den 15 april 2021, AV (Meddelande av en dom med gemensam påföljd för den samlade brottsligheten) ( C‑221/19, EU:C:2021:278, punkt 52).
11 Dom av den 21 september 2017, Beshkov ( C‑171/16, EU:C:2017:710, punkterna 37 och 44), och dom av den 15 april 2021, AV (Meddelande av en dom med gemensam påföljd för den samlade brottsligheten) ( C‑221/19, EU:C:2021:278, punkt 53).
12 Dom av den 21 september 2017, Beshkov ( C‑171/16, EU:C:2017:710, punkt 46).
13 Deutscher Bundestag, Drucksache 16/3673 (bundestag.de), s. 5.
14 Dom av den 24 mars 2022, kommissionen/Irland (Införlivande av rambeslut 2008/909) ( C‑125/21, ej publicerad, EU:C:2022:213, punkt 21), dom av den 17 december 2020, kommissionen/Ungern (Mottagande av personer som ansöker om internationellt skydd) ( C‑808/18, EU:C:2020:1029, punkt 288), och dom av den 13 mars 1997, kommissionen/Frankrike ( C‑197/96, EU:C:1997:155, punkt 15).
15 Jag noterar dessutom att förstainstansdomstolen, inom ramen för tvisten i det nationella målet, har vägrat att tillämpa den längsta tillåtna gemensamma påföljd på 15 års fängelse som föreskrivs i tysk rätt vid tillämpningen av mängdrabattmekanismen.
16 Rättspraxis från Bundesgerichtshof (Federala högsta domstolen) kan visserligen tolkas så, att den i tillräcklig grad införlivar artikel 3.5 i rambeslut 2008/675 genom att på ett tydligt sätt fastställa att maximistraffet på 15 år ska iakttas vid tillämpning av mängdrabatt. Jag anser dock inte att detta skulle kunna föranleda den hänskjutande domstolen att avstå från att tillämpa detta maximistraff. I den bestämmelsen anges att i sådana situationer som avses däri ska punkterna 1 och 2 inte leda till ett krav på medlemsstaterna att tillämpa sådana nationella regler för fastställande av domar, och det preciseras att medlemsstaterna, i sådana fall, ska se till att de nationella domstolarna på annat sätt kan beakta tidigare utländska fällande domar. Den tyska lagstiftaren har valt ett införlivande genom rättspraxis som, vid reell brottskonkurrens, utesluter en strikt förening av påföljder, samtidigt som den föreskriver, genom mängdrabattmekanismen, ett alternativt beaktande från domstolens sida, där den längsta gemensamma påföljden på 15 år vid fängelsestraff tillämpas med hänsyn tagen till tidigare fällande domar. Under dessa omständigheter, och i den mån artikel 3.5 i rambeslut 2008/675 tillämpas strikt i nationell rättspraxis inom ramen för medlemsstaternas utrymme för skönsmässig bedömning, kan den bestämmelsen inte på något sätt tolkas så, att det ändå är tillåtet för den nationella domstolen att underlåta att tillämpa den enligt tysk rätt längsta gemensamma påföljden på 15 år vid fängelsestraff.
17 Dom av den 8 november 2016, Ognyanov ( C‑554/14, EU:C:2016:835, punkt 56), och dom av den 24 juni 2019, Popławski ( C‑573/17, EU:C:2019:530, punkt 69).
18 Dom av den 8 november 2016, Ognyanov ( C‑554/14, EU:C:2016:835, punkterna 58 och 61), och dom av den 24 juni 2019, Popławski ( C‑573/17, EU:C:2019:530, punkt 72).
19 Dom av den 16 juni 2005, Pupino ( C‑105/03, EU:C:2005:386, punkt 43), dom av den 8 november 2016, Ognyanov ( C‑554/14, EU:C:2016:835, punkt 59), och dom av den 24 juni 2019, Popławski ( C‑573/17, EU:C:2019:530, punkt 73).
20 Dom av den 8 november 2016, Ognyanov ( C‑554/14, EU:C:2016:835, punkterna 63 och 64), dom av den 29 juni 2017, Popławski ( C‑579/15, EU:C:2017:503, punkt 32), och dom av den 24 juni 2019, Popławski ( C‑573/17, EU:C:2019:530, punkt 75).
21 Dom av den 16 juni 2005, Pupino ( C‑105/03, EU:C:2005:386, punkt 44), dom av den 8 november 2016, Ognyanov ( C‑554/14, EU:C:2016:835, punkt 64), och dom av den 24 juni 2019, Popławski ( C‑573/17, EU:C:2019:530, punkt 75).
22 Dom av den 8 november 2016, Ognyanov ( C‑554/14, EU:C:2016:835, punkt 65).