Förslag till avgörande av generaladvokaten Anthony Michael Collins föredraget den 11 april 2024

1 Originalspråk: franska.

2 Dom av den 7 september 2022, JCDecaux Street Furniture Belgium/kommissionen ( T‑642/19, nedan kallad den överklagade domen, EU:T:2022:503).

3 EUT L 320, 2019, s. 119, nedan kallat det omtvistade beslutet.

4 Närmare bestämt framgår det av skäl 13 i det omtvistade beslutet att [d]e båda avtalen gäller installation av gatumöbler mot ersättning i form av reklaminstallationer med en storlek av ca 2 m2 där reklam kan visas …. Dessa reklampelare bestod i allmänhet av två ytor, varav den ena var avsedd för reklamaffischering och den andra var reserverad för staden Bryssel för att tillhandahålla administrativa och sociokulturella upplysningar.

5 Följaktligen kunde år 1999, vid utgången av 1984 års avtal, vissa anläggningar som omfattades av 1984 års avtal fortfarande nyttjas fram till dess att deras driftsperiod på 15 år gick ut.

6 Jag kommer i detta förslag till avgörande att hänföra till denna överenskommelse som kompensationsmekanismen. JCDecaux har uttalat sig på liknande sätt i sitt yttrande och band annat understrukit att driften av de omtvistade anordningarna inte reglerades av 1999 års avtal och att bibehållandet av dessa skedde inom ramen för genomförandet av 1984 års avtal utan någon som helst överföring av offentliga medel. Bolaget har även hävdat att varken de anordningar som omfattas av 1984 års avtal eller de som omfattas av 1999 års avtal var föremål för någon avgift.

7 CCB har, i sitt skriftliga yttrande, angett att den ekonomiska förmån som JCDecaux åtnjöt genom driften av de omtvistade anordningarna efter deras respektive slutdatum översteg 2150000 euro jämte ränta.

8 EUT L 379, 2006, s. 5.

9 EUT L 248, 2015, s. 9.

10 Skäl 84 i det omtvistade beslutet.

11 Dom av den 26 oktober 2016 (C‑211/15 P, EU:C:2016:798, punkterna 41–44).

12 Dom av den 24 juli 2003 (C‑280/00, EU:C:2003:415).

13 Skäl 89 i det omtvistade beslutet.

14 EUT C 262, 2016, s. 1.

15 Skälen 91 och 93 i det omtvistade beslutet.

16 Skäl 94 i det omtvistade beslutet.

17 Bryssels appellationsdomstols dom av den 29 april 2016 (nionde avdelningen) i målet 2011/AR/140.

18 Skäl 132 i det omtvistade beslutet.

19 Skäl 134 i det omtvistade beslutet.

20 Skäl 137 i det omtvistade beslutet. De aktuella skatteförordningarna nämns i skäl 138 i det omtvistade beslutet samt i fotnoterna 46 och 49 i detta beslut. Se även punkt 56 i den överklagade domen.

21 Dom av den 24 juli 2003 (C‑280/00, EU:C:2003:415).

22 EUT C 8, 2012, s. 15.

23 EUT L 7, 2012, s. 3.

24 Punkt 42 i den överklagade domen.

25 Punkterna 24–26 i den överklagade domen.

26 Punkt 28 i den överklagade domen.

27 Punkt 29 i den överklagade domen.

28 Punkt 30 i den överklagade domen.

29 Punkt 31 i den överklagade domen.

30 Punkterna 34–36 i den överklagade domen.

31 Dom av den 26 oktober 2016 (C‑211/15 P, EU:C:2016:798).

32 Dom av den 24 juli 2003 (C‑280/00, EU:C:2003:415). Tribunalen prövade i punkterna 66–75 i den överklagade domen mer detaljerat frågan om de villkor som hade fastställts i domen Altmark Trans och Regierungspräsidium Magdeburg. Den konstaterade att kommissionen inte hade gjort sig skyldig till någon felaktig bedömning genom att, i punkt 88 i det omtvistade beslutet, slå fast att 1984 års avtal var ett rent kommersiellt avtal, varför det första villkoret inte var uppfyllt.

