Förslag till avgörande av generaladvokat NICHOLAS EMILIOU föredraget den 5 september 2024

1 Originalspråk: engelska.

2 Det är inte helt klart huruvida den schweiziska framställningen om utlämning avser andra brott än de som är i fråga i det straffrättsliga förfarandet vid den hänskjutande domstolen. Så tycks dock vara fallet på grundval av de uppgifter som har lämnats i handlingarna i målet, vilket jag kommer att förklara senare i förevarande förslag till avgörande.

3 Rambeslut av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (EGT L 190, 2002, s. 1).

4 Det följer av de uppgifter som den spanska regeringen har lämnat att artikel 57.1 i lag 23/2014, i huvudsak, motsvarar artikel 16.1 i rambeslut 2002/584, som det hänvisas till i föregående punkt.

5 Se, exempelvis, dom av den 24 november 2020, Openbaar Ministerie (Urkundsförfalskning) ( C‑510/19, EU:C:2020:953, punkt 25 och där angiven rättspraxis).

6 Ibidem, punkt 26 och där angiven rättspraxis.

7 Den spanska regeringen har, i sina skriftliga yttranden, hänvisat till en skrivelse från Juzgado Central n 3 (och inte n 5) de Madrid (Centrala domstolen nr 3 i Madrid) av den 22 september 2022.

8 Se, exempelvis, dom av den 25 juli 2018, AY (Europeisk arresteringsorder – Vittne) ( C‑268/17, EU:C:2018:602, punkterna 28 och 29), dom av den 28 januari 2021, Spetsializirana prokuratura (Rättighetsinformation) ( C‑649/19, EU:C:2021:75, punkterna 38 och 39), och dom av den 31 januari 2023, Puig Gordi m.fl. ( C‑158/21, EU:C:2022:57, punkterna 52–54). Se, även, dom av den 24 november 2020, Openbaar Ministerie (Urkundsförfalskning) ( C‑510/19, EU:C:2020:953, särskilt punkterna 30–37).

9 Beslut av den 3 oktober 2023, Ministerio Fiscal (Utlämning av en medborgare i Förenade kungariket till Förenta staterna) ( C‑235/22, EU:C:2023:730).

10 För fullständighetens skull vill jag påpeka att i domen av den 6 september 2016, Petruhhin ( C‑182/15, EU:C:2016:630) (nedan kallad domen i mål Petruhhin), beslutade EU-domstolen att besvara tolkningsfrågorna (från en lettisk domstol), trots att den personen som begärdes utlämnad hade lämnat den anmodade statens territorium (Lettland). Även om det målet har vissa likheter med förevarande mål, för det fall utlämningen av OP bekräftas, var huvudfrågan i det målet huruvida det lettiska beslutet att bevilja tillstånd till utlämning var förenligt med unionsrätten, vilket kvarstod som relevant för att avgöra huruvida det beslutet kunde upprätthållas (om den eftersökte senare skulle återvända till Lettland). I förevarande mål uppkommer däremot ingen sådan bakomliggande fråga om huruvida den aktuella europeiska arresteringsordern är förenlig med unionsrätten, vilket innebär att den situationen skiljer sig från den som gav upphov till domen i mål Petruhhin.

11 Denna särskilda regel motiverades av att det skulle strida mot ovannämnda konvention, som medlemsstaterna har undertecknat, att automatiskt ge företräde åt en europeisk arresteringsorder. Därför föreslogs att regeln om automatiskt företräde åt en europeisk arresteringsorder endast skulle tillämpas med avseende på framställningar om utlämning från tredjeländer som inte har undertecknat den konventionen. Se utkastet till artikel 40.3 och den tillhörande motiveringen i förslaget till rådets rambeslut om en europeisk arresteringsorder och om överlämnande mellan medlemsstaterna (KOM(2001) 522 slutlig).

