Förslag till avgörande av generaladvokat Laila Medina föredraget den 18 april 2024
1 Originalspråk: Engelska.
2 Se OSCE Office for Democratic Institutions and Human Rights, The Functioning of Courts in the Covid-19 Pandemic: A Primer, 2 november 2020 (finns på https://www.osce.org/odihr/469170); Sanders, A., Video-hearings in Europe before, during and after the Covid-19 Pandemic, International Journal for Court Administration, volym 12, 2021, s. 1–21.
3 Se Poulin, A.B., Criminal Justice and Videoconferencing Technology: The Remote Defendant, Tulane Law Review, volym 78, 2004, s. 1089.
4 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/343 av den 9 mars 2016 om förstärkning av vissa aspekter av oskuldspresumtionen och av rätten att närvara vid rättegången i straffrättsliga förfaranden (EUT L 65, 2016, s. 1).
5 Dom av den 30 januari 2024, Direktor na Glavna direktsia Natsionalna politsia pri MVR – Sofia (C-118/22, EU:C:2024:97, punkt 31 och där angiven rättspraxis).
6 Det framgår av begäran om förhandsavgörande att NPK ger möjlighet till onlinedeltagande när den tilltalade vittnar, i samband med häktningsbeslut under förundersökningen eller prövning av häktningen, eller i fall med förfaranden som rör ömsesidig rättslig hjälp i brottmål.
7 Dom av den 8 december 2022, HYA m.fl. (Omöjligt att förhöra vittnen som åberopas emot den tilltalade) ( C-348/21, EU:C:2022:965, punkt 39).
8 Ibidem, punkt 40.
9 Ibidem, punkt 41, där det för ett liknande resonemang hänvisas till Europadomstolen, 18 oktober 2006, Hermi mot Italien, CE:ECHR:2006:1018JUD001811402, § 58.
10 Europadomstolen, 2 november 2010, Sakhnovskiy mot Ryssland, CE:ECHR:2010:1102JUD002127203, § 95.
11 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 december 2022, HYA m.fl. (Omöjligt att förhöra vittnen som åberopas emot den tilltalade) ( C-348/21, EU:C:2022:965, punkt 42) och Europadomstolen, 5 oktober 2006, Marcello Viola mot Italien, CE:ECHR:2006:1005JUD004510604, §§ 52 och 53; Europadomstolen, 15 december 2011, Al-Khawaja och Tahery mot Förenade kungariket, CE:ECHR:2011:1215JUD002676605, § 142).
12 Europadomstolen, 5 oktober 2006, Marcello Viola mot Italien, CE:ECHR:2006:1005JUD004510604, § 53.
13 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 december 2022, HYA m.fl. (Omöjligt att förhöra vittnen som åberopas emot den tilltalade) ( C-348/21, EU:C:2022:965, punkt 44).
14 Se, Central fråga – Artikel 6 (straffrätt), Förhandlingar via videolänk, Europadomstolens kansli (finns på https://ks.echr.coe.int/web/echr-ks/article-6-criminal).
15 Europadomstolen, 5 oktober 2006, Marcello Viola mot Italien, CE:ECHR:2006:1005JUD004510604, § 65.
16 Ibidem, §§ 49–62. Se punkterna 31–33 ovan i detta förslag till avgörande.
17 Ibidem, § 66, där den europeiska konventionen om inbördes rättshjälp i brottmål och konventionen om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater av den 29 maj 2000 omnämns särskilt.
18 Se, för ett liknande resonemang, Europadomstolen, 5 oktober 2006, Marcello Viola mot Italien, CE:ECHR:2006:1005JUD004510604, § 67 och Europadomstolen, 27 november 2007, Asciutto mot Italien, CE:ECHR:2007:1127JUD003579502, § 64.
19 Europadomstolen, 5 oktober 2006, Marcello Viola mot Italien, CE:ECHR:2006:1005JUD004510604, § 72.
20 Dessa mål rör i huvudsak Ryssland. Se Kamer, K., The Right to a Fair Online Hearing, Human Rights Law Review 2022 (22), s. 1–21, på s. 19.