33 Se punkt 15 i detta förslag till avgörande.

34 Punkterna 37–41 i den överklagade domen.

35 Punkt 65 i den överklagade domen.

36 Punkterna 48 och 49 i den överklagade domen.

37 Punkt 53 i den överklagade domen.

38 Punkt 54 i den överklagade domen.

39 Punkt 61 i den överklagade domen.

40 Domar av Tribunal de première instance de Bruxelles (Förstainstansdomstolen i Bryssel, Belgien) av den 4 november 2016 (RG 2012/9807/A + 2012/9808/A och RG 2012/14576/A och 2014/5965/A).

41 Punkt 63 i den överklagade domen.

42 Punkt 93 i den överklagade domen.

43 Punkt 95 i den överklagade domen.

44 Det framgår av domen av Cour d’appel de Bruxelles (Appellationsdomstolen i Bryssel, Belgien) av den 29 april 2016 att JCDecaux, genom att hänföra till omvandlingsteorin, avsåg förklara att bolaget endast hade bibehållit viss äldre utrustning efter dess slutdatum för att kompensera det för tidiga ersättandet av äldre utrustning som kunde stå kvar med ny sådan.

45 JCDecaux avser i detta hänseende närmare bestämt punkterna 83–89 i den överklagade domen.

46 Dom av den 12 maj 2022, Klein/kommissionen ( C‑430/20 P, EU:C:2022:377, punkt 39 och där angiven rättspraxis).

47 Dom av den 16 juli 2009, Der Grüne Punkt – Duales System Deutschland/kommissionen ( C‑385/07 P, EU:C:2009:456, punkt 71 och där angiven rättspraxis).

48 Punkterna 17–76 i den överklagade domen.

49 Moniteur belge av den 29 augusti 1991.

50 Cour d’appel de Bruxelles (Appellationsdomstolen i Bryssel, Belgien) angav i denna dom bland annat att installerande av utrustning på allmän plats och driften av denna i reklamsyfte kräver myndighetstillstånd, vilket kan ges i olika former. I avsaknad av tillstånd sker installerandet och driften utan rättighet och är således olagliga. Den erinrade vidare om att [v]arje anordning ska omfattas av ett tillstånd som utfärdas för en viss plats och en bestämd varaktighet samt att [t]illstånden och anordningarna är inte utbytbara efter innehavarens gottfinnande. I övrigt påpekade Cour d’appel att CCB [riktade] sin talan mot [JCDecaux], som var upphovsman till det omtvistade handlandet, och inte mot staden Bryssel och att det inte, i det aktuella fallet, [rörde sig] om att kontrollera det sätt på vilket [denna stad genomförde] 1984 års avtal och 1999 års offentliga upphandling.

51 Cour d’appel de Bruxelles (Appellationsdomstolen i Bryssel, Belgien) påpekade i sin dom av den 29 april 2016, att det inte ankommer på rätten att pröva huruvida [JCDecaux] uppburit statligt stöd eller att göra någon värdering av ett sådant.

52 Dom av den 12 oktober 2000, Spanien/kommissionen ( C‑480/98, EU:C:2000:559, punkterna 19–21). Se även punkt 68 i kommissionens tillkännagivande om begreppet statligt stöd som avses i artikel 107.1 FEUF.

53 Dom av den 24 juli 2003 (C‑280/00, EU:C:2003:415).

54 Se punkterna 25, 26, 28–41, och 68–75 i den överklagade domen. JCDecaux har inte, inom ramen för detta överklagande, ifrågasatt de överväganden genom vilka tribunalen såtillvida fastställde att den påstådda kompensationsmekanismen inte var relevant.