12 Se, även, dom av den 10 april 2018, Pisciotti ( C‑191/16, EU:C:2018:222, punkterna 41–44), dom av den 17 december 2020, Generalstaatsanwaltschaft Berlin (Utlämning till Ukraina) ( C‑398/19, EU:C:2020:1032, punkterna 33 och 34), och dom av den 2 april 2020, Ruska Federacija ( C‑897/19 PPU, EU:C:2020:262, punkterna 75 och 76). Se, även, kommissionens tillkännagivande – Handbok för utfärdande och verkställighet av en europeisk arresteringsorder (C/2023/1270), punkt 9.1, och kommissionens tillkännagivande – Riktlinjer för utlämning till tredjeland av den 8 juni 2022 (EUT C 223, 2022, s. 1).

13 Med hänsyn till att OP tycks vara en fransk medborgare, som har utövat sin rätt till fri rörlighet, och även till att Spanien, i princip, inte tycks utlämna sina egna medborgare såvida inte detta uttryckligen föreskrivs i det tillämpliga utlämningsfördraget (se uppgifterna i bilaga 2 till kommissionens tillkännagivande om utfärdande och verkställighet av en europeisk arresteringsorder som det hänvisas till i fotnot 12 ovan), vilket är uppgifter som det emellertid ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera.

14 På grund av att förevarande begäran om förhandsavgörande hade anonymiserats, såsom den franska regeringen förklarade.

15 Min kursivering.

16 Min kursivering.

17 Se, även, den tjeckiska, den danska, den estniska, den grekiska, den nederländska, den portugisiska eller den slovakiska språkversionen.

18 Se, även, den bulgariska, den kroatiska, den lettiska, den ungerska, den maltesiska, den slovenska, den finska och den svenska språkversionen.

19 Jag vill påpeka att samma ordalydelse, motsvarande den i artikel 16.1 och 16.3 i rambeslut 2002/584, används i artikel 19.1 och 19.3 i avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Island och Konungariket Norge om förfarande för överlämnande mellan Europeiska unionens medlemsstater och Island och Norge (EUT L 292, 2006, s. 2).

20 Eftersom det i andra fall föreslogs att den europeiska arresteringsordern automatiskt skulle ges företräde, såsom redan har påpekats.

21 Se utkastet till artikel 40 i förslaget till rådets rambeslut om en europeisk arresteringsorder och om överlämnande mellan medlemsstaterna (KOM(2001) 522 slutlig), som det hänvisas till i fotnot 11.

22 Se, särskilt, artikel 6 i rambeslut 2002/584, där de begreppen definieras.

23 EU-domstolen har förklarat i sin fasta praxis att begreppen utfärdande och verkställande rättslig myndighet kan innefatta andra organ som inte är domstolar, med hänvisning till det faktum att åklagare i vissa rättsordningar av tradition är involverade i vissa skeden av straffrättsliga förfaranden (förutsatt att sådana organ agerar oberoende av den verkställande makten när de utför uppgifter som specifikt hänför sig till utfärdande eller verkställande av europeiska arresteringsorder). Den aspekten av rambeslut 2002/584 är dock inte i fråga i förevarande mål. Vad gäller utfärdande myndighet, se, exempelvis, dom av den 12 december 2019, Parquet général du Grand-Duché de Luxembourg och Openbaar Ministerie (Åklagarmyndigheten i Lyon och i Tours) ( C‑566/19 PPU och C‑626/19 PPU, EU:C:2019:1077, punkt 52 och där angiven rättspraxis samt punkt 74). Vad gäller verkställande myndighet, se dom av den 24 november 2020, Openbaar Ministerie (Urkundsförfalskning) ( C‑510/19, EU:C:2020:953, punkterna 54 och 55).

24 Se, exempelvis, dom av den 27 maj 2019, PF (Litauens riksåklagare) ( C‑509/18, EU:C:2019:457, punkt 43 och där angiven rättspraxis), eller dom av den 24 november 2020, Openbaar Ministerie (Urkundsförfalskning) ( C‑510/19, EU:C:2020:953, punkt 48 och där angiven rättspraxis). Min kursivering.