21 Europadomstolen, 2 november 2010, Sakhnovskiy mot Ryssland, CE:ECHR:2010:1102JUD002127203,
22 Ibidem, § 98.
23 Så vitt jag vet har Europadomstolen inte heller uttalat sig specifikt om något klagomål gällande allmän användning av videokonferenser under pandemin, i syfte att säkerställa kontinuiteten i rättskipningen i samband med undantagstillstånd. Det finns ett pågående mål, Stephan Kucera mot Österrike, ansökan nr 13810/22, angående en österrikisk domstols beslut att hålla en muntlig förhandling i ett administrativt förfarande av straffrättslig karaktär med hjälp av en videokonferens, med stöd av förfaranderegler som syftade till att motverka spridningen av covid-19.
24 Europadomstolen, 8 juni 2021, CE:ECHR:2021:0608JUD006159116.
25 Under de specifika omständigheterna i målet, med beaktande av att det aktuella förfarandet var en del av en omfattande och komplex brottmålsprocess med sju misstänkta som alla vid den tidpunkten befann sig i olika länder och klagandens upprepade och otvetydiga vägran att delta i förhandlingar via videokonferens, ansåg Europadomstolen att den nederländska appellationsdomstolen hade rätt att avslå den begäran som ställdes av klagandens ombud i hans slutanförande för att ännu en gång förlänga förfarandet så att klaganden skulle kunna delta via videokonferens (se §§ 56, 60 och 61 i domen i målet Dijkhuizen mot Nederländerna).
26 Europarådets kommission för effektivisering av rättsväsendet (Cepej), Guidelines on videoconferencing in judicial proceedings, Europarådet, dokument antaget av Cepej vid sitt 36:e plenarsammanträde, juni 2021 (finns på https://edoc.coe.int/en/efficiency-of-justice/10706-guidelines-on-videoconferencing-in-judicial-proceedings.html).
27 Se artikel 24 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/41/EU av den 3 april 2014 om en europeisk utredningsorder på det straffrättsliga området (EUT L 130, 2014, s. 1) och artikel 10 i konventionen, upprättad av rådet på grundval av artikel 34 i Fördraget om Europeiska unionen, om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater (EGT C 197, 2000, s. 3).
28 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2844 av den 13 december 2023 om digitalisering av rättsligt samarbete och tillgång till rättslig prövning i gränsöverskridande frågor på privaträttens och straffrättens område och om ändring av vissa rättsakter inom området för rättsligt samarbete (EUT L, 2023/2844, 27.12.2023).
29 Skäl 55 i förordning 2023/2844.
30 Skäl 43 i förordning 2023/2844.
31 Se skäl 44 och artikel 6 i förordning 2023/2844. I artikel 6.2 tredje stycket i förordningen föreskrivs att samtycket ska ges frivilligt och otvetydigt. Det finns ett undantag från kravet på samtycke, om det personliga deltagandet i en förhandling, [u]tan att det påverkar principen om en rättvis rättegång och rätten till rättsmedel enligt nationell processrätt … utgör ett allvarligt hot mot den allmänna säkerheten eller folkhälsan, beträffande vilket det är visat att hotet är verkligt och aktuellt eller förutsebart.
32 Se skälen 21 och 22 i förordning 2023/2844.
33 Punkt 30 i detta förslag till avgörande.
34 Dom av den 15 september 2022, HN (Rättegång mot en tilltalad som avlägsnats ur landet) ( C-420/20, EU:C:2022:679, punkt 32).
35 Ibidem, punkt 40).
36 Ibidem, punkt 41.
37 Dom av den 19 september 2018, Milev ( C-310/18 PPU, EU:C:2018:732, punkt 46).
38 Dom av den 13 februari 2020, Spetsializirana prokuratura (Förhandling som hålls i den tilltalades utevaro) ( C-688/18, EU:C:2020:94, punkt 30).
39 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 februari 2020, Spetsializirana prokuratura (Förhandling som hålls i den tilltalades utevaro) ( C-688/18, EU:C:2020:94, punkt 42).