55 Enligt JCDecaux skulle staden Bryssel på sin höjd kunnat ha väckt talan vid domstol om ett avlägsnande av de omtvistade anordningarna och/eller skadestånd. Vidare hade staden Bryssel, på JCDecauxs bekostnad, kunnat ta ut den specifika avgift som den specifikt införde den 17 september 2001 i händelse av nyttjande av offentlig plats i reklamsyfte.

56 JCDecaux har, i detta hänseende, påpekat att utvecklingen av dessa platser i logistiskt hänseende och såvitt gäller stadsplaneringsregleringar ofta har gjort det nödvändigt att hitta nya placeringar.

57 I denna bestämmelse föreskrivs följande: Ingen avgift eller skatt får fastställas av agglomerationen, kommunförbundet eller kommuner på annat sätt än genom beslut av deras råd.

58 Domar av Tribunal de première instance de Bruxelles (Förstainstansdomstolen i Bryssel, Belgien) av den 4 november 2016 (RG 2012/9807/A + 2012/9808/A och RG 2012/14576/A och 2014/5965/A).

59 Dom nr F.19.0012.F från Cour de cassation (Högsta domstolen, Belgien) av den 1 oktober 2021 (BE:CASS:2021:ARR.20211001.1F.7).

60 Dom av den 23 mars 2023, PV/kommissionen ( C‑640/20 P, EU:C:2023:232, punkterna 77 och 78 samt där angiven rättspraxis).

61 Dom av den 2 oktober 2014, Strack/kommissionen ( C‑127/13 P, EU:C:2014:2250, punkt 79), och dom av den 16 februari 2017, Hansen & Rosenthal och H&R Wax Company Vertrieb/kommissionen ( C‑90/15 P, EU:C:2017:123, punkt 48).

62 Som har följande lydelse: Den upphandlande myndigheten åtar sig att, under upphandlingens varaktighet, inte få utfört eller tillåta några prestationer som avser utrustning som omfattar reklampelare som är identiska eller analoga med dem som beskrivs i detta särskilda förfrågningsunderlag, av andra entreprenörer eller genom sina egna avdelningar. Detta gäller för hela dess territorium.

63 Det ska påpekas att det, i beställningssedeln, även föreskrevs att [n]är det gäller att ersätta den befintliga utrustningen med en ny modell av busskurer eller med en reklampelare, [har JCDecaux åtagit sig] att utföra ersättningsarbetet inom 48–72 timmar beroende på väderförhållandena. Denna beställningssedel åtföljs av en bilaga vilken innehåller de detaljerade förteckningarna över de befintliga busskurernas och reklampelarnas placeringar, i syfte att … göra det möjligt [för JCDecaux] att upprätta [sitt] installeringsförslag, med beaktande av den befintliga utrustningens placering och datumen för avlägsnandet av de befintliga anordningarna.

64 Se punkt 67 i kommissionens tillkännagivande om begreppet statligt stöd som avses i artikel 107.1 FEUF: För att bedöma detta bör företagets ekonomiska situation efter åtgärden jämföras med dess ekonomiska situation om åtgärden inte hade vidtagits.

65 Vid förhandlingen anförde CCB, utan att JCDecaux bestred detta, att JCDecaux i reklamsyfte, i grannkommunen Uccle (Belgien), nyttjade anordningar som installerats på utrustning på allmän plats som CCB ägde och, för detta nyttjande, betalade hyror.

66 Kommissionen hade redan, i sin svarsinlaga i målet vid tribunalen, gjort en sådan invändning. JCDecaux svarade i repliken att kommissionens argument inte avsåg huruvida åtgärden var selektiv och att bolaget, genom sin ansökan endast och på ett tydligt sätt hade bestridit att kommissionens tillämpning av 2001 års avgiftsföreskrifter på stadens reklamanordningar var relevant för att fastställa huruvida det förelåg en fördel för JCDecaux (vilket inte var fallet) och som grund för beräkningen av beloppet av det eventuella stöd som skulle återkrävas av den belgiska staten.

67 Dom av den 4 juni 2015, kommissionen/MOL ( C‑15/14 P, EU:C:2015:362, punkt 60).