25 Se, exempelvis, dom av den 29 juli 2024, MA ( C‑202/24, EU:C:2024:649, punkt 56 och där angiven rättspraxis).

26 Dom av den 10 november 2016, Kovalkovas ( C‑477/16 PPU, EU:C:2016:861, punkt 42).

27 I den bestämmelsen föreskrivs dessutom att [o]m det bilaterala utlämningsavtalet inte innehåller några bestämmelser om detta skall den behöriga myndigheten utses av den berörda medlemsstaten i enlighet med artikel 19. Se artikel 10.2 i avtalet om utlämning mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater (EUT L 181, 2003, s. 27).

28 Se, även, Riktlinjer för beslut vid konkurrerande framställning om överlämnande och utlämning, Eurojust, reviderade, 2019, s. 7.

29 Jag förstår det som om den hänvisningen avser domen från Tribunal Supremo (Högsta domstolen, sjätte avdelningen för förvaltningsrättsliga överklaganden) av den 23 februari 2010, ECLI:ECLI:ES:TS:2010:716.

30 Se, exempelvis, dom av den 27 oktober 2022, Instituto do Cinema e do Audiovisual ( C‑411/21, EU:C:2022:836, punkt 20 och där angiven rättspraxis).

31 Dom av den 28 november 2023, Commune d’Ans ( C‑148/22, EU:C:2023:924, punkt 45 och där angiven rättspraxis).

32 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 22 maj 2012 om rätten till information vid straffrättsliga förfaranden (EUT L 142, 2012, s. 1).

33 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 oktober 2022, Instituto do Cinema e do Audiovisual ( C‑411/21, EU:C:2022:836, punkt 21). Jag vill dessutom erinra om att uppgifterna i begäran om förhandsavgörande inte bara ska göra det möjligt för domstolen att lämna användbara svar, utan också ska ge såväl medlemsstaternas regeringar som andra berörda parter möjlighet att avge yttranden i enlighet med artikel 23 i stadgan för Europeiska unionens domstol. Se, exempelvis, dom av den 28 november 2023, Commune d’Ans ( C‑148/22, EU:C:2023:924, punkt 47 och där angiven rättspraxis).

34 Eftersom både Spanien och Schweiz är parter i Europeiska utlämningskonventionen från år 1957, vill jag påpeka att det i artikel 17 i denna slås fast att [o]m någons utlämning samtidigt begäres av flera stater, antingen för samma brott eller för olika brott, skall den anmodade parten träffa sitt beslut under hänsynstagande till samtliga omständigheter och särskilt till brottens relativa svårhetsgrad och platsen för deras förövande, till tidsföljden mellan de olika framställningarna, till den eftersöktes medborgarskap och till möjligheten av senare utlämning till annan stat.

35 Riktlinjer för beslut vid konkurrerande framställning om överlämnande och utlämning, Eurojust, reviderade, 2019, s. 10 och 11. Dessa ytterligare faktorer innefattar datum då brotten begicks och de nationella preskriptionsreglerna, förfarandets skede och effekterna av beslutet om de olika förfarandena, åtal mot medanklagade och/eller åtal för olika medlemmar i en kriminell organisation, antalet brott, brottsoffrens intressen, antalet brottsoffer och deras tillstånd (till exempel sårbarhet) samt starka personliga kontakter hos den eftersökte med ett land, möjligheten till efterföljande överlämnande eller utlämning mellan de anmodande staterna eller möjligheten till förverkande. I riktlinjerna betonas även att hänsyn ska tas till den eftersöktes nationalitet (mot bakgrund av den skyldighet som kan följa av Petruhhin-mekanismen). Ibidem, s. 14.

36 Se dom av den 10 november 2016, Kovalkovas ( C‑477/16 PPU, EU:C:2016:861, punkt 37 och där angiven rättspraxis), och dom av den 25 juli 2018, Minister for Justice and Equality (Brister i domstolssystemet) ( C‑216/18 PPU, EU:C:2018:586, punkt 56).

37 Se, exempelvis, dom av den 29 juli 2024, MA ( C‑202/24, EU:C:2024:649, punkterna 57 och 58 samt där angiven rättspraxis).

38 Se dom av den 25 april 2024, NW och PQ (Sekretessbelagda uppgifter) ( C‑420/22 och C‑528/22, EU:C:2024:344, punkt 81 och där angiven rättspraxis).