40 Se punkt 48 i detta förslag till avgörande. Se även European Criminal Bar Association, Statement of Principles on the use of Video-conferencing in Criminal Cases in a Post-Covid 19 World, 6 september 2020 (finns på https://www.ecba.org/extdocserv/20200906_ECBAStatement_videolink.pdf). När det gäller vikten av samtycke kan det noteras att Conseil Constitutionnel (Författningsdomstolen, Frankrike), i sitt utmärkta avgörande nr 2020–872 QPC av den 15 januari 2021, M. Krzystof B. (finns på https://www.conseil-constitutionnel.fr/decision/2021/2020872QPC.htm), förklarade ett regeringsbeslut författningsstridigt. Beslutet hade antagits i samband med covid-19-pandemin och tillät användning av videokonferenser inför vissa straffrättsliga jurisdiktioner utan den berörda personens samtycke. Conseil Constitutionnel (Författningsdomstolen) påpekade att användning av videokonferenser i ett stort antal fall var en möjlighet för domstolen som inte omfattades av rättsliga villkor. Se, i detta avseende, upplysningsvis, Danet, A., Visioconférence dans le procès pénal: jeu du chat et de la souris?, Gazette du Palais, nr 11, 2021, s. 21–24.
41 Bestämmelsen speglar i huvudsak den regel som fastställs i artikel 82.2 FEUF, enligt vilken antagande av minimiregler för enskilda personers rättigheter i straffrättsliga förfaranden inte hindrar medlemsstaterna från att behålla eller införa en högre skyddsnivå.
42 Se, analogt, dom av den 1 augusti 2022, TL (Avsaknad av tolk och underlåtenhet att översätta en handling) ( C-242/22 PPU, EU:C:2022:611, punkt 77).
43 Se punkt 47 ovan.
44 Se rådets slutsatser Tillgång till rättslig prövning – att ta vara på de möjligheter som digitaliseringen erbjuder, 2020/C 342 I/01, EUT C 342I, 2020, s. 1, där det bekräftas att den digitala utvecklingen inom rättsväsendet bör vara människocentrerad och [måste] ständigt … vägledas av och anpassas till rättssystemens grundläggande principer, nämligen domstolarnas oavhängighet och opartiskhet, garantin om ett effektivt rättsligt skydd och rätten till en rättvis och offentlig rättegång inom skälig tid. Jag har tidigare i min akademiska roll försvarat ståndpunkten att digitalisering inte är ett mål i sig, utan en del av en människocentrerad syn på rättslig prövning i syfte att utveckla den grundläggande rätten till ett effektivt rättsligt skydd. Ett exempel i detta avseende skulle kunna vara situationen för en tilltalad som inte kan närvara fysiskt i rättssalen på grund av sitt hälsotillstånd eller sin ålder: Medina, L., People-centred Justice and the European Court of Justice, Lex & Forum, volym 1, 2023, s. 5–10, på s. 7. Se även Peristeridou, C., och de Vocht, D., I’m Not a Cat! Remote Criminal Justice and a Human-Centred Approach to the Legitimacy of the Trial, Maastricht journal of European and comparative law, volym 30, 2023, s. 97–106.
45 Se punkt 25 i detta förslag till avgörande.
46 Det finns ett flertal infallsvinklar i detta avseende som speglar skillnaderna mellan medlemsstaternas rättsliga traditioner och rättssystem. Se, upplysningsvis, OSCE Office for Democratic Institutions and Human Rights, The Functioning of Courts in the Covid-19 Pandemic: A Primer, op. cit. fotnot 2; Carrera, S., Mitsilegas V. och Stefan, M., Criminal Justice, Fundamental Rights and the Rule of Law in the Digital Age, Report of CEPS and QMUL Task Force, CEPS, Queen Mary University of London, Bryssel, maj 2021, s. 36–45. I den akademiska litteraturen diskuteras också risken för att avhumanisera rättvisan eller risken för att förlora rättsprocessens högtidliga prägel: se Kamber, K., The Right to a Fair Online Hearing, Human rights law review, 2022 (22), s. 1–21; Leborne, J., La vidéojustice: la justice pénale à l’ère de la vidéo, Cahiers Droit, Sciences & Technologies, 2021, s. 93–109; Funck, J.F., La vidéoconférence en matière pénale: approche critique, pratique et prospective, Journal des Tribunaux, 2021, s. 257–264, på s. 264, som reflekterar över straffrättens framtid efter pandemin och noterar att [d]ans un monde d’après, qu’il nous appartient de rendre meilleur, veillons à l’humanité de la justice ([i] världen efter [pandemin], som vi måste göra till en bättre plats, måste vi säkerställa rättvisans mänsklighet).
47 FP hävdade till exempel inte att han var fängslad i Förenade kungariket utan möjlighet att kunna resa till Bulgarien, eller att hans hälsotillstånd eller ålder hindrade honom från att resa till Bulgarien.